Alla inlägg under april 2013

Av Anita - 30 april 2013 08:17

 

Lördagen var en trevlig dag. Jag som forfarande är utan bil är glad att mina vänner tar mig med någonstans för jag börjar bli less på att vara hemma nu.


Vi åkte till Lit på tjejmässa. Där var det allt möjligt, från dansuppvisningar till healing, försäljning av allt från kläder smycen och hudvård. Det var massage och tunnbröd allt i en salig härlig blandning.

 

Jag tog en aurafotografering och fick reda på att jag hade en jättestor aura med skarpt sken i orange och rosa och lite rött. Det skulle då stå för kreativitet, glädje och entusiasm och stor kärlek och värme för andra människor och djur. Ja, hej och hå. Det var väl sommarskogsnuvan hon såg då och inte vinterskogsnuvan för då hade jag säkert haft en kolsvart tunn och eländig aura.

 

Sedan drog jag ett kort hos en annat tjej och där kunde jag väl känna igen mig. En sur, frusen avmagrad och urfattig kärring med en min som jag verkligen kan känna igen mig när jag ser mig i spegeln och tänker på alla mina utgifter och min trasig bil och alla vinterns krämpor hängande över mig.


Nåväl, skit samma nu är det vår och det kan inte bli sämre bara bättre (kanske).


Sedan lyssnade vi på ett föredrag av en ung, vacker strålande kvinna som påstod att vi alla kunde nå våra drömmars mål genom att skriva ner dom och upprepa dom gång på gång. Man kan ju inte förlora så mycket på det så nu har jag skrivit på en lapp" Gör bilen hel, få den genom besiktningen och det snart"Man får väl prova men pessimist som jag är så har jag mina tvivel .


Det är så mycket jag inte förstår trots kurser och att jag läst och försökt på alla vis. Att man drar till sig det man tänker på och att man ska vara positiv till varje pris. Då ska man väl låtsas då när det händer en en massa skit hela tiden.

 Trösta sig med att det finns dom som har det värre har aldrig känns bra för mig. Varför säger ingen att man ska jämföra sig med dom som har det bättre. Är det för att man ska ha dåligt samvete för att man klagar eller???


Nåväl, den vackra kvinnan bad oss att vi skulle säga något som vi kändes oss glada och lyckliga när vi gjorde. Tur att jag satt långt bak ska ni vet. Man kan ju inte säga att man är glad när man dikar ut bäckar och inte heller om man fick ha toksex med en snygg italienare. Det var dom två sakerna som dök upp i skallen men innan man kommit till mig så hade jag mindre konstiga saker att säga. Jag klämde till med: Sommar, sol, bad och dans.


En annan konstig sak som jag inte riktigt förstår. Folk går ju runt och säger: "hur mår du, hur har du det? Då förväntas man svara: Tack bra, och du själv då? Ingen vill egentligen höra hur det är. Det är bara en artighetsfras.

En jobbarkompis till mig för länge sedan som ofta mådde skit hade funnit på ett sätt att säga utan att egentligen säga någoting HUVUDET UPP OCH FÖTTERNA NER. Det var bra tycker jag.


Nåväl rörigt idag. Vi åkte hem och stannade och åt skräpmat.

Jag tog en promenad när jag kom hem och hamnade hos nya sportstugegrannarna och var in och drack ett glas vin och pratade. Jättetrevliga människor. Det finns hopp för den här lilla byn för det kommer några nya då och då.

 

Söndagen hade det sluta blåsa åtminstone en stund från morgonen och jag brände upp lite gamla räkningar åt grannen (inte för att jag förstår varför man inte kan slänga dom i pappersinsamlingen) men gamla har ju så mycket konstiga ideer ibland. Det börjar gå upp lite på sjön åtminstone ett par meter efter land är öppet.


Så kom AMV med man, och så kom Sundsvallsborna och framåt kvällen kom Sofiepropp och broder O. Broder o har föresten fått ett nytt namn av barnen. Numera kallas han för tuppOla för att han har en halt sur gammal tupp bland sina höns. Lite kul tycker jag så härmed kommer broder O att bli tuppOla i bloggen.


Igår jobbade jag några timmar och sedan ringde DansBritt och ville höra om jag skulle med till Sollefteå och klart jag nappade på det. Alla nöjen tas emot med stor glädje av mig nu, utsvulten på roligheter som jag är.

Det blev en trevlig dag och vi gick i affärer och vi var på cafe och tittade oss omkring lite varstans.


