Alla inlägg under september 2012

Av Anita - 11 september 2012 09:52

Oj hur det blir när man inte skrivit på några dagar. Närminnet blir sämre och sämre men jag börjar väl med att säga att jag är otroligt snorig. Att man kan ha så mycket konstigt i näsan som pockar på att få komma ut.


Lördagen stormade det fortfarande även om det faktiskt gick att gå ut. Jag hämtade Sofiepropp för nu var det dags för hennes och min helg.

Fullastad med dricka, chipspåsar, en älgkalvfile från hennes mamma och ett par gurkor från deras växthus åkte vi hem. Dessutom hade vi lite kladdkaka att mumsa på.


Vi äter alltid plankstek när hon kommer på sitt höstbesök och med älgkalvfile blir det en delikatess utöver det vanliga. Sedan knulade vi ihop oss i soffan och såg på en WaltDisneyfilm "Trassel". Vilken film, vilken musik, vilken mimik. Det var en häst där som var det absolut häftigaste jag någonsin sett. Så bra. En film för både barn och vuxna. Helt fenomenal. Se den.


 

Så kom en gammal granne och hälsade på som jag inte sett på flera år.



Sofiepropp och jag funderade över hur man bär sig åt för att tjäna pengar på sin blogg. Det vore väl något för mig som ändå skriver blogg för nöjes skull och som har så taskigt ställt. Är det någon som vet hur man gör?????


Så kom söndagen med mojnande vind så man kunde vara ute och då gick vi min nya stig bort till Kinabrors hus.

Dagen började med att Datafia kom och gjorde mig sällskap vid frukosten och vi tog en promenad nu när vädret var bättre. Nere vid badstranden hade det blåst in massor med små snäckor som jag tog hem.


Så åkte Sofiepropp hem men innan dess hade jag haft besök av två till människor. Det var många som dök upp den här dagen. Kaffepanna av Kaffepanna på om man så säger.


När jag så småningom blev för mig själv plockade jag en hink lingon och satt mig på verandan och luftade min trumma lite grann. Jag såg snösparvarna komma flygande på sin flytt söderöver och när stormen bedarrat hör man djuren fåglarna och jägarna. Iår må dom nog ha tyskar här för jag hörde till och med ett jakthorn ljuda på andra sidan sjön.


Lite senare på kvällen kom PappersBeda med ny man för att låna min gamla lingonrensarmaskin. Den är så bra så med gemensamma krafter tog det bara en liten stund att rensa 2 hinkar lingon.


 

Vardag igen.Dags att göra lite nytta. Veden ska hem. Då blev det en dag av trassel i verkliga livet.

Som sagt, med en näsa som kräver snytning tog jag med en hel rulle papper.

Båten full med vatten. Ösa.

Elmotorn köra fast i sjögräset gång på gång. Veden fraktas alltså i båten för att tas upp vid bryggan.

Årorna ramlade i sjön.

Kameran som jag hade i fickan ramlade ur och hamnade i vattnet.

 

Så här blev det. Jag som använder min kamera så mycket. Jag lade den i badrummet uppe på elementet och höll tummarna för att ett under skulle ske.

Pappersrullen ramlade också i vattnet så det blev att göra gubbsnytning hela dagen.

Tänk så märkligt att så fort jag ska göra något som har med ved att göra så blir det bara skit. Jag hatar att hålla på med ved. Fy sjutton.


Det blev lite bättre fram mot eftermiddagen. Jag fick en hel påsa äpplen av Sundsvallsborna och sedan hittade jag ett fantastiskt lingonställe så det tog ingen tid alls att rafsa ihop en halv hink innan det började regna.


Sedan kom broder O med sambo och hälsade på och så hade den dagen gått.


Imorse sov jag jättelänge ända till 9 så förkylningen tar väl på men när jag provade kameran så fungerade den igen.

Tack lov och pris. Jag kan inte klara mig utan kamera och när man inte har kamera på sin mobil så måste man ha en kamera. Måste ocvh måste föresten. Vill vill man ju i alla fall.


Dagens ord: Se alltid till att ha blixtlås på fickor där man har nycklar, kamera eller telefon.   


Av Anita - 7 september 2012 11:03

 

Några lingon har jag inte plockat ännu men dom börjar bli mogna. Krusbären skulle jag ha plockat men de senaste dagarnas oväder och storm har satt stopp för det mesta. men.....


det hindrade inte PappersBeda och mig att baka tunnbröd. Det är ett tag sedan nu och det är fint att ha hembakat tunnbröd i frysen till framöver vintern. Bloggvännen "Skatan" skulle ha varit med men fått förhinder så vi får väl baka en gång till när hon kommer lite senare.

