Alla inlägg under juni 2012

Av Anita - 29 juni 2012 16:14

 

Nog är det väl själva näcken att man alltid ska glömma kameran när man som bäst behöver den.

När jag ser 7 älgar samtidigt. Ja, då har man glömt kameran.


Igår kväll när jag var på Älgberget i Bispgården för att lyssna och titta på kören som DansBritt är med i och titta på dom duktiga körmedlemmarna och 4 gästsångare. Ja vad gör man då. Man glömmer kameran.


Den här veckan har det varit väldigt blåsigt och kallt och igår förmiddag när jag skulle klippa gräs blåste det så jag frös om händerna och var tvungen att ta på mig handskar. Har ni hört. Handskar,


Sonen sa till mig att jag inte skulle reta mig på vädret för det kan man inte göra något åt men jag tycker som så.

Är det åt helvete så måste man väl få reta sig på det.


Dessutom har jag väl tänkt lite och i förrgår när det blåste som mest låg jag på backen och rensade ogräs i rabatterna. När det blåser så är det inga mygg eller insekter och det kan man väl se som något positivt.

 

Trots kylan så har blommorna börjat slå ut nu och det är grönare och frodigare än någonsin, kanske på grund av allt regn som har kommit. Det är i alla fall snöfritt.


Så kan vi prata lite om ålder igen. Någon säger att om man är fin inuti så spelar åldern ingen roll.

Nu är det så att ska man vara ärlig så känner åtminstone jag av åldern.


Som igår när jag klippte gräset i 2,5 timmar och gick hela tiden så blev jag trött i både kroppen och benen.

Anstränger man sig får man träningsvärk. Det fick man inte förut.


Jag som brukar gå barfota hela sommaren fryser om fötterna och har sockar på. Dessutom får jag ont i fötterna om jag har obekväma skor.



Sedan ska vi inte prata om alla kroppsdelar som liksom drar sig neråt till och med mungiporna ibland.


Är det skitdåligt väder drar man sig för att åka på dans och det hindrade minsann en inte förut.


Inte ens inne i skallen är man ung. Hatar hårdrock och tycker inte om när man har tatueringar på hela kroppen och det verkar vara modernt. Helt ute är man helt klart men som tur är så bryr man sig inte speciellt.


Glömsk blir man också Jag glömmer namn på människor hela tiden och namn på städer och byar som jag varit till flera gånger.


Inte orkar man vara uppe hela nätterna längre. Man blir ju trött och jag kan faktiskt ta mig en tupplur i hamocken då och då även om jag måste snurra in mig i filt för det är så kallt.


Vilket tråkigt blogginlägg. Fy sjutton. Skäms. Dåligt med positiva vibbar idag. Det gäller att inte tänka på skiten utan bara leva på och göra så gott det går med den skröppliga kroppen. Det hade kunnat vara värre.


Idag väntar jag på att dom ska komma från Skåne. Det ska bli så roligt. Nu blir det livat i Fisksjön.

 Jag har haft SofiePropp här idag och en del andra har varit in fram och tillbaka.


Dagens ord: Du är glad du som har ungdomen i behåll, sa gumman till kalven som börjde dansa.


Av Anita - 27 juni 2012 08:40

Söndagen efter midssommar är det tradition att det är auktion nere på byn vid Gamla Föreningshuset.

Iår var det dessutom 100 år sedan föreningshuset byggdes.

En på sin tid en pampig byggnad, där det fanns både läktare och scen och servering. Till och med en vaktmästarbostad ovanpå.


Så många gånger man varit där på fest och bio. När jag kom in där i söndags fanns fortfarande den speciella lukten kvar, en sådan lukt som väcker minnen från långt tillbaka.


Varje vecka var det bio.

Då fanns en masonitkiosk utanför och där kunde man köpa kokkorv med senap, sån där som låg i ett blankt sibyllapapper ni vet.


Det finns godis. Bronsol i metallrör och kexchoklad och chokladkyssar. Vilken fest.

Vi fick gå på bio rätt ofta vad jag minns. Förmodligen var det ett billigt nöje. Danser och IOGT-revyer och underhållning var det också rätt ofta.


Nåja nu är en annan tid och det är minst 20 år sedan föreningshuset var i bruk. Nu används det bara som autionslokal en gång om år.


