Alla inlägg under januari 2013

Av Anita - 30 januari 2013 09:40

Vaknar till strömavbrott men det varade inte så länge. Jag hann tända i spisen och sätta på kaffepannan och svara i telefon från en orolig granne som också var utan ström.

 

Ström ja., Det var det som jag tänkte på just nu.

Hörde att dom söderut skulle få billigare el? Vi har 2 mil till närmaste kraftverk och har lika dyr ström som resten av landet. Vi har dyrare mat och dyrare grejor för det är så långa transporter upp till oss men det är väl i så fall långt att frakta strömmen också. Billigare jo pytt.

 

Så pratas det hela tiden om att vi ska spara på bensin och inte köra så mycket bil för naturens skull. Då höjer man bensinskattet så att vi inte ska ha råd att köra så mycket bil.


Ska vi åka spark vi då här där det inte finns några förbindelser?

Dessutom så går det ju bilar hela tiden upp och ner i sverige med matvaror och timmer . Karavaner av bilar som fraktar tex pågens bröd från skåne 100-tals mil uppöver landet. Att frakta med järnvägen blir så dyrt så det har man inte råd med tydligen. Fast då kommer ju inget fram i tid åtminstone inte vintertid.


 

Nu när jag ändå har retat upp mig så kan jag höra på Radio Jämtland att man ska dra in lantbrevbäringen på sina håll och folk ringer och är bekymrade för att man får flera mil att hämta sin post. Jaha, då är vi där igen. Är det inte mer energbesprarande att en bil far ut med post än att varje människa ska åka flera mil för att hämta posten? Återigen en dubbelmoral. Dessutom vimlar landsbygden av människor som inte har bil. Lantbrevbäringen har fungerat hur länge som helst men nu plötsligt har inte detta rika land råd med det? Märkligt! Skulle vilja se hur det skulle bli om man gjorde så i städerna att man fick fara tvärs genom stan för att hämta sin post. Vilket liv det skulle bli. Men det förstå, det är ju viktigare människor. Det är ju bara de misslyckade individerna som bor på landet???? 


Så telia som drar in fasta telefoner på vissa byar fast deras mobilnät inte fungerar. Skit samma bara dom tjänar pengar. Allt handlar om pengar och det verkar som om staten inte har någon som helst kotroll längre.


Ja säger ni skyll er själva som bor där ni bor men hur skulle det bli om alla skulle bo i storstäder. Dessutom betalar vi också skatt, dessutom den nästan dyraste skatten i landet. Varför har vi olika skatt. Skulle det inte i rättvisans namn vara lika? Fast det förstås. de flesta politiker bor ju söderöver och fick vi lägre skatt så skulle dom få mer och ingen skulle våga ställa sig bakom något sådant.    

 

Så var det det där med vargen då. Den farliga, hemska vargen som slukar allt i sin väg. Farligare än mördare, våldtäktsmän och rattfyllerister. Så många dom är också, flera flera stycken. Inte får man säga något till deras försvar heller för då kan man bli mobbad och mordhotad på nätet. Jag gillar inte EU men just nu känns det lite bra att dom ryter till lite grann. Vi människor dödar för nöjets skull men vargen för att äta sig mätt. En viss skillnad kan jag tycka.


Nåja, nu har jag varit en riktigt vrångkärring idag och inte pratat om mig själv ett dugg. Ute snöar det och det har inte blivit ljust ännu.


 

Så mycket har inte hänt de sista dagarna. Magsjukan gick över så småningom.


 I söndags tog jag en promenad ner till byn och då när jag gick förbi en gammal sommarladugård minns jag doften av älgört och koskit på somrarna när jag var barn. Nu finns bara sommarladugården kvar och byn är full med tomma öde hus överallt. Då förstår jag att jag är gammal. Att det var väldigt länge sedan som den här byn levde.


Visst, vi som bor kvar försöker så gott vi kan. Vi har en Fiskevårdsförening och nu ska det snart bli öppning av Kolbjörnsjön igen och storfiskarna ska ha pimpeltävling på Fisksjön.

 Vi har en bokcirkel och vi har sopplunch en gång i månaden på Håsjögården och på somrarna ett sommarcafe.


