Alla inlägg under november 2013

Av Anita - 29 november 2013 18:47

Onsdag natt kom stormen igen. Orolig och full av vånda försökte jag sova. flyttade från rum till rum, drog täcket över huvudet. Oroade mig för träden och för att allt löst skulle blåsta bort. Hörde sjön skrika, vinandet i skorstenen. Inte blev det mycket sova den natten.


Kinabror är förkyld och jag börjar känna mig vissen också.

Ett glädenns bud hade jag fått. Bilen klar att hämta. lagad och besiktad men jag låg mest i natten och funderade på hur dyrt det skulle bli. Tandhygenisten som skött mina tänder samma dag kostade 900 kronor och det är minsann inte skitpengar för en sådan som jag och så då billagningen. Nåja, även den längsta natt tar slut och det gryr utanför.


Kinabror hämtade mig och så for vi och hämtade min bil. Tänk så härligt att få tillbaka den efter att varit utan i tre veckor. Veta att jag kan åka precis när jag vill. Nu gick det mer än halva pensionen putsväck. så det är bara att konstatera att några julklappar eller julfester blir det inte men man får väl leva ändå.


Nåja. jag bytte gardiner och till och med putsade insidan på fönsterrutorna.

 

Kinabror och Kolbjörn kom för att dricka kaffe och prata bort en stund.

 

Sedan kom två av mina meditationstjejer och hälsade på. En fin blomma hade dom med sig och vi satt och mös och åt äppelpaj. Alla säger att det är någon särskilt ro i mitt hus som gör alla väl till mods och då brukar jag tala om att det är alla mysiga tomtar som går omkring och pysslar så här före jul. 

Så gick den dagen och jag tog bilen (hörde ni ) tog bilen och åkte till Kinabror som bjöd på pytt i panna.


Idag började jag dagen med att göra en laxpaj som IM och jag skulle ha till lunch.


Dags för ljusstöpning och det gick riktigt bra som vanligt även om vi inte gjorde några trearmade ljus iår. Vi börjar bli riktigt bra på att stöpa ljus nu. Hon hade med sig sin hund Jansson. Han är den absolut gulligaste och snällaste hund jag vet men fiser ont fast idag klarade han av det bra.

 

Så här blev dom, både vita och röda har vi gjort. Ser ni den extra knorren med ljuslågor som vi gjort på dom röda.


Känner mig trött nu. Kryper ner i badet och läser Bente Pedersens "Tre systrar" Även jag behöver en dos av romantik och kärlek. och det får jag av böcker och filmatiseringarna av Rosmunde Pilcers böcker. Nu går dessutom "Mistrals dotter" på tvn igen och den ser jag gärna om.


Ibland undrar jag om jag är född i fel tid och på fel plats men int är det lönt att fundera över det, nu är det ju som det är.

Nu hoppas jag bara att jag inte blir förkyld för det har jag inte tid med.


Dagens ord: Romantik är en sak. Verkligheten något helt annat. Det har man minsann märkt.

Av Anita - 27 november 2013 09:49

 

Nu är det stormvarning igen så det var kanske tur att jag tog och åkte spark på sjön igår för idag är det plusgrader och det ligger vatten på isen. Hos mig är det minsann ingen skridskois för här har det frusit och tinat och stora isblock ligger överallt.


Lite längre bort mot Kinabrors hus är det fin skridsko-is men jag har inte vågat åka ännu för jag känner mig lite negativ och låg och allt jag tar mig för går lite åt helsike.


Jag har hållit mig inne ett par dagar och bytt gardiner och stökat inomhus. Ibland behöver man det. Jag har letat fram julgrejor ur spökskrubben och ställt dom i sonens rum där det är bättre om plats. 8 stora lådor blev det som jag drog fram.


Jag har slutat med adventsgran och klär mina granrisfyllda blomlådor med belysningen istället. Det brukar ju vara så mycket snö så man ser inte ljusen på julgranen i alla fall om man sätter upp en sådan. Nåja, än är det inte snö tack och lov.


