Alla inlägg under augusti 2012

Av Anita - 30 augusti 2012 09:42

Å vad jag saknar att bada och simma. Inga simturer ut i viken iår, bara ett kort dopp efter bastun. Sommaren kom aldrig och nu är den slut men det är väl inget att gnälla över. Det är som det är.


Härom natten kom första frosten och tog blommor och potatisblast.

Skördat har jag gjort. Massor med svartvinbär och rödvinbär. Blåbären har det varit gott om men ingen svamp.

Kryddorna är upphängda över spisen för att torka.


  Getingstucken har jag blivit två gånger på samma dag. Ett stick i handen på vinbärsbuskarna och sedan en på stortån när jag stoppade in foten i foffatofflorna och trampade på en som satt inne i skon.


 

Saftmajan står på spisen hela tiden för att tillverka saft på latmansvis. Det är den bästa apparat man kan tänka sig så man slipper allt söl med sildukar och grejor.


Sista dagarna har jag inte behövt vara ensam ett endaste dugg.

Måndag och tisdag var min brorsdotter och gulliga lille Liam här. Nästan hela meditationsgänget var här och var försöktskaniner till brorsdottern som går på utbildning och ska ha några att träna på.


 

Oj så lille Liam och jag har lekt. I min trädgård och runt om i skogen finns allt som barn kan önska. Troll, små mystiska stigar. Sockerärtor i indianhyddan, smultron, jordgubbar, blåbär, odon, kråkbär,åkerbär, krusbär, vinbär och naturligtvis kan man stå på bryggan och fiska.


Vi har varit uppe i "brakskitarnas dal" och rotat fram gamla leksaker och där hittar man alltid något nytt att leka med. Till och med för mig finns det nya saker att hitta. Mitt hus är banne mig som ett stort loppis hela det. Det stör mig ibland men ibland kan man göra riktiga fynd som man inte ens visste att man hade.

Liam är min favoritkille och vi har alltid så väldigt roligt tillsammans. Visst, vi har läst massor med sagoböcker också.


       

Det var tur att brorsdottern och Liam låg över när höstens svarta djurnatt kom. Det händer någon enstaka gång på hösten att djuren blir som galna och när man ligger där i mörkret som aldrig är så tjockt och svart som då att det blir ett hiskeligt liv utanför.


Lommen brukar inte skrika på natten men nu skrek den och dessutom flög canadagässen över hoade sina rop. Räven skrek,grävligen grymtade, ugglorna hoade. . Inte bara min egna uggla utan andra ugglor med olika toner. Det är riktigt spöklikt att ligga där och höra alla rop. Precis som om dom också saknade sommaren och blev skrämda av det mörka mörka höstmörkret.


Nåja, till slut somnade jag men gudarna ska veta att just då saknade jag katten Oskar extra mycket. Hans varma kropp i knävecket. Ja, jag kan till och med snudda vid tanken att det hade varit skönt med en man i sängen fast det skulle väl troligen vara så att han skulle vara räddare än jag.


Så blev det onsdag. Jag jobbade, var och hälsade på grannen på sjukstugan och sedan lyckades vi i meditationsgruppen och DansAnn lura med oss DansBritt för att fira hennes 60-årsdag.

 

Vi åkte till ett ställe som heter "Grannäset". Ett underbart fint ställe med vackra blommor och en fantastisk närproducerad mat.

 

Vi fick marinerad oxfile med potatistimbal och en sagolik sås och till efterrätt en äppelkaka med glass.

Bland det godaste jag någonsin ätit. Det här är ett otroligt ställe med en otrolig mat.


Så går då dagarna en efter en och födelsedagarna avlöser varandra. Det är några kvar att fira fortfarande så det är bara att gå på.

Tråkigt nog kommer inte "Skatan" min bloggvän och hälsar på som det var tänkt och en del andra tråkiga saker har hänt runt omkring mig men det är bara att gå vidare och ta dagen som den kommer.