Dagens ord: Den positiva tror att allt ska ordna sig och blir besviken och ledsen när det går åt fanders.

                   Den negativa väntar sig det värsta och blir glatt överraskad när det någon gång går bra. 

ANNONS
Av Anita - 26 april 2013 08:51

 

När det stormar och hagelbyarna piskar fönsterutan inser jag att det inte ska bli något jobb i trädgården men en liten vandring till skogen för att hjälpa bäcken att finna sin rätta väg kan jag ju inte låta bli att göra.


Det har ramlat gamla trädgrenar och annat jox i bäcken som hindrar dess framfart ner mot sjön och täpper till och hindrar. Det är när man rotar omkring i det kalla vattnet som man kan få VÅRHACKA, alltså röda, nariga och torra händer. Mamma varnade alltid en för det när man var liten och inte kunde låta bli att gräva i dynglokar ute på gården. "Akta dig jänta så du inte får vårhacka".


Inte hindrade det mig då och inte gör det det nu. Det är så roligt att hålla på i bäcken. När jag så småningom tassade hem genom granskogen upptäcker jag att jag varit borta i flera timmar och att jag är genomblöt i kläderna.

 

Fullmånenatt och som vanligt kan jag inte sova så det är bara att kliva upp och jag börjar baka.

Jo, ni hörde rätt. Bakar.

Som jag sa förut så är jag ovän med pösarna (jäst jäser inte för mig) men nu har jag fått ett recept med filmjölk och bikarbonat och bakpulver och en massa goa grejor i och det blev gott fast den ser ut som något som en en ko har skitit ut. Allt är inte som det ser ut minsann, det har man lärt sig.


När jag sitter här i fullmånenatten börjar jag tänka på vad jag fick höra på en meditationsafton i veckan.

En mörk granskog står för våra rädslor och ett sätt att bearbeta det är att börja bekanta sig med skogen när det är ljust och vänja sig med ljuden och och känslan och sedan gå där i natten.

 

Nu är jag ju redan bekant med min skog och jag brukar av rent praktiska skäl inte gå där i mörkret bland rötter och nedrasade träd men inte tror jag att jag blir rädd men just i skumma månljuset är det läge att kolla upp sina egna rädslor.

 

På med kläderna och ut. Månen är stark och kastar djupa skuggor. Träden knakar och kvider i vinden, det tassar och rör sig överallt, är det månne SKRYMTA som rör sig i skuggorna?


Där framme reser sig något stort och mörkt under en gran och försvinner fort mellan träden, förlåt förlåt för att jag störde nattsömnen!


Tätt tätt över huvudet kommer en hoande uggla flygande på breda vingar och undrar vad jag gör här i månskensnatten.

 

Jaha, det var det. Det är bara att gå hem igen och konstatera att granskogen mörka skuggor inte skrämde mig.

Nej, nog vet jag att mina rädslor finns på helt andra ställen.


Min rädsla har med helt annat att göra som att köra bil, snöskoter och fyrhjuling och naturligtvis motorcykel. Rädd att åka berg o dalbana och jag skulle aldrig hoppa bangyjump om man så gav mig aldrig så mycket pengar. Jag är rädd att bli helt utan pengar och för att bli överkörd av lastbilar. Rädd att köra motorsåg och röjsåg och så är jag dörädd för ormar och för att dö i cancerplågor.


Då tycks mig en granskog i mörkret som rena barnleken och jag har svårt att förstå att någon kan vara rädd för det men..... vi har ju alla olika rädslor, vilken är din?


Jag hör ju till skogen och djuren är mina vänner och "skrymta". Det är människorna och deras grejor som är dom farliga.


Dagens ord:; Frukta inte mörkret. det är bara solen som sover.

ANNONS
Av Anita - 24 april 2013 09:03

 

När livet känns hopplöst och man inser att det bara kommer att bli värre och värre. När man inser att allt runt omkring krånglar och är för gammalt inte minst jag. När man är bil-utta och att man inte längre kan stå på knä utan att det gör ont. Alla dessa gamla saker omkring mig som bara krånglar.


Det är då man söker tröst. Vinterdepp och våndor sökte jag tröst i Åsa-Nissefilmer och min varma yllefilt och katten Oskars mjuka päls och spinnande famn. Nu har jag plöjt igenom alla Åsa-Nissefilmer så jag kan dom utantill och katten Oskar är död. Nu kan jag inte längre söka tröst i det.


Var söker jag tröst då? Sådan tur att det finns skogen och vårbäckarna och att snön börjar gå bort. Rensa och gräva i diken och bäckar får mig att tänka på annat en stund. Jobba sig varm och svettig och blöt och lyssna till fågelsången.


men även i skogen blir jag påmind om att inte bara jag murknar och får skador lite här och där.

 

Den här vackra björken känns precis som jag, en gång en ung rak och vacker varelse och numera skadad och förstörd.

 

En gång var det här en kolmila som tyvärr brann upp av misstag och nu finns det bara några kolbitar som ligger och dräller. Jag brann också en gång med ett varmt hjärta men vad blev det av det, endast en gammal askhög. Det ä'r jag det och kolmilan.

 

En gammal nerrasad hölada som fär länge sedan var fylld med doftande hö. En gammal spis som en gång lagades massor med god mat på. Nu står dom där ensamma, bortglömda i skogen och ser precis lika eländiga ut som jag känner mig.

men.....bäcken porlar och den är full av nytt liv.


När jag kommer hem så är gamle A här och han tittar på mig och skrattar och påpekar att jag ser ut som ett skogstroll, i håret sitter massor med pinnar och lavar från träden. SkogsnulleAnita med skitiga kläder, rufsigt hår och haltande knä. Så blev det. En gammal kärring som ingen lyssnar till och som inte har något egentligt värde.


Kratta löve och rensa i rabatter är väl också lite terapi för en misslyckad människa.

 


Om det nu vore så att det fanns en tävling om sveriges fulaste växthus så skulle jag nog vinna den. Jag har använt gamla plastpåsar och piprensare och silvertape, allt för att den ska klara sig ett år till. Ytterligare en sak som känns precis som jag. Jag har lappat mitt sår med tape för plåsterna är slut och jag har lindat mitt knä och jag ser för jävlig ut men jag funkar kanske ett år till om det vill sig.


Nej nu ska vi lägga av med det här gnället. Jag tar en tröstvandring till innan regnet kommer. Ser de svarta molnen närma sig över sjön.


Då möter jag årets första trana nere vid sjön och ute på iskanten trippar årets första sädesärla. Det finns en gammal sägen som säger att sädesärlan åker med tranan från söder och kanske är det så i alla fall.


Nu gäller det att sätta fart för de svarta molnen närmar sig sakta. Så kommer den

ÅRETS FÖRSTA ÅSKKNALL. Fort hem och stänga av datorer och telefoner. Inget mer får gå sönder. Det räcker som det är.


Dagens ord: Precis allt jag har är gammalt och ankommet precis som jag men......våren är ny.   

Av Anita - 19 april 2013 14:54

     

Man vet inte om man ska skratta eller gråta men mest känns det som om jag vill sätta mig och storgråta men vad kan det tjäna till. Storförbannad är jag naturligtvis.

Vi börjar från början.


Det har varit strömavbrott nu i flera dagar. Strömmen kommer och går Naturligtvis hade jag bespetsat mig på att skriva protokoll igår eftersom det regnade och blåste. Började och så gick strömmen och alltihopa försvann. Provade efter någon timme igen men det var samma sak så jag gav upp och gick ut i regnet istället.

Farmor sa att det första vårregnet var bra för hyn och för blommorna så nu borde jag ha hy som en baby så blöt som jag blev.


Nåja imorse var det strömavbrott och jag fick inte mitt morgonkaffe förrän mitt på dagen och ni vet hur man blir utan kaffe på morgonen. Ännu mer grinig än vanligt.


Så pratade jag med PappersBeda och hon meddelade att jag hade flera tusen i restskatt. Det dras alldeles för lite skatt på pension och även om jag betalar stor del av min lön när jag jobbar så räcker det inte. De fattiga som inte fuskar med avdrag ska sättas åt så det ryker om det.


Så var det då det här med bilen. Nu har den stått på verkstaden några dagar igen och idag ringde jag och fick besked att han inte klarar av det utan att jag måste till Östersund där det fanns några som kunde mäta Mastabilar och felen med ABS.bromsar Nu har jag kämpat med den här bilen sedan i januari och så blir det så här.


Nu måste jag ju försöka få hem bilen så jag kan byta till sommardäck för annars blir jag väl tagen av polisen när jag åker till stan och inte har jag tid att åka till stan med bilen och ha den stående där för nu är det mycket som ska hända.