Som sagt. Känner mig lite låg. Kanske håller jag på att få förkylning för folk runt mig har det och så ska jag till tandhygenisten idag och det kostar pengar. Bilen har varit på verkstaden i tre veckor nu och jag vet inte hur mycket det kostar. Kanske blir det dåligt julfirande om det blir för dyrt. Gruvsamt gruvsamt. 


 

Solen kom fram en liten sväng i morse och det ser nästan ut som om det är isfritt men det är inte så utan det är vatten på isen. Fryser det till blir det fin is. Nu har det börjat blåsa och solen har gått i moln.


Inte mer att säga en sådan här dag en månad före jul. Jag är i alla fall glad för att det inte kommit någon snö men det börjar redan storma och träden vajar. Undrar hur många som kommer att blåsa ner den här gången? Undrar om det blir strömavbrott och paj på telefonen? 


Dagens ord: Man kan alltid hoppas att det blir en bättre dag imorgon.

Av Anita - 25 november 2013 08:10

 

Man kan trumma på olika sätt minsann. Den här lilla gynnarne trummar lite överalt och imorse trummade han på fågelhuset.

 

I den vackra lilla byn Bensjö trummade en hel hop människor på sina egenhändigt tillverkade trummor. DataFia och jag också förstås och träffade våra gamla kurskamrater från 5-stegskursen och trummade vi också.


På kvällen när vi åkte hem mötte vi ett snöoväder, stora blöta hemska flingor så man nästan inte såg vägen framför oss. Som tur var slutade när vi närmade oss hemma och det var bara ett tunt lager snö som inte var till så stort besvär och nu har det varit varmgrader så nästan allt försvunnit och glad är jag för det.


Söndagen började med rena rama slöheten. DataFia kom och vi tog på oss filtarna och satt i soffan, fikade och såg de sista filmerna i Rosmunde Pilcerserien. Vi satt där och småsnyftade när det blev för gripande och Kinabror och DataFiagubben satt också där och pratade med varandra.


Efter ett tag kom mina iranska vänner Sam och Leila ända ner från Bollnäs. Sam som älskar att elda tände genast eld i braskaminen och efter ett tag försvann han ut i köket och började laga mat. Han är underbar på det sättet.


Kommer, eldar, lagar mat och sprider sin goa energi omkring sig. Dom blev kvar hela dagen och senare följde jag med dom en sväng till PappersBeda och först senare kom jag på att jag glömt att åka på bokcirkeln. Attas. Attans

Börjar man bli senil eller vad är det för fel på mig.

 


Då kommer man osökt in på det GAMMELDAGAN

Det är väl där man har hamnat nu då.

En del positivitetsgrurun säger att "åldern är bara en siffra", man är inte äldre än man gör sig" och massor med andra uttryck som liksom ska vara en tröst och egentligen är det bollskit allihop. Nog fasen märker man att man börjar komma i gammeldagarna fast man kämpar emot.


Inte hoppar man elegant över några diken eller klättrar obehindrat upp i något träd bara för skoj skull längre.

Träningsvärk får man så fort man gör något ovanligt.

Åderbråcken värker när man gått i varuhus eller stått några timmar och bakat tunnbröd.

Jag som alltid sovit naken har numera flanellpyjamas med långa ben.

Jag som alltid gått barfota fryser om fötterna och vill ha raggsockar på mig.

Fryser gör jag. Händerna och öronen blir iskalla när jag är ute.


Bekväm och lat blir man. Börjar strunta i saker som var viktiga förut som att baka pepparkakshus och pyssla inför julen. Alla roliga barn har vuxit upp till vuxna människor eller tonåringar. Nyss var dom små roliga knyten.

För att inte tala om hur man ser ut

 

Allt som fallit neråt, bröst, rumpa och mugiporna.

Halsbränna när man dricker för mycket kaffe.

Plomber som ramlar ur tänderna.

Inte är man ett dugg sexig heller när man tjavar omkring här i pyjamas och morgonrock. Förut kunde man snygga till sig lite med makeup men det går inte längre för all smink fastnar i rynkorna och det ser för jävligt ut.


Jag kan inte säga att jag gillar gammeldagarna något vidare.

Visst, det är skönt att ha pension och styra över sin egen tid men tänk om man fått vara ledig när man var yngre. Då hade det varit fullt ös, innan kroppen blivit ankommen och förfallen.

Trött blir man också. Somnar framför tvn fast man inte gjort så mycket under dagen.


Dom får säga vad man vill. Ska man vara ärlig och krass så nog sjutton är man en helt annan människa nu på GAMMELDAGAN.

Skit samma. Ingenting kan man göra åt det. Det är som det är och hade kunnat vara värre.


Dagens ord: Vore jag inte rynkig och sladdrig skulle jag se båede ung och vacker ut sa kärringen som såg sig i spegeln. 

Av Anita - 22 november 2013 08:25

 

Igår morse var det -17 grader och idag -15 och jag är så otroligt glad för min värmepump. Att kliva upp och gå ner för trappan och inte mötas av iskyla som det var förut. Att det inte är iskallt på golven och så där 10 grader varmt. Så härligt. Härligt är också att få ligga tills det börjar ljusna och inte behöva kliva upp när det är mörkt och kallt och ut och börja skrapa rutor på bilen och frysa så tänderna hackar. Visst har jag fått det bra på gammeldagan.


Nu går det snart att åka spark på sjön och det är riktigt kul. Hoppas nu bara att snöhelvetet håller sig borta ett tag till.

Ibland måste man åka till köpcentret i Sundsvall för att köpa sånt man inte får tig i här så Kinabror och jag åkte iväg i onsdag. Vi gick runt överallt och handlade och handlade.

Vi åt lunch på IKEA och timmarna drog iväg fort.

Svettig och varm blev man och mina åderbråcksben värkte som attan.

Att gå i skogen en hel dag går bra men att gå i den instängda miljön i affärerna tar verkligen på krafterna och gör stora hål i plånboken dessutom.

Som tur var så åkte vi ut på Alnön och till faster och fick kaffe och vila benen en stund på hennes soffa.


Igår började jag dagen med att hjälpa grannen betala räkningar och sedan dök Kinabror upp och så kom Kolbjörn, grannen längst bort och vi kokade kaffe. Efter ett tag kom grannan "väst i gålan" och pratade bort en liten stund och sedan kom Solvone och Maria.


Det är dom som ska låna Kinabrors stugan i augusti för det ska bli trumbyggarkurs i tre dagar. Så spännande dagar det ska bli och det verkar kunna bli människor från flera olika ställen i Sverige. En del ska bo hos mig för det lär nog bli ganska många. Vi planerade lite och vi åt fisksoppa innan dom åkte hem. Det här ska verkligen bli spännande. Vi kommer att träffas mera och planera för det är ingen liten grej direkt. Spännande Späännande.


Hann med att fara och jobba och handla fågelfrö. Jag har redan matat upp en hel säck. Med både stora och små fåglar och ekorrar och små möss så går det åt mycket.


På affären träffade en gammal gullig gubbe som jag inte sett på länge. Satt mig en stund hos honom och jag såg att han blev glad att träffa mig. Jag fick både puss och kram och han till och med pussade mig på handen och ville hålla mig kvar. Puss på handen har jag då inte fått på väldigt länge minsann. Gullgubbe.


I onsdags när jag kom hem från Sundsvall såg jag på "bonde söker fru" Jag tycker att det är ett rätt rart program och det verkar vara så vanliga människor, inget konstigt alls. Alla säger sig längta efter kärlek som det verkar. 

Ibland tror jag att det är något fel på mig. Visst skulle det väl vara trevligt att vara älskad men jobbigt också. Dom som älskar hänger sig liksom på en och kväver en och får en att vara ofri.

För min del är vänskap alldeles lagom. Det räcker så gott med att människor tycker om en och att man är vänner. Det är liksom mer vanligt och kräver inte så mycket av en. Nu är det ju så att jag har så många fina vänner och det är jag innerligt tacksam för.