  Nästa vecka börjar älgjakten och karlarna pratar inte om annat så det är det allra bästa att hålla sig undan för man blir så less. Före och efter älgjakten är väl det som gäller för många här.


Igår såg jag en älgstackare som stog och lutade sig på ett älgpass och jag tänkte i mitt stilla sinne att ibland så är till och med älgar dummare än karlar. Nej nu var jag elak igen som vanligt. Fy på mig. Karlar är bra till mycket fast just nu kan jag inte komma på något.


Dagens ord: Håll inte tillbaka dig själv. Du är allt du har! 

ANNONS
Av Anita - 26 augusti 2012 17:26

 

Har ni tänkt på hur vissa saker kan väcka gamla minnen som man inte visste att man hade kvar. Det kan vara en färg, en lukt, en melodi och plötsligt är minnet där klart och tydligt.


Skogsmarodörerna gör ju kalhyggen överallt nu. Var man tittar är det bara kalt kalt kalt men moder jord gör sitt bästa för att läka såren. Det är då det först blir mjölkört (här kallas den almäck) och senare på hösten det långa rosa gräset som får kalhyggena att lysa.


Minns att när jag var en liten unge gick farmor och jag och plockade det rosa gräset. Jag satt i gräset och tyckte att jag satt mitt inne i klappgröt eller rosa moln. Det var en härlig doft från det gräset och här och var lyste lingonen röda.


Farmor gjorde vackra korgar av det gräset och jag önskar att jag lärt mig hur man gjorde för dom var så fina.Är det någon som vet hur man gör? En gammal glömd kunskap kanske.


 

Från det ena till det andra så har det varit en underlig sommar. Nu när den nästan är slut så slår det mig att det har varit väldigt lite fjärilar. Jag saknar dom glänsande små blå fjärilarna som det brukar vara överfullt av.

Saknar sädesärlorna som det brukar vara många av. Björktrasten har redan försvunnit och det har nästan inte funnits någon sjöfågel och det är ovanligt.

Tranor och svalor har redan gett sig iväg för flera veckor sedan. Det är tyst tyst tyst.


Just därför har jag försökt att inte vara hemma så mycket. Huset är så tomt utan katten Oskar. Som tur är har jag haft många som hälsat på.

I torsdags kom min moster och vi plockade blåbär. Efter ett tag kom Pappersbeda och vi tre åt lunch tillsammans och pratade lite.


Sedan kom hela meditationsgänget och vi hade en trevlig kväll. Eftersom vi har haft uppehåll så hade vi så mycket att berätta för varandra.


Fredagen var jag ner till DataFia som kommit hem från skolan och sedan drog jag iväg till Bräcke för att gratta AMV som fyllde år. Det var en strålande solig dag och vi åkte ut till Stavre för att fira tillsammans med AMV:s man som är kapten på Ammeröfärgan.

 

Tala om att ha vacker arbetsplats. Vi satt där och åt tårta ett bra tag innan vi for tillbaka. Då åkte vi efter stranden och tittade på massor av små fina byar som jag inte ens visste att dom fanns. Jämtland är vackert!


Jag låg över och på lördagen gick vi på marknad och det var vad jag kallar en riktig marknad. Närproducerad mat och hantverk. Jag köpte honung och björksavslimpa och gurka. Sedan åt vi kams på hembygdsgården.


Nåja, man får väl ta sig hem och göra någon nytta. Det har blivit dåligt med det sista veckan så jag kastade mig över gräsklippningen.

Ett litet besök hann jag få av "gamsvägerskan" med make och så gick den dagen också sin väg.


 

Idag var jag först ner till byn och tog en promenad med DataFia och hunden och sedan var det dags att åka till DansBritt. Hon fyller år idag och jag grattade henne med en av mina växfärgade pläder.


Idag regnar det och det känns lite kulet och rått inomhus så jag har tänt i kaminen och ska sätta mig och fånglo lite på tv. Finns väl att göra men jag är inte i slag för några stordåd idag.

