Det är alltid likadant den här tiden på året då den första snön kommer. Jag ramlar ner i ett svart hål och tankarna börjar snurra i huvudet.

Vad skit ska hända den här vintern. Kommer veden att räcka? Hur mycket snö blir det? Det vita som faller får mig att ramla ner i en höstdepp och det är lika varje år.

Så i helgen kändes det lite bättre när snön smälte bort till stor del och det blev lite mer färg. Gårdsplanen är visserligen som en stor chokladsmet. Många bilar kommer varje dag genom att grannen har hemtjänst flera gånger om dagen.

Stökade lite ute och mitt på dagen var det dags att äta surströmming hos grannen. Kinabror och jag gick in dit ett tag och sedan skulle vi börja med att försöka dra in bryggan och båten medan det var uppehåll. Kinabror skulle åka mot södern tidigt på söndagsmorgonen så det var hög tid.

Som tur var så kom gammelsvägerskan och Sofiepropp så med genomsamma krafter lyckades vi fixa det som skulle vara och det kändes som en sten föll från mitt bröst.

Det skulle vara en solig dag men det var dimma hela dagen men inte kallt i alla fall.

På kvällen skulle PappersBeda med man och Kinabror och jag åka på hotellet på pubafton och buffe.

Det var god mat och hade nog kunnat vara trevligt om inte snön vräkt ner igen. När jag såg det falla så drabbades jag igen av den förfärliga svårmodet som ramlar över mig som en svart filt och jag kunde inte njuta varken av maten sällskapet eller musiken.

Det är verkligen ett problem. Jag kan inte hjälpa det. Senare går det bättre när man väl insett att nu är det vinter men i oktober. Önskade mig några vackra soliga dagar då jag kunnat göra det jag skulle i trädgården. gå till Kolbjännsnön och vandra lite i skogen. Njuta av den fina naturen som finns runt omkring mig men icke sa Nicke snöhelvetet redan nu.

Brorsan som skulle åka söndag hade sommardäck på bilen och kunde inte ge sig iväg utan blev kvar en hel dag till. Det var väl kanske tur för på så vis fick han tag i en köksmöbel till sitt nya hus, billigt och bra.

Vi hämtade hem den igår och det tog några timmar.

Nu har han åkt tillbaka till Skåne och jag sitter här i snön och måste snart ta mig till med lite sysslor för sådana finna alltid. Hade ingen lust att kliva upp imorse men det snöar i alla fall ,inte än i alla fall. Jag har lust att dra täcket över huvudet och sova mig igenom vintern men det går ju inte så trots att den svarta filten sitter kvar på skallen så tvingar jag mig upp.

Fåglarna har fått frö och det är massor här och två ekorrar. Grannen har redan ringt och tjatat om att han har några äpplen han vill att jag ska göra kräm av. Spisen har fått ved i sitt gap och kaffepannan puttrar och luktar gott. Ser ni, en positiv grej har jag fått till i nattsvarta helvetet. Säg inte att jag ska tänka positivt är ni snälla för det ville jag men kan inte just nu.

Det är trist med fotograferandet också. Finns liksom ingenting att ta kort på längre. Det är bara fult fult.

Jag har i alla fall fotograferat en massa jordkällare och jag lovar att nästa inlägg ska inte handla om depp och svarta hål och täcket över öronen och sjuklig missmod över vinterhelvetet utan något annat.

Dagens ord: Om jag hade pengar skulle jag genast fara dit solen och värmen rår.