Stora misslyckan, det är jag det.

En sådan här morgon hade jag tänkt fara och jobba men snön föll i stora flingor och gården var full med snö.

Telefonen ringde och det var en god vän jag inte pratat med på länge så det blev ett långt samtal och det var trevligt. Sedan ringde telefonen 3 ggr till så tiden gick så det blev ändrade planer.

Jag skyndade mig ut för att skotta innan hemtjänsten kom till granne. Efter att jag skottat en timme hämtade jag posten.

Där låg något som jag trodde var ett vykort från något spännande ställe. Mina vänner brukar skicka det när dom befinner sig på varma orter och jag gillar att titta på såna. MEN.....det var från brevbärarn om att det var oskottat vid postlådan. Vägen är ju oplogad och det kan jag inte göra något åt och jag hade inte hunnit fram till postlådan innan han kom. Nog blir man väl lessen när man gör så gott man kan.

I och får sig kan jag förstå brevbärarn. Det måste vara ett riktigt skitjobb på vintern och vi får väl vara glada så länge vi har någon brevbärare.

Det ingår ju i regeringens plan för att avbefolka landsbygden att det ska dras in, det också.

Nu var det det här med MISSLYCKAN

1. Jag har misslyckats med ekonomin trots att jag slitit och jobbat heltid sedan jag var 16 år. De flesta runt mig har råd med det mesta, resor, grejor och nöjen.

Dom vinner på spel, ärver pengar och får åt sig på alla möjliga jobb. Jag måste fundera innan jag ens går på cafe och äter en semla.

2. Jag har misslyckats med alla mina förhållanden trots att jag verkligen försökt. Fel män har jag alltid valt. Två ska man vara för att ha det drägligt med pengar och visst kan det vara bra att vara två om man hjälps åt. Ensam är fattig (men även fri).

3. Min pensionstid eller, eviga sommarlov, som jag kallade det då jag slutade och slängde alla mina väckarklockor i sjön.- Till stor det har det också blivit ett MISSLYCKANDE.

Alla plander jag hade. vad blev det av det?

Jag skulle ta tag i hantverkandet, göra luffarslöjd, måla och hålla på med allt möjligt,

Jag skulle göra fint i min trädgård.

Jag skulle storstäda hela huset och rensa i lådor och garderober.

Jag skulle laga massor av mat och frysa in och ha på lut.

Jag skulle utforska alla skogar runt omkring.

Jag skulle ha loppis.

Jag skulle hälsa på gamla vänner som jag inte träffat på länge.

Jag hade till och med tankar på att skriva en blogg för barn med alla mina sagor som jag hittat på genom åren och lägga ut min farmors fantastiska kokbok och goda råd.

Måla om vissa delar på huset och tjära bastutak och fixa nere i uthusen.

Skit och pannkaka blev det av alltihopa och inte så mycket blev gjort. Till viss del på att jag inte trodde att jag skulle få det så fattigt och det är bara att erkänna: Rena rama LATHETEN. Jag är mycket besviken på mig själv.

Bilen är fortfarande trasig och meken har inte hört av sig om reservdelar.

Ska det aldrig bli annorlunda.

Visst kan jag tänka tillbaka på sköna stunder. minnas när jag dansade runt på gräsmattan med kjolen fladdrande runt benen och håret fläktande i vinden med glada barn och galna hundar runt omkring mig.

Nu för tiden har jag aldrig kjol. Träningsoveral och täckbyxor och jacka är den vanliga klädseln. Fy attan vilken pessimistisk dyngkärring jag blivit.

Då säger ni: Var glad att du är frisk. Hur vet du det. Int är jag frisk inte. Insidan är inte bra, huvet är inte bra och knät är inte bra och inte ryggen heller men jag ska gå ut och fortsätta med snöröjningen i alla fall. Det gäller att bita ihop.

Dagens ord: Hellre frisk och rik än sjuk och fattig.  