 

Vi kan väl fortsätta på det rosa temat. Mina canadensiska älggräs står i full blom. Dom gillar fukt så dom är praktfullare än någonsin till skillnaden av andra blommor.


Jag ska nog försöka göra en korg av rosa gräs en annan dag när jag är på hugget.


Dagens ord: Märkligt att det som nyss låg framför oss nu ligger bakom oss.

ANNONS
Av Anita - 23 augusti 2012 08:14

När huset ekar tomt av saknad efter katten Oskar kommer tröst och hjälp från alla håll. Från er mina kära bloggvänner. Från alla som ringt och erbjudit mig nya katter och erbjudande om att få låna en hund som sällskap. Sundsvallsborna som kom hit till sin stuga och som fanns i närheten. Framför allt till DansBritt som kom och hjälpte mig begrava.


När jag klev ut första morgonen hände en märklig sak. Mina två skator som normalt är jätteskygga och alltid ger sig iväg när jag öppnar dörren sitter kvar på¨förstukvisten och bara tittar på mig med sina pepparögon. Sitter kvar när jag hämtar bröd och flyttar sig inte på en lång stund, bara tittar på mig.


Som ni väl ha märkt så försöker jag och försöker trots allt som händer. Man får inte ge upp. Man måste klara sig igenom allt som händer och försöka se framåt och ha tillit och hopp. Inte är negativa jag någon expert på det men gudarna ska veta att jag alltid försöker.


Nu ska ni få berättelsen om Kraftsamlingen i Åsele. Eftersom min oro för Oskar gjorde mig så lite delaktig var jag mest en iaktagare och känner att jag inte hade så mycket att tillföra.

 

Åsele, samhället med älven som korsar och lappluvan som möter en först. Platsen där nybyggare och samer möttes och ibland var det mötet inte bara gott. Mötet mellan kyrkan och samerna var desto sämre. Kyrkan har ju alltid försökt få över människor till sin tro med våld och maktmedel, bränning av häxor och bränning av trolltrummor.


 

Ca 30 personer samlades med sina trummor.

Vi var 7 stycken från Bräcketrakten och vi bodde på en gammal risig camping men .......där fanns en pool, stor och fin med över 30-gradigt vatten. Härligt att bada där i natten.


Första dagen fick vi följa med en arkiolog till skogen och se på hällmålningar. Sedan fikade vi nere på en fin strand där det vimlade av gamla stenåldersfynd och där människor funnits till och med tidigare än stenåldern. Arkeologen var en väldigt häftig man som verkligen brann för det han gjorde.


På kvällen fick vi gå till hembygdsgården och en man berättade för oss och visade oss hur det såg ut i Åsele för länge sedan och att man från början bara var ett ställe man bodde på när man var tvungen att besöka kyrkan. Det var långt för folk att ta sig dit innan det blev flera kyrkor i trakten och samerna  hade kanske ännu längre. Dessutom var det kyrkoplikt så man var tvungen att gå till kyrkan. Ja ni hör!   

Dag två var det inspirativ målning som gällde och jag kan säga som så. Där fanns det människor som var fullt ut riktiga konstnärer. Jag hade så mesiga färger så mina alster blev väl bara si som så. Det är ju inte det som är meningen så det var väl skit samma.


Den kvällen fick vi reda på att det fanns ett ställe i skogen som hette Vitterhuset. Vi sju tjejer handlade med oss lite mat och drog iväg dit.

Vi hade tur med vädret hela veckan. Det var sommarens finaste och varmaste väder, riktig högsommarvärme.

 

Vilken magisk plats. Lommen skrek på sjön. Vi satt och åt vår mat och blev myggbiten.

Så gick vi in i skogen.

 

Vilken känsla där. Nog var det vittror här alltid.

 

Inne i bergsalen ekade trummorna över hela nejden och berget sjöng med.

 

Vi satt där så länge vi klarade av myggen och det var ett mäktigt berg och en mäktig plats. Där hade jag kunnat stanna.  

Efter det for vi hem och badade i polen och satt i ena stugan och drack te och pratade och hade det mysigt om inte mitt hjärta varit fullt av oro för katten Oskar.


Natten mot lördag drömde jag om Oskar hela natten. Jag bar honom överallt hela natten.

På morgonen ringde jag Britt som omedelbart ryckte ut för att få honom till veterinär men tyvärr var det ju för sent för han var reda död.


Lördagen skulle det ju dåna trummor hela kvällen och det gjorde det verkligen. Tänk er över 30 trummor som spelar.  Det var jojk och dans. Vilken känsla. Synd bara att jag inte riktigt kunde leva mig in i det men min trumma kunde i alla fall. Den var stenhård och vibrerande.


Söndag åkte vi hem men stannade i Näsåker och var ner till Nämforsen och tittade på hällristningar. Det var verkligen en imponerande samling och bilderna hade genomgående älgar i alla storlekar och formen och dom var så fina och tydligt tecknade.

Dom här älgkorna med sina kalvar tycker jag var extra gulliga och målade med kärlek och känsla.

 


Jag resten vet ni. Jag har ingen ro att vara hemma. Plockade blåbär med gamla A igår och for till Hammarstrand. Hälsade på broder O och tittade på kycklingen som en av hans hönor fått.


For i ett ärende till Ann och blev bjuden på mat där. For till DataFias man för att höra hur DataFia har det på sin skola i Östersund och blev där en stund.


Idag kommer moster Britta och vi ska plocka bär och sedan blir det "Meditationstjejerna" som dyker upp så idag blir det inte ensamt.


Dagens ord: Det är när nöden är som störst som vännerna prövas. Jag är så innerligt tacksam att jag har så många snälla och goda vänner. 

Av Anita - 20 augusti 2012 10:16

 

Tänkte skriva om dagarna i Åsele men hela helgen har mina tankar varit på en helt annan plats, hemma i Fisksjön.


De enda få ynka dagar när jag är borta dör min älskade katt Oskar.

Att jag inte förstod att han inte bara var osocial i sommar utan att han var sjuk men så länge någon äter och dricker så har jag inte tänkt så.


men....säger ni: Han var ju bara en katt. Nej, han var så mycket mer. Han var min vän, min mest kärleksfulla vän.


Lille Oskar föddes i mitt knä av en aldeles för ung mamma som bara tyckte att han var jobbig. Hon släpade honom titt som tätt upp för trappan och lade honom hos mig så hon kunde vara ute.

 

Han var så vacker med sin silvergrå mjuka åäls och sina vita tassar och sin vita slips. En riktig snygging var han.

Så otroligt vänlig. Aldrig klöstes eller bets han, inte ens när han skadade sitt ena öga och blev opererad. I flera veckor fick han droppar i ögat flera gånger om dagen och han fann sig i det för på något vis visste han att det var för hans bästa,

 

Alltid väntade han på mig och hörde när min bil kom. Då kom han springande och hoppade upp på min axel och så gick vi och hämtade posten.

Nu väntar ingen på mig.


Råttorna höll han undan och släpade hem dom till förstukvisten och lämnade gallan på bron för att visa att han skött sitt arbete. Han gick alltid samma runda varje morgon för att kolla råttillgången och vakta sitt kungarike.

Kungariket där jag fick vara hans prinsessa.


 

Varje kväll gick vi badstrandsrundan. Då klättrade han upp i tallarna och hoppade ner på mig i låtsasattacker och han log med hela ansiktet när jag sa:"Oj oj oj vad rädd jag blir".

Vem ska nu gå badstrandsrundan med mig?


Fredagkvällar badande han bastu med mig. Satt på laven mitt emot med tungan utanför i värmen. Åt ölkorv och drack Pripps Blå ur träskopan. Inget annat öl dög. Sedan när jag svalkade mig i sjön svalkade han sig i en vattenlok och sedan gick vi upp och gosade framför tvn.

Vem ska bada bastu med mig nu?


 

Lättsam var han också. Aldrig att han skulle upp före mig på morgone, nej han var lika morgontrött som jag och han låg så länge jag låg.

Det är tomt i sängen utan dig Oskar!


Han ville vara med oss tjejer på meditationsgruppen. Han flyttade från en och en hela tiden och spann och gosade med alla. Han gav oss alla kärlek.


 

En förunderlig katt var han.

När jag hade harpesten och låg utslagen och dösjuk i veckor låg han hos mig hela tiden. Han bara  gick upp för att äta och pinka lite. Han struntade i råttjakten och bara värmde och tröstade mig i flera veckor.


Nu när han blev sjuk var jag inte ens hemma och förstod inte innan att han verkligen var dålig.

Vad skulle jag bort att göra?


Gamle A var kattvakt men han trodde bara att Oskar var deppad för att jag inte var hemma och när jag bad DansBritt fara hit och ta honom till vetrenär så hittade hon honom död under sängen i strandstugan.

 

Han som låg på min mage och tittade på tv på kvällarna. Som gillade att man kliade honom på simhuden han hade mellan tårna.

Han som klappade mig på kinderna med sina mjuka varma tassar och såg på mig med kärleksfulla ögon.

Ingen kommer någonsin mer att göra så.


Huset ekar tom.

DansBritt och jag gräver hans grav. Där han ligger på fårfällen ser han ut att bara sova och jag kan inte förstå att han är död utom när jag tar på honom och känner att han är stel och kall.

Nu vilar han bredvid mina förra katter och hundar men ingen var som han.


Vi går badstrandsrundan Britt och jag. Letar efter en stor vacker sten att lägga på hans grav, en sten från badstrandrundan där vi alltid gick.

 

Kung Oskar av Fisksjön är död.

Ingen vaktar gården längre.

Ingen vaktar mig.

Hans kärlek var oändlig och kravlös


Dagens ord: glöm inte älska medan det finns någon att älska.

Av Anita - 15 augusti 2012 09:08

 

Så åkte Kinabror iväg och nu är jag helt ensam i hela byn. Alla har åkt och grannen är på sjukhus. Katten Oskar har fått fnatt och är borta hela nätterna och halva dagarna han också.


men.....för att ta det från början. Lördagen som var arbetets dag slutade väldigt roligt. Jag blev bjuden till grannarna "väst i gålan" och träffade alla där. Människor som vi inte umgåtts så mycket med förut. Dom är väldigt många och det är flera barn. Det var trevligt. Synd bara att Kinabror inte kunde följa med pga att han var så sjuk.

 

När jag gick hem på kvällen fick jag se att en äng var översållad med lejongap. En blomma som inte har funnits här så länge jag vet. När jag gick i skolan fanns dom vid skolgården och jag minns att dom doftade sött och honungslikt och att humlorna gillade att krypa in i munnen på dom. Dom hade ett gap som man kunde öppna och nu blev jag så glad att dom fanns. Dom står på mitt köksbord och doften är precis sådan. Söt och honungslik.


Så går de sista sommardagarna och det är rätt så varmt ändå även om solen inte visar sig så mycket.

Måndagskvällen kom DansBritt och vi tog båten och for iväg för att plocka blåbär.

 

Man tänker inte på hur man ser ut i vanliga fall men när man tassar omkring så här i skogen och ser björnspår och plockar bär och liksom befinner sig mitt i alltihop så ser jag ju. Är jag ett troll? Nog ser jag ganska trolllik ut med mitt rufsiga hår och luriga leeende. Kan det vara så att jag gömt svansen innanför jackan tro. Vad tror ni?

