Vinden viner, regnet pisar. När löven försvinner från träden börjar det hårda livet. Då vill jag inte vara här. Då vill jag vara på varmare plats. AMV med man är i Grekland och jag fick ett vykort som jag sitter och dräglar över.

Annars har veckan varit bra, till och med någon solig dag har det varit, visserligen alltid med någon regnskur men så har det ju varit hela sommarhalvåret så man är ju van.

Jag har haft folk hos mig alla dagar.

Jag har hunnit med att klyva klart veden.

Köket fullt med svamp som torkas.

Ökrkryddorna har torkat och jag har burkarna fulla med väldoftande kryddor.

Jag har fortsatt att läsa dagböcker som kvällslektyr och det är nog nyttigt att minnas hur man var och inse att man faktiskt blivit klokare. Man säger ju att man känner sig mycket yngre  än man är men å vad jag är glad att jag inte är tonåring.

När jag gått upp från 48 kg till 52 och tyckte att jag blivit äckligt tjock. Då förstår jag mer varför unga flickor ser på sig själv med konstiga ögon. Man gjorde ju så själv.

Ögon föresten. Jag läser att jag lade märke till människors ögon. Skrev ofta om ögon. Glada,lessna, glittrande, ögon som avslöjar lögner. Jag läste människors blick. Det var nog jobbigt så jag slutade att titta på människors ögon till slut.

Trodde inte att jag dög, att killar var med mig bara för att det inte fanns någon annan till hands.

Vill sparka och skälla på den unga skogsnuvan som inte trodde något om sitt eget värde.

Så ett råd till er som har tonårsdöttrar. Beröm. Beröm. Tala om att dom är fina och duktiga och hjälp dom bygga upp självkänslan.

Så helt annorlunda skulle inte livet blivit med mer självkänsla. Nog om det.

Bhajta Bharela Chapati Raita, Cahpli och efterrätten Gujar och mer därtill. Indisk mat. Jo ni go vänner.

En kväll i veckan blev jag bortbjuden på matlagningskväll. 4 kvinnor och 2 män hjälptes at att laga indisk mat.

Det tar tid men med så många kockar tog det bara drygt två timmar att göra all mat.

Vegetariskt blev det. Gott blev det.

Trevligt hade vi.

Tänk vilken tur jag har. Iransk mat. Kinesisk mat och nu indisk mat. Trots att jag bor här i ödemarken  får jag vara med om både det ena och det andra

Idag i regn och rusk for DataFia och jag på konstutställning i Hammarstrand. Man får ta tillvara de små nöjen som finns.

Nu ska jag snart åka till DataFia på middag men jag har gjort en sak till idag. Rensat diskmaskinen åt grannen men dessuton har jag gjort något jag funderat länge på och känt mig lite tveksam till. Nu har jag tagit fram mitt mod. Vi får se hur det går.

Dagens ord: Hemligheten bakom mången framgång är självförtroende. 

 

Ingrid

6 oktober 2012 15:47

Det där med att stärka ungdomarnas självförtroende är nog väldigt viktigt. Jag känner igen det du skriver och tror att en del av de misstag jag gjorde som tonåring inte alls hade behövt ske ifall jag varit säkrare på mig själv. Man ska inte bara vara snäll och beskedlig, med lite bättre självförtroende vågar man stå på sig och stå upp för sig själv.

Vad är det nu för hemlighet du trycker på. Du får rapportera!

Ha en trevlig fortsättning på helgen!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

margareta wårenius

7 oktober 2012 15:28

som vanligt är det fullt upp hos dej. Hur skulle du hinna att resabort?

mw

http://margaretawarenius.blogspot.com

 

Ann

7 oktober 2012 15:31

Hej! Oj va gott det såg ut, den indiska maten!!!
Va kul med en matlagningskväll!!! När man går ihop oach lagar tillsammans!
Ja, att vara ung är nog inte alltid lättare, erfarenheten i livet är nog så viktig!!!
Ha det å gott! Kram Ann

http://dansann.blogg.se

 

Janne

7 oktober 2012 20:14

När vinden viner och det regnar så får du krypa ner under en varm filt och bara mysa Anita. Ha det bra !

http://yngaregubben.blogspot.se

 

Sandra

8 oktober 2012 08:29

Vegetariskt och indiskt! Helt i min smak, du har ju förvisso ingen matblogg, men ett recept kanske skulle kunna slinka med?

Jag har valt att INTE läsa mina dagböcker från tonåren, jag skulle troligen bli mycket nedstämd. Mest är jag rädd att bli generad, jag kastade dom när jag flyttade hemifrån men mina föräldrar räddade dom ur soptunnan, och för några år sen fick jag tillbaks dom. Har gömt dom igen, kanske en dag jag vågar öppna dom.

http://kvickrot.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...