Just nu i slutet av januari är det ganska dävet och trist. Det enda ljud som hörs är skogsmaskinernas brummande när dom far fram och skövlar skogarna så det snart är bara tomt tomt tom. Allt för att tjäna pengar, alltså inte skogsmaskinförarna för dom har det nog knapert utan skogbolagen som tar vinterna.


 

Så på kvällarna går solen ner strax utanför ön och på något sätt ser man att ljuset sakta kommit tillbaka till mörkrets och tystnadens Fisksjön. Önskar att det också kommit tillbaka till min trötta och stukade själ.


Dagens ord: Vem har sagt att livet ska vara rättvist. Dom som har mycket får mer. Dom som har lite får det sämre. 

Av Anita - 27 januari 2013 11:14

 

Livet är ingen fest just nu och eftersom det inte räcker med trasig bil, kyla och tandvärk så drabbades jag av magsjuka också och har mest legat som en gammal spottloska i soffan och glott på tvn de sista dagarna.

Idag har jag för första gången satt på kaffepannan och vågat mig på en kaffeslurk.


 

Det har varit några långfilmer på tv och någon har handlat om italien och då blundade jag och minns. Minns mitt första besök i Cattolica någon gång i slutet av 60-talet. Det lilla pensionatet. Frukosten som bestod av te med en citronskiva i, nybakat varmt bröd med marmelad. Marmeladen av olika sorter låg i en liten glasskål med olika små fack för olika marmelader och vika goda marmelader sen.


Man sjöng överallt och maten var underbar och killarna var vackra som guds änglar. Jag föll direkt för Italien och det har varit mitt älsklingsland sedan dess.

 

Flera gånger var jag dit och som jag berättat förut så är jag förtjust i trubadurer och jag minns den här killen som spelade för mig  "I want you to want me".

Han kom från Cecilien och jag undrar hur han har det nu. Han är  väl en gammal gubbe och sitter väl troligen ute på torget i den lilla byn han kom ifrån med dom andra gubbarna medan barnbarnen åker omkring på wespa och hojar och skriker. Ja man kan fundera.


En sak är säker. Nog känns det ibland som om man är på fel plats och vid fel tid.


Inatt höll månen mig vaken och jag låg här och funderade hur det kunde bli så illa med det här livet. Nu har jag varit ensam i flera dagar och inte ens katten Oskar finns mer.


Läste i "Hemliga trädgårdens" blogg att hon liksom jag är förtjust och intresserad av gamla hus. Då jag träffade en man som berättade att han hade sett att kojan vid Fisksjötjärn nästan hade rasat omkull  så kom jag ihåg att jag fotograferat den gamla skogskojan för att den väckte funderingar hos mig. Det är nog mer än 10 år sedan.

 

I en skogskoja brukar det bara vara det allra viktigaste, sängar och bord och bänkar bara rakt av men här har någon gjort sig för med både snickerier och målning och jag kunde inte låta bli att fundera.

 

Vem hade lagt ner så mycket möda och kärlek på en skogskoja. Vem var det?

 

Se på kanten på bänken, rundad mjuk och fin och gjord med omsorg. Såg ut som om man bara gått ut för att avverka i skogen. Termosen sirapsburken och en flaska med hostmedicin stod kvar. På bordet stod en flaska med torkade blommor i. Ett mysterium som man aldrig kommer att veta något om men det rörde mig.


Jag längtar alltid efter att gå in i gamla tomma hus, rota på vinden och undersöka alla mörka vrår men tyvärr så kan man ju inte det hur som helst. men.....när jag kör förbi tomma hus så känner jag så.


Kylan ger sig inte, fåglarna fryser och äter mycket.

 

Idag skiner solen och kastar in strålar genom mina skitiga fönster. Jag vet ju att vissa av er tycker att vinterbilder är vackra så här får ni en att roa er med. Jag tog den när jag på skakiga ben gick ut till soptunnan imorse.


Inatt när jag satt och såg på månen och minns en annan och bättre tid i mitt liv så tänker jag på att det är ett skit att bli gammel bitterkärring. Det känns inte alls kul att inte ens fyllisarna som brukar ringa på fredagskvällarna ringer längre.


