Alla inlägg under november 2012

Av Anita - 28 november 2012 22:27

 

Nu ni börjarsnart den magiska tid som är december.

Nu ni börjar tomtarna titta fram ur vråna lite försiktigt.

Nu ni. kan man börjar rota lite i sina jullådor och börja sätta upp röda gardiner och ta fram röda dukar.

Nu ni kom domherrarna till fågelbordet för första gången iår och då är det nära att snön börjar falla. Här har det kommit lite grann nu och fördärvat skridskoisen men inte mer än att man kan gå ut i skogen.

 

Det gjorde DansBritt och jag idag. Vi hämtade ris till våra dörrkransar och satt på golvet framför spisen och tillverkade och komponerade våra kransar. Gamle A kom och gjorde oss sällskap och vi hade en så trevlig dag.


Härom dagen tovade vi ju plattor till att göra skor av som skulle sitta utanpå stövlar när man står på pass i skogen och det blir kallt.


Så vi har skrattat när vi gjorde iordning dom. Vi höll nästnan på att pinka på oss. Fulare har vi aldrig sett men varma blir dom nog i alla fall. Tomten jag gjorde blev inte vackrare. Han såg ut som en gris med struma. Ja kära någon vilket tok. Det blir mest alltid något tok när DansBritt och jag kommer ihop oss.

 

Herre je. Jag kan nästan inte titta på skorna utan att skratta mig fördärvad.


Senare på kvällen var det dags för meditationstjejerna att träffas och det blev mest något tok det också. Många skratt och av någon anledning kom vi in på gårdagens tv-program 69 frågor om sex och alla tokiga grejor vi sett där om pearsing i typpan och förlängning av snoppar. Oj så vi skrattade.


Det har alltså varit de stora skrattens dag idag och min mamma sa alltid att för varje dag du skrattar ordentligt så lever du en dag längre så idag har vi nog förlängt våra liv ordentligt.


Gårdagen var jag iväg till moster B. Jag har länge sjukats på en jättefin halsduk som det var stickbeskrivning på i Land för länge sedan. Jag kan ju inte sticka tyvärr men nu har den ängelen till människa stickat den till mig och den är så fin och precis den färg jag vill ha. Oj vad jag blev glad.

 

Är den inte fantastiskt fin. Oj vilken dubbelhaka jag börjar få. Tänk att det känns så jobbigt att fastna på kort nu för tiden. Jag ser plötsligt inte ut som jag utan som min egen mormor. Det är tur att man inte behöver titta sig i spegeln så ofta.


Äsch attans. vi tar en annan och vackrare bild.

 

Nu har alla åkt hem och jag sitter här i novembernatten och känner mig ganska nöjd med mitt liv (bortsett från hur jag ser ut) men annars känner jag mig verkligen som en lyckans ost som har så många trevliga vänner som jag kan leka med.


Dagens ord: Ett glatt skratt förlänger livet.

Av Anita - 26 november 2012 12:43

 

Är det månen som gråter när det snöar? frågade en liten klok tjej härom dagen. Tanken är väl logisk. Månen är vit och snön är vit. Är det solen som gråter när det regnar? Det är ju nästa fråga.


En sak är i alla fall klar. Det är nog jag som gråter mest över snön. Imorse var marken vit av snö, visserligen bara ett tunt lager men i alla fall.

Eftersom det har regnat hela lördagen så klibbar snön fast på isen och förstör mitt höstnöje, skridskoåkning.


men.......snart har november gått och det har varit en skaplig månad utan kyla och snö.


 

De sista tre dagarna har grisnäsan Bob och jag mest ägnat åt att gå i skogen. Jag har gått och han har kutat som ett tok hela tiden. Slitit ut sig totalt i glädjen över friheten och legat och snarkat och sovit dessimellan.


Lördagen regnade det ett sprött fint regn. Ni vet ett sådant som får håret att locka sig och huden att dra åt sig fukten så man till och med kan tycka att man blir lite mindre rynkig.

Inte en människa syntes till på lördag förrän på kvällen då DataFia kom och vi såg "Så mycket bättre" tillsammans.