Jag har en del att vara tacksam för.

1. Slipper jobba.

2. Har sällskap och fina vänner.

3. Har en värmepump så jag slipper frysa.

4. Har massor med fåglar och ekorrar runt om mig.

5. Får sova tills jag vaknar utan väckarklocka.

6. Får alldeles själv bestämma vad jag ska göra och vad jag inte vill göra.

7. Är rätt så frisk och kan röra mig fritt i skogen.

Vad har du att vara tacksam för? Om du tänker efter så har du säkert en massa. 


Eftersom jag är en sådan pessimist så kommer nästa lista om vad jag inte är tacksam för säkert att bli längre och fetare om jag känner mig själv men den tar vi en annan dag.


Nu ska jag tända i vedspisen och koka mig lite kaffe och mata fåglarna och klä på mig. Det är några dagar framåt nu som det händer många saker så det är bara att sätta igång.


Dagens ord: Att försöka fokusera på det som är bra istället för det som är skit gör en på bättre humör. 

Av Anita - 18 november 2013 09:07

Sista dagarnar har varit minst sagt fulla av upplevelser och som vanligt blev ingenting som jag tänkt.

Torsdag hade jag planerat att röja i "brakskitarnas dal", rummet innanför mitt sovrum. Det är drypfullt med lådor och skräp och en fasa att öppna dörren till.

 

Släpade ut allt i sovrummet och så hittade jag hoton, brev och tidningsurklipp i mammas papper och fastnade i läsandet av dom grejorna en lång stund.


Sedan ringde grannen och ville ha hjälp och han hade främmande av en gubbe och så blev jag sittande där och pratade en hel timme.

Hann bara börja om så dök tre gubbar upp och blev sittande i köket väldigt länge med kaffe och medhavda bullar.

Det blev sena kvällen innan "Brakskitarnas dal" var städad och många kassar med skräp var hopplockade.

 

Nu känns det i alla fall som om man kan komma in där så jag blev rätt nöjd. När det är röra överallt blir det röra i mitt huvud också. Gillar inte känslan.


Fredag var det att åka med Kinabror ner på Hammarn för att handla och äta lunch på hotellet. Min bil är fortfarande på verkstaden och jag börjar bli rätt trött på att vara utan bil.

På fredagskvällen var det då dags att samla meditationstjejerna igen och den här gången var alla med och en ny tjej så vi blev 8 stycken. Bra bra och det var en trevlig och glad kväll och det blev rätt sent.


Lördagen kom PappersBeda och hämtade mig. Det var dags att baka tunnbröd så vi har till julen (om det inte blir uppätet innan, Det har ju hänt).

Det var tö och vägen till Fisksjön var hal som en slemmig ål. Först is och sedan vatten på det. Hugaligen.

Varmt och skönt i bakstugan och vi snodde ihop så där 100 kakor tunnbröd.

Kinabror kom och vi brukar alltid tvinga dom som kommer att försöka grädda en kaka och det gjorde han med bravur. Som han aldrig gjort annat.

 

Det tog mest halva dagen att baka och sedan åkte vi hem till mig för PappersBeda skulle toppklippa mitt hår. Det är så tovit och jättelång så det blev en hel hög vitt hår på golvet.


Kinabror och jag åkte och hämtade DansBritt och vi tre åkte till Håsjögården för att vara med på champanjeprovning och middag. Det var ca 40 personer som mött upp.

 

Vi fick prova 6 olika sorter av riktig champanje. Vi fick jättegod man. Stämningen var på topp och Eddie spelade för oss.

 

Om jag ska vara ärlig så tycker jag att champanj smaker kattpiss men det är väl jag som har en vulgär smak som heller gillar pommac. Precis som jag tycker om pilgrimsmusslor som är så poppis i alla fina middagar nu för tiden. Jag tycker dom smakar bara som fiskbullar på burk, kanske är det som med "tjejsarens nya kläder". Om alla säger en sak håller man med bara för att visa att man hänger med. Så jag gav bort min champanj till dom andra

 


Så när vi öppnade dörren och skulle åka hem var den där. STORMEN.

Sådan tur att DansBritt skulle ligga över hos mig. Jag är inte mörkrädd eller rädd av mig men storm gör mig till ett litet ängsligt barn.

Hela huset skakade. Månen lyste in och när träden dolde den var det som att vara i ett disko i mitt sovrum. Det tjep och ven och man hörde hur saker och ting och träd blåste ner.


Jag kunde bara inte sova och hjärtat dunkade hårt. Tänkte på vad som kunde hända. Träd som kunde blåsa ner på huset, tak som kunde blåsa av.det fanns ingen måtta på hur mycket som kunde hända.


Lite kunde jag förstå den stora fasan på Filippinerna. Tänkte på att stormvindarna var 10 gånger så starka där. Hur kan man överleva i detta. Vilka hemska fasor när moder jord börjar hämnas på oss människor. Vad jag var glad att Britt var hos mig så jag slapp vara ensam i min skräck och fasa.


Jag gick ner och lade mig på soffan i vardagsrummet och DansBritt lade sig i den andra. Vi kokade choklad och åt nybakat tunnbröd och pratade länge länge. Somnade till lite då och då och vaknade igen.


När det ljusnade så tittade man ut för att se vad som hänt. Strömmen var kvar och telefonen också men växthuset hade blåst sönder, alla lyktor och lösa saker låg spridda överallt och två träd hade blåst ner och missat källaren med bara någon meter. Hos Kinabror fick han ta fram motorsågen för träd låg över vägen.


Så var det dags för köttbullstekning. DataFia kom och vi höll på så gott som hela dagen med det . Hennes man och två barn skulle komma på middag vid 5-tiden och det gjorde dom och dessutom en vuxen son med sambo och en kompis till dom. Det är tur att jag alltid lagar mera mat än vad man har tänkt från början.


Ja så var dom dagarna över. Isen har blåst upp på sjön och det har lugnat sig lite. Jag har varit ut och plockat ihop det som blåst runt. Ska väl få mig till att laga växthuset bara det blir lite ljusare. Känner mig lite trött och sliten efter dom här dagarna och sömnlösa nätter men idag ska det bara vara lugnt tror jag. Jag har inga mängder med disk sedan igår för DataFia ställde sig och diskade igår kväll innan hon for hem. Tror att det blir en latdag idag. Det känns så.


Dagens ord: Ängslan förgiftar livsglädjen.



Av Anita - 13 november 2013 09:34

Jaha, nu har jag gjort bort mig nu igen. Jag börjar faktiskt bli orolig för mig själv och om jag är alldeles tom i skallen eller vad det är som har hänt.

 

Det började med att jag glömde att lämna nyckeln till bilmeken i förra veckan så brorsan fick åka tillbaka med den. Bilen har jag inte fått tillbaka ännu och nu är det över en vecka som jag varit utan. Hoppas den inte fallit ihop och dött alldeles.


Så händer det ju dom där små sakerna som man inte bryr sig så mycket om. Glömt jacka och vantar och handlarkasse i brorsans bil.


Glömt att ta hem grejor som jag hade hos honom efter plankstekfesten.


 

När hunden Bob åkt hem började jag städa ur kylskåpet och visste att jag hade en gammal torr ost där och så en ny ost. Tog fram och skar i tärningar för att ge till fåglarna och så var väl allt frid och fröjd.


Nä pytt skit i pannkakan. När jag skulle ta fram den nya goa osten var den försvunnen och kvar låg den gamla hoptorkade ostkanten som fåglarna skulle få. Att jag inte märkte att det var den nya osten som låg där när jag skar upp den. Var var mina tankar då? Om jag vore av den sorten att jag hade viktigare saker att tänka på som en professor tex som lurar ut uppfinningar och smarta grejor, men icke nicke nej. Tokkärring. Nya osten till fåglarna och gamla kvar i kylskåpet.