Dagens ord: Alla unga människor. Njut av ungdomen och skönheten. Snart nog sitter ni med er vissna kropp och har bara minnen att stödja er på.

Av Anita - 24 januari 2013 14:13

  

Först och främst förjävligt kallt hela tiden. Vad hjälper det att solen tittar fram ibland när det är över 20 grader kallt. Man vill inte gå ut, åtminstone inte jag och allt krånglar och klatrar.


Bilen då som stått på verkstaden sedan i måndags för att meken ska försöka få till den för besiktning.

Inte gick det inte. ABF-bromsarna eller vad faaan det heter går inte att få till med mindre än dyra reservdelar. Jahah så var det med det. Hämtade den idag ialla fall efter att fått anlita mina vänner för att hämta och köra mig.



Igår var jag först inne hos grannen och fixade hans tv och sedan betalade hans räkningar.

Sedan kom PappersBeda och vi flyttade en gammal tants grejor från Stugun till äldreboende i Kälarne. Det tor mycket längre tid än vad vi trodde så det blev lite stressigt att hinna hem innan "meditaionstejerna" dök upp vid 18-tiden. Som vanlig fick vi en fin kväll även om den inte blev så lång. Det går inte att stå med bilarna i den här kylan.

 

Idag fick jag reda på att bilen inte gick igenom besiktningen och jag fick Gamle A att köra mig till byn för att hämta hem bilen tills det kommit reservdelar. Det är hopplöst att vara utan bil och imorgon måste jag dra iväg och jobba eftersom jag inte hann med det idag.


Nu sitter jag här hemma och glor ut genom fönstret och ser att solen försöker värma upp trädtopparna.

Kallelse till läkaren för besiktning fick jag idag också och jag skulle naturligtvis behövt gå till tandläkaren.


Det finns inte så många ljusglimtar i mitt liv nu ska jag säga. men man ska inte klaga för det är väl för fasen så det är i det här landet men det skiter jag i. Jag klagar så mycket jag vill


Jag sätter mig framför brasan och sätter på en gammal Åsanisse film och försöker glömma hur jävligt det är just nu

 

Dagens ord: Om man mår dåligt får man klaga, det är banne mig en mänsklig rättighet.

Av Anita - 22 januari 2013 10:21

Kramens dagar var det visst igår.

Inte för att jag fick någon kram snarare en köttsmäll i plytet kan man säga.


 


1. -27 grader kallt.


2. När jag kom ut på bron blev jag fullkomligt överfallen av massor med fåglar som villa ha mat. Dom satt på axlar och huvud och skrek in i mina öron. Mat Mat Mat. Så är fröet slut så det blev till att mosa spisbröd en dag till och det uppskattas inte så mycket.

 

3. Bilen trasig igen fast jag fick den lagad i torsdags. Ut i kylan och iväg med den.

 

4. Handelsbankens inmatningsdosa funkar inte idag heller så jag kan inte fixa Vägföreningens grejor.

5. Sammaräkning av vägföreningsbokföringen stämmer inte och jag får hålla på många timmar för att få till det.

 

6. Tandvärken har tilltagit.


Ja vad mer ska man säga . Det är ju januari, årets värsta månad. Nåja februari kan väl vara lika illa men lite ljusare ändå.


Om det inte vore för att det gjorde ont i tanden skulle jag säga att det bara är att bita ihop och jag konstaterar än en gång att min blogg som heter "Det ska vara lätt att leva" är en löjlig titel, nästan ett hån mot mig själv.


Nåväl det är en ny dag. Lika jäkla kallt och jag bestämmer mig för att ligga kvar under täcket i det längsta. Det är ju läge för att dra något varmt över sig. Nu pratar jag inte om någon karl utan om ett varmt täcke. Jag har en bok oläst och vet att många sysslor väntar på mig men det skiter jag i.


Ska det gå åt helsike så ska då inte jag titta på. Så jag ligger kvar med min bok och skiter i alltihop.

När jag masar mig upp är jag hungrig och nu när jag har både limpa och pålägg stoppar jag i mig 4 mackor med prickig korv. Man måste äta för att hålla värmen. Tre koppar kaffe rinner snabbt ner i halsen.


1.Nu ska ni inte tro att jag gnäller för jag gör mitt bästa för att stå ut. En vän till mig ringer och erbjuder sig att köra mig till tandläkaren.  


2. Jag har ved inne eftersom jag bar in massor härom dagen när det var skapligt väder. Jag eldar i vedspisen och elden tar sig fint och bra som den brukar.


3. Jag fick hjälp av PappersBeda att ta mig hem igår och hon bjöd på ärtsoppa.


4. Julgranen lever fortfarande och har fina gröna skott som doftar så gott.


 

Ute skiner solen från en klarblå himmel och det är synd att man inte kan gå ut. Nu ser man verkligen hur skitiga fönstren är. Mamma skulle vända sig i sin grav om hon såg det.

Fast vad då. Jag skiter väl i om fönstren är skitiga huvudsaken är att man kan se ut.


Jag får väl masa mig ut och ge räven en korv åtminstone när han sitter och väntar på mig.

Skickar en kram till er alla och ni som har någon att krama. Gör det Ofta.


Dagens ord: Man får vara glad att man har tak över huvudet och värme i huset. Det gäller att glädjas åt det lilla. 

ps. Nu ljuger jag (egentligen är jag bara skitförbannad)

Av Anita - 20 januari 2013 10:14

 

Den hemska kylan gick över fort som tur var. Igår var det plötsligt bara 5 grader och sparken gled lätt på vägen när jag for bort och kollade husen "väst i gålan".


Igår kväll var det fest hos brorsonen A.  Det firades att han nu är sjuksköterska och det passar honom.

  Jag gillar fest! Vilken underbar mat vi fick. När man levt på soppa och spisbröd några dagar så sitter det inte illa med marinerad älgstek med pepparsås och potatisgratäng och en härlig gräddig efterrätt efteråt.


Det var människor i alla åldrar allt från 3-månaders baby till lite större barn och vuxna. Det dök upp en av jägarna frampå kvällen och i den hörnan hörde man som vanligt prat om jakt. Förstår inte att dom ids tugga samma gamla jakthistorier gång på gång.


Men det ska ni veta Sedan blev det musiktävling. Två lag skulle försöka känna igen en massa melodier från olika åldrar och vem som sjöng. Jag är skitdålig på sånt, speciellt dom nya förmågorna men jag hade broder O och en suverän kvinna och dom kunde väldigt mycket. Vi vann en av tävlingarna och förlorade den andra men roligt var det och jag blev kvar till mitt i natten.


Mätt och belåten kom jag hem och kunde inte sova så jag började minnas fester.

 

Kom ihåg diverse fester och tittade på gamla kort och hittade det här där jag fyllde 40 år. En strålande majdag med massor av glada människor och jag hade min röda nya klänning som jag tyckte mycket om. Oj vad jag såg ung ut. När man ser sig i spegeln så kan man gråta blod, men det är klart. Det är ju snart 25 år sedan, 25 hårda år sätter sina spår.

 

Här fyllde jag 25 år och man kan inte tro sina ögon. Jag tyckte att jag var mager och ful på den tiden. Så löjligt.


 

Nu i mörka januarinatten griper längtan tag i mig. Längtan till vårens fina blå blommor och doften av mylla och nyutslagna löv.

 

Längtan efter öppet vatten och båttur på sjön.

 

Längtan efter regnbågen. I min smak är regnbågen vackrare än norrskenen för norrskenet talar om att det är kall vinter och ni vet vad jag tycker om det.


Inatt har jag drömt mardrömmar om mördade människor som jag skulle gömma och vaknade kallsvettig mitt i natten och kunde nästan känna att det låg döda människor i rummet bredvid. Det är sällan jag drömmer mardrömmar men jag hade väl stoppat i mig alldeles för mycket mat skulle jag tro.


Nå, idag är det bara 15 grader kallt och jag ska fara och handla för nu har pensionen trillat in. Dessutom är det bokcirkel ikväll och jag ska hälsa på Datafia en sväng. Dagen är alltså uppboka med diverse uppdrag och veckan som kommer är det något varje dag och det är väl tur det för då går tiden fort och den förhatliga januari är snart slut.


Kom nu inte med någon hurtig kommentar om att man ska leva i nuet och njuta av dagen för som sagt. Det ska nog vara mycket till innan jag njuter av iskalla januari. Nej fy sjutton. Det är en evig kamp och strid. Har alltid varit så och kommer alltid att bli.