 

Britt kör en annan stil. Den dubbelvikta och hon plockar för hand för att slippa rensa. Vilka stora fina blåbär vi hittade. Alldeles lagomt mogna och mycket bär var det. Roligt Roligt och det är faktiskt kul att ha sällskap när man plockar bär. Då slipper man sjunga dessutom för det finns nog ingen björn som kan undvika att höra hur vi pratar och skrattar när vi går här.

 

Nåja sedan ringde vid till Kinabror och när vi kom hem hade han grillat kött och korv och majskolvar så det var bara att sätta sig och äta. Härligt.


Gårdagen åkte brorsan tillbaka till Skåne och tystnaden lade sig över Fisksjön. Tomt Tomt Tomt. Jag for iväg till jobbet och hälsade på grannen på sjukhuset.


När jag kom hem hade solen kommit fram och jag satt ute en stund. Så kom Gamle A för att få instuktioner om kattvakt nu när jag ska åka bort och vi satt i solen.


Precis nu i detta ögonblick ringer telefonen och det är gamla A- Han frågar om jag vill köpa en katt. Tror ni inte på faan att katten Oskar hade lagt sig i hans bil och legat där hela natten. Han upptäckte honom när han skulle ha bilen imorse. Där ligger katten och jag som letat och letat hela kvällen och dagen. Tur i alla fall att han inte hoppat in i Kinabrors bil och följ med till Skåne.

Den här katten är inte klok på en fläck. Inte nog med att han äter ölkorv och dricker pripps blå och bastar och kyler ner sig i vattenlokar. Han åker bil också. Kära nån.

 


Nåväl nu ska jag bädda rent. Göra iordning packningen till resan till Åsele och så är det sista dansen i Hällesjö ikväll. Känns lite vemodigt alltihop kan jag känna.


Gruvar mig lite inför hösten och vintern. Jag tycker om att ha människor omkring mig och så blir det inte.

DataFia går i Östersund på skola så våra kvällspromenader är det slut med.

Vi ska börja med meditationsgruppen till veckan så lite kul är det kvar att göra.


En rolig sak till kan jag berätta. Lathet är inte en last ibland kan det vara en klar fördel. Som att man som jag låter bli att klippa ner humlen som klättrar på väggen. Den ser ju ut väldgit rufsigt och fult ut innan nya rankorna har klättrat upp på dom. Visst har jag hört hur det pipit inne i fluret men tänkt att det är fladdermöss som är där inne eftersom dom har sitt hål in på vinden där men igår upptäckte jag vad det var. Ett litet litet fågelbo och de minsta små fåglar jag någonsin sett, mindre än flugsnapparen och chokladbruna. De sötaste jag sett och hur jag letar i mina fågelböcker hittar jag ingenting som liknar dom. Mina chokladfåglar har haft det lugnt och tryggt inne i humlefluret på väggen. Lathet är en dygt!!!!!! 


Nu försvinner jag några dagar för att åka på ett äventyr som man inte har en aning om hur det slutar.


Dagens ord: Det ordnar sig alltid om man tat som det kommer.

Av Anita - 11 augusti 2012 15:25

Nu när jag sitter här svettig och trött efter att ha ägnat många timmar åt att skotta ut grus på vägen är jag på bra dåligt humör.

 

Jag har väl varit så äckligt positiv länge nu så nu kommer det en riktig störtflod av skit.


Som sagt hade gruset kommit tidigare hade jag kanske fått hjälp att skotta ut det av sonen eller

om Kinabror inte legat som ett sjukt vrak framför tvn så hade jag kanske inte behövt fixa det själv. Faaan vad jag har ont i ryggen.

 

Kröp in och vilade mig en stund i min lilla indianhydda men inte blev jag gladare för det.


Veden ligger okapad och bara hånskrattar åt mig. Jag hatar att hålla på med ved. Det är det absolut värsta jag vet.


Inte har jag hunnit tjära taket på bastun heller.


Inte kunde jag fara att plocka blåbär för båtmotorn har gått sönder eller rättare sagt det gick inte att fälla ner den.


Kinabror ligger på soffan utslagen av influensa.

Grannen ligger på sjukhuset och fick en blodpropp i benet igår.

Älskade Faster har brutit sitt ben igen och sitter hjälplös i lägenheten.


Vädret ska vi inte ens prata om. Än regnar det inte men det blir väl snart det också.


När jag ändå är ute på gnällets topp kan jag tala om att jag ogillar att vara utan pengar.

Jag vill också ha! Alla runt omkring har..... platteve, nya telefoner, laptopar, fyrhjulingar, nya fina kläder, fina nya trädgårdsmöbler och fan och hans mormor.


För mig gäller det att hålla hårt i dom ynkliga pengar jag har och inte tänka på vad jag ska köpa utan på vad jag kan leva utan. Min semester i år bär iväg till Åsele 3 dagar.

Låter det inte rafflande, inte Thailand eller Grekland eller ens till Stockholm, nej 3 dagar i Åsele. Hurra så rafflande.


Mina nöjespengar går till att laga skorstenen och bilen och möjligen en danskväll till.


Jag ogillar också att det är så smått om fjärilar iår.

Att det knappt finns några sädesärlor iår. Dom som brukar springa omkring överallt på gräsmattorna och vicka på rumpan.

Att svalorna redan gett sig iväg.

Att jordgubbarna inte har mognat ännu.

Att katten Oskar har blivit alldeles fläng. Han har börjat vara ute på nätterna och han bor mest nere vid sjön på strandstugealtanen och det är svårt att få in honom. Dessutom har han blivit så väldigt osocial och ligger mest på övervåningen och sover när han är hemma.


 

En sån här dag önskar jag att jag vore lätt som ett tistelfjun och kunde blåsa iväg ut i luften utan att ha ett enda bekymmer i världen.


Vet att det finns positiva människor som nog ville vrida öronen av mig idag för att jag är så jäkla negativ.


Dagens ord: Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker.

Av Anita - 9 augusti 2012 22:09

 

Nu mörknar kvällarna och det har kommit något höstlikt i luften.

Igår kväll när vi var på dans på Hällesjö var det mörkt och lite regnigt och det kändes att nu snart är det slut. Snart har jag dansat klart för den här sommaren, bara en enda onsdag kvar.

Dansgänget har börjat upplösas. Inget fika på vår speciella bänk och det var bara dansbritt och jag som satt och kurade i bilen på pausen och drack vårt kaffe.

 

Det regnar varje dag så att plocka blåbär blir det ingenting av. Kinabror hostar och hostar.

Vi har varit bort och tittat på hans fina nya hus och det är verkligen ett toppenställe.


Idag på eftermiddagen bjöd vi Sundsvallborna på middag. Jag stekte älgbiff med lök och gräddsås och rabarberpaj till efterrätt. Jag tycker mycket om att laga mat och även igår stod jag vid spisen och gjorde gäddfärsbiffar. Faktiskt blev det inte så illa. Jag gillar inte smaken på gädda men med inblandning av mycket lök dill och kryddor och med en god kantarellsås till så blev det rätt så bra.


För det mesta så tänker man på det man är dålig på men sällan på vad man är bra på. Jag tycker faktiskt att jag är rätt bra på att laga mat och att sköta om blommor. Det ä'r väl bra när man kan tänka på något som är bra.

Sonen brukar faktiskt säga att min mat är god och då är jag nöjd.


Nu är det alldeles svart utanför och inatt var första gången jag såg fladdermössen flyga utanför mitt fönster och första gången jag hörde ugglan hoa ute i björken. Katten Oskar har börjat vara ute på nätterna och sova på dagen och det gillar jag inte riktigt. Det är så mycket som smyger omkring utanför på natten.

 

De flesta blommorna far illa av regnet men fucksiorna verkar gilla fukt för dom blommar som aldrig förr.


Nåväl idag tror jag inte ni får något dagens ord. Istället får ni en dikt som Karin Boye skrivit och som jag tycker stämmer bra in på det väder som vi haft nu länge.


Och regnar det i nätter och da´r,

så ska jag dock ej klaga,

var droppe är som kristall så klar

och skön som den skönaste saga

ett sprött litet väsen. så fagert och ungt

som sakta från molnet faller

och glider till marken och somnar tungt

vid glittret av tusen kristaller. 

Av Anita - 7 augusti 2012 15:00

I förrgår blev dagen inte som jag hade planerat. Det blev något helt annat men skit samma.


Igår kom en fin dag då det inte regnade en droppe och då måste man passa på.

 

Ska man till skogs för att plocka bär den här tiden tar man alltid med sig en plastkasse om man skulle råka hitta mer än vad man planerat. Lite papper om man skulle bli nödig, en vattenflaska och en kniv. Så förstås en hink och sedan kan man bara dra iväg.


Jag bad Kinabror köra mig med båten till "gyllene sanden" och därifrån vandra över åsarna för att hitta den lilla myren som så få vet finns där.

De åsarna var det en fröjd att vandra på förut. Det var lingonris, blommande ljung och fin mossa. Det var gamla tjärvedstubbar och stigen var bred och fin.


Nu när skogsmarodörerna varit framme är det bara ris och sönderkörda stigar. Man får vakta på vartenda steg man tar. Så nedanför mot myren har markberedaren varit framme och gjort djupa hemska hål och inte en enda granplant lever där, däremot manshögt gräs så man inte ser var man sätter fötterna. Därför är det viktigt att ha en backup som vet var man är så man kan få hjälp om man skulle bryta något ben.


Sedan när man kommer oskadd ner till myren ska man sjunga med hög röst.

Vaffå då då? Nja, när man ser björnspår och björnskit kan man väl tro att det finns någon liten nalle som också vill äta hjortron och går man tyst som en indian på mjuka myrtuvor hörs man inte så bra om man är ensam.


Sjunger du vackert kanske han stannar och lyssnar och sjunger du styggt som själva faaan så rusar han väl därifrån kan jag tro. Lite hjortron blev det och på hemvägen när jag gick en annan väg och såg massor med blåbär men det får bli en annan dag.


Jag är svettig och varm när jag kommer ner till viken med den gyllenen sanden. Jag vet inte alls om det är inbillning eller om den gyllengula sanden i vattnet gör att det verkligen är varmare just där.


Jag tog av mig kläderna och vadade ut. Det är en njutning att gå ut där. Så fina stenar och gamla fint formade träbitar. Man hittar alltid något man vill ta med sig hem och faktiskt var vattnet så varmt att jag tog en simtur. Jag har doppat mig förut men ingen simtur har jag tagit på hela sommaren.


Så kom kinabror och hämtade mig och solen sken fortfarande. Tog en promenad bort till Stockholmskarin. Dom åker hem på torsdag och då har alla sommarmänniskor åkt.

Svalorna har samlat sig och tänker ge sig iväg. Bara en kull iår och det är inte bra när svalorna tänker flytta så tidigt. Ger tecken om en tidig höst. Aj aj aj.


 

Mitt lilla indiantält är nu översållat med blommor som det blir sockerärtor av. Det är en gammal sort som inte har vita blommor utan väl så fina som luktärtor men utan lukt.


Nu kom jag på sidospår känner jag.

Kvällen följde jag med DataFia till stan en sväng och så gick hela dagen. Kinabror är förkyld och hostar och hostar.


 

Mina jordgubbar börjar äntligen mogna och är söta och goda trots den solfattiga sommaren.


Idag har jag jobbat en stund och sedan åkte Kinabror och jag och hälsade på grannen på sjukhuset. Idag regnar det igen.

Dagens ord: Räkna de soliga dagarna blott.

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

44 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se