Direktlänk till inlägg 14 januari 2013

MATTAN SOM VÄVDE SIG SJÄLV

Av Anita - 14 januari 2013 08:25

 

För många år sedan (tiden går ju så fort) satt min mamma, moster B och jag upp en mattväv. Mamma började väva en julmatta men den blev aldrig klar.

Livet kom emellan och sedan döden.

Mamma började på mattan och jag ska avsluta den, livets väv.


Först var jag noggrann och hade kontroll. Jag gjorde ritning, bestämde hur breda ränderna skulle vara och i vilka färger.

Precis som när jag ritade och målade tänkte jag hur det skulle bli och för det mesta blev jag besviken.

Så småningom släppte jag lite på kontrollen och lät färgerna måla sig själva och lät det bli som det blev.

 

Nu när jag är inne på sista mattan i väven tar jag fram lådan med röda. rosa och mönstrade trasor.


Tänk så minnen flödar över. Här ligger trasor av mormors söndagsklänning med massor av blommor på. Här ligger mammas sommarkjol och pappas flanellskjorta, farmors förkläde och titta här.

Ett litet polkagrisrandigt nystan och visst är det min lilla klänning som jag hade på barnkolonin. Att det finns kvar.

 

Jag släpper kontrollen, blundar och tar ett nystan och låter väven bli precis som den vill.


Dunkar tre slag för varje rand. På vävstolen hänger skällkon Lundas gamla bjällra. Den hon hade om halsen när korna gick i skogen.

 

När jag slår extra hårt plingar den till.

Minnen flödar över mig som vågor mot en strand.

Korna som kom när farmor ropade "kossera kosser kom".

 

När jag som liten flicka följde med till ladugården och fick sitta i krubban vid kons huvud. Mjuka doftande hö. Kons tuggande.

Karbinlampan i taket som fräste.

Mamma som satt på gamla pallen.

Mjölken som strilade ner i plåthinken, mamma som sjöng medan hon mjölkade. Katterna som strök omkring och jamade i väntan på mjölk.

Ibland somnade jag nog där i höt.

Jag har alltid tyckt om kor och för mig är dom trygghet och värme. Till och med lukten av ko tycker jag om.


Så sitter jag här och minns medan jag väver den sista mattan i väven. Tänker att jag inte förstod hur mamma hade det riktigt förrän nu på sista tiden.

Nu sitter jag här och väver klart det hon påbörjat.

 

Väven av minnen. Ljusare och mörkare ränder, minnen av alla som inte längre finns. En tid som var, invävda i mattar att värma mina kalla golv.


Kanske jag har lärt mig en sak medan tiden har gått. Den vackraste mattan blev den som vävde sig själv. Den jag inte försökte kontrollera eller bestämma över.


Livets väv forstätter att väva sig själv ett tag till, omväxlande ljusa och mörka fält, färggranna och grå om vartannat. Just nu ett dunkelt mörkt fält som förhoppningsvis ljusnar framöver våren.


Dagens ord: Önskar att jag hade tillit till att livet ordnar sig och att jag inte behöver göra allt själv.   

 
ANNONS
 
Ingen bild

Liliann

14 januari 2013 09:06

Så vackra och tänkvärda rader....Kram

 
Ingen bild

Annci

14 januari 2013 13:46

Så fint och vad härligt och oskyldigt mysigt allt var när vi var "små" . KRAM

 
Ingrid

Ingrid

14 januari 2013 14:26

Är det inte med den här mattan som vävde sig själv, som med mycket annat i livet.

Släpper vi kontrollen lite så blir det bra mycket vackrare.

Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Ingen bild

margaretawarenius.blogspot.com

14 januari 2013 17:16

Underbart att du KAN ha kvar(vill ha kvar) mammas gamla vävstol och fortsätter på samma nystan!

margareta

 
Ingen bild

Titti

14 januari 2013 19:37

Så vackert berättat om en svunnen tid som sträcker sig ända från då - och fram till nu...

 
Karin

Karin

14 januari 2013 20:50

Livets väv, så fint, ljusa och mörka fält, precis som livet själv!
Underbar matta i varma härliga färger!
Kram min vän!
Karin

http://pixelmojan.se

 
Inger Johansson

Inger Johansson

15 januari 2013 00:13

Hej!
Så fint Du skriver och väver! Jag väver också men på farmors gamla handgjorda vävstol.
Lycka till med de vackra mattorna!
Kram Inger

http://sjusoverskan.blogspot.se

 
Soldansare

Soldansare

15 januari 2013 19:23

Minnena sköljer över mig som vågorna på en strand. Över mig också. Trasmattor är min mamma, som nu har gett bort vävstolen och flyttat in i hyreshus där man inte kan väva för då stör man grannarna. Den dammiga doften av trasnystan och de hårda smällarna när mamma dunkade in trasrand på trasrand. Lite vemodigt känns det faktiskt...

http://soldansarenssida.blogspot.com

 
Lena

Lena

15 januari 2013 22:53

Vilka minnen du väver in i mattan. Då bevaras de!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 
Lilla Blå

Lilla Blå

16 januari 2013 12:59

Jättefin text och jättefin matta.

http://www.lillabla.wordpress.com

 
Kristina

Kristina

17 januari 2013 15:12

vad mycket fint du skrivet sen jag tittade in sist. Ljuslyktan du fick av Liam är helt underbar. Vilken fin gåva när någon lagt ner energi.
Visst är detpännande att titta på trasorna och minnas. Min mamma gjorde lapptäcken och där känner jag igen mina kläder. Du har skrivit så fint och tänkvärt om din matta. Du hade nog lite hjälp från din Mamma när du vävde.
Goa kramar till dig!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

 
Skatan

Skatan

17 januari 2013 15:19

Så du kan skriva så det känns i hela kroppen ... med alla sinnen. Och måla också ...

Massor av kramar!

http://skatanstankar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Måndag 18 juni 22:05

Jag öppnar dörren och går ut i försommaren. När regnet dragit bort och vinden mojnat slår syrendoften mot mig, stark och intensiv.   Över sjön seglar ett svart moln och närmar sig sakta. Är det åska på väg tro. Luften liksom väntar på något och ...

Av Anita - Lördag 16 juni 17:25

En del människor tittar uppåt mot solen, månen, stjänorna och molnen. En del tittar på bilar och människor.   Jag tittar mot marken och ingen liten blomma går mina ögon förbi. Nu i skogen den lilla rara ögonpyrolan. Så liten,men den ser ut som o...

Av Anita - Fredag 15 juni 09:26

Äntligen tid hos tandläkaren. Igår morse satt jag där och väntade på lindring. Jättehål på gränsen till att det blev rotfyllning men med bedövning och en timme i tandläkarstolen vinglade jag ut med ena mungipan hängande och halva ansiktet bedövat men...

Av Anita - Tisdag 12 juni 22:38

Ja vad ska man säga om tandvärk. Det är svårt att låta bli att tänka på det och försöka koncentrera sig på något annat. En ny vecka började igår och jag väntade hela dagen på att få besked av en tandläkarmottagning om jag kunde få hjälp. Vid 4atide...

Av Anita - Söndag 10 juni 22:12

När tandvärken hindar mig från att sova trots syrendoft och koltrastsång är det bara att kliva upp och diska och stöka fast klockan är tre på natten och det börjar ljusna.Sjön ligger blank och fin.   Bortsett från tandvärk så har det varit en fin...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se