Den här sagan handlar inte om askungen och den handlar inte om snövit nej den handlar om den lilla häxan i djupa skogen vid lilla sjön.

Det handlar om den lilla häxan som trodde sig vara älskad eller åtminstone omtyckt för huset var ofta fullt med människor som alltid var välkomna.

Den lilla häxan stod där i sina gamla paltor och lagade mat och kokade kaffe och diskade och diskade och hon älskade verkligen att ha gäster.

Varje dag stod hon och matade sina fåglar. Sina sista pengar lade hon på fågelfrö och fåglarna kom och satt i hennes hand och på hennes axlar. Visst trodde hon sig vara älskad av sina fåglar.

Så en dag förstod hon plötsligt att allt inte varit som hon trodde. Den dag då fågelfröet var slut och hon inte hade råd att köpa mer  då försvann fåglarna.

Häxan såg sig i spegeln och såg att hon blev äldre, fulare och fattigare för varje dag som gick. Huden började likna skinnet på en krokodil.

Visst förstod hon att ingen kunde älska henne. Dom som älskat var döda för länge sedan men hon hade ändå hoppats att hon var omtyckt. Vad mer kan man begära när man är en gammal häxa.

Hur ofta blev hon bortbjuden? Hur ofta bad någon henne följa med på något kul? Hörde att man träffade men hon satt hemma och ingen frågade.

Var hon för ful och dum? Var hon för otrevlig? Var hon för fattig?

Kom man bara för att hon bjöd på mat? Var det precis som med fåglarna?

Kom man inte för att hon fanns där. Var det bara för platsen. för huset, för det hon gjorde och inte för den hon var?

Att prinsen på den vita hästen skulle komma hade hon gett upp för länge sedan. De enda som kom var de lurviga männen från skogen och dom kom bara för att dom var hungriga och kaffesugna.

Guldskatten som man ska hitta i alla bra sagor. Var är den? Hon sitter där och vänder och vrider på sina sista kronor som hon hittat i botten på den röda kistan. Den som skulle vara full med nöjespengar. I botten skramlar några enstaka enkronor. Hon vänder och vrider på dom men dom förvandlas inte till guld.

Någonstans på vägen har hon tappat sina vingar och trollkvasten var för länge sedan utsliten. Även om hon älskat blev det inte som hon trodde. Hon hade fått lära sig att den som ger kärlek får kärlek tillbaka. Kanske var det bara som hon trodde. Ännu en lögn av många som hon trott på.

När hon inte orkar, vem bryr sig? Det är kanske då den stora ensamheten kommer krypande och blir hennes enda sällskap.

Den gamla slitna häxan sitter där i sin skog och känner mörkret börja krypa uppför benen som ett svart troll och om hennes enkronor inte förvandlats till guld så sitter hon väl där än och vänder på dom i evig tid.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

 

Anki

8 januari 2013 12:07

En tänkvärd... och läsvärd saga - och så fina teckningar!
På något vis känns det som jag känner igen den här häxan... och jag gillar henne absolut för den hon är!
Kram

http://ankistankar.blogspot.se

 

Ingrid

8 januari 2013 15:02

Jag tycker att den lilla häxan ska torka sina tårar, för hon är omtyckt för vad hon är, det tycker jag mig i alla fall ha förstått.

Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Marie-Louise Grimlund

8 januari 2013 16:40

Det var bra skrivet, gick rakt in i hjärtmuskeln.
Kände också igen mig i sagan. Nu är ju jag en snäll
häxa och vi blir alltid mer drabbade än de elaka häxorna.

Stå på Dig. Må så gott! Ta kvastskaftet och banka till dom med det.
Inte fåglarna utan de andra tvåbenta.

Hej från Mi

 

Barbro

8 januari 2013 17:05

Men herregud vad sorgligt! Känns det så eller är du bara melodramatisk (vilket ord förresten)? Jag tror att häxan inbillar sej, det känns säkert bättre när solen börjar lysa på hennes rynkiga kinder. Hoppas det i alla fall!

 

Cicci

8 januari 2013 18:02

Ne men herre Gud va sorgligt ... Så rörande ....
Den häxan skulle jag vilja bjuda hem på kaffe :) .

Va sorgligt ... Är det så DU känner? :(
Jag blir upprörd :(
Kram C

http://www.bonnaliv.bloggplatsen.se

 

margaretawarenius.blogspot.com

8 januari 2013 18:30

Den häxan får komma hem till mej. Ska jag visa henne var korparna håller till,, var älgen har sitt stråk var bävern bygger !
mw

 

Beppan

8 januari 2013 20:11

Oj vilken berörande saga!! Utnyttjad är inget trevligt ord......
Kunde jag trolla skulle jag snitsla vägen för prinsen - och förvandla den röda kistan till en som var full med guldpengar så häxan kunde byta ut sina slitna kläder, skaffa ett nytt trollspö och hitta på något skoj.....

http://beppansallehanda.blogspot.com

 

Titti

8 januari 2013 20:22

Det var en sorgesam saga...

 

Karin

9 januari 2013 11:50

Ja du, ibland känns livet orättvist! Vänner flockas där det bjuds och där det händer saker! Men var finns dom i vardagen? Var finns dom när det strular för en?
Din saga berör!
Kram Karin
PS Har du skottat färdigt för idag?
Vågar man skriva att vi har barmark med 5 gr.
Men till helgen väntas omslag....

http://pixelmojan.se

 

Soldansare

9 januari 2013 18:56

Det var en sorlig men vackert illustrerad saga. Nog är du väl omtyckt för den du är, inte kan jag tänka mig annat.

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Lena

9 januari 2013 19:15

Vilken bra och sorglig saga! Den vrider till och berör. Jag vill läsa ett kapitel till och se hur det löser sig. Plötsligt händer det! har jag sett och hört på tv. Lena

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 

Skatan

10 januari 2013 11:19

Jag fick en stor klump i halsen när jag läste din saga ... så sorglig. Men häxan har kanske förlorat sin förmåga att "se" in i andra för då skulle hon veta hur ÄLSKAD hon är för precis den hon är. Just för att hon är den hon är. Just därför.

Förresten ... dina sagor! Ska du inte försöka ge ut dom? Försök få in dom i datorn så kanske du kan maila dem till något förlag. Och fotografera bilderna. Det vore väl ett jättekul projekt att ta till när du inte kan vara utomhus, när stormen viner i knutarna och när det snöar och du känner dig ensam. Jag har ju läst dom och VET att de är jättebra!!! Bättre än många många som har getts ut och redan finns i bokform. Och så kan du skriva fortsättningen på dom också ... så småningom.

Massor av kramar från en annan gammal rynkhäxa. Men du ... vi är BRA BÄTTRE BÄST ...

http://skatanstankar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...