Vet att jag gnällt nu en längre tid på snön, kylan och mörkret. Gnällt på den hemska vintern som känns som en fiende, som bara ställer till elände och bekymmer. Vet att ni inte kan förstå att jag inte ser något vackert och positivt i snö och kyla. Att vi har ren snö häruppe som man kan äta utan att bli sjuk må så vara men varför skulle man äta snö.

Varför flyttar inte människan undrar ni?

Det är vågskålen. Det är somrarna som väger tungt även om jag ibland kan tycka att vintern kanske väger över när det är som värst.

På andra sidan väger så mycket underbart även om sista sommaren var regnig och kall och inte så mycket att glädjas åt.

Kanske blev sommaren som den blev för att vi inte skrek vårskriket som vi brukar.

Blommorna tyckte vädligt om den regniga sommaren och min trädgård blommade som aldrig förr.

Först häggen med sin speciella doft som är så underbar när man känner den utomhus men som luktar kattpiss om man tar in den. 

Så härligt att sitta på altanen mellan regnskurarna och se ut över en blommande trädgård.

Lupinerna blommade som aldrig förr och har ändrat färger till så många olika.

Vet att många tycker att lupiner och maskrosor är ogräs men jag tycker att dom är vackra. Allt måste inte vara kontrollerat.

I skogen blommar harsyran, linnean och guckuskon för fullt.

Min längtan till att gå upp på bergen blev ju av åtminstone en gång

Så dansade jag och det kan man bara göra på sommaren här men det blev Stromboli, Hanssons loge Björnlogen i Storåsen och massor med gånger i Hällesjö.

Här är det lite förfest hos DansAnn innan vi drog iväg på första dansen på Hanssons loge. Oj så roligt vi hade.

Så är det barnen som kommer om sommaren. Finns det något underbarare än de lyckliga ögonen på ett barn som själv fått dra upp sina första fiskar.

Visst är det gott med rökt abborre på spisbröd en höjdare som gillas av både unga och gamla.

Bastubad med goda vänner är ju också något som sommaren bjuder på och visst går det att doppa sig i sjön även om vattnet i sommar knappast kom över 15 grader.

  Festerna när alla kommer hem. Tyvärr regnade det både vid surströmmingsfest och kräftskiva men som tur är så kan vi sitta under tak hos AMV. Där spelades och sjöngs det och när myggen blev för ilskna fick vi gå in för där finns det plats för många.

Alla åkrar var fullständigt vita av älgört och doften och humlesurret låg som en dimma över marken. Manshögt växte dom och jag gjorde älgörtsdricka och det är riktigt gott.

Nere vid badstranden kan man sitta och se solen gå ner och ni ska veta att kvällarna är långa. Det blir knappt mörkt förrän vid 12-tiden och då är det bara lite skymning innan solen går upp igen. Den liksom vill ta igen för den tid den legat gömd i vinterns hårda och obevekliga grepp.

Så är det då bärtiden. Iår var det extra mycket blåbär, stora fina bär. Vilken glädje att gå i skogen. Som ni vet så är jag inte rädd varken för björn eller varg även om jag såg både skit och spår efter björnen både här och där.

Visst fann jag lite hjortron också även om det inte blev några mängder. Lingon fanns det gott om och då behöver jag bara gå bakom huset för att plocka hinkarna fulla. Däremot fanns inga hallon som är mina favoritbär, men man kan inte få allt. Jag älskar att gå i skogen.

Lite senare vandrade DansBritt och jag ut i en fin fin skog och hittade ganska mycket trattkantareller. Dom har jag torkat och lagt i burkar.

En kväll när jag var otroligt sugen på något salt och knaprigt typ chips så fick jag iden att knapersteka kantareller och salta dom. Hua så gott att knapra på framför tvn och säkert mycket nyttigare än chips.

Även om sommaren var kall, regnig och allmänt rätt dålig så fanns det stunder av lycka. Det jag saknade mest var att kunna bada, något som jag brukar göra varje dag.

Nu är det ju kanske bara två månader sommar här men det är i alla fall i bästa fall snöfritt maj-september och det är väl det mesta man kan tänka sig. Frågan är Vilken vågskål väger mest.

I den kallaste vintern när allt går på tok, snön vräker ner så man måste skotta hela tiden, pengarna som tar slut för att grejor går sönder i kylan, man fryser och mörkret tränger in i själen och gör en till en bitter gammal bitterfitta då kan man önska att man hade valt ett annat liv och slapp allt det jobbiga och hemska som vintern innebär men sedan då våren kommer så glömmer man bort allt det svarta och hemska och börjar leva igen.

Ibland ger jag upp hoppet och tänker att livet är förbi och ska man måste känna så här jämt men när en liten solstråle letar sig in genom fönstret så kommer ett litet litet hopp farande och man tänker: Kanske får jag dansa igen, njuta av min trädgård, vandra i mina berg och umgås med mina vänner och släktingar. Kanske kommer energin tillbaka och om jag blir solbränd så ser jag inte lika ankommen ut som jag gör nu när jag ser mitt bleka ansikte i spegeln och ser på min slappa gamla kropp. Kanske jag till och med blir rik på min keno-rad och slipper leva på gränsen till vad som är möjligt jämt.

Dagens ord: Låt aldrig hoppet överge er. Det kan komma bättre tider.

Äntligen har solen kommit över horisonten mitt på dagen och en söt liten solstråle letar sig in genom fönstret och lägger sig på trasmattan som en guldmatta. Den gnistrar och glimmar och flyttar sig sakta över golvet. Med den kommer hoppet. Äntligen.

Gårdagen blev inte alls som jag tänkt. PappersBeda skulle i ett ärende till Sollefteå och frågade om jag ville med. Klart jag ville. Alla möjligheter att komma ut och se lite folk tas emot med glädje nu.

Sollefteå är en mycket liten stad men samtidigt väldigt fin och alldeles lagom till mig. Människorna där är egentligen precis som vi inte några stadsbor i högklackade skor, utan vanligt folk.

Medan jag väntade gick jag till ett cafe som jag tror heter "Kaffepetter". Det är gammaldags och hade såna där goda semlor som man fick när man var liten, med inkråm blandat med grädde och mandelmassa och härligt god bulle.

I skåpet stod det koppar av alla slag så det är bara att välja och i taket är det tapetserat med gamla tidningsartiklar. Helhäftigt ställe.

Om jag skulle vara tvungen att bo i en stad så kunde jag nog tänka mig Sollefteå.

Nåja när jag kom hem var det dags att åka på Zumba. Vi har ett nytt program nu som har mycket träning för armarna och det kan man ju behöva. Svettig och trött blev jag i alla fall och ont i ett knä fick jag. Gamla kärringar ni vet som inte tål så mycket.

Idag har jag haft besök och suttit pratat i flera timmar med en ungdomskamrat. Han är faktiskt man, men ovanlig sådan för han tycker som jag att man inte behöver skjuta alla djur man ser.

Han vill till och med  göra en bit av sin skog till naturvårdsområde för att spara guckuskoängarna och alla andra orkideer som växer där. Inte vill han utrota björn och varg  och han tycker att räven gott kan få leva. Trots allt tar räven mest råttor och sork och så maten jag lägger ut. Han måste få leva han också. Ingen har ju höns här så vad då. Den galna skjutlusten hos många av norrlands män stör mig. Därför blir jag liksom lite glad när jag träffar någon man som har precis samma uppfattning som jag. Dom är inte vanliga minsann. 

Dagen har gått fort och vädret har varit fint. En promenad på skoterspåret har jag tagit och nu har jag tänt eld i bastun, packat korgen med bastugrejor och tagit trumman på ryggen. Nu blir det bastu och trumspel och en skön kväll.

Julgranen har dm långa gröna fina skott och doftar så gott.

Dagens ord: Julen varar än till påska