Med det har jag inte sagt att det finns ljusglimtar och det är dom man får suga på. Fest tex och att jag äntligen kan fylla kylskåpet.


Man får leva på minnen av en bättre tid och hoppet om att det ska komma en vår igen.


Dagens ord: Även den tungaste  och mörkaste vinter har ett slut.

Av Anita - 18 januari 2013 09:48

På vädret säger man: "Mellan 10 och 20 grader kallt lokalt kallare." Visst, lokalt kallare det är Fisksjön det som vanligt -31 grader imorse.

 

Fåglarna burrar upp sig och sitter och fryser och snart är fröet slut men det droppar snart in nya pengar så jag får försöka hålla dom vid liv med mosat spisbröd och gamla flingor till dess. Kallt är det inne nu också. Värmepumpen är bra men -31 grader klarar den inte. Som tur är så har jag ved ute på bron så jag behöver inte gå ner i vedboden och hämta.


Vad ska man börja med? Det har ju varit både svart och vitt och grått den här veckan. Ni minns min berättelse om trasmattan med dess olika färger.


Trots att jag är medveten om att det inte är någon ide att ängslas och gruva sig så blir det så ialla fall.

Gruvade mig för att börja göra sammanställning och massa papper till vägföreningen härom dagen och naturligtvis gick det åt pipan när tonerna tog slut i skrivaren. Då tappade jag sugen på det men fick mig i alla fall till att beställa nya.

Inkclub är ett fantastiskt bolag. Dagen efter hade jag tonerna i brevlådan. Tala om snabbt.


Så var det det där med maten då. När man börjar drömma mardrömmar om svält på nätterna då har det gått för långt.

När mjölken och smöret också är slut då gäller det att låta fantasin ta vid. Löksoppa kunde man göra, spisbrödmacka med majonäs och gurka istället för smör.

 

Nu ska ni inte tro att jag har varit helt utan mat. I söndags kom min vän AMV med en kartong med pizza och en bullpåse och ni kan tänka sig att det smakade gott. Vi hade en trevlig dag då vi gick på skoterspåren i skogen och fikade och åt och pratade.


Det var den första ljusa randen i livets väg den här veckan.


Så var det då det där med bilen som inte kommer att gå igenom besiktning som den är. Tiden börjar gå ut för nästa veckan är det dags.

Tisdagen lämnade jag den till min vanliga mek men han hade en för ny datamätare som var för ny för min gamla bil. Dock är bilen för gammal men inte nog gammal för manuell handläggning eller vad man nu ska kalla det. 


Jahaja. Precis som jag. Varken för gammal eller för ung. Bara något skit mitt imellan som ingen vill ta sig an.

Har ni hört på faaaan.   

Naturligtvis målar jag då faaan på väggen och tänker att nu är det kört men jag fick ett tips om en annan kille. Ringde och fick komma dagen därpå.

Han kunde inte heller läsa bilen på datorn men hade en grej som tickade morsesignaler och på så¨vis berättade vilken del man skulle byta.

Så lovade han att skaffa delen till dagen därpå och fixa det.


Ni vet ju vilken pessimistisk människa jag är och min tilltro till hantverkare och män är ganska låg så jag trodde väl inte riktigt på det.


Har man då en vän som DansBritt så är det ingen konst. Hon hämtade mig, bjöd mig på mat och jag fick ligga över hos henne och tro det eller ej. Frampå eftermiddagen igår ringde killen och bilen var lagad och klar. Det blev inte ens dyrt.


Så igår kväll började det bli kallare och kallare men det tuffa tjejerna i byn kom och hämtade mig och vi körde iväg till Övsjö för att dansa Zumba, ett nytt program som var roligt men som vanligt när man gjort uppehåll så har man träningsvärk både här och där.


Den här kalla dagen i januari så kan man sammanfatta lite så här.

Det mesta är som vanligt svart som det är i januari men i det mörka, kalla och deppiga så tränger det in några solstrålar och den här veckan fanns det några att glädja sig åt.