 


Så då igår skulle jag till tandhygenisten och få mina tänder fina och som nya igen. Kinabror skjutsade mig och när jag väntat en stund kom sköterskan som jag känner väl och undrade vad jag gjorde där. Tänkte att jag hade tagit fel på tiden men det visade sig att jag skulle vara i Kälarne och inte i Hammarstrand. Eftersom jag varit i Hammarstrand innan så hade jag inte ens tittat på vart jag skulle utan bara tagit för givet. Inte ens läsa kallelsen riktigt. Tokkärring. Usch så jag skämdes. Hon ringde till Kälarne och jag fick en ny tid. Dom är tack och lov väldigt rara människor som bara småskrattade åt mig. Med skammens rodnad på min kind ringde jag till brorsan och han skjutsade mig till jobbet där jag tillbringade ett tag med att städa.


 

Bestämde mig för att jag skulle åka hem och städa för det var flera veckor sedan sist. Det tog hela dagen ska ni veta och var hundhår och mitt hår och grus och löv och faan och hans mormor överallt. Spillde ut hinken gjorde jag! Snavade i dammsugarsladden gjorde jag och slog i mitt redan onda knä gjorde jag!


Jag blir riktigt orolig för mig själv. Håller hjärnan på att torka ihop eller vad är på gång. Lyckades i alla fall göra en alldeles utmärkt löksås till fläsket innan brorsan kom och åt.


Han har köpt en platt-tv och sedan tittade vi på mina foton på tvskärmen och det är inte klokt så fina dom blev när man såg dom så där. Jag hade en sticka med gamla foton och vi såg att vi blivit gamla allihop och ungarna som var pyttesmå hade vuxit upp. Oj så tiden går.


Annars har det varit en fin vecka vad det gäller vädret.

Man skäms nästan att ens nämna vädret nu när man ser på tv hur dom stackarna har det på öarna där katastroferna och vågorna har spolat bort hela öar och människor står helt hjälplösa utan tak över huvudet och vatten och mat och med anhöriga som försvunnit. Ingenting kan man göra och jag beundrar dom människor som ger sig dit och hjälper till i kaoset. Själv tog jag mina sista loppispengar och skänkte bort dom dit. Det är väl det enda man kan göra.


Alla dagar har man på något vis en plan och planen idag är att försöka börja städa i "brakskitarnas dal". Ett rum dit man kastat in allt som man inte vet vart man ska göra av. Ett projekt som säkert tar ett par dagar och som jag gruvat mig för länge. 


Eftersom skallen tydligen inte klarar av något svårare så får man väl använda kroppen då. Först och främst ska jag gå ut och mata ekorrarna och fåglarna och gå in till grannen som vanligt innan han ringer. 


Solen skiner och det är ganska fint ute. Trodde sjön skulle frysa inatt men det har den inte gjort, bara lite inne i viken. Ut måste jag förstås en stund. 


Dagens ord: Den som inte kan bruka tankan får bruke skankan. 

Av Anita - 11 november 2013 09:18

Man kan inte vara annat än tacksam för att det inte kommit så mycket snö, lite ligger det på marken men det är bara pyttevitt.

Man kan vara tacksam för att jag har Kinabror i närheten nu när bilen är på verkstaden.


Det har gått några dagar nu igen och då blir det svårt att skriva för man börjar få dåligt minne också. Kanske beror det på att jag inte använder hjärnan så väldigt längre utan det är mer kroppen som får motion.


 

Speciellt den här veckan då det varit långa vandringar över kullar och backar, i skogen och efter sjön.


Äsch nu får jag väl börja försöka få någon ordning på det jag minns.

Torsdagen var det meditationskurs och vi skulle som sagt rita vårt älsklingsboende. Alla hade sina önskningar och det konstiga var att många ville ha ett hus i skogen uppe på en backe med sjön nedanför, en bastu och en brygga och en båt.

Jaha, precis som jag har det och inte har jag tänkt på det som ett drömboende men så är det ju. Som sagt har jag ju bara velat ändra lite småsaker och inte är det särskilt viktigt heller.


Till nästa gång ska vi beskriva en dag som vore det optimala och bortse från pengar och allt sådant. Det blev ju svårt för jag vill ju ha frihet och omväxling men om jag fick välja en dag så skulle det vara att få dela ut alla guldkuvert med postnummerlotteriet. Tänk vilket drömjobb att få gå runt och göra människor glada. Jag som ju  vet hur det är att vara utan pengar kan tänka mig vilken lycka att vinna. Vilken poppis person man skulle vara den dagen.


Nåja vidare i dagarna.

Fredagen fyllde sonen år. Jag ringde och pratade med honom och minns så väl hur det var när han var liten.

 

Gullig var han och faktiskt sig ganska lik i ansiktet och lika lite hår har han nu som då fast han snart blir 40 år. Det är konstigt så fort tiden går. Tycker att han nyss var den lilla gulliga mjuka killen med maskrosorna runt fötterna. Fast han är faktiskt ganska gullig nu också, speciellt när han sitter på min förstukivst och spelar gitarr och sjunger för mig. Nu är det långe dit men han kommer ju hem till julen och det ser jag fram emot.


Så var det långpromenade med grisnäsan Bob, det var pannakaka med hjortronsylt tillsammans med Kinabror och vi satt hemma hos mig och såg på "Idol".


Lördagen var vi iväg och handlade och sedan kom DataFia och vi fortsatt att se på Rosmunde Pilcer-filmer och så gick hela dagen och så köttfärssås och spagetti hos brorsan och vi tittade på tv.


Jaha, då var det då söndag och farsdag. Dessutom var det Kinabrors födelsedag som ju skulle firas med tårta naturligtvis. Först en promenad med hunden och så åkte Kinabror och jag ner till kyrkan och satt ljus på pappas grav.

Film med DataFia och sedan lånade jag brorsans bil och hämtade DansBritt för hon hade också fel på bilen, smittsamt?

 

Så gjorde jag plankstek som vi satt och smarrade i oss och sedan kom TuppOa med sambo och Sofiepropp och Datafia med familj.


Så kom PappersBeda och hämtade tillbaka grisnäsan Bob så nu är jag hundutta. Det var vä'ldigt vad det blev utta plötslig.

Jag är hundutta, bilutta och kattutta och pengarutta men va faan. Jag bor ju i drömhuset med sjön nedanför och spisen sprakar och vedkorgen är full och mat finns i kylskåpet och på golvet finns det massor av hundhår och jord från skitiga tassar och dammtussar som flyger omkring.


Nog vet man vad man skulle göra en sådan här dag om man vore en ordentlig liten kärring men det får vi se.

Jag äger ju friheten och ännu bättre vore det om jag fick tillbaka bilen och att det blev billigt och att solen skulle fortsätta att skina så fint som den gör just nu.

 

Dagens ord: Det är så lätt att fokusera på det man är "utta" och glömma det man faktiskt har.

Av Anita - 7 november 2013 14:03

I tisdags skulle jag få lämna in bilen och Kinabror fick igång den efter en lång stund och vi for iväg. Lämnaden den på verkstaden, handlade lite grann och for hem. Då ringde dom från verkstaden och undrade om jag hade tagit med mig nyckeln. Klart jag hade, mitt attans blånylle.

Kinabror fick åka med den och han skällde inte ett dugg på mig utan for bara snällt iväg. Det ni.


Ja och så är jag ju hundvakt den här veckan, höstens i särklass lerigaste vecka men skit samma. Då behöver man ju inte städa den här veckan för det är då totalt meningslöst.


 

Så på tisdags kväll var jag bjuden till Håsjögården på mat. Vi som har sommarcafe blir alltid bjuden på middag som tack och så fick jag då använda brorsan som privatchaufför igen. 


Det var en kvinna där som pratade med mig om att hon ville att jag skulle ha växtfärgningskurs till våren och vi får se. Kanske att jag ska ta upp det igen. Det är väldigt modernt att sticka nu har jag förstått. Att få sticka med växtfärgat garn kanske är extra kul. Vi får väl se.


 Sedan träffade jag en marknadskvinna som undrade varför jag inte gjort något till marknaden på ett par år nu och vad svarar man på det. Inte att man inte har tid förstås. Jag vet inte varför man blivit så lat och inte gör någonting egentligen.


Jo. föresten. Jag har börjat gå i en kurs i örtkunskap. Farmor lärde mig en hel del men nu ska det bli av. Göra salvor och koka i hop en massa kul.

Stöpa ljus ska jag och min gamla jobbarkompis också göra och näste helg blir det tunnbrödbakning så kanske är det bara det att jag gör andra saker än förut.


 

Ekorren har kommit tillbaka, stor och fet och fin. Honom ska jag mata hela vintern ska ni tro. Det går hemskt med frö och fröbollar men det är det värt.


Grisnäsna Bob och jag har vandrat många stigar den här veckan och ser att bävern är tillbaka i sin hydda. Varje gång man går ser man nygagda träd så nu har jag björkar som bara är att hämta hem. Tänk att inte ens behöva kapa dom. Djuren är verkligen mina vänner.


Igår blev det inte mycket gjort. AMV;s gubbe kom med en winerbrödspåse i högsta hugg och Kinabror, han och jag satt rätt länge och pratade. Sedan gjorde jag middag. Abborrfileer som man lade ihop med kräftskjärtar smör och dill emellan. Det finns ett kinesiskt ströbröd som heter Panko och när man panerar i det blir det jättefint, mycket bättre än vårt ströbröd. Gott blev det i alla fall. Riktig festmat.


Broder B ringde och berättade att han hittat en sida på datorn som heter" fornsök" och då blev jag ivrig.


När pappa var pojke hittade han en stenyxa väst i sjön. Den finns nu på museum. 1994 kom en arkeolog hit och ville att jag skulle visa vart den var hittad. Det var vid en källa och en sandstrand. Jag visste inte men hänvisade honom till en äldre människa i byn.


Vi hittade stället på kartan och Kinabror och jag bestämde oss för att leta.

 

jo då vi drog iväg dit och vi tror att vi hittade källan också och gick omkring där och tänkte att kanske har det varit en boplats en gång i tiden. Arkeologen hade ju hittat en del andra saker där, flisor av flinta och något mer. Så spännande. Vi ska gå dit i sommar igen.


Sedan när vi ändå var ut och kollade läget bestämde vi oss för att gå ner till Kronstugan. Vi gick inte stigen utan skulle gena på någon skogsbilväg. Oj, genvägar äro senvägar, genom surdoss och snårskog, över stock och sten och ner i djupa gropar och över blöta bäcker kom vi så småningom ner till sjön på ett helt annat ställe än vi tänkt.

men efter någon timme så var vi hemma. Jag som alltid har hål på stövlarna hade en blöt fot och byxor som var genomblöta.


Då pratade vi med broder B igen och pratade om ett gammalt mysterium som han sa sig inte veta om fast det har varit artikel i tidningen.

 

Det var för länge sedan som farfar hittade en konstig sten mitt ute i åkern. Det ser ut som en pressylta och är väldigt väldigt tung. Pratades om att det var en meteor eller något men jag vet inte alls vad det är för något konstig ser den ut i alla fall. Fisksjön är full av mysterier på många vis ska ni veta.


Kom hem och vi fikade och nu har det fallit sig så att grisnäsan Bob har fattat tycke för Kinabror så till den milda grad att när Kinabror skulle fara hem till sig för att laga mat till oss så hoppade hunden in i bilen och ville följa med och då fick han göra det då. Så nu ska jag byta skor och ta på mig torra kläder och gå bort till honom och äta middag och sedan skjutsar han mig till Hammarstrand och kursen jag går på. Jag ska gå på den vanliga stigen och inte gå en endaste genväg.

 


Dagens ord: Genvägar äro senvägar och stövlar med hål är skit.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards