Stora misslyckan, det är jag det.

En sådan här morgon hade jag tänkt fara och jobba men snön föll i stora flingor och gården var full med snö.

Telefonen ringde och det var en god vän jag inte pratat med på länge så det blev ett långt samtal och det var trevligt. Sedan ringde telefonen 3 ggr till så tiden gick så det blev ändrade planer.

Jag skyndade mig ut för att skotta innan hemtjänsten kom till granne. Efter att jag skottat en timme hämtade jag posten.

Där låg något som jag trodde var ett vykort från något spännande ställe. Mina vänner brukar skicka det när dom befinner sig på varma orter och jag gillar att titta på såna. MEN.....det var från brevbärarn om att det var oskottat vid postlådan. Vägen är ju oplogad och det kan jag inte göra något åt och jag hade inte hunnit fram till postlådan innan han kom. Nog blir man väl lessen när man gör så gott man kan.

I och får sig kan jag förstå brevbärarn. Det måste vara ett riktigt skitjobb på vintern och vi får väl vara glada så länge vi har någon brevbärare.

Det ingår ju i regeringens plan för att avbefolka landsbygden att det ska dras in, det också.

Nu var det det här med MISSLYCKAN

1. Jag har misslyckats med ekonomin trots att jag slitit och jobbat heltid sedan jag var 16 år. De flesta runt mig har råd med det mesta, resor, grejor och nöjen.

Dom vinner på spel, ärver pengar och får åt sig på alla möjliga jobb. Jag måste fundera innan jag ens går på cafe och äter en semla.

2. Jag har misslyckats med alla mina förhållanden trots att jag verkligen försökt. Fel män har jag alltid valt. Två ska man vara för att ha det drägligt med pengar och visst kan det vara bra att vara två om man hjälps åt. Ensam är fattig (men även fri).

3. Min pensionstid eller, eviga sommarlov, som jag kallade det då jag slutade och slängde alla mina väckarklockor i sjön.- Till stor det har det också blivit ett MISSLYCKANDE.

Alla plander jag hade. vad blev det av det?

Jag skulle ta tag i hantverkandet, göra luffarslöjd, måla och hålla på med allt möjligt,

Jag skulle göra fint i min trädgård.

Jag skulle storstäda hela huset och rensa i lådor och garderober.

Jag skulle laga massor av mat och frysa in och ha på lut.

Jag skulle utforska alla skogar runt omkring.

Jag skulle ha loppis.

Jag skulle hälsa på gamla vänner som jag inte träffat på länge.

Jag hade till och med tankar på att skriva en blogg för barn med alla mina sagor som jag hittat på genom åren och lägga ut min farmors fantastiska kokbok och goda råd.

Måla om vissa delar på huset och tjära bastutak och fixa nere i uthusen.

Skit och pannkaka blev det av alltihopa och inte så mycket blev gjort. Till viss del på att jag inte trodde att jag skulle få det så fattigt och det är bara att erkänna: Rena rama LATHETEN. Jag är mycket besviken på mig själv.

Bilen är fortfarande trasig och meken har inte hört av sig om reservdelar.

Ska det aldrig bli annorlunda.

Visst kan jag tänka tillbaka på sköna stunder. minnas när jag dansade runt på gräsmattan med kjolen fladdrande runt benen och håret fläktande i vinden med glada barn och galna hundar runt omkring mig.

Nu för tiden har jag aldrig kjol. Träningsoveral och täckbyxor och jacka är den vanliga klädseln. Fy attan vilken pessimistisk dyngkärring jag blivit.

Då säger ni: Var glad att du är frisk. Hur vet du det. Int är jag frisk inte. Insidan är inte bra, huvet är inte bra och knät är inte bra och inte ryggen heller men jag ska gå ut och fortsätta med snöröjningen i alla fall. Det gäller att bita ihop.

Dagens ord: Hellre frisk och rik än sjuk och fattig.