1. Min vän AMV som kom och förgyllde min dag.

2. Inkclub som alltid skickar grejorna på en gång.

3. Meken som fixade min bil snabbt och elegant och billigt.

4. DansBritt som hämtade och bjöd på mat och boende så allt gick så enkelt när jag var bilutta.

5. Att jag fått torr fin ved som nu ligger på bron så jag inte behöver gå ner till vedboden i kylan.

6. Att jag är bortbjuden på middag imorgon. 

7. Att jag i alla fall får dansa lite grann fast det är vinter. Zumba hurra.

 

Vinterdeppen håller i sig men man får hänga sig fast vi de solstrålar som kommer in och fokusera på dom. Man får tänka på att en vår kommer väl iår också och de blå violerna i skogen kommer att glädja och trösta.


Man får hänga sig fast vid att julgranen har gröna hoppfulla små skott och står i mitt rum och doftar gott.


Man får hoppas att kylan blir kortvarig och man kan gå ut igen och försöka fånga de få soltimmar som finns den här tiden.


Dagens ord: Fånga solstrålarna i vinterns mörker. Det är dom som får oss att hoppas.

Av Anita - 14 januari 2013 08:25

 

För många år sedan (tiden går ju så fort) satt min mamma, moster B och jag upp en mattväv. Mamma började väva en julmatta men den blev aldrig klar.

Livet kom emellan och sedan döden.

Mamma började på mattan och jag ska avsluta den, livets väv.


Först var jag noggrann och hade kontroll. Jag gjorde ritning, bestämde hur breda ränderna skulle vara och i vilka färger.

Precis som när jag ritade och målade tänkte jag hur det skulle bli och för det mesta blev jag besviken.

Så småningom släppte jag lite på kontrollen och lät färgerna måla sig själva och lät det bli som det blev.

 

Nu när jag är inne på sista mattan i väven tar jag fram lådan med röda. rosa och mönstrade trasor.


Tänk så minnen flödar över. Här ligger trasor av mormors söndagsklänning med massor av blommor på. Här ligger mammas sommarkjol och pappas flanellskjorta, farmors förkläde och titta här.

Ett litet polkagrisrandigt nystan och visst är det min lilla klänning som jag hade på barnkolonin. Att det finns kvar.

 

Jag släpper kontrollen, blundar och tar ett nystan och låter väven bli precis som den vill.


Dunkar tre slag för varje rand. På vävstolen hänger skällkon Lundas gamla bjällra. Den hon hade om halsen när korna gick i skogen.

 

När jag slår extra hårt plingar den till.

Minnen flödar över mig som vågor mot en strand.

Korna som kom när farmor ropade "kossera kosser kom".

 

När jag som liten flicka följde med till ladugården och fick sitta i krubban vid kons huvud. Mjuka doftande hö. Kons tuggande.

Karbinlampan i taket som fräste.

Mamma som satt på gamla pallen.

Mjölken som strilade ner i plåthinken, mamma som sjöng medan hon mjölkade. Katterna som strök omkring och jamade i väntan på mjölk.

Ibland somnade jag nog där i höt.

Jag har alltid tyckt om kor och för mig är dom trygghet och värme. Till och med lukten av ko tycker jag om.


Så sitter jag här och minns medan jag väver den sista mattan i väven. Tänker att jag inte förstod hur mamma hade det riktigt förrän nu på sista tiden.

Nu sitter jag här och väver klart det hon påbörjat.

 

Väven av minnen. Ljusare och mörkare ränder, minnen av alla som inte längre finns. En tid som var, invävda i mattar att värma mina kalla golv.


Kanske jag har lärt mig en sak medan tiden har gått. Den vackraste mattan blev den som vävde sig själv. Den jag inte försökte kontrollera eller bestämma över.


Livets väv forstätter att väva sig själv ett tag till, omväxlande ljusa och mörka fält, färggranna och grå om vartannat. Just nu ett dunkelt mörkt fält som förhoppningsvis ljusnar framöver våren.


Dagens ord: Önskar att jag hade tillit till att livet ordnar sig och att jag inte behöver göra allt själv.   

Av Anita - 12 januari 2013 11:28

 

Kanske finns det fler än jag som står och glor in i kylskåpet och undrar: "Vad sjutton kan man laga för mat av det här då"?

