Vad är det med mig och mitt egendomliga förhållande till fåglarna. Om jag tänker till så är det lite annorlunda än med andra människors.
Jag berättade om talgoxen i sovrummet som inte ville flyga ut och stannade hela natten. Så fånig jag var som trodde att jag skulle fånga den och släppa ut den och att han kommit in av misstag.
Vilket löjligt fångstredskap jag gjorde och inte fick jag tag i honom för det.
Nu har han funnits i sovrummet två nätter till fast jag släppt ut honom på morgonen genom balkongdörren. Han måste komma in genom skorstenen för jag vet säkert att jag inte haft ytterdörren uppe. Lite trevligt är det att ha honom sovande på sängbordet med huvudet under vingen. Lite trevligt att vakna med ett litet kvitter från honom på mornarna och vill att jag ska släppa ut honom.
Gullig är han och det känns som vi förstår varandra nu. När jag klivit upp och dricker mitt kaffe i köket knackar han på fönstret och talar om att han vill ha mat och hans kompisar också. Hoppas bara att han inte tar med sina kompisar till sovrummet också.
Så tidigare i somras hade jag ju en fiskmås som satt på sidan om mig och gosade i flera dagar ända tills han hittade en fiickvän som var bättre på att flyga än jag och yngre och vackrare också.
Korparna kan jag inte låta bli att kraxa med när dom flyger förbi. På mina vinterpromenader till Kolbjännsjön har jag flera gånger haft sällskap med en korp och i somras kom en och kurrade med mig på bara en meters håll. Stora och fina är dom när dom är så nära.
När jag höll på att bygga en liten trumma kom en korp och släppte en pinne i min hand alldeles lagomt stor att göra en trumpinne av.
När jag trummar kommer ofta en flock sädesärleungar och sitter i rad och lyssnar.
Nötväckeparet sitter i min hand för att inte tala om svalan Iris som också satt på min hand i 8 somrar. Nu är hon tyvärr borta men hennes barn bygger bo hos mig och jag hoppas att någon av dom ska bli så tam också.
Svanarna verkar dock hata mig och jag har blivit jagad och nypen ett antal gånger.
Vad är det mellan mig och fåglarna? Varför är det på dette viset? Äsch det är väl inget man ska fundera på bara acceptera och glädjas åt det utom att bli jagad av svanar förstås.
Det har varit ett par fina dagar. Jag har hunnit lite i trädgården och igår hade jag besök av kvinnan som lärde mig att göra trummor. Åt middag hos Datafia. Killarna hade jagat älg och SnickarMagnus hade skjutit sin första älg och var stolt som en tupp.
Idag ska alla äta middag hos mig och jag står här och gör en jättegryta med mat för jag vet inte hur många vi blir till middagen och inte riktigt när heller men det ordar sig väl ska jag tro. Roligt är det att stå och laga mat. Jag gillar det.
Dagens ord: Om jag kunde flyga skulle jag följa med svalorna när dom lämnande kalla landet på vintern.
Ingrid
13 oktober 2013 16:36
Var det inte det jag kunde tro att talgoxen skulle komma tillbaka. Nu är den bortskämd med härligt inomhusvärme om natten.
Nötväckor gillar jag och vi hade dem på Stenstugu, men här har jag inte sett till någon.
Ha en fin fortsättning på söndagen!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Annika
13 oktober 2013 19:51
Skogsnuvan, jag blir inte alls förvånad att fåglarna dras till dig. Under den korta tid jag följt dig så har jag förstått att du är en härlig människa som är ett med naturen. Alla djuren känner att du är en god människa som bryr sig. Hur många skulle låta en talgoxe få dela sovrum med dem? Jag fick en tatuering i födelsedags present i fjol, det var en svala. Tyvärr har jag inte kommit mig för att fixa det än. Jag har alltid tyckt att svalan är en fantastisk fågel på många sätt. Tack för alla dina fina blogg inlägg. Kram på dig.
http://www.badtant.bloggo.nu
Gina
13 oktober 2013 20:45
Men vad häftigt med talgoxen som kommer och sover hos dig! Underbart!! :-) /Uffe hälsar
Karin
14 oktober 2013 08:23
AVIS, AVIS, på ditt förhållande till fåglar!
Igår stod jag vid Skånes sydkust och följde fågelstrecket mot södern, medan havet brusade utanför. Lite vemodigt, men det är ju naturens gång, när lommar, ejder, vigg od lämnar oss för varmare klimat!
Fågelkramar!
Karin
http://pixelmojan.se
Skatan
14 oktober 2013 09:30
Äntligen! Är jag här hos dig igen. Det var ett tag sen men det är alltid lika fint att komma hit. På min mammas gravsten står det "Barnens och blommornas vän" ... för det var hon verkligen. Inte för att jag vill tala om din gravsten ... nej, nej ... men du är allt levandes vän, fåglarnas inte minst. Och fjärilarnas och ... människornas också ... och änglarnas :-) Du lever så nära allting och stressar inte och har det där "seendet", den där speciella "blicken".
Kram på dig Anita ... KRAM!
http://skatanstankar.com
Eivor
14 oktober 2013 16:30
Vad underbart.
Du har väl förstått att jag älskar fåglar också. Ja alla djur, men främst fåglar.
Hade ett helt gäng tama småfåglar på balkongen för ett par år sedan då jag satt på balkongen varje dag, då kom dom och lekte på golvet. Nötväckorna kom varje kväll även på vintern när jag la upp mat åt dem och sprang omkring på golvet de också.
Vet du, jag tror de känner på sig när man tycker om dem. Många fåglar har jag ju ute och när jag är där så sitter de så fint och jag pratar med dem, men kommer det någon annan och går förbi eller närmar sig, så flyger de direkt. Sedan kommer de tillbaka igen!
Talgoxar har jag haft några inne också, men inte över natten. Jag fick ut dem till slut (olika omgångar) fast de inte ville.
Tror jag har en på Youtub men minns inte vad den heter.
Ha det gott
Kram
http://www.ullsag.bloggo.nu
Äppelblom
15 oktober 2013 08:51
Så gulligt med talgoxen! Jag har inga talgoxar inne, men däremot på den inglasade altanen. Igår hittade jag tyvärr en som var död. Jag matar fåglarna på olika ställen här hemma och småpratar med dem när grannen inte är ute och hör mig.
Var rädd om din lilla talgoxe - jag är lite skrockfull - han kanske vill säga dig något.
Må så gott och ha en bra dag!
http://skogsvandring.blogspot.com
Anki
15 oktober 2013 09:04
Som vanligt ett helt underbart inlägg. Tänk att talgoxen kom tillbaka... undrar vad han vill...
Hoppas vintern dröjer ett tag till - SMHI pratade om snö uppåt dina trakter inom kort - hoppas de har fel!
Ha det gott!
Kram
http://ankistankar.blogspot.se
Margaret
19 oktober 2013 19:40
Det där med svanarna påminner mig om de kalkoner mormor hade på landet (skolan i Västeröfsjö), nar jag var barn. De var hemskt elaka, särskilt mot flickor och kvinnor, jagade oss överallt!
Senare läste jag etologi (djurs beteenden) och fick lära mig att djur "blåser upp sig" för att imponera på eller hota/ skrämma andra djur. Där sa man också att djur ofta tolkade kvinnor(med stora/långa kjolar) som mer hotande än män! Mormors kalkoner och dina svanar förvarade sig tydligen.