Alla inlägg under mars 2012

Av Anita - 30 mars 2012 11:02

 

Ja,ja, jag vet att jag är en jäkla tjatkärring men det kan inte hjälpas. Jag skulle nästan betala några kronor (om jag hade några) för att åtminstone få en enda dag eller kväll utan att vinden ska vina och blåsa och pina.


Förr var det ju så att vinden mojnade framåt kvällen men nu är det tammesjutton tvärt om, nätterna är värst. Jag har inte sovit en hel natt på jag vet inte när tack vare blåsandet.


Nå, nog om det. Min påskkaktus har i alla fall slagit ut med fina rosa blommor lagomt till påsk.


Nu kommer lite saker som jag småskäms för.

1. Jag har blivit besatt av att spela castelvill på facebook. Har yvat mig för alla fåniga datanördar som suttit framför datorn och spelat spel och lite ryckt på axlarna och fnyst. Jaha, där sitter man själv. Ser hur lätt det är att trilla dit på något sånt och dessutom ett sagospel. Gamle A menade på att jag var i 5-årsåldern som höll på med sånt men vilken koll har han som inte ens kan starta en dator och spelar bort sina pengar på trav. Jag bara undrar. Tur att det inte är några pengar inblandade.


2. Igår gick jag med i PRO. Så förfärligt pinsamt. Började med ett samtal från en kvinna jag känner och slutade med medlemskap i PRO. Är det det optimala beviset på ålderdomen eller????? Nåja det är slut på dom lugna dagarna i den föreningen nu i alla fall. Kanske behövs det att röras om i grötgrytan även där.


Vad har hänt i veckan.

Jobb på tisdag och PappersBeda här och vävde.

Onsdag Meditationsgruppen med alla mysiga tjejer.

Torsdag.


 

Då kom brorsdottern J och lille gullige Liam. Vi roade oss med att läsa sagor, fika och klä på påskriset.

Sedan började han och jag kika på Castlevill. Han blev också eld och lågor och matade kor och höns och fällde träd av hjärtans fröjd.


 Vi gick ut i skogen där det numera finns vara fläckar och han provade sina nya gummistövlar i alla lokar. Man måste ju kolla om dom är utan hål eller hur. Jag drog också på mina gummistövlar. Det är väl det enda som gäller nu i flera månader.  

Så kom PappersBeda och kompisen M och naturligtvis grisnäsan Bob och vips så hade hela dagen gått i ett enda nafs.


Idag är det ju fredag och jag hade planer på att elda och bada i min bastu ikväll men som sagt. Vinden viner redan runt knutarna så vi får se.

Jag har gjort rullader. Något jag aldrig gjort. Det är bogfläsk med fyllning av bacon och ost. Få se hur det blir.


Tagit fram mina penslar för jag har vissa tankar på att jag ska måla men jag har bara kommit till tanken ännu. Vi får se.


Blommorna jag plockade fram ur källaren för en vecka sedan har redan fullt med blad utom änglatrumpeten men den är ju vedartad så det kanske tar tid eller så har den dött.


Slutar med ett riktigt grinigt inslag. Man har höjt pensinpriset igen och det är ytterligare ett slag mot oss här i norrland. Man vill utplåna oss från jordens yta eller flytta oss till storstan. Högsta skatt och högsta kostnader. Det är bara bostadskostnaden som är högre söderöver och det gäller nog inte om man bor i Åre eller Östersund där till och med dom har storstadspriser på boende. Vi har mil på mil för att komma till jobb och affärer. Många måste ha två bilar för att komma till sina jobb. Inga förbindeles som fungerar . Fy faaaan Det behövs nog attan att vi är ett hårt och tjurigt folk. Minns förra gången man försökte flytta oss. De bildade dom tjurigas förening med ropet:


VI FLYTT INT Vi vill tillbaka till Norge men dom vill väl inte ha oss förstås. Där värnar man om småbruken och dom som har kraftverk och älvar i sina kommuner får ersättning. Inte här inte. Kalhyggen och kraftverken på nära håll men inte ens billigare ström får vi om ni trodde det.

Timmerbilarna kör sönder vägarna och inga pengar till reparationer finns här. De ska gå till fler rondeller i storstäderna. Fy faan. Nu måste jag sluta innan jag blir mer förbannad. men säger ni : Ni har frisk luft. Jo nog kan man tycka det och den rör sig fort också. Dyr luft kan jag tycka.


Dagens ord:VI FLYTT INT





































ANNONS
Av Anita - 28 mars 2012 10:09

 

Dessa förfärliga nätter som det har varit nu ett tag.

 Man somnar och vaknar av att dånet nerifrån sjön tilltar och tilltar. Känns som att befinna sig på ett stormigt hav i en dålig båt. Det kommer stormbyar över sjön. Dom går liksom i vågor och dånet bara tilltar tills man hör hur hela huset knakar och skakar. Så lugnar det ner sig och man somnar om bara för att väckas av nästa vrålande dundrande odjur som kastar sig över huset för att försöka pusta bort det från jorden.


Det var faktiskt en dag som det lugnade ner sig och jag passade på att gå ut i skogen. Gå på barfläckarna och känna jord och mossa under fötterna.

 

Bäcken porlade för fullt. Iår inga översvämningar utan vattnet dansar lätt och behändigt nere i bäcken och trummorna har inte frusit igen.

När man går där efter bäcken känns hjärtat lite lätt och behändigt. Tänk vilken skillnad lite barmark gör för en vinterhatar som jag.


 

Där i skogen står dom. Det gamla dasset och det nya fina dasset. Jag kan ju inte låta bli att titta in och får verkligen en Ahha-upplevelse. Så otroligt gulligt och sött.

 

Så där fint var det minsann inte i vårt gamla skithus men vi hade istället en massa hål så alla kunde sitta där samtidigt och dryfta dagens jobb. Så annorlunda det var på den tiden och nu vet jag att jag låter gammal som gatan men för fasen. Jag kan bara inse det. Jag är gammal som gatan.


På tal om ingenting så börjar dansprogrammen komma ut nu. Första dansen är på Hanssons Loge i mitten av maj och sedan drar det igång lite mer och mer. Hoppas jag får en sista sommar med dans. Jag har ju trott länge nu att det är sista sommaren som jag får dansa men än snurrar kärringen. Snart får man väl gå på PRO-dans om inte annat. Känns konstigt att inse att man faktiskt är i den åldern fast jag i min oskuld och dumhet tror att jag fortfarande är ung.


När jag sitter här som  en tok och spelar Castlevill och bygger upp sagovärldar känner jag mig ju väldigt barnslig och gamla A som var hit igår för att fika skrattar åt mig och kan inte förstå hur jag "vuxna människan" kan hålla på och leka med sånt.


På tal om leka. Idag har vi meditationsgrupp och imorgon kommer min älskade brorsdotter med lilla gullige Liam så då får jag väl leka lite till kan jag tro.


Bofinken har kommit. Det är massor ute på snön. Vårtecken om något. Nu ni ska jag gå och köra ner sparken. Sparkföret är borta nu och huva hur det ser ut där snön smält bort. Pinnar och ris och omkringblåsta grejor överallt.


Dagens ord: Det som göms i tö kommer upp i tö-

ANNONS
Av Anita - 25 mars 2012 09:40

 

Våffeldag och sommartid och solen går ner i sydväst istället för att försvinna i söder. Ljuset har kommit tillbaka och snön börjar att gå bort.

Det blåser som attan och jag hörde just att det slamrade på bron och där sitter mina två ekorrar och är sura för att jag inte lagt ut fågelfrö. Den stora säcken står i trappskrubben och är tung så jag har inte fått mig till att bära ut.


I björken sitter det en nötskrika, 2 skator och två stora kråkor. Förstår inte att dom kan samsas så bra. Sitter på rad och jag önskar att jag hade en kamera med zoom så jag kunde få till fina bilder.


 

I torsdags kväll träffades vi tjejerna från trumbyggarkursen för att trumma in våren.

Jag tycker att jag bor långt på sidan i ödemarken men den här platsen var mycket värre.

 En lång lång smetig grusväg, smalare än Fisksjövägen. Som tur var så hade vi DataFias man med som chaufför och till slut kom vi fram.


Hos trumkompisen G skulle vi vara nere i deras bastu nere vid sjön.

Hon bodde i en jättefin bondgård som låg på en backe ner mot sjön, lite snarlikt läge som här. Tre fina hästar stod utanför och naturligtvis blåste det in illande kall vind som vanligt. Tur att vi fick vara inne.


Vilken bastu! Här tycker jag att min bastu är något men ack ack ack. Tänk att ha en åttkantig bastu med förrum och en kamin. Där skulle man ju attan i mig bo! Helt underbart.


 

Ni kan ju bara tänka er vilket ljud som måste ha kommit ut ur det huset, nästan så taket lyfte av allt trummande.

Så många som vi är och så många trummor. Vilken häftig känsla. Skulle tro att hela byn hörde oss och funderade över vad det var som lät. Kanske vi var så där 8-9 st som trummade för fullt.


Det var vårt firande av vårdagjämningen och det var så roligt att träffa alla igen.

Vägen hem var lång. Vet inte hur långt det var dit men 10-12 mil var det säkert så vi kom hem sent på natten.


Annars har jag faktiskt varit helt ensam i en hel dag fast det varit helg. Det är en ovanlighet och jag har faktiskt suttit och vävt färdig min pläd. Nu ska PappersBeda väva sin sista och sedan återstår det att skicka iväg plädarna till ruggning så dom blir så där fluffiga och fina. Det ska bli spännande att se hur dom blir. Det är lite svårt att föreställa sig men min sista har jag vävt med röda, orange, bruna och aprikosa färger och jag tror att den kommer att bli jättefin. Känner mig lite nöjd i alla fall.


Annars läser jag Gerda Anttis böcker just nu. Hittade två på loppis som jag inte läst. Jag gillar henne för att hon är så vardaglig och skriver om vanliga människor på ett enkelt vis ungefär som livet är.


Idag är det lite lugnare ute och jag ska faktiskt gå ut. Annars har stormen hållit mig inne flera dagar. Nere vid sjön ser jag något som blänker så fasligt i snön så jag måste gå ner och kolla vad det är. Kan det möjligen vara spegeln som blåst bort från strandstugealtanen?


Dagens ord: Sommartid är ett jäkla fjask som bara kostar onödiga pengar.

Av Anita - 22 mars 2012 11:07

Äntligen har gummat tö kommit sig igång riktigt ordentligen med rejäla plusgrader och till och med ett par dagar utan tokblåst. Idag har det börjat igen konstaterar jag med en suck.


Idag har jag sovit till över nio. Jag har fått en vana att vara uppe till klockan 12 på natten nu ett längre tag och igår var jag uppe före sju för sotarrackarn som skulle kolla muren skulle komma tidigt och jag gruvade mig som en tok.

Jag såg skräcksenarium med sprucken mur och eldningsförbud och ombesiktning framför mig och skäll för att det är svårt att ta sig upp på vinden och allt möjligt.


Där ser ni hur jag är. Negativ redan innan jag vet.

 Klart att det var en trevlig man som åt leverpastejmacka och drack kaffe och småpratade. Tyvärr så hade ju en tegelsten ramlat ner i skorstenen när plåthuven blåste av skortenen i stormen Dagmar men muren vår i alla fall ok. Man får vara tacksam för det lilla.


Igår morse när jag var uppe i arla morgonstund var räven här ute på gården och tuggade av fåglarnas gamla bröd. Det är skare på snön nu och svårt att fångar råttor för stackarn så jag kan tro att han är hungrig.

 

Senare på förmiddagen for jag till DansBritt för att få massage och jag kan säga att den minsann inte är så hårdhänt som den du ser på bilden tack och lov.


Annars håller jag på att väva för fullt för planen är att bli klar till påsk. Jag mäter inte, jag kollar inte hur länge jag håller på. Jag spelar 2 lp skivor på mammas gamla grammofon och då väver jag så länge varje dag.


 

Vi pratade lite grann DansBritt och jag om social kompetens och mingling och i allmänhet förmågan att prata med främmande människor.

 Det som fick mig att tänka på det är min bloggkompis Skatan som är den mest sociala jag vet. Hon kommer hit till vildmarken till människor hon aldrig sett och efter en stund så känns det som man känt henne i hela livet.

Hon lyssnar och intresserar sig och får den mest tystlåtna person att börja prata med sig. Det kan jag känna är social kompetens. Det är faktiskt inte bara att kunna prata men måste kunna lyssna och ha ett genuint intresse för människor och sådan är hon "Skatan" en helt fenomenal människa som jag beundrar.


Jag kan visst prata med folk men hatar att mingla bland okända människor. Då känner jag mig enbart bortkommen och obekväm. Som tur är så är väl minglardagarna slut nu. Ska va att jag ska mingla med pro så småningom.


Från det ena till det andra så försökte jag få upp lådan till skrivbordet och något låg ivägen. Det var en liten pärm med färganalys. Tror att jag fick det i födelsedagsprecent för många år sedan och fick lära mig att jag var "vinter".


Nog gick man på det också dum som man är. Nu i klokhetens tecken vet jag att man ska klä sig i de färger som man tycker om och inte låta sig styras av vad man passar i. (som någon annan tror man passar i) Gult skulle jag inte ha och inte knallgrönt men skit samma. Min knallgula jacka påminner om vårsolen och det kan aldrig bli fel.

 

Nåja från det ena till det andra men jag ska försöka att tänka på positiva och fina saker och vad jag tycker om.

Jag tycker mycket om min strandstuga och stuglukten och sanden som krasar under fötterna när man går in där. En fläkt av sommaren som vi har framför oss.

 

Jag tycker om rosa rosor men har inte fått några sådana på flera år.

Tycker om runda tvålar som löddrar och doftar.

Gillar känslan av ullgarn mellan fingrarna när man drar genom väven.

Gillar doften av fuktig jord. Jag brukar gå ut på bron innan jag lägger mig och dra in doften och känna att nu är det vår i alla fall.

Påskliljor gillar jag också både för färgen och för den goda speciella doften. Jag har fått ett precentkort på blommor så iår ska jag unna mig en riktigt stor bukett till påsk.

Gillar regnbågen och böcker som har ett litet gulligt snöre som man kan ha som bokmärke när man inte läst klart.


Så egentligen är det mycket jag gillar även om jag ibland bara gnäller på sånt som jag inte alls tycker om blåsväder till ex. Krånglande datorer och omständiga grejor och att vi ska betala så in i helsike med skatt och få så lite igen.


 

Nåväl, ikväll ska jag iväg och trumma in våren med ett gäng häftiga tjejer. Återkommer med det imorgon. Nu ska jag ta lite kaffe och gå upp och väva en stund.


Dagens ord: Livets väv består både av mörka och ljusa ränder. Fäst blicken på dom ljusa.  



Av Anita - 19 mars 2012 09:39

 

En dag utan blåst och med kallgrader på natten. Det gäller att passa på att vandra på skaren ner till jordkällaren och plocka fram blommor som stått där för vinterförvaring. Det är min änglatrumpet, mina fuxior och en vinplanta.

Nu har dom fått ny jord och står i mitt sovrum och nu får vi se om det är liv i dom till synes livlösa plantorna. Jag har aldrig haft änglatrumpeten i källaren förut så vi får se.


När jag ändå är igång så fyller jag på jord på lite andra blommor också. Jag älskar att gräva i jorden och känna lukten av jord och växter.


 

Äta lunch ute på altanen för första gång ivår i och för sig bara en macka och lite mjölk men i alla fall. Det känns bra i hjärtat att sitta ute och höra fågelkvitter och andas vårluft.


En promenad ner till badstranden och nu kan man gå på strandkanten och komma sig ner till ån. Farbror Bäver har börjat sin våravverkning och tagit ner lite smaskig björk som han kan mumsa på alldeles i närheten av hyddan.


Tänkte bära in lite ved, en syssla som jag inte gillar alls men hittade ett vedträ som bara måste bli något av.

 

Så satt jag på verandan och pysslade lite med det.


Det var dags för bokcirkel på kvällen och eftersom vägen är hal som glas och bitvis bar, tog jag sparken och for och kom fort som ett huj ner till byn. Oj så nästan otäckt fort det gick i backarna.


 

Kom lite tidigt ner till Håsjögården så jag passade på att vattna blommorna och njuta av den fina utsikten ner mot kyrkan.

 

Åkte spark hem i skymningen med en bok i kassen "Vivekca Lärns " Öster om heden"


Det var en ovanlig dag för det var inte hit en endaste människa på hela dagen och det är ovanligt.


Så idag blåser det igen. Nu är vägen sandad och sandbilschauffören har varit in och fikat en stund. Jag ska gå upp och väva lite grann. Här gäller det att lägga på ett kol om vi ska hinna klart till påsk. Jag har plockat fram alla gamla lp-skivor och satt igång mammas gamla grammofon så jag spelar och minns och småler medan jag sitter och väver.


Dagens ord: Joggare springer efter något som andra inte saknar. Det är svårt att springa ifrån sig själv och att springa på halt underlag så gå sakta för allt i världen.

Av Anita - 18 mars 2012 10:27

 

Det retar mig till vansinne när solen skiner från klarblå himmel men det stormar så det inte går att gå ut. Dessutom är vägen och gårdsplanen hal som glas och man bara åker omkring när man går ut. För vilken gång i ordningen på sista tiden som jag fått hämta spadar, sparkar,  sopar och allt annat löst som finns i närheten, inne i skogen.

Ingen fredagsbastu blev det heller eftersom det inte går att ta sig ner till sjön i blåsten.


Börjar fundera om det är alla kalhyggen som gör att vinden beter sig som en jävla dåre. Kanske moder natur börjar hämnas på oss som bara skövlar och förstör. Inte vet jag.


Igår vävde PappersBeda klar sin pläd så nu är det jag som får sitta vid vävstolen och försöka sätta lite fart för vi har som plan att vi ska bli klar till påsk.


På eftermiddagen kom AMV med man och vi satt och pratade och fikade en stund.


Jag har gjort en väska till min trumma. Den tål inte att bli blöt för då blir den så brummig i ljudet och DataFia och jag ska på trumkväll för att trumma in våren med några av oss vänner från trumbyggarkursen. Det ska bli härligt.


Så här blev min väska. Den är av tovad ull och meningen är att man kan använda den till sittunderlag när man trummar. Man skulle också kunna använda den till kudde när den inte har trumman i sig. Är jag inte ett geni så säg?

 

Det börjar bli ett vårligt ljus ute nu och en vårlig doft och en vårlig fågelsång. Jag ska skynda mig ut en stund nu innan blåsten hugger tag igen. Ser att det börjar lite smått så det gäller att skynda på. Hoppas kunna gå på skaren lite grann så jag kommer ut i skogen.


Annars har jag blivit spelberoende av "Castlewill" och sitter där och flyttar slott och samlar kristllskärvor som en tok. Man tror att man känner sig själv men upptäcker alltid något nytt i sina inre sidor. Finns barnet kvar i en eller vad är det. Drömmer till och med om att mata hönor och grisar och slåss med mörkerråttor. Ja herre je så det kan bli.


Nu har jag bloggat i säkert 5 år och det roliga är att se bakåt ett år och två år och tre år. Tycker ibland att jag upprepar gamla saker som jag skrivit om förut men vadå. Ingen minns väl vad jag har sagt förut. Så viktigt är väl inte mitt svammel.


Ibland kan jag väl vräka ur mig något klokt och ni ska veta att jag verkligen försöker att vara positiv och glad men jag vet att jag mer än många andra är beroende av vädret och naturen utanför och gudarna ska veta att det inte är något lätt liv att leva så här men när jag tänker på dom stackare som sitter i någon dyr lägenhet i någon förstad och glor ut på ett annat höghus då skäms jag för att klaga.

Förstår också att det är mycket ensammare och värre att vara utan pengar i en stad där ingenting är gratis. Jag har i alla fall gratis frisk luft (fast gudarna ska veta att den ibland är FÖR frisk) och en hänförande utsikt. Så ibland gnäll jag i onödan.


Dagens ord: Det kunde alltid vara värre. Det kunde vara kallare. Det kunde vara blåsigare. Det kunde vara ensammare.

Av Anita - 16 mars 2012 12:34

 

Det är alltid trevligt när min bloggvän Skatan kommer och jag inser när hon pratar att jag är totalt hemmablind och inte ser det exotiska och annorlunda i mitt liv.


Int tänker jag på att det är annorlunda att aldrig låsa dörren eller bilen. Att lämna öppet när jag åker bort så sotarn kan komma in.


Int tänker jag på att jag känner alla människor och pratar med alla när man till ex går på hotellet eller affären.

Int tänker jag på att det inte är överallt som det droppar in folk hela tiden och att vi äter av det vi har och kommer det fler så delar vi och tar en spisbrödmacka till om vi inte blir mätta.


Int tänker jag på att jag har massor av fåglar utanför fönstret och ekorrar och andra djur inpå knutarna.


Jag ser bara det negativa på vintern. Som nu att jag tänkt så mycket vi skulle göra men att det bara stormade och stormade och var blankis halare än glas. Att man fick krypa fram på vägen och be till gud att man inte skulle möta någon lastbil.

Att stormen förstört min skorsten, mitt växthus och min skog.

Att bensinen blir dyrare och dyrare och det är långt vart man ska.


Nu väntar jag på att sotarbesiktningen ska komma nästa vecka och har hört att det är dyrt. Bakslag får jag väl. Han som skulle fixa inne i min spis har jag väntat på ett helt år på nu. Förmodligen så blir det väl ombesiktning när jag fixat skorsten och spis och en massa annat och får betala dubbelt. Attans attans. Vet ju att börjar det brinna i det här gamla huset så är det bara att ta sig ut för brandkåren kommer säkert inte hinna hit.

 

Nej skärp dig gnällkärring. Nu tar vi det positiva istället.

Skutsade "skatan" till Bräcke och tåget i förrgår och igår jobbade jag på förmiddagen och när jag kom ut upptäckte jag att det var rena sommaren ute, 10 grader varmt och ingen blåst.


Tog en promenad ner till byn och till DataFia. Så härligt att återigen få sätta fötterna på barmark och att få känna doften av jord och vår. När jag kom till rävberget såg jag att porten till underjorden hade vidgat sig under vintern, undrar hur det har kunna hänt. När snön tinat bort måste jag gå in och se vad som döljer sig där inne. Spännande spännade.

 

Tyvärr håller lilla byn Valla i Håsjö på att avbefolkas som allt annat. stora fina gårdar är öde och fönstren gapar tomma. DataFia och jag gick ut en sväng med hunden och så var gårdagen slut.


Då tänkte jag att jag skulle uträtta en massa saker ute men tror ni inte på faaaan att det börjat tokblåsa igen så jag har endast lagat växthuset. Sedan gick jag in för det fanns inget lä att hitta. Jag hatar den envisa blåsten som bara skär och skär och förstör allt i sin väg.


Så är det fredag och slut på veckan. När man är ledig hela tiden som jag så gör det ingen skillnad, annat än att jag badar bastu på fredagskvällarna men ikväll blir det ingen i den här blåsten. Till och med det är inställt.


Dagens ord: I det här klimatet måste man alltid ha en plan B

Av Anita - 13 mars 2012 08:21

 

Int har jag skrivit på flera dagar heller för här har det varit fullt upp ska jag säga.


Lördag förmiddag drog jag till Bräcke för att hämta Skatan vid tåget. Hälsade på lite hos AMv som var förkyld som attan. Alla runt om mig är förkylda och det är ett under att jag klarat mig.


Vi tog nog igen oss på lördag kväll men på söndagen gick vi en promenad på på morgonen och sedan kom DansBritt på middag.

 

Fixade en maträtt med inlindad fläskfile och parmaskinka och rotfruktsgratäng och det var väl helt ok. Hittade ett recept i Hemmets Journal som faktiskt ibland har goda och rätt enkla maträtter. Annars tycker jag att det är väldigt tillkrånglad och omständigt med en massa saker som är svåra att hitta i affärerna här på bonnläppalandet.


Natten mot måndagen var det storm på gränsen till orkan i stormbyarna och det var omöjligt att sova. Ibland trodde man huset skulle blåsa bort. Skatan har skrivit om gårdagen så jag ska bli väldigt kort.Titta på skatan så har hon både foton och berättelse om våra öden och äventyr under gårdagen.


En sak är då klar. Jag ligger och planerar vad vi ska göra men imorse vid 5-tiden började det tokstorma igen så in i norden så mina tankar om att sitta i skymningen nere vid sjön och elda, grilla korv och spela på trumma kan man glömma direkt.


Sotarn ska komma idag och jag betvivlar att han kan klättra på taken en sådan här dag. Vi ska skynda oss att åka iväg till DansBritt och till affären så vi slipper vara hemma och se på eländet.


Det är nog med att jag kände att jag var tvungen att gå ut med askan ur spisen. Stoppade in asklådan i plastpåsar och försökte tömma ut askan nere i en grop bredvid en björk men just då kom naturligtvis en stormby och drog iväg askan som en svart ande över den vita snön och över mig, i ögon i hår och lite överallt.


På tal om det så var jag rörmokare hos grannen igår. Redan halv 9 var han på tråden och jag drog ut med min lilla rensarpropp men det var tvärnit med kaffesump och fett i rören. Jag spolade och grejade och till slut kokade jag hetvatten och blandade ner en maskindiskklump och tömde ner och till slut så slurp så fixade det sig.

Det var tur för grannen snurrade runt mig och sa:" Det kommer inte att gå. Vi får nog ta hit en riktig rörmokare."


Igår när jag och 'Skatan var på bibblan hittade jag en bok som jag omedelbart lånade "Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Gilla läget. " Jag har inte läst den ännu men den passar nog mig till skillnad från alla klämkäcka positivitetsböcker som det dräller av nu för tiden. Skulle man tycka att all skit var positivt så skulle inga förändringar ske i den här världen utan vi skulle gå där och mesa och säga oss att det var så bra så bra så.

Äsch det var en utvikning som bara kom så där flygande.


Annars har Skatan otur varje gång hon är här. Första gången några dagar med regn. Andra gången hade jag harpest och så nu är det full storm i flera dagar.


Nåväl vi har haft det trevligt ändå och jag får lite annan syn på hur jag lever. Hon säger att det är mer folk och bekanta hos mig än hos henne i stan och så kan det väl vara. En annan sak är att hon tycker att det är så långt överallt och jag tycker att det bara är en liten bit. Avstånden är liksom annorslunda här och vi har ju inte något val. Vi måste åka och bränna bensin vart vi ska för det finns ju inget val.


Katten Oskar den svikaren har legat hos henne på nätterna istället för hos mig. Typiskt. Han är banne mig som en karl fast han är kastrerad. Tycker att främmande kvinnor är mer spännande än den gamla vanliga.


Så jag. Vi tar och slutar med lite sommardrömmar. Det är faktiskt inte så många månader kvar nu tills såna här kan finnas och blomma och dofta och glädja.

 


Dagens ord: Sov du lilla videung än så är det vinter. 

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

46 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se