Så blir det augusti och svalorna flyger lågt. Nätterna är mörka och ett sorts vemod lägger sig över paradiset Fisksjön.

När man står här och inser att nu måste man sätta fart med allt som är ogjort.

Så jag tog tag i att tjäara taket på bastun, ett kladdigt göra. Ett klängande på en stege som vickar i stenskravlet. Jag fick som tur var hjälp av kinabror där jag inte nådde och klarade mig undan det här äventyret med en skrapad armbåge och med lite tjära som fastnat i håret.

Så tog jag ett bad i skönt ljummet vatten som det faktiskt är i sjön nu. Att få simma naken i varmt sjövatten med simmande abborrar omkring sig och känns solen värma i ansiktet, det är fröjd det.

Hann olia in förstutrappan och packa upp innan det var dags att gå till Stockholmarna och äta middag.

I min kryddgård bland grodorna har det kommit upp en vacker ros som jag inte planterat. Kanske har någon rot kommit med när jag köpte salvian i våras men hur det än gått till så får jag tacka för det är den vackraste ros jag någonsin haft. Doftar gott gör den också.

Så igår vaknade jag till en dimmig och mulen dag. Det var höst i luften. Jag skjutsade Stockholmarna till bussen i Hammarstrand och då for ytterligare några av sommarfolket.

Jag jobbade en stund. Jag var på gravarna. Jag fikade hos PappersBeda.

Trots att regnet hängde i luften så var det uppehåll och KinaBror och jag for upp på berget för att plocka hallon.

Å, så mycket hallon. Å så fina hallon. Å så fin utsikt för Fisksjön. 

Så drabbades jag av magin igen.

Där står jag i hallonsnåret, den starka doften av varma hallon. Humlorna och bina som surrar och vindens sus i träden. 

Då hör jag det. En späd ljus stämma som nynnar på en melodi. så vackert med humlor som orkester i bakgrunden.

Hade Kinabror satt på radion i bilen? Var det någon annan människa här som sjöng? Nej.

Så vackert klingade melodin. Den gick rakt in i  hjärtat, sången som kom från ingenstans. Den ljusa sången var där som en gåva från någonstans. Hela resten av dagen fanns den inom mig som en härlig känsla.

Känslan fanns kvarä när DansBritt, Kinabror och jag for iväg till Hällesjö för sommarens sista dans. Jannez spelade och då vet man att det blir mycket folk.

Så roligt det var.

Så mycket jag dansade.

Jag hade preparerat knät med salva och förband så det gick väldigt bra och jag har bara lite ont idag. Lite vemodigt att det var sista dansen. Jag vill dansa mer!

En del av danskavaljererna sa: "Då ses vi nästa år igen då." Nästa år. Låter långt långt borta och vad vet man vad som händer på ett år.

Natten var mörk när vi kom hem men mina röda kinalyktor lyste välkomnande både ute och inne och efter en macka och lite mjölk somnade jag gott med fönstret öppet. Utanför hörde jag ugglans hoande och några fladdermöss for omkring utanför och pep.

Nu puttrar hallonsylten på spisen och sprider en underbar doft i hela huset. Blir nog våfflor till middag idag tror jag.

Har redan varit in och hjälpt grannen med hans diskmaskin och inte hunnit fika ännu men vi får se vad dagen ger.

Dagens ord: Även om man har mycket att göra måste man stanna upp och lukta på blommorna.