Inte har jag någon lust att ligga i surbacken och byta däck heller, precis nu när det är som värst blött och surt och regnigt och blåsigt. Ingen mat har jag hemma heller för den delen. Hittade några frysta potatisbullar som jag har ätit med lite lingonsylt och det gick väl bra.


Så satt jag mig för att skriva klart protokoll och det funkade inte heller. Då kom ett nytt strömavbrott och visserligen hade jag sparat (jag är inte dum på det viset) men en del försvann i alla fall.


 

Den här bilskiten tar knäcken på mig och för att inte tala om att det bara är något fjask med dom här ABS-bromsarna. Jag har jättebra vanliga bromsar och bra däck. Jag har ingen som helst nytta av dom där bromsarna och ändå ska bilbesiktningen lägga sig i det och underkänna min annars så bra bil.


Nu har det kostat mig 300 kr i besiktning och sedan 100 kr i ombesiktning och nu kommer jag att få betala 300 kr till för att få besikta igen om nu jag någon gång får till det här skiten.


Dessutom alla konstnader för att få bilen lagad. Jag vågar inte ens tänka på vad det har kostat mig hitintills och vad det kommer att kosta innan det är slut.


Så ser man dom här på lyxfällan som har så otroliga inkomster och ändå inte kan klara av sin ekonomi. Byt skor med mig ett tag får ni se hur fint det är.


Nej nu är jag riktigt ledsen och riktigt övergiven och alla goda råd jag har fått tills nu har inte lett mig någonstans bara på eviga villovägar. Fy faaaan säger jag bara.


Dagens ord: Ibland vill man bara gå och gräva ner sig.

Av Anita - 16 april 2013 15:19

Nu knoppas små blommor

i skog och dal.

nu spritta små bäckar i tusental.

Nu klingar så ljuvligt

i skogar och snår

en hälsning till alla

om kärlek och vår.

Så skrev någon diktare som heter A T Gellerstedt som jag inte har den blekaste aning om vem det är men som var lite söt ändå. Porlar och kvittrar. Precis så är det äntligen. 
 

Igår natt och igår morse vräkte regnet ner.

Jag kastade in vinterjackan och vinterstövlarna i trappskrubben och smällde igen dörr en till trappskrubben eller trappkontoret som man sa förr i tiden.

Vinter bort bort bort bort bort!!!!!!!!!

Fram med gummistövlar och gula sommarjackan.


Trots att jag ska vara rädd om mitt slackiga knä kan jag inte låta bli att klafsa omkring i skogen. rensa diken och bäckar och känna surlukten av lera på vägen. Titta på myrorna som jäktar runt i stacken.

 

Vet ni att uppe på gubbflon kom en nässelfjäril och satt sig på min axel, gula jacka såg väl ut som en tussilago kanske. Stackars liten, hur ska hon klara kylan.


 

Nu har jag plockat fram lite möbler till altanen så jag kan sitta ute och fika och äta. Slut på att vara inomhus. Hurra.

Gamle A kom en sväng och fikade nyss men nu börjar det mulna mer och mer. Kanske mer regn ska skölja bort snön men det är bara bra.


Söndagen var det vägmöte här hos mig och trots att vi inte var så många så tog det några timmar och vi hade väldigt trevligt. Resten av dagen pratade jag i telefon med lite olika människor och det var mest trevliga nyheter jag fick höra och det känns ju kul. Det har mest varit dystra saker nu ett tag så lite omväxling ger glädje.


Nu är ju inte livet bara en fest om ni trodde det.

Grannen tjatar om potatissättning och blomplantering fast inte ens snön är borta ännu.

Jag funderar över mina pensioner.

Man känner sig som en obegåvad idiot ibland. När jag sökte pension för ett par år sedan fick jag besked att jag skulle få min SPV pension när jag fyllde 65 och det gör jag nästa månad men jag har inte hört något och inte fått någon ansökningsblankett eller någonting.


När jag läser hemsidan hittar jag inget svar där och ingen mail att skriva och fråga heller. Kanske är det så mycket info där så jag missar det jag undrar över. En enkel fråga. Måste jag söka eller kommer det automatiskt?

Tänk att allt ska vara så krångligt nu för tiden.


Imorgon ska jag få lämna in bilen igen och jag hoppas att meken äntligen får till den. Under tiden ska jag vara hos DansBritt. Tror att jag blir galen om jag inte kan fara som jag vill igen. Om man bor så här långt inne i skogen måste man bara ha bil.


 

Vad mer.

Jo, min fuxia har fått knoppar redan och bouganvillan blommar för fullt igen. Mina pelargonskott tar sig fint och jag har satt frön från svartöga och blomman för dagen.


Dagens ord: Det torraste frö blir en vacker blomma om den bara får jord, vatten, ljus och kärlek.


Av Anita - 13 april 2013 09:39

  Över alltihopa lyser moder sol.

Åtminstone gjorde hon det igår. Kanske kan man inte begära mer av livet än en sådan dag.

 

Långpromenad på sjön.

Luften ljummen och solen varm

Sitta på altanen med en kopp kaffe och prata i telefon med flera av mina vänner. En vän som jag inte pratat med på länge. nostalgiminnen som gjorde mitt hjärta varmt.


Så ringde DataFia och vi åkte till Hammarstrand och handlade lite mat och äntligen såg jag lite folk omkring mig.

Sedan åt jag middag hos DataFia och så gick vi ut i den fina vårkvällen och rastade hunden och pratade.


Så slutade kvällen med "lets dance" på tv.

 

Någonstans inom min gamla ruggiga kropp finns det en kvinna nästan bortglömd men ändå .......

När jag ser de vackra klänningarna och dansen önskar jag att jag fick dansa så och ha så fina kläder (fast inte skorna) Jag dansade heller barfota.

Kvinnligheten som finns gömd inom mig skulle vilja bli älskad och omhändertagen om blott för en kort stund.

 

Vårens tid är ändå kärlekens tid. Rund omkring snurrar det av kärlek inte bara människor utan även djuren friar för fullt.

 

 

Känns som om det bara är jag som sitter här som en gamjänta och torkar bort som ett skrynkligt russin men skit samma. Jag har ju själv valt. Jag vet att jag är en urusel människa på att göra val så därför är det bäst att låta bli.


Det var i alla fall en riktigt fin dag igår och ingenting gick riktigt åt helsike.

Jag går alltid ut innan jag lägger mig och lyssnar på ljuden från skogen och tittar på stjärnorna. Då minns jag plötsligt en dikt av Karin Boye (en kvinna jag gillar för att hon är sorgsen och pessimistisk och ändå kan göra något så vackert av den känslan).


Stjärnorna växer om våren

stora som darrande droppar,

mjuka som levande väsen

med skimrande vita kroppar

svällen som heliga frukter

sänker sig nära.nära

alltför mognande tunga

för spröda himlar att bära.


Så minns jag inte mer men jag tänkte på den när jag stod och såg stjärnorna glittar och hörde pärlugglan hoa i granskogen och kände doften av vår.


Dagens ord: En dag utan missöden och med en varm sol är väl att tacka livet för.

Av Anita - 11 april 2013 09:38

 

En del mornar är jag så väldigt skrivsugen så jag vet inte var jag ska börja och samtidigt vill man ju inte att blogginlägget ska bli för långt för då orkar ingen läsa det.


Fortfarande är det kallt på nätterna. -10 när jag vaknade idag och då smälter snön väldigt sakta på dagarna. Trots det så har jag en barfläck ute på gården där sparken har kört fast.


Jag ser skatan ha problem med att hitta pinnar för att laga sitt bo som hon har i björken ni ser på bilden.

Igår kom koltrasten och det är ett vårtecken om något. Jag får lägga ut lite mer mat än vanligt. Jag ska ge honom ett äpple för det vet jag att han gillar.


Det finns fördelar med att det är så här kallt på nätterna. Snön är kvar på vägen och då kör timmerbilarna inte sönder vägen så väldigt.

 

Det är fin tjock is på sjön och man kan till och med åka spark på skoterspåren. För dom som gillar att pimpla är det väl helt perfekt. Ni vet att jag är vinterhatare men jag kan leva med det här. Solen är varm och kvällarna har en vacker ton av blåskimmer som ändå är vår.


Över till något annat.

Igår hade vi meditationsgrupp. Vi var sex tjejer den här gången och det är nu vi kommer till skrattet. Vi satt på en skiva med meditation och en mesig kvinnoröst började mässa. Är man trötta och slitna så behövs det inte mycket förrän det brister och DansBritt började skratta och sedan började vi alla skratta. Oj så vi skrattade. Vi bytte skiva och tror ni inte att det var en mesig människa till som pratade med tillgjort mild röst. oj, så vi skrattade.

Skit samma. Ett skratt som varade så länge gjorde säkert mer nytta än all meditation i världen.


Så fikade vi och jag hade för sundhetens skull köpt  nyttigt bröd"ett rusikt härligt lantbröd med morot". Det lät väl både gott och nyttigt? Fy sjutton, det var det torraste och smaklösaste bröd jag ätit. Varför är alla nyttiga bröd så attans äckliga. Jag tvingar mig att äta nyttgit bröd nästan jämt men oj vad det är gott men vanlig franska, rostad med marmelad på. Nä, ska jag ha något nyttigt i framtiden så får jag nog äta knäckebröd. Än har jag inte hittat något grovt bröd som är gott. Sågspån med vatten känns det som. Förstår precis hur barkbröd måste ha smakat.


 

När våren närmar sig får jag en sådan längtan efter att få möta våren söderöver. För länge sedan åkte jag med vänner utomlands i maj. Mötte våren på underbara platser. Till och med ifjol var jag inte utomlands men ner till Skåne och österlen. Fick se "Ale Stenar" som jag suktat över.


Nu får jag nöja mig med att läsa om sånt jag velat se en gång i mitt liv.

Ett av drömmarna är Maderia, ön där det alltid blommar.

Hör här: " Levadan ändrade rikting, lämnade ravinens kant och flöt in i en dunge kastanjeträd. Solstrålarna silade ner gen lövverket och fick de vilda hortensiorna. som växte i överflöd att lysa blå. Luften var varm och fylld av en söt.odefinierbar doft. Ett citronträd växte vid levadan. "


Att få vandra upp bland bergen vid sidan av vattnet. Vilken dröm, vilket äventyr. Det finns så mycket att se och det grämer mig då och då att så fort jag lyckats spara på mig en slant så går något åt helvete. Bilen, trasiga tänder, skorsten som håller på att gå sönder eller någon jäkla restskatt.  


Nåja, det är ju som det är och jag slipper ju i alla fall sitta fast i någon lägehet. Knät har ju läkt bra nu så jag kan ju gå ut och sitta i solen och gå omkring lite grann men jag längtar efter att få komma bort ett tag om det så bara vore till Sundsvall en sväng. Jag som inte ens kan ta mig till Hammarstrand nu innan bilen är ok känner mig lite instängd och less även om jag har besök varje dag så gott som.


Dagens ord: Om man inte har hopp och drömmar så har man ingenting 

Av Anita - 8 april 2013 15:54

I morse åkte Kinabror söderut och dom andra har redan åkt.

Nu är det tomt igen i Fisksjön. I sportstugorna är det mörkt och tomt igen.

Det har snöat ett par dm igen och natten har varit kall men idag skiner solen igen.

 

Jag saknar dom gulliga killarna som gjort påsken härlig.

Jag saknar hela gänget.

 

Saknar att äta tillsammans med någon.

 

Saknar katten Oskar jättemycke. Hans spinnande och varma mjuka tassar.

Saknar att ha en fungerade bil och kunna fara när jag vill.

Saknar pengar.

Saknaden finns inom mig som en stor klump en sådan här dag.


Inte har jag väl egentligen så stora krav på livet men jag har min längtan.

Längtan att återigen kunna hänga ut tvätten, se den torka i vinden och dra in doften av nytorkad tvätt.


Längtar till sommardanserna.

Längtar till de blå fjärilarna som brukar landa på mina armar.

Längtar till fågelsången.

Längtar till häggens doft.

 

Längtar till tiden då syrenerna börjar slå ut och man kan sitta på förstukvisten och känna doften komma smygande samtidigt som duvorna kuttrar i granskogen.

 


Sen finns det ju längtan som är svårare att få uppfyllda. Längtan till Italien och grönt varmt vatten. Att titta på snygga killar. Det är fördelen med solglasögon. Ingen märker att man glor hi hi.


Har ni tänkt på att vissa saker tar emot så hemskt som att sopa av snön från bilen. ta fram dammsugaren och framför allt putsa fönster.


Jag har nio fönster i nedervånignen med små rutor. 4 sidor på varje ruta . Jag är dålig på matte som tur är så jag bryr mig inte om att räkna hur många rutor det blir men usch så många.


Det är vid sådana lägen man nästan ger upp och man måste försöka lura sig själv. Låtsas att man bara har ett enda fönster och då känns det ju bättre. Kan man ta ett om dagen så kanske man till slut når fram.


Nu ska jag inte snacka skit. Int faan kan jag putsa fönster när jag inte ens kan kliva upp på en stol så glöm vad jag sa.


Dagens ord: Världen går inte under för att man har skitiga fönster. 

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se