Vårskriket har ideligen blivit uppskjutet av olika orsaker, bla av att jag inte haft någon röst men nu är det ju snart försommar så vi drog iväg ett litet gäng för att se till att sommaren ska bli fin.

Klättar upp på berget vi min ungdoms favoritställe Kolbjännsjön.

Lite fika för att klara rösten måste man ha och inget smakar så bra som kaffe utomhus. Tyvärr så gillade myggen kvällen också så vi var omsvärmade. Ok då man får väl vara glad att man är omsvärmad av någon.

Annat var det 1964. Då var det minsann inte myggen som svärmade runt en utan snygga killar. Ack ja vilka minnen som kommer för mig och numera dunkar hjärtat för att man klättrar uppför berg. Förr dunkade hjärtat av förälskelse och det var ett mycket bättre dunkande kan jag tala om.

Varsågod mina vänner och alla som skulle vara med oss med inte kunde. Vi skrek för er också och önskar oss alla en fin sommar.

Fåglar ute på sjön flög upp med ett skri och dom som fiskade undrade nog vad det var som hände.

Så kan man sitta en stund och se det nästan genomskinligt lysande gröna nyutslagna löven och se solen börja gå ner åt Fisksjöhållet till.,

Lilla orrhönan låg alldeles i närheten och flyttade sig inte fast vi var så nära. Till slut makade hon sig iväg en liten bit och vi fick se att hon låg på ägg. 9 stycken fina ägg lika stora som en tamhönas ägg.  

Vi skyndade snabbt därifrån för att inte störa och vandrade iväg ner mot byn i sällskap med massor av myggor.

I söndags var AMV hit och hon och jag brukar alltid göra ett våräventyr men iår är vi i dåligt skick båda två, hon med sin förkylning och jag med min allergi så vi tog det lite lugnt och åkte iväg till Döda  fallet och åt lunch.

Fint väder och häggen doftade och vi hade sällskap av en fin katt som ville smaka köttfärspajen som vi åt.

Det är väl så att vi börjar bli gamla för i normalfallet brukar vi klättra uppför berg. krångla oss efter besvärliga och risiga åar eller gå vilse på skogsstigar vi aldrig gått förut. Aj aj nu känns det som det räcker att sitta still och prata om tider som var och aldrig kommer igen.

Sofiepropp kom på kvällen och jag fick en fin orkide av henne så nu har jag några stycken som blommar fint.

Annars har det hänt en del oväntade saker i veckan.

1. Skorstenslagaren som skulle komma för ett år sedan dök plötsligt upp och jag hade ju gett upp hoppet på det.

2. AMF betalade ut min pension med ett engångbelopp. 2831 kr.

    När jag skulle betala restskatten så tro det eller ej. Den var på 2831 kr. Inget tal om vad dom pengarna skulle tas ifrån men jag hade väl kunnat få behålla någon krona i alla fall. Värsta jävla ockrare är skatteverket, man ska bara betala skatt på skatt på skatt och det lilla man får behålla får man skatta en gång till när man ska köpa något.

3. Jag vann en ny kamera på lotteri precis när min gamla börjar krångla.

    Nu fattas bara att min bil blir lagad också och att allergin ger med sig så kan jag börja känna tilltro till livet, för den tilltron har jag då tappat under den här hemska vinter.

Så är man då 65 år och verkligen på dösia och det är inte utan att det märks. Anfådd när man klättrar i berg, trött när man klipper gräs och pollen drar ner i lungan. Somna framför tvn eller i hamocken och energi är inte så hög precis men det är väl bara att finna sig.

Dagens ord: Jag har i alla fall tur med vädret.