Man kan trumma på olika sätt minsann. Den här lilla gynnarne trummar lite överalt och imorse trummade han på fågelhuset.

I den vackra lilla byn Bensjö trummade en hel hop människor på sina egenhändigt tillverkade trummor. DataFia och jag också förstås och träffade våra gamla kurskamrater från 5-stegskursen och trummade vi också.

På kvällen när vi åkte hem mötte vi ett snöoväder, stora blöta hemska flingor så man nästan inte såg vägen framför oss. Som tur var slutade när vi närmade oss hemma och det var bara ett tunt lager snö som inte var till så stort besvär och nu har det varit varmgrader så nästan allt försvunnit och glad är jag för det.

Söndagen började med rena rama slöheten. DataFia kom och vi tog på oss filtarna och satt i soffan, fikade och såg de sista filmerna i Rosmunde Pilcerserien. Vi satt där och småsnyftade när det blev för gripande och Kinabror och DataFiagubben satt också där och pratade med varandra.

Efter ett tag kom mina iranska vänner Sam och Leila ända ner från Bollnäs. Sam som älskar att elda tände genast eld i braskaminen och efter ett tag försvann han ut i köket och började laga mat. Han är underbar på det sättet.

Kommer, eldar, lagar mat och sprider sin goa energi omkring sig. Dom blev kvar hela dagen och senare följde jag med dom en sväng till PappersBeda och först senare kom jag på att jag glömt att åka på bokcirkeln. Attas. Attans

Börjar man bli senil eller vad är det för fel på mig.

Då kommer man osökt in på det GAMMELDAGAN

Det är väl där man har hamnat nu då.

En del positivitetsgrurun säger att "åldern är bara en siffra", man är inte äldre än man gör sig" och massor med andra uttryck som liksom ska vara en tröst och egentligen är det bollskit allihop. Nog fasen märker man att man börjar komma i gammeldagarna fast man kämpar emot.

Inte hoppar man elegant över några diken eller klättrar obehindrat upp i något träd bara för skoj skull längre.

Träningsvärk får man så fort man gör något ovanligt.

Åderbråcken värker när man gått i varuhus eller stått några timmar och bakat tunnbröd.

Jag som alltid sovit naken har numera flanellpyjamas med långa ben.

Jag som alltid gått barfota fryser om fötterna och vill ha raggsockar på mig.

Fryser gör jag. Händerna och öronen blir iskalla när jag är ute.

Bekväm och lat blir man. Börjar strunta i saker som var viktiga förut som att baka pepparkakshus och pyssla inför julen. Alla roliga barn har vuxit upp till vuxna människor eller tonåringar. Nyss var dom små roliga knyten.

För att inte tala om hur man ser ut

Allt som fallit neråt, bröst, rumpa och mugiporna.

Halsbränna när man dricker för mycket kaffe.

Plomber som ramlar ur tänderna.

Inte är man ett dugg sexig heller när man tjavar omkring här i pyjamas och morgonrock. Förut kunde man snygga till sig lite med makeup men det går inte längre för all smink fastnar i rynkorna och det ser för jävligt ut.

Jag kan inte säga att jag gillar gammeldagarna något vidare.

Visst, det är skönt att ha pension och styra över sin egen tid men tänk om man fått vara ledig när man var yngre. Då hade det varit fullt ös, innan kroppen blivit ankommen och förfallen.

Trött blir man också. Somnar framför tvn fast man inte gjort så mycket under dagen.

Dom får säga vad man vill. Ska man vara ärlig och krass så nog sjutton är man en helt annan människa nu på GAMMELDAGAN.

Skit samma. Ingenting kan man göra åt det. Det är som det är och hade kunnat vara värre.

Dagens ord: Vore jag inte rynkig och sladdrig skulle jag se båede ung och vacker ut sa kärringen som såg sig i spegeln.