Fredagen däremot var det gubbdag då gubbarna avlöste varandra hela dagen och kaffepannan inte ens hann kallna mellan besöken.


Söndag kom PappersBeda med man och skulle hämta hem Bob och han var minsann tveksam till om han skulle följa med trots att jag är mycket mycket strängare än PappersBeda. Det är väl friheten här i skogen som lockar. Hundar brukar trivas här likväl som folk.

 

Det finns inte mycket att fotografera i naturen nu. Det är liksom lite avskalat. Trolltuvurna sticker i alla fall upp ur snön och glor på en.

Kanske tycker du att jag tjatar för mycket om vädret och visst kan jag hålla med om det. Det är nu så att för oss skogsfolk så spelar vädret en ganska stor roll. Man planerar och så får man ändra sig pga vädret.


Idag hade jag en plan att jag skulle fara och hälsa på moster B men när blötsnön börjar falla ner som fula vita klumpar så fick jag ändra mig och spar till en annan bättre dag.

 

En sak har jag märkt i alla fall. Blommorna gillar att jag är hemma och sällskapar med dom. Aldrig har så många orkideer blommat så mycket som i höst. Novemberkaktusen är full med blommor och boganvillan blommar fortfarande för fullt och det har den gjort sedan i april nu. Jag älskar mina blommor och det är klart att jag hinner prata och pyssla med dom mycket mer nu och så är det. Det du ger kärlek ger kärlek tillbaka (obs gäller inte män men alla andra varelser på vår jord).


Dagens ord: Gör något gott för någon idag om det så bara är att mata katten. 

Av Anita - 23 november 2012 09:52

 

När grannen ringer och uppmanar mig att komma in med hålpiparn står jag där som ett fån. Vad sjutton är hålpiparn för något? När han säger att jag ska ta med räknemaskinen också för jag ska hjälpa honom med räkningarna så kan jag inte annat än småfnittra. Ja ja hålslaget och miniräknarn hi hi hi.


Annars finns det inte mycket att fnittra åt. Det har varit 3 dagar med rejält med plusgrader och naturligtvis så kommer timmerbilarna med fulla lass för dom har ju inget vett att ta till. Vägen är totalt sönderkörd igen fast vi lagt ner så mycket pengar på att göra den iordning inför vintern. Det är så man kan gråta blod.


 

Jag är hundvakt åt grisnäsan Bob den här helgen och vi har redan hunnit med en rejäl skogspromenad. Eftersom timmerbilarna dundrar fram på vägen så gäller det att hålla sig djupt in i skogen så han inte blir överkörd.

 

Det är nästan inte ljust när vi går över vättarnas bäck och tillbaka över ängarna. Jag hittar en julgran som var väldigt fin så nu vet jag vart jag ska gå när det är dags för det.


Annars har det varit fint i två dagar. Förrgår for jag ner till Hammarstrand för att köpa en ny julgransbelysning. Fick tag i en ifjol men det var ledlampor med ett kallt dött ljus som inte var ett dugg fint. Nej jag ville inte ha det så då köpte jag en ny vanlig.


DansBritt och jag gick och åt lunch och träffade en gammal bekant som vi inte sett på ett tag och blev sittande där väldigt länge och pratade. När jag till slut kom hem såg jag att hela dagen hade gått. Tänk vad tiden går fort när man har kul och tänk att inte behöva skynda sig som man alltid gjorde förut.


Gårdagen gick åt till att stöpa ljus med min jobbarkompis. Det gick rätt bra men som sagt, tiden går undan. Gamle A kom och vi åt lunch tillsammans alla tre.

Kvällen var det då Zumba och nu får jag inte lika mycket träningsvärk längre så man tränar till sig ganska fort faktiskt.


Vad mer att prata om så här i novembermörkret. Jo, jag tittade på "bonde söker fru" och tycker faktiskt att det är riktigt gulligt. Gubbarna som ska ha ny fru är iår rätt rara på sitt vis alla fyra. Bengt med kamelerna är ju mysig på sitt sätt och kärringarna är som tokiga. Riktigt underhållande tycker jag det är. Alla är ju som vanligt folk, inte överdrivet vackra utan bara vanliga och den kärleken och romantiken kan jag gott le åt. Ibland kan man till och med undra hur det skulle vara att vara kär. Tror att jag aldrig skulle kunna bli det igen för jag är alltför misstänksam nu för tiden.


Känner att jag borde förnya mig lite så jag tror att jag ska ta och plocka bort en del länkar på människor som inte längre skriver några inlägg. Kanske ska jag plocka in några nya spännande bloggare istället.


Dagens ord: Aldrig får man vara riktigt glad.       

Av Anita - 20 november 2012 15:18

Så när man har tänkt att man ska städa för att det verkligen behövs och man tittar ut genom rutan och ser solen titta fram och isen är blank som en spegel.

Det är då man kokar kaffe och tömmer i termos, brer en rejäl dubbel macka med massor av prickig korv och drar ner sparken ner till sjön och blåser iväg efter strandkanten. Har man satt på dubbarna på skorna så går det som tjosan att glida fram på isen. Lite försiktig får man vara men det är grunt så även om det knakar lite här och där så går det.

 

Titta så genomskinlig isen är. Det är så häftigt att glida fram på ett naturligt akvarium.


Jag är en sån som gillar eld så efter ett tag tänder jag en liten eld vid strandkanten bara för nöjes skull och sätter mig för att äta min medhavda matsäck och dricka en kopp varmt kaffe.


 

Till min stora glädje får jag se att farbror bäver har kommit tillbaka till sin hydda. Nya pinnar och ett helt förråd av små kvistar som han ska ha i vinter när han mest vistas i sin hydda. Önskar att jag kunde se hur det ser ut där inne . Har han en fru? Har han ungar?

 

Vet att dom flesta inte gillar bävern. Tycker att han förstör, dämmer och äter upp träden men vi ska nog sopa utanför vår egen dörr innan vi gnäller. Vi människor förstör mycket mer. Se bara hur man far fram med skogen. Stora diken efter skogsmaskiner och stockar som ligger kors o tvärs som vi inte tar reda på. Stigar som inte längre går att ta sig fram på.


Farbror bäver han är en att beundra. Ger sig aldrig. Jobbar hårt. Gnager och hans tänder växer ut eftersom. De ni.

Han tar ner björkar till mig som jag sedan kan dra hem till ved. Han gör smala fina barkade pinnar som jag använder till mina tavlor och drömfångare, till stöd i trädgården och i blommor. Ja han är till stor nytta för mig.

Dessutom gillar jag hans härliga platta svans som han kan daska i vattnet med så det hörs lång väg.

Välkommen tillbaka farbror bäver.


 

Imorse åkte jag till jobbet och hade en trevlig förmiddag.

Jag vann 200 kr på Keno.

Jag åt bruna bönor med fläsk.

Det var plusgrader och jag behövde inte skrapa rutorna på bilen. Visserligen var det lite halt men killarna hade sandat så det var ingen fara.


När jag då kommer hem ser jag solen lysa på trädtopparna. Ingen vind, Då kommer min längtan till bergen och jag vandrar iväg. I fickan har jag en chokadgroda jag köpt på macken.


Upp för backarna på Lydénsvägen. Luften är så härlig att andas. Det enda ljud jag hör är knastret under mina fötter när jag kliver på snöfläckarna.

Då och då hör jag tåget långt borta och slamret från stolpfabriken. annars är det bara tyst.


Känner att jag är varm om kinderna men annars känns allt så perfekt det kan vara. Lagomt varmt, skorna känns sköna på fötterna och jag tänker egentligen inte på någonting bara njuter i nuet. Det är väl det som man kallar att leva i nuet och visst känns det väldigt skönt.


 

Så går solen nästan ner men jag hinner precis klättra upp på husmyrberget, ta fram sittunderlaget och se solen sjunka ner bakom de blånande bergen.

Tänk att en chokladgroda kan vara så god. Kletig härlig fyllning som fastnar på fingrarna så man får slicka dom rena. Tänker att jag ska gå hem innan mörkret faller för nu blir det fort mörkt och nere i skogen blir det fort svart.


Mer glada nyheter är det idag. Sonen kommer hem till julafton och broder B med familj och alla ska fira julafton hos mig och det ska bli helt underbert. Att få ha så många av familjen hos mig är så glädjefyllt.


När jag går ner genom skogen får jag sällskap av några entitior som nyfiket följer min väg tillbaka till landsvägen där dom vänder om och flyger tillbaka in i skogen.


Dagens ord: Även om man ibland kan känna sig som en gammal murken stubbe så kan man vara vacker i någons ögon precis som stubben är i mina ögon.

Av Anita - 18 november 2012 19:27

Det händer då och då att mitt i livets villervalla så blir det precis som man vill. Det ska vara lätt att leva och den här helgen har det varit så. Bara glädje för hela slanten.


Vet ni, igår morse när jag tittade ut så var det skridsko-is på sjön. Jag rotade fram mina gamla skridskor och funderade på om jag skulle ge mig ut men så slog tanken mig. Snälla Anita. du är en gammal kärring. Du har inte åkt skridskor på minst 7 år. Du kan bryta både armar och ben. Sällskap kanske är bra. Dessutom får jag en varning av Kinabror att jag ska ha hjälm och kudde på rumpan. Attans Attans-


Som av en slump dök DataFia upp och hon följde med som sällskap. Då kände jag mig trygg-.  

Först var det lite vingligt som "bambi på hal is". Ska det här verkligen funka?

 

Riktigt fin is men det är nog inte så väldigt tjockt för det knakar och brakar men det är grunt om isen skulle brista. Genomskinligt och fint. Man ser stenarna och botten genom den glasklara isen. Mitt hjärta jublar. Som jag längtat efter detta och jag kan. Jag kan. Jag kan.

 

Vilken lycka. Så härligt.


På eftermiddagen kom PappersBeda med dotter en sväng och jag åkte med dom ner till byn och tog en promenad tillbaka. Det var varmt och börjde duggregna lite fint. Jättebra. Nu kommer isen att bli ännu finare om det fryser till.


Klart man måste spela lite på min trumma och klart man måste gå ner till sjön och tända upp i bastun för snart kommer Dansbritt för att ligga över. Det mörknar snabbt nu men vi satt nere i bastun rätt länge och bara njöt av värmen och stämningen. Det är en viss känsla att sitta där nere i höstmörkret och bara njuta av livet.


Idag då. En långsam utdragen frukost då vi inte gjorde oss någon brådska utan satt och tittade på fåglarna utanför och såg att det var lite grått och disigt men varmt så planen för dagen blev innedag med Tovning.

 

DansBritt behöver en tovad varm fotplatta att ha när hon sitter på pass i älgskogen. Det ska bli liksom ett par jättetofflor som hon snabbt kan sätta in fötterna i för att hålla värmen i kylan. Fötterna är ju det man fryser om men tjocka tovade ullgrejor om fötterna ska väl hjälpa.


Först ska man karda ullen.

 

Så ska man lägga den omlott och tova ihop med hett såpvatten och så jobba med den och visst kan man använda fötterna istället för händerna. Det går så bra så. Så för att få det ännu tjockare kör vi den på centrifugering i tvättmaskin och då tovar det ihop ordentligt.

 

Så här fint blev det och nu återstår det att sy ihop och göra iordning bitarna men det får torka först. En annan bra sak med det här. Fötterna blir rena och mjuka. Rena skönhetskuren minsann.


Ja, så går då dagen och vi tar en promenad och ser att isen börjar bli blank och fin och så åker hon hem och jag drar iväg på bokcirkel. Ingen kan påstå att livet är trist minsann. Fullt härligt ös hela tiden och när jag åkte hem var månen som en smal tunn starkt lysande skära och speglade sig i isen som var blank som en nyputsad kopparkastrull.


Det börjar vara några grader kallt och jag hoppas på ytterligare en dag av sol, skridsko-is och utan snö.


Dagens ord: När man som minst anar det kommer det du önskar så ge inte upp hoppet.

