Sista dagarnar har varit minst sagt fulla av upplevelser och som vanligt blev ingenting som jag tänkt.

Torsdag hade jag planerat att röja i "brakskitarnas dal", rummet innanför mitt sovrum. Det är drypfullt med lådor och skräp och en fasa att öppna dörren till.

Släpade ut allt i sovrummet och så hittade jag hoton, brev och tidningsurklipp i mammas papper och fastnade i läsandet av dom grejorna en lång stund.

Sedan ringde grannen och ville ha hjälp och han hade främmande av en gubbe och så blev jag sittande där och pratade en hel timme.

Hann bara börja om så dök tre gubbar upp och blev sittande i köket väldigt länge med kaffe och medhavda bullar.

Det blev sena kvällen innan "Brakskitarnas dal" var städad och många kassar med skräp var hopplockade.

Nu känns det i alla fall som om man kan komma in där så jag blev rätt nöjd. När det är röra överallt blir det röra i mitt huvud också. Gillar inte känslan.

Fredag var det att åka med Kinabror ner på Hammarn för att handla och äta lunch på hotellet. Min bil är fortfarande på verkstaden och jag börjar bli rätt trött på att vara utan bil.

På fredagskvällen var det då dags att samla meditationstjejerna igen och den här gången var alla med och en ny tjej så vi blev 8 stycken. Bra bra och det var en trevlig och glad kväll och det blev rätt sent.

Lördagen kom PappersBeda och hämtade mig. Det var dags att baka tunnbröd så vi har till julen (om det inte blir uppätet innan, Det har ju hänt).

Det var tö och vägen till Fisksjön var hal som en slemmig ål. Först is och sedan vatten på det. Hugaligen.

Varmt och skönt i bakstugan och vi snodde ihop så där 100 kakor tunnbröd.

Kinabror kom och vi brukar alltid tvinga dom som kommer att försöka grädda en kaka och det gjorde han med bravur. Som han aldrig gjort annat.

Det tog mest halva dagen att baka och sedan åkte vi hem till mig för PappersBeda skulle toppklippa mitt hår. Det är så tovit och jättelång så det blev en hel hög vitt hår på golvet.

Kinabror och jag åkte och hämtade DansBritt och vi tre åkte till Håsjögården för att vara med på champanjeprovning och middag. Det var ca 40 personer som mött upp.

Vi fick prova 6 olika sorter av riktig champanje. Vi fick jättegod man. Stämningen var på topp och Eddie spelade för oss.

Om jag ska vara ärlig så tycker jag att champanj smaker kattpiss men det är väl jag som har en vulgär smak som heller gillar pommac. Precis som jag tycker om pilgrimsmusslor som är så poppis i alla fina middagar nu för tiden. Jag tycker dom smakar bara som fiskbullar på burk, kanske är det som med "tjejsarens nya kläder". Om alla säger en sak håller man med bara för att visa att man hänger med. Så jag gav bort min champanj till dom andra

Så när vi öppnade dörren och skulle åka hem var den där. STORMEN.

Sådan tur att DansBritt skulle ligga över hos mig. Jag är inte mörkrädd eller rädd av mig men storm gör mig till ett litet ängsligt barn.

Hela huset skakade. Månen lyste in och när träden dolde den var det som att vara i ett disko i mitt sovrum. Det tjep och ven och man hörde hur saker och ting och träd blåste ner.

Jag kunde bara inte sova och hjärtat dunkade hårt. Tänkte på vad som kunde hända. Träd som kunde blåsa ner på huset, tak som kunde blåsa av.det fanns ingen måtta på hur mycket som kunde hända.

Lite kunde jag förstå den stora fasan på Filippinerna. Tänkte på att stormvindarna var 10 gånger så starka där. Hur kan man överleva i detta. Vilka hemska fasor när moder jord börjar hämnas på oss människor. Vad jag var glad att Britt var hos mig så jag slapp vara ensam i min skräck och fasa.

Jag gick ner och lade mig på soffan i vardagsrummet och DansBritt lade sig i den andra. Vi kokade choklad och åt nybakat tunnbröd och pratade länge länge. Somnade till lite då och då och vaknade igen.

När det ljusnade så tittade man ut för att se vad som hänt. Strömmen var kvar och telefonen också men växthuset hade blåst sönder, alla lyktor och lösa saker låg spridda överallt och två träd hade blåst ner och missat källaren med bara någon meter. Hos Kinabror fick han ta fram motorsågen för träd låg över vägen.

Så var det dags för köttbullstekning. DataFia kom och vi höll på så gott som hela dagen med det . Hennes man och två barn skulle komma på middag vid 5-tiden och det gjorde dom och dessutom en vuxen son med sambo och en kompis till dom. Det är tur att jag alltid lagar mera mat än vad man har tänkt från början.

Ja så var dom dagarna över. Isen har blåst upp på sjön och det har lugnat sig lite. Jag har varit ut och plockat ihop det som blåst runt. Ska väl få mig till att laga växthuset bara det blir lite ljusare. Känner mig lite trött och sliten efter dom här dagarna och sömnlösa nätter men idag ska det bara vara lugnt tror jag. Jag har inga mängder med disk sedan igår för DataFia ställde sig och diskade igår kväll innan hon for hem. Tror att det blir en latdag idag. Det känns så.

Dagens ord: Ängslan förgiftar livsglädjen.