Direktlänk till inlägg 14 januari 2013

MATTAN SOM VÄVDE SIG SJÄLV

Av Anita - 14 januari 2013 08:25

 

För många år sedan (tiden går ju så fort) satt min mamma, moster B och jag upp en mattväv. Mamma började väva en julmatta men den blev aldrig klar.

Livet kom emellan och sedan döden.

Mamma började på mattan och jag ska avsluta den, livets väv.


Först var jag noggrann och hade kontroll. Jag gjorde ritning, bestämde hur breda ränderna skulle vara och i vilka färger.

Precis som när jag ritade och målade tänkte jag hur det skulle bli och för det mesta blev jag besviken.

Så småningom släppte jag lite på kontrollen och lät färgerna måla sig själva och lät det bli som det blev.

 

Nu när jag är inne på sista mattan i väven tar jag fram lådan med röda. rosa och mönstrade trasor.


Tänk så minnen flödar över. Här ligger trasor av mormors söndagsklänning med massor av blommor på. Här ligger mammas sommarkjol och pappas flanellskjorta, farmors förkläde och titta här.

Ett litet polkagrisrandigt nystan och visst är det min lilla klänning som jag hade på barnkolonin. Att det finns kvar.

 

Jag släpper kontrollen, blundar och tar ett nystan och låter väven bli precis som den vill.


Dunkar tre slag för varje rand. På vävstolen hänger skällkon Lundas gamla bjällra. Den hon hade om halsen när korna gick i skogen.

 

När jag slår extra hårt plingar den till.

Minnen flödar över mig som vågor mot en strand.

Korna som kom när farmor ropade "kossera kosser kom".

 

När jag som liten flicka följde med till ladugården och fick sitta i krubban vid kons huvud. Mjuka doftande hö. Kons tuggande.

Karbinlampan i taket som fräste.

Mamma som satt på gamla pallen.

Mjölken som strilade ner i plåthinken, mamma som sjöng medan hon mjölkade. Katterna som strök omkring och jamade i väntan på mjölk.

Ibland somnade jag nog där i höt.

Jag har alltid tyckt om kor och för mig är dom trygghet och värme. Till och med lukten av ko tycker jag om.


Så sitter jag här och minns medan jag väver den sista mattan i väven. Tänker att jag inte förstod hur mamma hade det riktigt förrän nu på sista tiden.

Nu sitter jag här och väver klart det hon påbörjat.

 

Väven av minnen. Ljusare och mörkare ränder, minnen av alla som inte längre finns. En tid som var, invävda i mattar att värma mina kalla golv.


Kanske jag har lärt mig en sak medan tiden har gått. Den vackraste mattan blev den som vävde sig själv. Den jag inte försökte kontrollera eller bestämma över.


Livets väv forstätter att väva sig själv ett tag till, omväxlande ljusa och mörka fält, färggranna och grå om vartannat. Just nu ett dunkelt mörkt fält som förhoppningsvis ljusnar framöver våren.


Dagens ord: Önskar att jag hade tillit till att livet ordnar sig och att jag inte behöver göra allt själv.   

 
ANNONS
 
Ingen bild

Liliann

14 januari 2013 09:06

Så vackra och tänkvärda rader....Kram

 
Ingen bild

Annci

14 januari 2013 13:46

Så fint och vad härligt och oskyldigt mysigt allt var när vi var "små" . KRAM

 
Ingrid

Ingrid

14 januari 2013 14:26

Är det inte med den här mattan som vävde sig själv, som med mycket annat i livet.

Släpper vi kontrollen lite så blir det bra mycket vackrare.

Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Ingen bild

margaretawarenius.blogspot.com

14 januari 2013 17:16

Underbart att du KAN ha kvar(vill ha kvar) mammas gamla vävstol och fortsätter på samma nystan!

margareta

 
Ingen bild

Titti

14 januari 2013 19:37

Så vackert berättat om en svunnen tid som sträcker sig ända från då - och fram till nu...

 
Karin

Karin

14 januari 2013 20:50

Livets väv, så fint, ljusa och mörka fält, precis som livet själv!
Underbar matta i varma härliga färger!
Kram min vän!
Karin

http://pixelmojan.se

 
Inger Johansson

Inger Johansson

15 januari 2013 00:13

Hej!
Så fint Du skriver och väver! Jag väver också men på farmors gamla handgjorda vävstol.
Lycka till med de vackra mattorna!
Kram Inger

http://sjusoverskan.blogspot.se

 
Soldansare

Soldansare

15 januari 2013 19:23

Minnena sköljer över mig som vågorna på en strand. Över mig också. Trasmattor är min mamma, som nu har gett bort vävstolen och flyttat in i hyreshus där man inte kan väva för då stör man grannarna. Den dammiga doften av trasnystan och de hårda smällarna när mamma dunkade in trasrand på trasrand. Lite vemodigt känns det faktiskt...

http://soldansarenssida.blogspot.com

 
Lena

Lena

15 januari 2013 22:53

Vilka minnen du väver in i mattan. Då bevaras de!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 
Lilla Blå

Lilla Blå

16 januari 2013 12:59

Jättefin text och jättefin matta.

http://www.lillabla.wordpress.com

 
Kristina

Kristina

17 januari 2013 15:12

vad mycket fint du skrivet sen jag tittade in sist. Ljuslyktan du fick av Liam är helt underbar. Vilken fin gåva när någon lagt ner energi.
Visst är detpännande att titta på trasorna och minnas. Min mamma gjorde lapptäcken och där känner jag igen mina kläder. Du har skrivit så fint och tänkvärt om din matta. Du hade nog lite hjälp från din Mamma när du vävde.
Goa kramar till dig!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

 
Skatan

Skatan

17 januari 2013 15:19

Så du kan skriva så det känns i hela kroppen ... med alla sinnen. Och måla också ...

Massor av kramar!

http://skatanstankar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Tisdag 23 okt 09:47

Det knastrar under skosulorna när jag går ut och det är en grad kallt. Hunden Jack är förstås med. Fåglarna får mat, soppåsen slängs i soptunnan. Vi går neråt sjön och Jack snurrar runt på åkern. Det är så märkligt tyst, inte ett ljud någonstans....

Av Anita - Söndag 21 okt 14:19

Igår var det soligt och fint och hunden Jack och jag tog flera promenader.    Det luktar så gott i skogen nu och solstålarna letar sig in mellan träden. Vi kan inte gå så långt nu för det är älgjakt igen och man vet inte vad man stöter på men vi...

Av Anita - Lördag 20 okt 09:10

Nu är tiden då hallen alltid är full med gula löv. Dom flyger in så fort man öppnar dörren och följer med skorna in men vad gör det, det är ju bara löv.   Nu är tiden då fåglarna börjar bli hungriga och tjatar på mig om mat så fort jag kommer ut...

Av Anita - Onsdag 17 okt 08:02

Så är det dags igen. Tunnbrödbakandet. PappersBeda har handlat allt som behövs. Jag har fraktat ner ved och vatten och fika och lite av varje som behövs. Det är mycket som behövs ska ni tro.   Vi har bakat i många år nu. Ibland blir det bra iblan...

Av Anita - Måndag 15 okt 08:47

  Den här helgen har varit den varmaste jag minns under oktober månad. Till och med vinden har varit ljum som om man varit utomlands. Nu flög löven omkring gula som guldpengar. Jag hade velat åka till Sollefteå på höstmarknad men eftersom Kinabr...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se