 

Inte har vi mycket i vår by nuför tiden. Allt är nerlagt utom Håsjögården, sommarcafe på sommaren och så vår bakstuga som vem som helst får låna och baka tunnbröd i.


Det är inte alls svårt att baka tunnbröd fast man fått höra det. Det är bara att få tag i ett bra recept och köra igång. Vem säger att kakorna ska vara stora som fjäla. Nej vi gör lite mindre och då blir det fler.


 

PappersBeda som är morgonpigg brukar fara dit tidigt och elda så att när jag kommer senare äter vi frukost och börjar göra iordning för bakning. Det är så mysigt att baka tunnbröd. Varmt och skönt framför ugnen och det luktar så gott. Lukten sprider sig och det dröjer inte länge förrän Snälle Sven och Gamle A kommer. Nybakat tunnbröd med messmör och kaffe är inte illa att äta till lunch.


PappersBeda och Gamle A följer med hem och vi lyckas vika ihop min myggpaveljong och konstigt nog har inga pinnar gått av så det gick rätt så fort att plocka ihop grejorna.


Fy så blåsigt och kallt. Jägarna som satt och kurade efter vägen såg bra frusna ut. 4 grader och full storm. Kallt Kallt Kallt. Jag hade hoppats på några fina dagar för det brukar det vara den här tiden.


Det var till att kura inomhus på eftermiddagen. Hungrig var jag också.

 

Ut i landet och hämta lite potatis och några brockoli. Känns lite lyxigt att äta det man själv har hemma omkring. Rödvinbärsgele , dricka av svart och rödvinbär och det nybakade egenhändigt bakade tunnbrödet. Man äter med lite speciell glädje då.


Jag har ju klarat mig från förkylning hela året men igår kväll bröt snuvan lös. Inte så konstigt eftersom så många runt mig varit förkylda. Nu sitter jag här och nyser och snörvlar och bestämmer mig för ännu en innedag.


Jag hade tänkt att jag skulle plocka in mina pelargoner i växthuset idag för frosten är nära men så länge det blåser så här så är det nog ingen fara. Krusbären skulle ha plockats också. Vi får väl se på eftermiddagen.


En matt sol lyser då och då igenom molnen så kanske det klarnar upp frampå kvällen.


Sitter här och tänker på lycka. Varför ska man egentligen sträva efter lyckan. Det är ju en så stor känsla som man så sällan upplever. Man får väl vara nöjd med att känna sig rätt nöjd. Ok, så kan man väl tycka.


Om man känner sig nöjd så är det väl bra. Jag kan känna mig nöjd med en hel del saker. Nöjd med att mitt myggtält inte blåste sönder och att jag fick hjälp att riva det. Nöjd med att jag plockat så mycket bär så saften räcker hela vintern. Nöjd med att jag slipper jobba och själv för bestämma över min tid.

Nöjd med att jag är frisk och kry och orkar stutsa runt som jag gör. Lite snuva får man väl ta om det inte är värre.


Nog vet negativa jag att listan med vad jag är missnöjd med skulle bli förfärligt mycket längre men någon form av balans är det allt och om det inte fanns saker som inte är så bra så skulle man inte uppskatta det som är bra lika mycket tror jag.


Ja nu har jag väl haft mina dagliga funderingar. Man har ju tid att reflektera en del när man inte behöver lägga ner sin dyrbara tid på att jobba med en massa meningslöst skit. Det ni är väl också något att vara nöjd över.


och......jag ska berätta för er om när jag känner lycka. På något sätt känns det som en förgången tid nu när katten Oskar som spred sin lycka omkring sig, när danserna är över för sommaren och alla härliga män i mitt liv antingen har dött eller försvunnit eller mist sin glans. Nåja


Dagens ord: Kanske man inte ska sträva efter LYCKA utan vara glad när man kan säga att man är NÖJD

Av Anita - 5 september 2012 16:56

Jo du, det är jag det, men bli inte rädd. Jag har inte sågat mig i benet med motorsågen eller vrickat mig i någon djup håla i skogen.

men...... vi tar det väl från början. Det är det som är så svårt ibland. Att ta saker i rätt ordning.


Så mina vänner, vi börjar med mina planer för gårdagen. Det var ju att kapa och släpa hem bävergnagada björkstockar som jag skulle använda som ved.

Ibland har man tur också. Precis när jag skulle ge mig iväg kom gamle A och erbjöd sig att köra motorsågen och då kunde jag nöja mig med att röja stigen bort till kinabror.


Vi drog iväg och det gick rätt bra bortsett från att det började blåsa så vi vågade inte ta ut båten och hämta veden i den så det fick väl vara till en annan dag. Vi for hem och åt pytt i panna istället.


Frampå eftermiddagen började det dra upp svarta moln över sjön.

 

Luften blev tjock och allt blev stilla som det brukar bli innan något helvete bryter ut.