Så trist att jag glömde kameran för det är något alldeles särskilt med den här dagen. Även om man inte tänkt ropa in något så träffar man gamla bekanta, man kan köpa korv och kaffe och iår till och med blommor och jordgubbar.


AuktionsPers bror spelar dagspel och det är en härlig sommarstämning. I år dök det till och med upp en tjej från Australien som sjöng med klar vacker röst. Allt kan hända en söndag i midsommartid. Hur hon hamnat här vet jag då inte.


Så öppnade sommarcafe vid kyrkan och jag cyklade dit för att kolla läget och ta en kopp kaffe. Sitta i kyrkan en liten stund och njuta av den speciella friden och ron som finns där.


 

När det blev skapligt soligt och varmt ett par dagar slog blommorna ut på en enda gång. Nu blommar det i trädgården för fullt och jag blandar hejvilt med vilda blommor.

 

Mina lupiner börjar slå ut och jag älskar dom trots att dom helt plötsligt verkar ha tagit kommandot över hela Fisksjön. Dom finns överallt och sticker upp sina kraftiga blad bland buskar och rabatter men när man bor så här får man vara glad för det som blommar och inte tro att man ska försöka med något exotiskt.


Det är så här i Fisksjön att det som inte trivs blir det inget av men det som verkligen trivs blir högt stort och yvigt och jag tycker om att ha en yvig trädgård som liksom väller. Synd bara att det inte blir så mycket blommor men desto mer blad.

 

Det är ovanligt mycket maskrosor iår men vem kan säga annat än att dom är vackra när dom lyser med sina gula blommor överallt och speglar solskenet.


Hatade blommor av många men jag förstår verkligen inte varför. Det är väl vårt kontrollbehov som sticker upp sitt fåniga huvud kan jag tro.

 

Samma kontrollbehov som finns hos vissa som inte står ut med att svalorna skiter. Herre ge, deras underbara glada kvitter och förmåga att ta hur mycket mygg som helst gör väl att man står ut med lite skit kan jag tycka.


Titta nu noga på de skira, halvt genomskinliga bollarna av maskrosor. Vem kan tycka annat än att dom är vackra!

Inte?


Nu har det regnat och åskat och blåst igen så igår var det bara att stänga av all eletrisitet  och bara sitta på förstutrappen och se ovädret välla in från sjön.


Passade på att åka och jobba och när jag kom hem städade jag Sonens rum och städade mitt kylskåp. På fredag kommer dom! Det ska bli så kul. Nu kommer gården att genljuda av glada skratt och gitarrplink, allsång och muller av mopeder och allehanda farkoster. Det blir kul.


Idag är det väl en sådan dag då man kan passa på att rensa lite ogräs för det blåser så att myggen håller sig borta. Varje dag kommer någon och hälsar på så så blir det väl idag också.


Dagens ord: Det spelar ingen roll hur lite man gör i byxorna. Det är i alla fall för mycket. 

Av Anita - 23 juni 2012 17:51

 

Hörde på radion att vi tappat magin med midsommar, att det är bara mat och dricka och att vi glömt varför vi firar midsommar.

En uråldrig sed som fanns långt innan kyrkan lade sig i.

Dygnet då ljuset och jordens energi är som starkast. då allt som växer har en oändlig kraft.


Kransen vi bär på huvude ger oss av den energi. Ja då hade allt en speciell mening.


Jag har inte hoppat naken över 7 gärdsgårdar.

Jag har inte plockat 7 blommor för att drömma om en man.

Jag har inte ens hoppat omkring som groda eller druckit mig full.


Vill ni följa med på mitt firande så välkommen att hänga på.

 

Fint väder. första riktiga sommardagen faktiskt.

Vi börjar med att hugga björkar både till mig och grannen. Dom ska pryda våra förstukvistar. Grannen råkade bli sjuk när det skulle göras. Han brukar bli det! Otur otur. Tur tur att jag kunde göra det.


Så gör vi en lövmatta att ha på bron och en jättestor krans att hänga upp ute på taknocken. Det är dåligt utslaget så det blir inte syrener utan allt annat jag hittat på ängarna.


Krukor med massor av midsommarblomster, smörblommor och hundkex måste vi ha. Små fina buketter på alla bord inomhus. Den fina borderade duken med sommaren finaste blommor på ska läggas på.