Av Anita - 17 november 2012 09:02

 

Igår bar inte isen på sjön, det bara knakade och knastrade när man gick på den men inatt har det varit många kallgrader och det blåser inte.


Jag är förväntansfull och ivrig. Jag står på huvudet inne i trappkontoret (trappskrubben heter det väl på vanligt språk) och rotar och letar under allt skräp för att hitta mina gamla skridskor.


Där är dom, mina gamla och slitna skridskor. Det var många år sedan nu och plötsligt slår mig tanken. Kan jag hålla balansen på dom fortfarande? Bryter jag något om jag ramlar? Kanske bäst att vänta med att åka till någon kommer och gör mig sällskap. 

Nej, vet inte om jag kan hålla mig. Vi får väl se. Att åka på glasklar is och se fiskar och stenar under isen är ett härligt nöje och solen tittar till och med fram.

Vilka dagar det har varit dom sista tre dagarna.


 

Efter onsdagens Zumba var det träningsvärk som gällde men jag åkte ner till Hammarstrand och DansBritt gjorde massage på mig så jag blev som en ny människa.


Jag hann med en promenad ner till sjön och en runda för att kolla om isen var tjock nog. Solen går ner tidigt nu.


På kvällen åkte DansBritt och jag till Kälarne Hotell och lyssnade på två gubbar från Dalarna som spelade visor av Allan Edvall. Jag hade ingen aning om att han gjort så många bitar och så fina och tänkvärda. Vilken man han var Allan. Så gick den trevliga dagen och utan snö dessutom.

   

Igår var det dags för min jobbarkompis och mig att stöpa ljus. Vi missade det ifjol men iår ska det bli.

Glögg, årets första och pepparkakor och så drog vi igång.


Det tar tid att stöpa ljus och man får vara tålmodig och försiktig men det gick jättebra. Vi lyckades till och med göra ett grenljus och av gamla ljusstumpar med glitter i så gjorde vi rödrosa ljus som faktiskt blev riktigt fina. Vi blev så ivriga så vi bestämde att köpa mer ljusmassa och göra fler nästa vecka. Då ska vi prova att göra ännu mer avacerade grejor som grenljus med fyra grenar som en kronoa liksom. Vi får se.


Tänk så ivrig jag blir när livet går bra, när man får göra fina saker eller gå i skogen när solen skiner. Inte ens novembers mörka tid kan få mitt humör att gå ner på nollan.


Jag måste vara extremt väderberoende. Det är ju snön och blåsten som gör mig skitdeppad annars känns livet rätt bra även om det är mitt i vintern, även om jag har dåligt med pengar. Slipper jag bara skotta snö och att grejor går sönder  så är jag rätt nöjd.


Som nu. Så härligt att äntligen efter många år få åka skridskor igen och kanske om vädret håller i sig ta ner sparken på sjön, packa matsäck och åka hela vägen runt sjön,  kanske titta in hos "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön och få en kopp kaffe.  Det finns mycket glädjefullt att göra nu. Hoppas ni andra får en riktigt fin helg. Det önskar jag er alla. Dessutom har DansBritt och jag lite planer på vad vi ska hitta på i helgen.


Dagens ord: Skit i städning och stök. Gå ut och njut av den sista barmarkstiden innan snön förstör alltihop.

Av Anita - 14 november 2012 08:24

 

Det finns ingen månad som är så frustrerande och opålitlig som november. Ena dagen vaknar man till massor med snö och kallgrader och sjön har frusit.


Nästa dag kan det vara full storm och flera grader varmt och allt rinner bort och det blir bara lervälling av alltsammans.


Så nästa dag är det dimma och regn för hela slanten.

Dagen därpå kan det vara 10 grader kallt.

Man vet aldrig. Det är därför jag ogillar november.  Halka, bilar i diken, nedrasade träd och så rätt som det är så kommer en fin, solig dag med några kallgrader.

 

De är de enstaka dagarna som man bara måste gå ut i skogen och njuta av den gröna mossan och det guldockrafägade gräset. Nu en sådan dag gick jag mina rundor för att njuta av det sista innan allt blir förstört när snön kommer.

 

Det är ett särskilt ljus den här tiden. Solen står så väldigt lågt och istället för att gå ner väst i gårdarna så går den ner i bybo.


Ingen månad är så oförutsägbar och ombytlig som november och man vet att hela vintern ligger framför en som ett äckligt vitt kallt täcke.


En enda sak kan man vara säker på med november, Mörkret, nu kommer mörkret vällande in  tidigt på eftermiddagen och breder ut sin svarta fäll över världen.


 

Varje dag är man glad att inte snön kommer, en dag till då det inte är vinter, en nåd att tacka för.


Nu gäller det att sysselsätta sig med glädjande saker. Nu gäller det att vandra i skogen och njuta av det sista gröna.

Nu gäller det att slåss mot vinterdeppet så gott det går.


Igår jobbade jag lite grann och dagen innan vandrade jag ett tag i skogen och träffade en gammal barndomskamrat som följde med hem och fikade och pratade i flera timmar.


Idag är det surströmming med grannen som gäller och sedan kommer Gamle Anders på eftermiddagsfika och så avslutar jag dagen med Zumba.


 

Det är många planer för resten av veckan, lite ljusstöpning, lite kranstillverkning, lite tovning, lite festiligheter och allt tillsammans med vänner.


Det gäller att lysa upp mörkret. att jaga bort det tråkiga så gott det går.


Visst. jag har det så bra så inte ska jag klaga. Jag har fått värmepumpen lagad så det är varmt och skönt när jag kliver upp på morgonen. Jag kan titta ut och veta att jag inte behöver ge mig iväg i ottan. Jag kan sitta här vid köksbordet, dricka mitt kaffe, läsa, höra spraket från vedspisen, läsa lite grann, se på fåglarna och ekorren i fågelbordet och sakta vakna till liv.


Det blir till att väva lite grann innan det är dags att äta surströmming med grannen.


Dagens ord: Gör saker, inte för att du måste utan för glädjens skull. Vintern känns kortare då.

    

Av Anita - 12 november 2012 09:20

 

November är en förfärlig månad, mörk och trist och man vet aldrig om det ens ljusnar och vilket väder det är när man vaknar på morgonen, snö, snöglopp, regn eller storm. Det är som om alla naturens värsta sidor kommer vräkande över en illsint och ilsket.


Nå, det gäller att försöka fylla dagarna med glädje av egen kraft. Sista dagarna har det varit fullt av aktiviteter.

Lördagen for DataFia och jag till Strömsnäs på marknad och sedan drog vi till med att åka på cafe och äta kladdkaka och köpa en trisslott för att hoppas på att vi skulle bli rika. Det blev vi inte!


11/11 är ju på sitt vis en särskild dag och vi träffades hos mig för att göra inspirativ målning och försöka sätta färg och ljus på den mörka novemberdagen.


Då kom dom tjejerna med fikabröd och glatt humör och vi riggade upp med våra tapetrullar och målade av hjärtans lust. Helt utan krav och bara med glädjen och inspirationen som följeslagare. Behöver inte bli snyggt, inga krav, bara glädje. Så ska det vara.

 

Tänk vad det är roligt att göra något bara för det är kul. Vi kvinnor gör för det mesta grejor för att vi ska uträtta något men det här är bara på kul.

 

Samtidigt frigör man mycket energi och känslor när man bara låter färgerna flöda och det får bli liksom vad det vill.

 

Så gick då hela söndagen och det var också en trevlig dag. Nu sitter jag här med en måndag och jag har massor av sysslor att hålla på med men jag tror att jag drar iväg och köper en ny lampa till spisen för jag känner mig ganska lat idag.


Utanför lyser faktiskt solen och det känns väl bra. Då kan man ju ta en jättelång promenad kanske till Kolbjännsjön. Dit har jag inte varit på hela sommaren och förhoppningsvis jagar man inte en sådan här dag så man kan ge sig iväg till skogs.

 

Min skogssjäl väntar på mig och vill dra iväg in i skogen och det gäller att passa på innan snön kommer och sätter stopp för sådana nöjen.


Dagens ord: När mörkret försöker anfalla försvara er med färger och ljus från ert eget hjärta.  

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards