Direktlänk till inlägg 1 november 2012

MÄNNEN

Av Anita - 1 november 2012 08:43

Nu har jag kämpat mig igenom mina dagböcker sedan 1964. Det var en jobbig upplevelse. Oro, problem med pengar. instängdhet på jobbet och först och sist alla tårar för männen.


Ser med klokare och klarare ögon nu vad som gick fel och att jag var en riktigt mes och trodde på allt och såg mig själv som en ynklig liten sak som skulle vara glad att någon ville ha mig.


Nu ska jag banne mig sätta mig ner och ge unga kvinnor goda råd om vad man ska akta sig för och vilka varningstecken man ska se upp med. Mitt liv hade blivit annorlunda om jag sett det med klara ögon redan då, men som ni vet kärleken gör en blind och är en mycket farlig kraft.


Som tur är så har jag genom livet burit min humor. Utan den hade det inte gått.

Så fel allt blev men skit samma. Här sitter sursuggan och minns.

 

Minns han som brydde sig mer om att spela bort sina pengar än om mig.


Han som var alldeles för svartsjuk och pedantisk

 

Han  som var alldeles för grannlaga och gammaldags.


Han som bodde aldeles för långt bort.

 

Han som var alldeles för opålitlig.


Han som var alldeles för gift


Han som dansade som en gud men hade enorm basillskräck

 

Han som var alldeles för alkoholberoende.

 

Så det kan bli men jag ska inte alls säga att jag är lätt att leva med heller, frihetsberoende och tjurig som jag är. Önskar bara att jag hade varit mer tjurig under tiden som det begav sig med männen och inte gjort så mycket på deras villkor.

Vi kommer till det en annan dag då jag ska ge råd till unga stackars flickor.


Ta bara en sådan grej som att en man sa till mig att jag var för tjock. Trodde jag på det? Jaha då visst. 55 kg vägde jag då och var smal som en tråd. Dummare än tåget tycker jag nu.


Eller att jag var för nervös för att ta körkort. Jaha, jag har nu kört bil varje dag i mer än 30 års tid varje dag och bara kört i diket en enda gång. Även om jag inte gillar att köra bil så får det gå på något vis. Det är ju med det mesta här i livet. Man måste och har inget val.


Höjden av norrländska karlars klumpighet hittade jag också. Den killen hade jag ett kortare förhållande med och så ringde han en kväll och frågade om jag var pilsk. Ville veta för att det var en bit att åka och var jag inte det var det ingen ide. Hörde ni? Det förhållandet avslutades i det ögonblicket. Visserligen förstår jag om någon tänker så men att säga det rakt ut. Undrar om den mannen hittade någon kvinna eller om han fick sitta där och vara gammelpojk, hoppas nästan det.


Så ser jag på vissa runt omkring mig som haft samma karl i hela livet och jag förstår inte hur man står ut. För mig obegripligt för jag kan inte se någon större kärlek mellan dom. I så fall måste den vara väldigt dold och sitta långt inne. Eller är det bara bekvämlighet och att man har vindat in sig med hus och bilar och barn och släkt så man kan inte tänka sig bryta upp till en osäker tillvaro. Inte vet jag.


Dagens ord: Kärleken kan förlåta mycket men det finns gränser för allt

 

 
ANNONS
 
Kristina

Kristina

1 november 2012 09:19

Jag gillar jordkällare, var skulle jag göra av all saft,sylt, gurka m.m
Nu fick jag mig ett gott skratt när du berättade om han som var pilsk, men han var ju ärlig iallafall.
Jag har lyckas en hel del med karlar jag med, det är tur att man kommit ur det med livet i behåll.
Ha en trevlig helg och go kram!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

 
Sundinska

Sundinska

1 november 2012 09:54

Känner igen mycket i det du skriver för egen del. Tiderna är visst inte så annorlunda ändå kanske? :)
Satt själv med gamla dagböcker förra året och det var en läsning som jag inte unnar någon annan. Men alla går vi nog igenom det där ändå, mer eller mindre...

http://solagast.blogspot.se

 
Ingrid

Ingrid

1 november 2012 10:45

Du är då för rolig!
Ringde han verkligen för att kolla om det var någon idé att åka och hälsa på? Herre min tid! Vilket ärkenöt! Inte att undra på att du gjorde slut med honom.

Det där att man var för snäll och mesig, för angelägen om att vara till lags och inte stå upp för sig själv känner jag minsann igen. Jag måste säga att det var rena turen att jag inte råkade illa ut i min naivitet.

Men så träffade jag Åke när jag var 17 år och sedan blev det han och ingen annan. Lusten och kärleken mattades kanske med åren, men vi hade en otroligt fin gemenskap och vi umgicks ju dygnet runt genom att vi hade arbetet på gården tillsammans. Åke var min allra bästa vän och jag träffade aldrig någon som lockade mig att lämna honom.

Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
margareta wårenius

margareta wårenius

1 november 2012 12:08

Du vet väl att kärleken är blind!

Men gud ha ha ha så jag skrattade. Den DÄR jag får kramp av skratt; han hade ju inget annat att erbjuda och spelade med öppna kort. Hur korkad får man var. BRA ATT DU SLÄNGDE LUREN I ÖRAT PÅ HONOM.

MARGARETA

http://margaretawarenius.blogspot.com

 
Skatan

Skatan

1 november 2012 12:41

Ha ha haaa ... den pilske var det tur att du gav på båten ... för pilskheten brukar dämpas en del med åren och har man inget annat då som "kittar ihop en" ja, då är det kört. Och de andra verkade ju inte vara så mycket att ha att hänga i julgranen. Han som bodde för långt bort kunde ju flyttat förstås ... men det var kanske han som var den där "pilske".

Periodvis under mitt långa äktenskap kanske jag skulle brutit upp ... men det blev inte så och nu, idag, är jag faktiskt glad för det. Han är lite för pedantisk och jag lite väl slarvig men vi känner varandra och jag står ut att han kammar mattfransarna medan han får stå ut att det ligger böcker och prylar lite här och var. Och det rör sig ju egentligen om småsaker. Snart får jag ju ett eget rum också ... dit jag kan dra mig tillbaka och vara hur slarvig som helst i :-)

Kram!

http://skatanstankar.com

 
Anki

Anki

1 november 2012 12:44

Ojojoj... här fick jag dagens bästa skratt! Ringa och kolla om det var någon mening att åka ... ja, jisses, vilket stolpskott! Jag har också "genomlidit" en del hopplösa fall, men... Lasse och jag har varit tillsammans i snart 40 år och även om kärleken inte är himlastormande längre, så trivs vi fortfarande väldigt bra ihop :)
Ditt förra inlägg om jordkällare var intressant och fina bilder också :) Vi har en "stenkällare", byggd av stenblock från berget intill på 1920-talet... en jättebra källare, som används flitigt.
Och så var det bilden på promenaden... kollade datum och bilden är tagen den 19 okt. Norrköping har väldigt långa, fina promenader (den längsta är 3,5 km)
Ha det gott!
Kram

http://ankistankar.blogspot.se

 
Ingen bild

Liliann

1 november 2012 15:18

Ja du Anita, som vanligt skriver du underbart även kring ett lite "känsligt" ämne. Otrohet och svek fick jag av mina barns far, den man jag har nu har fått klä skott för den upplevelsen av och till men alltid stått där som den snälla, trygga orubbliga klippa han är. Det har inte varit den där fantastiska förälskelsen men en kärlek som djupnat och jag känner ofta djup tacksamhet att han fanns där just då när det var "min" tur. Övertygad är jag att du också kommer att hitta en man, hurvida det där med pilsk ha ha ja det tar vi en annan gång! KRAM

 
Janne

Janne

2 november 2012 08:34

Måste bara fråga är det någon man eller något som du tycker varit bra? Tycker det verkar som du bara ser det negativa i allt. Man ska vara positiv !

http://yngaregubben.blogspot.se

 
skogsnuvan

skogsnuvan

2 november 2012 10:50

Int ser jag väl det negativa i allt. Titta på blogginlägg om köttbullar eller om sommar eller om dans eller om jordkällare. Fast i ärlighetens namn har jag väl inte sagt så mycket positivt om män på ett tag. Jo möjligen om italienare men annars så. Nåja ska tala om när jag kommer på något. När det blir sommar blir allt bättre och jag kommer att njuta av att dansa med många dansanta män och då ska jag inte gnälla. Lovar

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Måndag 2 mars 08:55


Innan jag kliver upp ligger jag och lyssnar till hackspettarna utanför. Det är ett vårtecken om något. Dom trummar och lever om överallt men det är ett mysigt ljud.   Nu är jag hundvakt till Grisnäsan Bob. Fredag natt hade jag Lille Jack här ocks...

Av Anita - Torsdag 26 feb 12:59


  I söndags kväll kom Sonen, Kinabror och Lille Jack efter en lång resa ända från Skåne. Så skönt att dom kommit och resan gått bra. Lille Jack som växt sedan jag sett honom sist var alldeles vriden efter att ha suttit i bilen så många timmar och ...

Av Anita - Söndag 22 feb 14:32


Jo, det är sant. Jag har köpt tanttrosor, ni vet sådana som går upp till midjan och är av mjuk bomull och med några små blommor på. Oj, så sköna dom är. Slut på vassa spetsar och trosor som kasar ner och skaver både här och där.   En sak slår mig...

Av Anita - Torsdag 19 feb 09:53


  I måndags kväll var jag hos Datafia och hennes dotter går på utbildning och hon skulle skriva om hur pensionärer upplevde hur det var att vara gammal och hur ska man svara på det. Alla har ju sin egen upplevelse och framför allt handlar det ju...

Av Anita - Måndag 16 feb 17:39


  Det första som blir snöfritt är bergskanterna och ända sedan jag var pytteliten har jag drabbats av bergsläntan, att få komma högst upp på berget och titta ut över världen.   När jag åker nerför Mansjöbacken tornar det upp sig BERGET. Det en...

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

47 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se