Direktlänk till inlägg 11 juli 2013

EN HAYABUSA I ASLET

Av Anita - 11 juli 2013 18:07

" Nu har jag en hayabusa i aslet" säger sonen när vi kör mellan Bispgården och Hammarstrand.

Ett ögonblick undrar jag om det är en insekt som kommit in på något olämpligt ställe och sitter där och stör men så hör jag  brummandet av en motorcykel som drar förbi och då kan man andas ut.

 

Strax innan mötte vi en motordriven sammetssoffa med tre vinkande glada människor i. Den gick som själva faaan. Jo då, det är sant och då hade vi precis kört om en vagn dragen av en fin häst (messmörsfärgad fjording) Vagnen och hästen var blomsterprydd och så vacker.


Nu väntar man bara på nästa märkliga grej för nu händer det saker hela tiden.


Efter att ha spytt ut inälvorna (kändes så) i förrgår kväll låg jag som en gammal urvriden trasa framför tvn hela dagen igår. Jag öppnade inte ens loppisen.

Sonen kom som en räddande ängel när jag låg där på golvet och skakade. Han var lite berusad och fick för sig att jag kanske fått en strok eller något.

Han skulle ha mig till att lyfta armarna, säga fåniga ramsor och peka ut åt vilket håll Kolbjännsjön låg. Så där låg jag och viftade och läste ramsor mitt i illamåendet. Han skulle ha mig att le också, tänka sig. 


Efter den påfrestande kvällen låg vi alltså som döa fiskar båda två och av olika skäl om man så säger.

Jag kan ändå säga att det känns fint att någon tar hand om en när man är sjuk och ligger på golvet och kräks.

Det är man varken van vid, varken att kräks eller få hjälp. Ensam är inte alltid stark faktiskt. 


Ute ven västanvinden och det var skitkallt så det var en lagom dag att ligga sjuk om det nu finns någon sån dag. Någon dans blev det alltså inte men det blir imorgon och på lördag så det blir nog bra ändå.


Mer fantastiska händelser slag i slag.

Det kom ett vykort från Portugal med den här adressen. Ser ni. Den kom fram till mig!

 

Jag kan inte annat än berömma postverkets personal. Oftast kommer posten fram faktiskt.

Inte nog kan jag berömma lantbrevbärarna. Dom som färdas i ur och skur i regn och storm och snö för att lämna vår post på oplogade vägar.

Dom som märker om någon inte hämtar posten och slår larm.

Något är i alla fall bättre på landet och det vare postens fina personal, tex ett sånt här kort vore det väl frestande att kasta i soporna istället för att göra ett detektivarbete.

 

Postverket i sig själv sitter just nu och försöker dra in brevbäringen i glesbygden och det tycker jag verkligen är en skam för vårt land.


men.....ett stort hurra för postens personal som säkert inte får så mycket beröm som dom borde. Dom leve hurra hurra.


Ett jättetack till tjejen Anna som gjort sig besvär med att skriva ett rart kort till mig fast vi inte känner varandra och fast hon bara läst min blogg. 

Jag undrar hur det är att vara i Portugal ett land jag aldrig besökt faktsiskt. Kram till Anna.


Om du undrar vart jag varit idag kan jag berätta att jag varit till Jula på handlarfrossa med sonen och hans kompis. Jag köpte ett par lila snickarbyxor med massor av fickor till prylar och en kratta som jag glömde kvar.

Oj vad mycket tok som händer idag.


 

Dagens ord: Bättre en näbbmus på gårdsplanen än en hayabusa i arslet. 

 
ANNONS
 
Ingen bild

jennie

11 juli 2013 19:20

Ja hua måste säga att sonen gjorde helt rätt!! Peka le å sjunga ramsor är de första jag ber nån gör när jag träffar på någon med dina syndrom du fick. Klapp på axeln åt micke för de!!! Tur att du visste hur man log å peka så de inte va propp. Kramar

 
annannan

annannan

11 juli 2013 23:04

Nog får man buga sig för Postens detektivarbete! Det tog lite drygt en månad för kortet att komma fram. Det är jag som är jag, så att säga. Hur det är att vara i Portugal kan man läsa lite om i min blogg, fast jag mest fyller den med mina tankar och navelskåderier.

Just precis nu är det svalt och behagligt, en lätt dimma har dragit in från havet och locket av kvävande varm luft som legat över oss har släppt. När det var 36 grader varmt förra helgen tänkte jag på när det är -30 hos dig och du skottar snö. Det är ungefär lika illa vilket som. Som tur är har vi sällan så varmt - du skottar nog mer snö än vi stänkar i värmen.

http://annannan.wordpress.com

 
Ingen bild

margaretawarenius.blogspot.com

12 juli 2013 04:59

tror nästan att det var skånska jag läste.

margareta

 
Anki

Anki

12 juli 2013 08:17

Men oj... vilken tur att du fick lite ompysslande och att det inte var värre än det var...
Fantastiskt att vykortet kom fram... kul med en sådan hälsning! Visst är de fantastiska de som jobbar på posten och lantbrevbärarna är verkligen värda allt beröm... hoppas verkligen de som bestämmer tar sitt förnuft till fånga... de får inte dra in på lantbrevbäringen i glesbygden - det vore fruktansvärt!
Trevligt med lite shopping... och ett par lila snickarbyxor kan aldrig bli fel... men synd att du inte fick med dig krattan hem.
Ha det gott!
Kram

http://ankistankar.blogspot.se

 
Soldansare

Soldansare

12 juli 2013 16:26

Ja, än är inte posten död. Åtminstone inte personalen. Och när det kommer till dagens ord så kan jag bara hålla med dig :)
Skönt att du mår bättre!

http://soldansarenssida.blogspot.com

 
Eivor

Eivor

12 juli 2013 23:22

Posten är värda all eloge, det gör mycket detektivarbeten i det tysta. Och roligt för dig att få det kortet. Jag har varit i Portugal, skulle faktiskt kunna tänka mig att bo där om det inte vore för att jag inte kan språket.

Bra gjort av sonen att få den tanken och göra vad han kunde. Men när det nu inte var något sådant, tack och lov, så skulle det faktiskt vara roligt att se er ligga där som trasor på golvet.

Ha det gott

Kram

http://www.ullsag.bloggo.nu

 
Lena

Lena

20 juli 2013 23:57

Det är bara lantbrevbärare som klarar en sån här grej. Kul!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 
Skatan

Skatan

25 juli 2013 10:44

Det var ju likadant för mig med ett kort som kom från Kreta med ingen adress. Och jag heter som bekant Anderson. Det kom fram och jag var full av beundran för personalen på Posten. Så lätt det hade varit att slänga det bara. Det finns fortfarande människor som gör sig lite besvär och som har ett hjärta i kroppen.

Kram!

http://skatanstankar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Fredag 16 nov 09:26

  Dagarna går, ena dan dimma, andra dagen har sjön frusit till för att det varit kallt på natten och så kommer en solig fin dag mitt i alltsammans.   Dagar då det inte går att vara inomhus men inte kan man gå i skogen heller för jägarna har t...

Av Anita - Tisdag 13 nov 09:45

  I det grå och trista vädret så tröstade jag mig med en ÅsaNissefilm men det var nog den sämsta jag sett. Jag gillade inte att det var fel gubbe som spelade Sjökvisten. Ingen är som den riktiga Sjökvisten. Han är för härlig. Som vanligt kom Åsa...

Av Anita - Fredag 9 nov 21:17

  Gråvecka och grått är mitt humör också och jag skulle tro att jag inte är ensam om det. Det finns nog gott om sura kärringar och gubbar i grå november.   Fast det finns dom som är födda med ett glatt humör som ingenting biter på. Vad tråk...

Av Anita - Tisdag 6 nov 08:27

  Att vakna till en solig och fin morgon fast det är november gör att jag ändar planerna. Inget inomhusjobb idag utan bara vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att andas in den klara höstluften innan det blir för kallt.   Hunden Jack få...

Av Anita - Söndag 4 nov 08:03

I det grå, i halkan under däcken och under skorna då blir jag lite glad att det är finväder.    Igår tog vi långa promenader efter stranden och lyssnade till sjöns mullrande och isen som gick sönder och klirrade och väsnades.  Skuggkvinnar vandr...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se