Idag kan jag inte flytta mig efter solen för regnet öser ner och det är knappt ljust. Jag tussar runt i morgonrocken och gör mig ingen brådska för att komma ut.

Jag har mina morgonrutiner. Börjar som vanligt. Kolla datorn. Dricka kaffe och äta frukost. Gå ut och mata mina sötaste fägelvänner, nötväckeparet. Dom är så rara och tama. Sedan dyker talgoxarna och blåmesarna upp.

Ja men vi tar det från början med i förrgår.

Eftersom grannen kom hem i bårbil i söndags kväll går jag in för att kolla hur han har det och det är rent bedrövligt. Han kan inte vända sig i sängen ens och ligger där hjälplös och får inte ens i sig lite vatten. Jag gick hem och letade efter ett böjbart sugrör så han i alla fall kan suga i sig lite vätska. Han är så stor och tung så jag lyckades inte ens dra upp honom en bit i sängen men just då kom det tre tuffa kvinnor och tog hand om honom och fick iväg honom till en läkare. Han är inte hemma ännu så jag hoppas att han får hjälp.

Därefter for jag och DataFia till kyrkogården i Pålgård för att sätta blommor på mammas grav.

Vilken fin utskit och vilken fin dag. Utsikten från Pålgård är rent magiskt vacker.

Resten av eftermiddagen var jag utomhus lite här och där och frampå kvällen kom DataFia med familj och stannade ett tag.

I går natt sov jag illa och drömde mardrömmar, kanske för någon oro för min hälsokontroll som var igår. Det gick bra. Mitt blodtryck var helt ok och resten också och jag blev naturligtvis glad för med trycket vet man aldrig.

DataFia och jag gick en långpromenad. Det är så att man måste fånga de sista dagarnas fina väder och igår var det till och med ljummet i luften.

Vi gick gamla landsvägen bort mot Remman. Så trist att se. Bron över än var halvrutten och vägen igenvuxen med sly. Sj har varit frammet och rivit bort en fin liten banvaktstuga. bara resterna av stenar och bärbuskar och blomrabatter finns kvar.

Känns trist att allt växer igen och alla djur försvinner. Det enda levande vi såg var svanarna som stannar för i Singsjön den här tiden i mängder. Där står dom med rumporna upp och äter sjögräs och det är ju bra så att sjön inte växer igen alldeles.

Så gick dagen och kvällen avslutade jag med att sitta i kvällssolen nere på bryggan och trumma på min nya trumma.

Hela sommaren och hösten har jag flyttat mig efter solen och det fortsätter jag med så länge solen lyser.

Jag följer naturens skiftningar på ett helt annat sätt än förut när man inte hade tid med annat än att jobba och jobba och slita och jäkta.

Jag känner mig i ett med jorden och solen. njuter av de vackra skuggorna och fägerna. dofterna och den blanka sjön.

Jag mår bra.

Jag känner mig tillfreds med livet.

Allt är bra. Allt är fint. Jag bekymrar mig inte om något. Det får komma som det kommer.

Till och med en sådan här dag när det regnar känns det bra. Läser i min blogg för 4 år sedan och slås av hur arg jag var hela tiden och på allt. Vad tog den ilskan vägen. Vad var det som var så gräsligt fel så jag kände så.

Kommer till en slutsats. Jobb är en förbannelse åtminstone var det så för mig.

Nu är jag äntligen fri och oj vad jag njuter av det varje stund och varje dag. Ingen bestämmer över mig längre.

Ingen arbetsgivare, ingen karl. Dagarna ligger som vita fina blad framför mig och jag har rätten att måla och skriva precis vad jag vill. Det gör jag, en blandning av umgänge med andra och mycket mycket ute i naturen.  

Dagens ord: Varje dag är värdefull så njut av den även om ni inte som jag bor i paradiset.