När det ser ut så här så får man verkligen ta det som en utmaning och ni vet vad jag gillar utmaningar. Utmaning är en omöjlig uppgift så vi får väl kalla det för något annat.


 

Det gäller att ta fram fantasin och gamla minnen.

Har man mjölk, mjöl, ägg,potatis och lök så finns det en massa trollerier man kan ta till.


Minns min mammas stroganof. Lök hade man förstås och hackade man en liten korvbit i små små bitar och stekte med. Sedan redde man med mjöl och hade i mjölk (mjölk fanns alltid när man hade kor) smaksatte med kertsup och kryddor. Potatis och lingonsylt till. Jo då det mättade magar minsann.

 

Nu har jag ingen korv kvar så det får bli med bara lök. Ok det också.


Potatissoppa med purjolök gjorde broder O och jag varje vecka när vi hade taskigt ställt. Ev hade man i lite korv om man hade men annars så kanske man slog i en mjölkskvätt och lite buljongtärning och så hade man en middag.

Tror jag har en kort bit purjolök i kylen.


  Skulle man ha ett paket bacon i kylen kunde man göra kolbullar. Det är bara att steka fläsket eller bacon och göra en smet på vatten och mjöl och slå över. Låter konstigt men blir väldigt knaprigt och gott med lite lingonsylt till. Mums. Nu har jag ju ingen bacon tyvärr.


Riktig potatismos mättar väldigt bra och har man ingenting till så får man ta en smörklick. Jag har torkade kantareller så jag kan lägga dom i blöt, smörsteka dom och lägga ovanpå så blir det en riktig middag av det också.


Våfflor. Jag har ett bra recept där man inte behöver ha grädde. Jag har blåbär i frysen och hjortronsylt. Fin det också.


Synd att jag inte har ägg för då kunde jag göra en annan maträtt som också mättar bra.

Korv eller skinka, en burk ärtor o morötter, kokt potatis och så en äggstanning på det blir en riktigt god maträtt som räcker till många Även den en maträtt som mamma gjorde när det var hårda tider.


Nu har jag inga ägg så det går inte men jag kan ju se att det finns en del som man kan fixa till även om man inte har så många grejor.


Visserligen är det här väl inte så näringsriktigt men jag ska i alla fall ta lite bär och några gamla flingor till lunch och det ger ju lite vitaminer.


Makaroner och kertzup går väl också och har man gammalt bröd kan man göra fattiga riddare.


Att dricka till så går det bra med vatten. Man kan lägga i en skiva gurka, en äppelbit eller lite citron om man har så får man en rätt god brytning. Det är så att jag har källaren full med svartvinbärssaft men jag ids inte gå och hämta.  

Som ni ser så går det säkert att leva en hel vecka utan att behöva göra av med ett enda öre.

 

Igår vandrade jag på skoterspåren en sväng och det var rätt soligt och skönt. Imorse möts man av 27 grader kallt och det bet ordentligt i näsan när jag gick ut.


När det är så här kallt vet man med största säkerhet att ingen kommer hit. Jag har i alla fall pratat i telefon med Sonen, Pappersbeda och med AMV idag.


Lite plock med julsakerna blir det väl idag. Elda får man göra förstås och så ska jag fortsätta väva. Jag har blandat i ull i min sista matta. Ullen precis som den är fast en del har blå färg. Skulle tänka mig att den blir skön att kliva på om jag lägger den bredvid sängen.

 

Så sitter man här och långless lite grann. Var in till grannen igår på kaffe och han hade faktiskt med hjälp av hemtjänsten lyckats gå nerför trappan så nu kan han ta sig ut till färdtjänstbilen i alla fall utan rullstol. Jag försöker säga att han måste träna om han ska bli bättre.


Räven var nog sur imorse när jag bara lyckades hitta en ostkant och en torr brödbit till honom. Imorgon blir det väl kallpotatis i alla fall för potatis har jag gott om.



Nåja hoppas bara att någon har glädje av mina råd. Titta i kylskåpet och tänk till. Fast kanske ni som läser min blogg kan gå på affären och köpa mat fast det är januari och långt till påfyllnad i plånboken.


Dagens ord: Maten är halva födan både för mig och räven och fåglarna.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards