Direktlänk till inlägg 3 november 2013

GRÅMULET och HALVMÖRKT

Av Anita - 3 november 2013 10:37

Söndagsmorgon och jag ligger ända till klockan 9. Ser att det är halvmörkt och grått utanför så inte har jag någon brådska upp inte.


Vad har hänt de sista dagarna. Eftersom jag är utan bil så får jag förlita mig på kinabror och att han kan skjutsa.

Annars har det väl varit en rätt lugn pensionärsvecka.


Vi har naturligtvis varit till gravarna och tänt ljus. Vi hämtade upp  Sofiepropp och Tuppola och for upp till mammas grav.

 

Det lyste överallt på hela kyrkogården.

 

Vackert men lite kusligt också. Lugnt och fint ute så det gick bra att tända ljusen. Sedan for kinabror och jag och åt pizza för vi kände oss lata.


Ekorren har kommit tillbaka till fågelborden och det är så roligt att det finns någon kvar i skogen. Ett tag hade jag 8 stycken här men så försvann dom.

Vad annars. Målat en skylt. Pratat i telefon. Gick bort till brorsan och åt hos honom och när jag skulle gå hem i mörkret mötte jag en man med gevär. Höll på att skita på mig när det plötsligt dök upp någon i mörkret. Du ska veta att här möter man väldigt sällan någon människa, möjligen någon älg.


När jag gick där så började jag tänka på just det......att gå alltså.


En del går bortåt vägen.

En del går hem

En del går ut med hunden.

En del går med en vän.


En del går till jobbet.

En del går för att plocka bär eller för att jaga.

En del går för att man är för full för att köra bil.

En del går fort så dom blir svettiga för att hälsofreakerna har så sagt.


En del gär sakta för att inte missa någonting.

En del går vaktrundan.

En del gör sakta för att inte missa någonting.


Varför går du? Vart går du? Vilken sort är du? Har du tänkt på det. Berätta för mig.

Jag går varje dag, mest för att titta på allt som händer i skogen, ser på spåren efter djuren. Se på vilken blomma som har slagit ut och för att lyssna på fåglarna och titta på djuren och för att tänka.


Dagens ord: Egentligen är livet just det, en evig vandring genom tillvaron.

 
ANNONS
 
Lilla Blå

Lilla Blå

3 november 2013 11:32

Jag går för att det får mig att få bra. När jag ibland, i perioder, glömmer bort att gå blir jag dum i huvudet. Så då börjar jag gå igen. Inte nödvändigtvis fort. Men när jag går upptäcker jag himlen, lukterna i luften, färgen på det som växer, jag upptäcker min egen andning och får distans till skit och elände. Ibland vill jag inte ens gå men tar mig i örat, som en förälder, och säger barskt åt mig att gå ut. Även om det regnar och tar emot. För nånstans därinne vet jag ju att om jag bara går börjar jag snart må bättre. Och skulle jag nån enstaka gång inte må bättre, ens efter en lång promenad, så är väl det okay. Kroppen har iallafall fått motion. Och sånt lär ju vara nyttigt, säger de som vet. Men jag går nog främst för att inte bli tokig i skallen. Jag går för att jag upptäcker världen på nytt varje gång. Det handlar bara om att glo tillräckligt. För den som tittar efter finns det alltid belöningar. Blev jag långrandig nu?

http://www.lillabla.wordpress.com

 
Soldansare

Soldansare

3 november 2013 14:06

Jag går till jobbet varje dag och jag går hem från jobbet (varje dag). Det låter kanske inte så roligt men det kan det vara, det är en övning i att se detaljerna i vardagen. Håller med Lilla Blå: det handlar om att glo tillräckligt. Förr gick jag långpromenader för meditation och motion men sedan jag fick ont i ryggen blir det mindre sådant, tyvärr. Jag går när jag är ute och reser för det är ett bra sätt att upptäcka platsen. Då är det lättare att ignorera ryggvärken också det är så mycket nytt att man blir distraherad.
Hm, nu lät jag ju mest gnällig, det var inte meningen.

http://soldansarenssida.blogspot.com

 
Liliann

Liliann

3 november 2013 18:43

Jag går för att rensa hjärnan,njuta av naturens alla intryck,för att hunden vill ut och kissa, för att hålla mig rörlig och hålla lite kondition uppe och sen går jag för att jag är så lyckligt lottat och faktiskt kan gå, mina ben bär mig dit jag vill....alldeles underbart är det att gå!

http://livetefantastiskt.bloggagratis.se

 
Karin

Karin

4 november 2013 09:16

Jo, jag kom ur TV-soffan igår kväll, kl var 21:15, och jag gick till kyrkan och tittade på alla ljusen. Det är upplyst i vårt lilla samhälle, och jag undviker de mörkaste partierna, parkerna osv.
Jag går för att jag trivs i naturen, och kan jag tappa några kg på vägen så är det bra!
Kramisar Karin, som mu ska gå stavgång med PRO.

http://pixelmojan.se

 
Annika

Annika

4 november 2013 10:04

Tyvärr så går jag oftast väldigt målmedvetet. Men även om jag gör det så mår jag bra av det, både psykiskt och fysiskt. Har faktiskt oxå tänkt på att jag sett lite ekorrar sista året.
Ha nu en fin Måndag.

http://www.badtant.bloggo.nu

 
annannan

annannan

5 november 2013 10:59

Vilken bra fråga!

Jag går nästan alltid. Är det möjligt att gå dit jag ska så gör jag det, om inte jag kan cykla. Jag bor ju i stan och har inte bil. Men det är också så att jag tycker väldigt mycket om att gå. I yngre och oroligare år har jag gått av mig mycket ångest och rastlöshet genom att gå mycket fort och mycket långt. Jag är mindre orolig numera, men det är fortfarande något väldigt befriande i känslan av att ta långa bestämda kliv. Jag gör det för att motionsgå också, allt som oftast.

Att förflyttelse-gå och att snabNär jag går någonstans, eller när jag går så där fort så ser jag förstås inte så mycket. Men har jag lite mindre bråttom och inte går på mina vanliga stråk vid de vanliga tiderna så tittar och tänker jag ganska mycket. Jag ser människor och hus framför allt, det är ju vad man gör i stan. Periodvis tar jag ganska mycket fotografier när jag betraktelsegår. Jag skulle nog vilja göra mera tid för det igen.

http://gravatar.com/annannan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Måndag 3 aug 20:21

  Man får roa sig så gott man kan. Just nu roar jag mig med att sjunga med "lotta på Liseberg" och dansa omkring till Hasse Andersson glada sång. Katten rymmer all världens väg och mattorna flyger omkring. Ute regnar det.   Jag är glad att jag...

Av Anita - Söndag 2 aug 19:56

  När solen äntligen kommer börjar det mogna lite sakta till och med i blåshålet Fisksjön. Jag skördar timjan och hänger till tork. Jag skördar dill, persilja och gräslök för att frysa in.  Jordgubbarna börjar bli röda och smultronen är det mass...

Av Anita - Fredag 31 juli 19:23

Vad gör man när man inte kan sova. Det händer sällan men strax före fullmånen kan det hända att jag ligger och vrider mig i sängen Utanför är det svart som det börjar bli nu. Jag läser och läser och ögonen kliar. När klockan närmar sig 3 kliver jag u...

Av Anita - Torsdag 30 juli 14:41

Så iförrgår for alla iväg utom Kinabror och jag. Det blev tomt och tyst. De enda som förde ljud var alla svalorna som flög omkring och kvittrade glatt.   Mulet och grått och regnskurar men det blåste i alla fall inte. Hörde ni, jag försökte leta...

Av Anita - Måndag 27 juli 20:44

  När man var barn så byggde vi kojor i skogen och var där nästan jämt. De här tuffa killarna gjorde det lite enklare för sig. Dom renoverade det gamla grishuset och var där nästan jämt. Man hörde ett fnitter då och då från skogen. Här har dom i n...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se