En del mornar är jag så väldigt skrivsugen så jag vet inte var jag ska börja och samtidigt vill man ju inte att blogginlägget ska bli för långt för då orkar ingen läsa det.

Fortfarande är det kallt på nätterna. -10 när jag vaknade idag och då smälter snön väldigt sakta på dagarna. Trots det så har jag en barfläck ute på gården där sparken har kört fast.

Jag ser skatan ha problem med att hitta pinnar för att laga sitt bo som hon har i björken ni ser på bilden.

Igår kom koltrasten och det är ett vårtecken om något. Jag får lägga ut lite mer mat än vanligt. Jag ska ge honom ett äpple för det vet jag att han gillar.

Det finns fördelar med att det är så här kallt på nätterna. Snön är kvar på vägen och då kör timmerbilarna inte sönder vägen så väldigt.

Det är fin tjock is på sjön och man kan till och med åka spark på skoterspåren. För dom som gillar att pimpla är det väl helt perfekt. Ni vet att jag är vinterhatare men jag kan leva med det här. Solen är varm och kvällarna har en vacker ton av blåskimmer som ändå är vår.

Över till något annat.

Igår hade vi meditationsgrupp. Vi var sex tjejer den här gången och det är nu vi kommer till skrattet. Vi satt på en skiva med meditation och en mesig kvinnoröst började mässa. Är man trötta och slitna så behövs det inte mycket förrän det brister och DansBritt började skratta och sedan började vi alla skratta. Oj så vi skrattade. Vi bytte skiva och tror ni inte att det var en mesig människa till som pratade med tillgjort mild röst. oj, så vi skrattade.

Skit samma. Ett skratt som varade så länge gjorde säkert mer nytta än all meditation i världen.

Så fikade vi och jag hade för sundhetens skull köpt  nyttigt bröd"ett rusikt härligt lantbröd med morot". Det lät väl både gott och nyttigt? Fy sjutton, det var det torraste och smaklösaste bröd jag ätit. Varför är alla nyttiga bröd så attans äckliga. Jag tvingar mig att äta nyttgit bröd nästan jämt men oj vad det är gott men vanlig franska, rostad med marmelad på. Nä, ska jag ha något nyttigt i framtiden så får jag nog äta knäckebröd. Än har jag inte hittat något grovt bröd som är gott. Sågspån med vatten känns det som. Förstår precis hur barkbröd måste ha smakat.

När våren närmar sig får jag en sådan längtan efter att få möta våren söderöver. För länge sedan åkte jag med vänner utomlands i maj. Mötte våren på underbara platser. Till och med ifjol var jag inte utomlands men ner till Skåne och österlen. Fick se "Ale Stenar" som jag suktat över.

Nu får jag nöja mig med att läsa om sånt jag velat se en gång i mitt liv.

Ett av drömmarna är Maderia, ön där det alltid blommar.

Hör här: " Levadan ändrade rikting, lämnade ravinens kant och flöt in i en dunge kastanjeträd. Solstrålarna silade ner gen lövverket och fick de vilda hortensiorna. som växte i överflöd att lysa blå. Luften var varm och fylld av en söt.odefinierbar doft. Ett citronträd växte vid levadan. "

Att få vandra upp bland bergen vid sidan av vattnet. Vilken dröm, vilket äventyr. Det finns så mycket att se och det grämer mig då och då att så fort jag lyckats spara på mig en slant så går något åt helvete. Bilen, trasiga tänder, skorsten som håller på att gå sönder eller någon jäkla restskatt.  

Nåja, det är ju som det är och jag slipper ju i alla fall sitta fast i någon lägehet. Knät har ju läkt bra nu så jag kan ju gå ut och sitta i solen och gå omkring lite grann men jag längtar efter att få komma bort ett tag om det så bara vore till Sundsvall en sväng. Jag som inte ens kan ta mig till Hammarstrand nu innan bilen är ok känner mig lite instängd och less även om jag har besök varje dag så gott som.

Dagens ord: Om man inte har hopp och drömmar så har man ingenting