Byter till kjol och blus från mina vanliga träningsoverallskläder och tar på dom blommiga skorna.


Så cyklar jag ner till DataFia som bjudit på middag. Det är fint och pyntat på gårdarna och sommarfolket har kommit så det är inte tomt i ett enda hus. Härligt att se.


Efter maten följer DataFia med hem på cykel och då har AMV med familj och barnbarn kommit till sin stuga och nästa tradition kan börja.

 

I år var vi ett helt litet följe som drog iväg till skogen i fåglesång och myggasurr.


Att hålla sig väl med vättarna i underjordiska bäcken är viktigt.

Vi har med oss massor med blänkade stenar och pärlor som vi ger till dom.

 

Vi tittar på älvornas äng och barnen plockar 7 olika blommor.

Killar är killar. Den goa killen håller blommorna lite kors och tvärs men är mest lycklig för att han hittat en ryggkota från en älg och en gammal hög med björnskit.

 

Kotan fick han ta med hem för att visa morfar som inte var så imponerad.


Sedan vi kommit hem eldades det i bastun och barnen slängde sig i det nu 16-gradiga vattnet.

AMV Datafia och jag bastade.

Datafia kastade sig i sjön men vi andra nöjde oss med att tömma på oss ljummet vatten från vattenkokaren. fegisar som vi var.

 

Söta killen blev erbjuden att basta med oss men stoppade i dörren, tre nakna svettiga tanter blev nog för mycket för den modigaste.


Avslappnade och lite trötta fikade vi hos mig och AMV.s och Datafias gubbar kom också och vi satt och myste en liten stund.


Så kom natten som mest liknar dag.

Innan skymningen kommer hinner gryningen fatt.

 

Jag går ut i natten och precis nu har den vita syrenen slagit ut och de gula blommorna i rabatten lyser som guld

 

Inte har vi glömt midsommarnattens magi och tjusning.

Den finns här så intensiv att man kan ta på den. Allt är omgivet av ett magiskt speciellt ljus. En del av fåglarna sjunger sin vackra sång i natten, annars är allt stilla.


Inga blommor under kudden men jag drömde ändå om en man och en som jag aldrig sett förut och inte har en aning om vem det är men en husbil hade han och inte ville han bo i norrland heller. Ja ja vi får väl se vad som dyker upp.

Här i Fisksjön kan vad som helst hända. Det har det gjort förut.


Dagens ord: Njut av de ljusa nätterna så länge vi har dom.      

Av Anita - 20 juni 2012 14:04

 

Vad är det för skitprat. Man har sällan ett val kan jag tycka. Om jag hade ett val skulle min trädgård blomma för länge sedan och jag skulle kunna sitta bar ute och sola.


Jag skulle inte bli biten av mygg och det skulle inte storma så man knappt får ha kvar håret på skallen.

Inga timmerbilar skulle köra som galningar på min väg och ingen skulle göra kalhyggen runt omkring.

Strängt taget har man inte så många val utan man får gilla läget helt enkelt.


Men visst. Jag valde att cykla ner till byn härom kvällen. Det är lättare att hoppa ner i diket när man hör bilarna komma. Kör man bil så är det värre.


Cykla är ju sommar och jag stökade nere vid sjön. Röjde med gräsröjaren, satt upp trasmattor som vindskydd på strandstugan och var ute hela dagen

visserligen med alla kläder på men jag kunde i alla fall välja att vara ute.

Fick besök av nygrannen K och vi satt på altanen och fikade och pratade en bra stund. 


 

Sundsvallsborna har tranor och trast borta hos sig och varje år gör dom en fågelskrämma. I år var det en tjusig dam. Helfestligt tycker jag!. Jag gillar.


Igår var det blåsigt och kallt så jag bestämde mig för att jobba inne. Först for jag till jobbet några timmar förstås och på eftermiddagen började jag slänga gamla kläder. När jag fyllt en sopsäck till bredden. Det känns så jobbigt för jag har så svårt att slänga saker. PappersBeda sa att jag skulle slänga allt som jag inte använt på 10 år och då gjorde jag det men så tappade jag sugen.


Luften gick liksom ur mig, pös ur mig som en skadskjuten ballong. Ute skrek vinden Nej Nej Nej!

Humöret dalade neråt med en väldig fart. Jag ville inte ens se eländet.


Vad gör man då? Man har ett val! Jag valde att ta fram ÅsaNisse filmerna jag fick i födelsedagsprecent av SofiePropp och den första hade jag inte ens sett.


Under filten i soffan med katten Oskar i famnen och en chokladbit till mig och kattgodis till Oskar blev humöret snabbt bättre.

 

Nu sitter jag och tänker på att det snart är midsommar och inte ens midsommarblomstren har slagit ut och inte syrenerna heller.


Jag gjorde ett val när jag åkte på PRO-resan. Jag brukar alltid bjuda hem någon på midsommarafton och laga lite god mat men som sagt. Pengarna  är slut för den här månaden och nästa månad kommer det att gå mycket pengar så jag valde att inte bjuda hem en enda människa.


Tänkte att det går ingen nöd på mig. Det finns ju några ägg och en liten burk matjesill så jag klarar mig alltid. Det är konstigt att det går att leva på så lite pengar egentligen. Jag har ju inte behövt svälta ännu i alla fall. Frysa har jag ju fått göra och försaka men som sagt. Man har ett val. Ibland i alla fall.


Nåja vi får väl se vad som händer. Livet är fullt av överraskningar.


Just nu sitter jag och fikar med gamle A vid köksbordet och telefonen ringer och jag blir bjuden till DataFia på midsommarafton. Där ser ni, livet är fullt av överraskningar.


Ögonblicket därefter kommer Sundsvallsborna med en härlig efterlängtad bok till mig." Fågelsång". En bok jag önskat mig där det står om fåglar och dessutom är deras kvitter  . Jag kan många fåglar men det är sämre med deras fågelsång så det var verkligen något som jag önskat mig och kommer att ha mycket glädje av.


Så ni ser. På sommaren kan vad som helst hända. Trots blåsväder och mygg är sommaren ett härligt äventyr och jag väljer just nu att ha tilltro till att allt ordnar sig.


Dagens ord får bli ett klokt ord som ÅsaNisse sa i sin film (vet att Åsa nisse är väldigt okulturell men det är ju jag också.)


Livet är som ett skosnöre. Ibland blir det en blåknut på det som kan vara svår att knyta upp. Man kan till och med vara tvungen att klippa av det och sätta i ett nytt.

Av Anita - 18 juni 2012 09:27

 

Nu är det bråda dagar så att skriva blogg blir det klent med.


Innan jag börjar berätta måste jag delge er en fundering. Vad är du för sort?

Min kompis DansBritt ser alltid örnar, hökar och andra fåglar. Ofta säger hon: "Titta där uppe i luften"  och mycket riktigt. Bland molen seglar det fåglar jag inte ens sett.


Kanske för att jag är motsatsen. Jag lägger märke till minsta blomma vid dikeskanten, minsta lilla snigel och vacker sten. Jag tittar ner.


Sen har jag en kompis som bara ser skräp och gamla bilderar efter vägen.

Vilken sort är du? Har du tänkt på det?


Nu går vi till vad som hänt under veckan.

Onsdagen for DansBritt och jag till Sollefteå för att köpa plant  för att fixa en perennerabatt på hennes jobb, den fantastiska naturcampen i Ammeån.  

Vi hittade ingenting så som vanligt blev det så att vi borde åkt på närmare håll, i Bispgården och i min egen trädgård fanns allt vi behövde. Klockan var över 8 på kvällen innan vi var klara men jag tror att det blev bra.


Torsdagen var jag på mammas grav och på kvällen hade jag DataFia med familj och SnickarMagnus på middag. Så småningom dök broder O upp och de här killarna kastade sig över min trasiga motorsåg och skulle reparera.

Efter ett tag kom dom upp med ett skratt. Gamle A hade hällt bensin där det  skulle vara olja och tvärt om.  Där ser man. Lättlagat bara man kom på hur det var.


Vissa gör narr av mig för att jag gått med i PRO och tycker att DÅ är man gammal och ute men ni vet ju hur jag är.

DET SKITER JAG I och gör som vanligt precis som jag vill.


Nu var det dags för första PRO-resan. Redan klockan 7 på morgonen drog vi iväg. En blandning av människor men inte alls så gamla. En del var i min ålder och kanske ännu yngre så det så.


 

Det första vi såg var Träslottet i Arbrå, en urgammal helsingegård. Jag blev förstås lite besviken för jag hade föreställt mig ett hus med tinnar och torn och snickarglädje. Vi fick morotssoppa och segt bröd men det var säkert nyttigt. Ni hör, jag ÄR positiv till min läggning hi,hi.


Kallt och ruggigt och snart började regnet ösa ner. När vi kom till Ockelbo och WIJ trädgårdar stod det som spön i backen och det gjorde det hela tiden vi var där. Därav mina dåliga kort.


Vilken fantastisk anläggning och när vi köpt oss en regncape och gick med oss en guide så var det trevligt.

Guiden var en trevlig kvinna som till och med sjöng för oss när vi stod inne i eldtemplet och värmde oss. Eldtemplet var en värmecentral så nu vet ni vad ni kan kalla pannrummet. Orden har makt.

 

Hon ledde oss genom olika rum och till min glädje så är det inne nu att låta naturen och vilda blommor blanda sig med det odlade. Hipp hipp. Så har ju jag det.

Rosenträdgården var helt fantastisk men blommande inte ännu. Även här nere är det sent och syrenerna hade precis slagit ut.

Annars fastnade jag mest för skuggträdgården och för örtagården förstås.  

Det låg en gammal herrgård mitt i alltihop och framför den var ett litet cafe.

 

Där hade man gjort en hage av ved. Det var rätt så snyggt och en bra ide. Varför inte använda det man har omkring sig. Nu har jag ju så lite ved så jag får väl elda med den istället men tanken var god.


När det var dags att åka slutade det regna och vi for ut till kusten till ett gammalt bruk. Huset var gjort av slaggsten och var väldigt speciellt. För att inte tala om maten som var något alldeles extra. Den godaste lax jag någonsin ätit..

Det var en trevlig resa bland glada och trevliga människor som trots vädret höll humöret på topp.

Helt klart blir det flera PRO-resor för min del.


Så många dagar och jag ska inte gå in på hur det varit men en sak är klar. Det kommer och går folk hela tiden och kaffepannan är varm hela tiden och fikabrödet tog slut i går eftermiddag.


Dagens ord får bli det som står på en av skyltarna i Ockelbo

 

Av Anita - 12 juni 2012 15:19

 

Tur att jag inte har någon karl som behöver skämmas för mig kom jag på härom kvällen.


Bastubad. Ljuvlig junikväll. Jag satt på bryggan och sjön var spegelblank och glänste som silver. Spelade på min trumma och hörde ljudet eka över sjön.

Bastade och gick ut en stund ur bastun för att svalka mig lite. Satt mig där spritt språngande naken med bara långhåret som dolde en del av mig. Satt där naken och spelade på min trumma av hjärtats lust.


Då får jag se att det står två människor och en hund borta på badstranden. Tysta, förstenade och  dom bara glor.

Ja, förstår att man inte väntat sig en naken spelade kärring mitt i ödemarken och som dessutom spelade trumma.


Föresten ödemark och ödemark. I söndags började sommarfolket komma lite smått.

Nu hörs motorsågar, hammarslag och gräsklippare. Röster och barnskratt, bilar på vägen. Grillrök från eldarna och inte minst myggen har kommit. Ettriga och hungriga biter dom vilt. till och med mig som brukar klara mig rätt bra.

 

Nere hos AMV är det värst. Jag hade förmånen att äta med dom i söndags och jag svalde nog en del mygg också.

Jag gillar när sommarfolket kommer och äventyret börjar men myggen kunde gärna få hålla sig borta.


Igår började timmerbilaran köra igen och det är med livet som insats man kan vara på vägen.

Dom kör som galningar på den här smala vägen.

Jag skulle gå ner till AMV när det kom en bil susande. Borde man inte sakta in? Nehej inte.

Jag fick kliva ner i diket. Nygrävt , fullt med mjuk lera som jag sjönk ner i ända till fotknölarna, håret fullt med bark och skit och ögonen förblindade av sprutande grus.


Visst vet jag att dom har taskigt ställt och måste köra fort för accordet? Vet att man inte kan sakta in i motbacke men här är det jävlar anamma platt. Vägens riddare???? Jo pytt. Förbannad är ordet.


Som sagt det rör på sig lite nu. Igår träffade jag AMV:s man, SnickarMagnus och Nygrannen K. På kvällskvisten var M och jag på handelsträdgården i Bispgården.


 

Annars småregnade det från och till och jag ägnade dagen åt att måla insidan på ytterdörren.

Samma här, om jag hade en man skulle det nog inte falla honom på läppen att man målar sånt här på dörrarna. Stilrent kan man kanske inte säga att det är men........jag gör som jag vill. Det är min dörr och mitt hus och jag målar vad jag vill, när jag vill.


Tänk att få bestämma själv. Äta vad och när man vill, fara bort när man vill, se vilka tvprogram som man vill.

Strängt taget har jag det bra när jag ser och hör hur andra kvinnor har det med sina män som dom måste ta hänsyn till.


Visst, min motorsåg är något fel med men dom som tittat på den är lika dumma som jag fast dom är män så det finns ingen garanti att man har någon fördel av männen heller.


Apropå ingenting så hittade jag min bortsprungna hammare idag inne i en vinbärsbuske och härom dagen när jag städade strandstugan upptäckte jag varför man låg så illa där. En yxa låg under madrassen och det var inte ens min yxa. Nytt mysterium. Vem har lagt den där och varför?????


Dagens ord: Svart och vitt, gott och ont, försluster och förtjänster. Det är det som kallas balans.

Av Anita - 9 juni 2012 19:29

    

Vissa dagar måste man ta ledigt för att göra något annat och DansBritt och jag har länge pratat om att gå upp på vättaberget eller till huvudet på elefanten som berget kallas i folkmun. Det var minst 20 år sedan jag var upp där sist så det kan vara på tiden. Jag hade glömt vilken upplevelse det var. Hemmablind heter krämpan.


Regnade gjorde det på morgonen men klart att det blev fint väder innan vi började vår vandring uppåt.

 

En glasklar lättandat luft. Fågelsång av andra fåglar än vad som hörs nere på slättlandet.

Så märklig natur. Blåbärsriset var så högt att det nådde upp till låren och violerna var dubbelt så stora som i vanliga fall.

 

Mossan som täckte stenarna, en porlande bäck som kom fram direkt ur berget. Vi vandrade uppåt och uppåt på lätta fötter och skogen sjöng sin märliga sång som kom från jordens själ.


Vi såg de största aspar jag någonsin sett och marken var full av harsyra, skogstjärnor och blå violer.

 

Så är vi då till slut uppe på toppen. Vi tar fram kaffe, våra kosor och limpmackor ur DansBritts fina skinnryggsäck och sätter oss och ser ut över en utsikt som det inte finns maken till.

 

Berget sticker ut sitt huvud utanför de andra bergen så att man kan se åt tre håll. Häråt mot Revanäset och Krokvåg.  

Rakt fram glittrar älven och man ser att en del luckor är öppna på krafverket och skummande vatten forsar ut. Kyrkan ligger och lyser ljus och bergen blånar i fjärran.

   

På höger breder Kullstas grönskande jordbruksbygd ut sig. Så fint att något sånt finns kvar, inte bara igenslyade åkrar utan riktig brukad jordbruksmark.


Kan man ha det bättre en fin julidag än att sitta här med en doftande kopp kaffe, en god vän och en härlig värld. Att inte fler besöker den här undersköna platsen men som sagt. Säkert 20 år sedan jag var här sist men jag ska ta med mina sommargäster. Det bestämmer jag mig för just i detta nu.


 

På vägen ner ringer telefonen och vi får ett glädjebudskap som gör att vi kastar oss i varandras armar och kramar om varandra och hoppar av glädje. Vilken vidunerlig dag det här är.


Sakta sakta går vi neråt, tittar på allt och drar in all energi som vi fick här uppe.

Så åker vi till PappersBeda och dricker kaffe och bestämmer oss för att vi ska fira med att åka till Döda Fallet och äta middag.


Döda Fallet är ju en turistattraktion som heter duga. Vi fick fantastiskt god mat och hörde lite av repeditionerna av "Flykten till Ramundberget". Vid vridläktaren på Döda fallet ska spelas ett lustspel som Sven Wolter skrivit. Bara det. Att han var en fantastiskt skådespelare vet jag, men  att han kunde skriva har gått mig förbi.


Så sitter vi där i solen och bara gosar oss och mår gott och känner att livet är nog ändå rätt gott att leva.

Vi har glömt att vi våndats och plågats av vinterns kyla och bekymmer. Nu är det bra sol och värme som gäller.


Så tar även en sådan här dag slut. Efter ett litet besök hos DansAnn drar jag hemöver och regnet börjar forsa ner men hela dagen har varit fint så vad då. En sådan fantastisk dag som vi fått.


Dagens ord: Denna dagen en skimrande pärla på livets halsband. 

Av Anita - 7 juni 2012 09:11

 

Så äntligen slog häggen ut och då är det försommar. Det är tiden mellan hägg och syren som är på sitt vis fantastisk för då har man hela sommaren framför sig.


Det kommer dagar som igår även för mig. Dagar då det inte kommer en människa, inte ens grannen kommer ut och pratar. Telefonen är tyst. Ingen ringer.

Såna dagar är minsann ovanliga och då kan man drabbas av det som jag sällan drabbas av. Känslan av ensamhet.


Skillnaden kan bli stor mot dagen innan då det var full rulle hela dagen.


Jag jobbade, for och köpte blommor till grannen och släpade jordsäcker så jag fick ont i ryggen.

På vägen höll en av mina gamla jobbarkompisa på att dika vägen och AMV:s man var här och stökade i sommarstugan. Frampå kvällen tog DataFia och jag en långpromenad i det härliga vädret. Visserligen kallt men uppehåll. Telefonen ringde stup i ett .


Annat var det. Igår Tyst  

Jag och katten Oskar packade släpkärran full med grejor och gick ner till sjön för att städa strandstugan och skura bastun. Ett göra som tar timmar. Om ni visste vad grejor det är i det lilla huset.


Fiskespön, flytvästar, verktyg, dukarutrustning, baddräkter, leksaker, grillgrejor, handdukar, sittunderlägg, kortlekar, serietidninger och så klart massor av sängkläder.


Förstår inte vad vi gjorde av alla grejor förut innan vi hade strandstugan. Vilket kånkande upp och ner.

Ut med allt för lukten där inne gör att jag misstänker att något legat och ruttnat under vintern.


När allt är ute får jag se och höra sommarens första oväder. Åskan börjar mullra i fjärran och jag rusar upp för backen för att stänga av strömmen till datorn. Jag brukar ju bli av med modem och datorer varje sommar för att inte tala om bärbara telefonen.

 

Det märkliga mörkret som drar in över sjön medan solen lyser på den här sidan. Då vet jag. Bara att slita in alla grejor under tak igen. Katten Oskar är rädd för åskan och medan regnet forsade ner och det dånade låg vi ihopkrupna under en filt nere i strandstugan och hörde hur det smattrade på taket.


Så var dagen igår. Doften av hägg spred sig efter regnet. Det är en ljuvlig doft men om man tar in den luktar det kattpiss. Underligt.


 

Jag hann fixa till min damm. Nu fattas det bara en näckros och att växterna ska växa till sig börja blomma och täcka hela kullen med gula och vita blommor. Kommer nog att bli fint tror jag.


Frampå kvällen fick jag sätta mig och ringa till folk men ingen svarade utom DansBritt.

Jag hade så ont i mina ben, dom känns som om dom väger flera ton. Nu när jag ansträngt mig mycket i flera dagar tar det på mina stackars åderbråcksben och hon lovade direkt att ge mig massage så jag drog iväg till henne.

 

Regnet stod som spön i backen och när det slutade regna fick jag se de mest häftiga regnbågar jag sett. När jag kom ner på kullstaslätten var det 6 regnbågar åt olika håll. Man önskar att man hade en kamera som man kunde ta vidvinkelkort på. Helt suveränt.


Efter massagen kändes mina ben och fötter lätta och även mitt sinne var lättare. Värmde oss med en kopp nyponte i kvällsskymningen och jag åkte hem på både bättre humör och med gladare kropp.


Dagens ord: Goda vänner är viktigare är både rikedomar och skönhet.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards