Man upphör aldrig att förvånas över människornas dumhet. Såg på "god kväl" igår. Ni vet att där gör man om människor som tycker att dom behöver bli lite annarolunda.

Där kom en 65-årig kvinna som hade grått hår och grådaskig kofta. Hon var rätt snygg egentligen men herre je så tråkig.

Vad gör man då. Färgade håret röaktigt och det var väl ok men sedan.

Man tar fram svarta och grå kläder bla en fuskpäls som såg ut som min mormor skulle kunna ha haft den om hon vore dum nog att ta på den. Till det skulle hon då ha stövlar med jättehöga klackar.

Inte nog med det till helgklänningen som naturligtvis var svart skulle hon ha skor som hade de högsta och smalaste klackar jag någonsin sett.

När hon lite försnynt funderat på hur hon skulle kunna gå i dom så sa man: Det är sittskor som man har när man är på fest. Har ni hört SITTSKOR. Går inte att gå i alltså utan man ska sitta och plågas och vara fin när man är på fest. Kanske man ska lägga upp fötterna på bordet så dom syns eller?????? Det dummaste jag någonsin hört.

Är vi kvinnor såna idioter så vi går på sånt här. I vinterhalkan får man minsann se till att man har hela foten i marken för att inte ramla och bryta av sig något ben. Jag blir alldeles matt när jag hör sånt.

Så ska jag tala om något roligt för er. Jag har fått en röd jacka med lurv runt huvan. Tog på mig den igår och min fina turkosa halsduk.

Tänk vad lite färg kan göra. Tyckte att jag blev rödblommigare och finare och gladare på en enda gång.

Jag som inte köpt en jacka eller kappa på åratal, brukar få överta andras gamla jackor och dom har naturligtvis varit grå, svarta eller bruna.

Igår när jag var på jobbet så tittade jag på människorna som rörde sig på byn och det ser ut som om man ska på begravning, till och med barnen har grå och svarta kläder. Det enda som bryter av är varselkläderna på jobbargubbarna. Dom är knallgula fast det finns dom som är så skitiga så dom är nästan svarta i alla fall.

Då kan jag inte låta bli att undra.

Vill vi vara dystra?

Vill vi gå omkring i det evigt vita och med det evigt svarta mörkret runt omkring oss?

Vill vi gå omkring och se bleka och sjuka ut i alla de svarta kläderna? Jag vet inte.

Är det vår vinterdeppighet som bryter fram. Eller är det så att det inte finns annan att köpa än dyster dysterfärger?

Är det modefolket och affärerna som bestämmer att vi ska vara ett gråfolk som går omkring i våra svarta trista kläder och ser ut som sorgen själv?

Men kära vänner. JAG har äntligen fått en röd jacka och jag är så fin och glad. Jättetack till henne jag fick den av.

Nu är det ju så att det har snöat här också så pass att jag måste skotta och det gjorde jag igår när jag kom från jobbet och efter en timme hade jag så jäkla ont överallt så jag fick gå in och lägga mig på soffan för att orka med Zumbapasset igår kväll. Får väl fortsätta idag när det ljusnar. Det är bara 5 grader kallt och snöar bara lätt.

Planen för dagen är att skriva julkorten, för mig ett nöje. Jag har köpt så fina kort och det är så roligt att sitta vid köksbordet och skriva och tänka på dom jag skickar dom till. Det är inte bara ett kort jag skickar, jag skickar de allra varmaste tankar till mottagaren och det är det som är tanken.

Skulle tro att vi glömt det tillsammans med allt annat och att det kan kännas som ett tvång och ytterligare en sak man MÅSTE göra men kom ihåg, Du måste ingenting. Det man inte hinner eller vill ska man ge sjutton i.

Jag ska nog skaffa en ny katt till sommaren för jag saknar min Oskar varje dag.  

Jag saknar honom alltid. Han var så söt och så speciell och jag älskade honom så. Han mötte min blick och såg på mig med så kärleksfulla ögon och klappade mig med sina mjuka vita tassar. Det kniper ihop i hjärtat när jag tänker på honom.

Dagens ord: Om man önskar sig något kan man ofta få mer än vad man önskat. Eller hur. Ni som önskar er snö.

Vaknar vid 8-tiden och känner i mitt oeldade sovrum att nu är det nog kallt ute. Saknar min varma och spinnande kisse som gjorde mina mornar till något mysigt och varmt.

Meningen var att jag skulle åka iväg och jobba en stund men när jag såg att det var 20 grader kallt började jag ångra mig och tänkte att jag väntar tills imorgon istället.

Det ni är härligt. Det ni är förmånen med att själv få välja. Hela mitt liv har jag varit tvungen att kliva upp tidigt, först för att åka till skolan och sedan för att fara och jobba. I snö och kyla, i regn och rusk. Ja ni vet själva. Man är tvungen! Våra liv består av tvång. Tvång från arbetsgivare, från nära och kära, från myndigheter och själv har man inte så mycket att säga till om, man har bara att finna sig och gilla läget. Nu är jag ju som ni vet inte en sån som gillar läget utan gnäller istället.

Nu mina vänner är jag fri och ledig. Många av de tyngande oken av tvång är borta och jag gör precis som jag vill idag. Hör ni. Ordet är FRIHET

Tänder i vedspisen, sätter på kaffepannan, tittar på domherrarna som väntar på att få mat.

Tittar på "lyxfällan" och återigen ser jag att det här med kreditkort lurar många i fördärvet. Egentligen är det helt galet att man låter folk få köpa på kredit utan någon som helst urskillning. Livet går ut på att konsumera så mycket som möjligt. Idag var det en kille som snusade för 3000 kr i månaden. Det låter ju fullständigt barockt.

Igår åkte min jobbarkompis IM och jag till Östersund för att hälsa på en tjej som bor högt upp i himlen på en stor ö. Det ni, utsikt över hela storsjön men det såg vi ingenting av eftersom det snöade igår. Det var trevligt att träffa henne igen och vi tillbringade några timmar där hos henne.

Så handlade jag lite sträng till luffarslöjdsgrejorna. Det är bra att ha hemma. Om man inte har något att ge bort i precent så kan man alltid sno ihop en ljusstake lite snabbt om man har grejorna hemma.

Sedan åt vi kinamat innan vi for hem och det var så jättegott. Det var så länge sedan jag var i stan. För det mesta åkter man till Sundsvall om man ska handla för då kan jag hälsa på faster på Alnön samtidigt.

Så nu sitter jag här framför datorn och tittar ut på gryningen. Ser att de första solstrålarna smyger sig ner mot marken. Ser också att luften är full av kristaller, tror inte att det egentligen är snö bara små glimmande isbitar.

Tänk att få känna friheten av att själv få välja. Det är minsann en stor gåva. Därför ska jag inte gnälla på kylan eller snön. Vi har inte fått så mycket snö som resten av Norrland och kylan kan jag stå ut med. Tänk att få komma hem till huset och det är ganska varmt inne. Inte bara 9 grader och timtals tills man fått upp värmen i huset.

Värmepumpen är en lycka att ha, ingenting annat kan jag säga.

Så mina vänner, ha en bra dag ni också. Jag ska ut och mata fåglarna och se till grannen och sedan får vi se. Man vet aldrig vad som händer, förmodligen dyker det upp något oväntat precis som vanligt.

Dagens ord: Att själv ha förmånen att få välja är en gåva. 

Så mycket bättre blir det när man är flera tillsammans och så mycket roligare och lättare blir allt.

Sofiepropp och hennes katt Felicia har tillbringat helgen hos mig och vi har gjort en hel massa saker. Tyvärr har vi inte kunnat vara ute så mycket för det har varit svinkallt med blåst och 10 grader kallt och då är det kallt.

Felicia som är en innekatt har njutit i fulla drag av att få vara ute. Jag vet inte om hon fångar råttor eller vad hon gör men tydligen fryser hon inte i alla fall.

Igår eftermiddag åkte vi till Håsjögården för att äta julbord. Jag är full av beundran för alla människor som ställer upp och hjälper till på alla vis för att det ska bli lite trevligt i byn.

Inte nog med att det var en fantastisk god mat och att allsång av julvisor alltid är så roligt och att alla sjunger högt, ljudligt och av fullt hjärta utan iår blev det en ytterligare en överraskning

Ordföranden i klubben och en liten tomtenisse ställde upp och sjöng "staffansvisan" och tipp tapp tipp tapp. Under glada skratt och applåder uppträdde dom en lång stund och som sagt. Jag beundrar människor som bjuder på sig själv så till den milda grad. Glädje är ordet.

Jag tog med mat hem till grannen eftersom han inte kan komma ut utan sitter som en fånge i sitt hus pga handikappet.

Nu ska ni få höra något som känns både skämmigt och hemskt. Sofiepropp påstår att jag har snarkat hela natten. Jag har börjat snarka!!!!! Aldrig har jag hört det förut och nu börjar jag förstå att det går nerför med mig. Åldern brukar visa sig på olika vis och jag har glömt att jag är gammal men nu börjar jag förstå att det börjar gå neråt med både det ena och det andra. Det är inte bara att jag inte klarar att hoppa över djupa diken längre. Nu snarkar jag också. Fasa Fasa Döden Döden.

Nåväl. idag har vi satt upp ljusen utanför huset och tagit fram lite mjuktomtar och så har vi gjort en bock i granris. Det skulle väl egentligen vara halm men halm finns ju inte nu för tiden.

Nåja, den blev väl riktigt snygg tycker jag. Jag är nöjd i alla fall.

Klart att vi tänder första adventsljuset och dricker lite glögg. Vi har fått saffransbullar av PappersBeda och dom var toppengoda, saftiga och fina. Ingen bakar som hon. Ja, så se lite på tv och snart ska vi fara på julskyltning. Ute skiner solen lite faktiskt och det blåser inte men är 15 grader kallt så någon långpromenad blir det nog inte idag.

Det räcker med att gå runt på Hammarstrand och frysa om fötterna.

Som sagt. Det är roligare att göra saker tillsammans så för all del. Gör det om ni kan. Allt går så mycket lättare då.

Dagens ord: Ett glatt skratt lyser upp den mörkaste vinterkväll.