Man upphör aldrig att förvånas över människornas dumhet. Såg på "god kväl" igår. Ni vet att där gör man om människor som tycker att dom behöver bli lite annarolunda.

Där kom en 65-årig kvinna som hade grått hår och grådaskig kofta. Hon var rätt snygg egentligen men herre je så tråkig.

Vad gör man då. Färgade håret röaktigt och det var väl ok men sedan.

Man tar fram svarta och grå kläder bla en fuskpäls som såg ut som min mormor skulle kunna ha haft den om hon vore dum nog att ta på den. Till det skulle hon då ha stövlar med jättehöga klackar.

Inte nog med det till helgklänningen som naturligtvis var svart skulle hon ha skor som hade de högsta och smalaste klackar jag någonsin sett.

När hon lite försnynt funderat på hur hon skulle kunna gå i dom så sa man: Det är sittskor som man har när man är på fest. Har ni hört SITTSKOR. Går inte att gå i alltså utan man ska sitta och plågas och vara fin när man är på fest. Kanske man ska lägga upp fötterna på bordet så dom syns eller?????? Det dummaste jag någonsin hört.

Är vi kvinnor såna idioter så vi går på sånt här. I vinterhalkan får man minsann se till att man har hela foten i marken för att inte ramla och bryta av sig något ben. Jag blir alldeles matt när jag hör sånt.

Så ska jag tala om något roligt för er. Jag har fått en röd jacka med lurv runt huvan. Tog på mig den igår och min fina turkosa halsduk.

Tänk vad lite färg kan göra. Tyckte att jag blev rödblommigare och finare och gladare på en enda gång.

Jag som inte köpt en jacka eller kappa på åratal, brukar få överta andras gamla jackor och dom har naturligtvis varit grå, svarta eller bruna.

Igår när jag var på jobbet så tittade jag på människorna som rörde sig på byn och det ser ut som om man ska på begravning, till och med barnen har grå och svarta kläder. Det enda som bryter av är varselkläderna på jobbargubbarna. Dom är knallgula fast det finns dom som är så skitiga så dom är nästan svarta i alla fall.

Då kan jag inte låta bli att undra.

Vill vi vara dystra?

Vill vi gå omkring i det evigt vita och med det evigt svarta mörkret runt omkring oss?

Vill vi gå omkring och se bleka och sjuka ut i alla de svarta kläderna? Jag vet inte.

Är det vår vinterdeppighet som bryter fram. Eller är det så att det inte finns annan att köpa än dyster dysterfärger?

Är det modefolket och affärerna som bestämmer att vi ska vara ett gråfolk som går omkring i våra svarta trista kläder och ser ut som sorgen själv?

Men kära vänner. JAG har äntligen fått en röd jacka och jag är så fin och glad. Jättetack till henne jag fick den av.

Nu är det ju så att det har snöat här också så pass att jag måste skotta och det gjorde jag igår när jag kom från jobbet och efter en timme hade jag så jäkla ont överallt så jag fick gå in och lägga mig på soffan för att orka med Zumbapasset igår kväll. Får väl fortsätta idag när det ljusnar. Det är bara 5 grader kallt och snöar bara lätt.

Planen för dagen är att skriva julkorten, för mig ett nöje. Jag har köpt så fina kort och det är så roligt att sitta vid köksbordet och skriva och tänka på dom jag skickar dom till. Det är inte bara ett kort jag skickar, jag skickar de allra varmaste tankar till mottagaren och det är det som är tanken.

Skulle tro att vi glömt det tillsammans med allt annat och att det kan kännas som ett tvång och ytterligare en sak man MÅSTE göra men kom ihåg, Du måste ingenting. Det man inte hinner eller vill ska man ge sjutton i.

Jag ska nog skaffa en ny katt till sommaren för jag saknar min Oskar varje dag.  

Jag saknar honom alltid. Han var så söt och så speciell och jag älskade honom så. Han mötte min blick och såg på mig med så kärleksfulla ögon och klappade mig med sina mjuka vita tassar. Det kniper ihop i hjärtat när jag tänker på honom.

Dagens ord: Om man önskar sig något kan man ofta få mer än vad man önskat. Eller hur. Ni som önskar er snö.