 

Närmare och närmare och åskan började dundra långt bort. Plocka in grejor och dra ur all el för åskan.

 

Färgerna bli intensiva när solen bryter igenom de tjocka hotande molnen.

 

Sedan brakade det loss. Stormbyarna. ösregnet och mullret långt bort. Oväder oväder storm och regn. Sedan kommer mörkret och vindens vinande utanför.


 

Imorse när jag skulle åka till jobbet såg det ut så här. Min fina myggpaveljong och alla trädgårdsmöbler låg spridda överallt och det stormar så hårt att jag inte vågade börja röra i bråten. Det var nog att ta sig till bilen.


Så några timmars jobb och vi på jobbet gick på hotellet och åt. Jag skulle handla en massa grejor tills ikväll och gjorde så.

Sedan var det dags att gå på blodtrycks o diabetskontroll på sjukstugan och ska man säga något positivt om den här dagen så var det att jag faktiskt mådde bra och att mina prover var perfekta. Har ni hört va. Annars brukar det vara så att när man känner sig frisk är man sjuk och tvärt om. Dagens positiva.


Så var det besök till grannen på sjukstugan och sedan drog jag iväg hem i blåsten. När jag skulle packa in grejorna i huset så fanns dom inte där KLANTASLE OCH virrfia. Kassen stod kvar på affären. Då var det bara att vända om och köra 3 mil till.


Faaan man kan undra om man håller på att bli senil. Jag tappade lusten att laga mat alldeles och slank in på hotellet och köpte med mig en pizza som jag nu suttit här och slukat och känner mig som en uppsvullen köttbulle.


Ja attans så det kan bli. Virrfia känner jag mig som också just nu. Ni vet. när man inte riktigt vet var man ska börja med för något. Ska jag diska, eller ta reda på tvätten, eller städa upp lite, eller eller och så blir det inte något alls.


Nä vet ni vad. Jag kryper ner i soffan och hämtar fram min sista "Åsanissefilm". Såna här dagar måste man trösta sig själv. Önskar att jag hade katten Oskar med mig och en stor chokladkaka.

Nej attans. Jag ska ju ner i bakstugan med en massa grejor till morgondagens tunnbrödbakning.  Ja ni ser hur glömsk jag är. Skit.


Dagens ord: Den som inte bruke tankan får bruke skankan  

Av Anita - 4 september 2012 09:09

Det är konstigt. Jag har aldrig känt mig ensam förut även om jag varit det. Tänk att en liten katt kan göra sådan skillnad. Det är så konstigt att tänka sig att jag är alldeles ensam i byn, att alla som bott här nu är borta och det bara är jag som finns kvar.

 

Jag har ju försökt att hålla mig borta hemifrån rätt mycket. Fredag kväll var jag på födelsedagskalas till DataFias dotter och lördag drog jag iväg till Alnön för att hälsa på faster och min gulliga kusin som nyss fyllt 50 år.


Min växtfärgade filt som är i regnbågsfärger skulle hon få i precent för hon och jag har haft mycket pyssel för oss när hon var här när hon var barn. Vi färgade batik och vi gick i skogen och vi badade och gjorde utflykter.

Vet att hon uppskattade att få något som var gjort här i Fisksjön och jag tror hon blev glad.


Faster G sitter fortfarande i rullstolen med foten i gips men hon far omkring som en virvelvind i stolen och stökar och donar med det mesta.  Som vanligt låg hon och jag och pratade till mitt i natten. Om allt som varit och gamla minnen.


Söndagen sken solen efter dagar av regn och kusin med man och jag gick i skogen för att titta efter svamp men det finns ingenting men massor av lingon. Vi hade med fika och satt i solen och fikade. Solen värmde riktigt skönt.


Så åkte jag då hem men gjorde en tur till DataFia innan jag åkte hem. Det tog emot att fara hem till mitt tomma tysta hus men vad gör man. Till slut var det bara att masa sig hem.


 

Nu har älgjakten börjat och det sitter män på pass efter vägen och det åker bilar fram och tillbaka så helt tyst är det inte.

Jag plockade en hink svartvinbär till moster och så kom vägbasen en stund och visst pratade jag med många i telefon igår.


Jag fick ett råd av min bloggkompis att jag skulle fylla min lilla gräskorg med lappar med positiva ord eller meningar  som tex "Idag blir en härlig dag", jag är modig, jag är vacker, solen kommer snart" fram och så vidare.


Ingen dålig ide alls. Kanske till och med något man kunde ge i precent till dom som är negativa för det finns fler än jag det vet jag. Skillnaden är att jag erkänner det. Det är ju så jäkla fult att vara negativ. Man ska vara positiv om så foten sitter i kläm, är det inte så? Jag å min sida tycker att det är en mänslig rättighet att vara sur och förbannad när man har anledning och det finns det ju då och då.


Som jag sa förut. Just nu har jag drabbats av en känsla jag aldrig haft förut. ENSAMHET. På dagarna går det bra men de svarta kvällarna är lite jobbiga, tystnaden och mörkret. Som tur är så har "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön tänt sin lampa ute på piren och den lyser som ett litet hoppets stjärna på andra sidan.


När jag var på Alnön var vi på Ikeaområdet en liten sväng och råkade gå förbi en resebyrå. Det fanns direktresor från Sundsvall till Grekland (sista minuten) för bara några tusen kronor.


Åååååå, om jag hade haft pengar!

Om jag hade haft sällskap. Tänk att bara få kasta sig iväg till solen och badet en vecka. Det är väl faaaaan att nu när jag har tid att kunna göra såna saker då fattas det som vanligt bara en sak PENGAR OCH MOD


Så nu sitter jag här och har ENSAMHET och saknar PENGAR OCH MOD


Nåja det går väl över men jag kan ärligt säga att jag gruvar mig för den långa vintern som ligger framför mig.

Idag ska  jag dra hem ved från skogen om det inte börjar regna. De närmaste dagarna är fulltecknade med olika saker så det är bara att sätta igång.


Dagens ord: De flesta av oss skulle vara tillfreds med mindre om andra inte hade mer. 

Av Anita - 1 september 2012 09:01

 

Envis är jag när jag sätter tjursidan till. När minnet av farmors gamla fina korgar av det rosa gräset kom i skallen på mig så var jag tvungen att försöka så nu har jag suttit på altanen och knåpat och småsvurit i flera dagar.

Kastat från mig korgen och slutat men efter ett tag har jag börjat om igen.


Inte gick det fort och inte blev det snyggt heller men det var i alla fall första försöket och nu har jag kommit på hur man gör i alla fall.

DansBritt ska sitta på älgpass och hon har ju tid att sitta och pyssla så hon ska också försöka. Det är väl attan om vi inte ska lära oss det om vi får hålla på.


 

Så idag är vi då inne i september. Jag dricker mitt kaffe och tittar ut genom rutan. Det ser ut att bli fint väder idag.

Jag hämtar posten och skatorna står och väntar utanför på att dom ska få var sin brödbit att börja dagen med.

Dom har blivit riktigt tama nu när katten Oskar är borta.


Egentligen ogillar jag inte hösten så länge löven är kvar och inte snålblåsten viner.

För mig är det viktigt att jag kan vara ute hela dagarna. Kanske precis därför jag tyckt så illa om vintern och kylan och att sitta mer  halva mitt liv fast inne på ett kontor med den eviga längtan ut.


 

Igår kväll var det ett födelsedagskalas till som gällde. Det var DataFias dotter som fyllde 17 år. Tänk er 17 år. Det har man nästan glömt hur det var. Minns mest att det var då jag åkte till Italien första gången och alltid längtat dit efter det.


Om inte om fanns skulle jag flyga dit nu snart och bada i det varma vattnet, äta den goda maten och njuta av dofterna och kika på dom snygga killarna. Suck, när man var 17 fick man ju ta i dom också och få beundrande blickar. Det är skit att bli så gammal att alla snygga killar kunde vara ens barnbarn och de flesta män i ens ålder är lika ankomna, småfeta och grå som man är själv. Det enda som finns kvar är en bunt kärleksbrev med ett rosa snöre om.


Skulle det råka vara några unga flickor som läser det här så ta ett gott råd. Älska och roa er så länge ni kan. Rätt vad det är så har livet bara studsat iväg och man sitter här med sin gamla kropp och ångrar att man inte har härjat mer och tagit för sig av det som man kunde.


Nåväl. apropå ingenting så går DataFia på kurs och när vi tittade i hennes bok kom det upp så många frågor som var svåra.

Tex Vad är lycka för dig?

Tänker så hjärnan går varm. Frihet är lycka för mig. Det är jag rätt säker på. Viktigt.

Naturen och djuren och härliga ungar är lycka för mig.

Italien är lycka för mig och naturligtvis mina vänner.

Dans är absolut lycka för mig. Att dansa i sommarnatten med en duktig danskavaljer och härlig dansmusik. Det är verkligen lycka.

Att ha sonen hemma och höra honom spela gitarr på förstukvisten är lycka.

Att ha fest tillsammans med mina vänner och släktingar och bara hitta på tok är lycka.

Att vandra i skogen och hitta bär och svamp är lycka för mig.


Ja tänker man till så finns det så mycket att glädjas åt.

Tänk efter du också.

Jag ska koka lite mer kaffe för DataFia ringde just och vill komma och dricka morgonkaffe med mig.


Dagens ord: Även september kan ha sina fina sidor.  

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards