Meditationstjejerna skulle träffas hos mig och ha en trevlig kväll. Varningarna på radion gjorde att vi ställde in och tur var det.

Vilken förfärlig natt det var mellan torsdag och fredag!  Ändå hade jag gjort mig beredd med att tappa upp vatten, sätta i färska nya batterier i radion och ta fram ljus och ficklampor.

Satt mig i hörnet inne i rummet och satt på radion, stängde dörrar och försökte hålla mig lugn. På radion berättade man om fallande träd. avstängda broar och plåttak som lossnade och flög in genom fönster. Huset skakade och jag hörde då och då dunsarna av träd som föll.

Jag bara väntade på att något skulle hända och lyssnade till ylet och dånet utanför. Jag är normalt inte rädd men nu var jag det, väldigt rädd och ensam.

Det mojnade på morgonkvisten och jag somnade ett par timmar. Gruvade mig för att se förödelsen. 

Kinabror hade tänkt åka till Skåne på fredagen men det blev ändrade planer minsann.

Det första jag såg var en av hemstjänsten som kom gående till grannen.

Tre-fyra träd hade blåst ner över vägen. Förvånadsvärt fort  kom några och sågade av träden.

Elen borta. Telefonen död. Jag gick till grannen med lite varmt kaffe och frågade om jag skulle elda i hans spis. Han trodde att något ramlat ner ur skorstenen och vågade inte elda. 

Han säkerhetslarm fungerade inte.

Kinabror svarade inte i telefonen och jag misstänkte att batteriet var slut så jag klädde mig och gick bort till honom. Oj det blev att kliva över träd hela vägen. Glashalt var det också. Nerfarten till Kinabror var överfull med nerfallna träd.

Vilken tur att han var kvar. Det tog honom hela dagen att såga upp och få bort stockarna från vägen. Jag drog lite ris och sedan när vi gick hem till mig såg vi att Sundsvallsbornas uthus hade blåst omkull

Att vara utan telefon och el är ju jobbigt men för mig är värmen inget problem. Det var bara att elda. När vi hade fått fram vägen åkte vi till Hammarstrand och åt pizza. Vi orkade inte stå i mörkret med pannlampa och laga mat på vedspisen. Sedan fikade vi hos DansBritt. Även nere i byn Håsjö var det kolmörkt. Vi såg att telefonledningen var av på flera ställen.

Den natten sov jag i min egen säng. När det stormar kan jag inte sova på övervåningen. Vaknade av att min klocka gick framåt och visade på kl 10 fast den var 7. Att klockor med batteri går för sakta när batteriet är dåligt har man ju varit med om men inte att den går flera timmar för fort. Konstigt Konstigt.

Hemtjänsten hade hämtat grannen och det var väl tur. Utan värme och utan larm ska inte gamla sjuka behöva ha det.

Frysboxen började droppa. Räddade lite lingon och gjorde sylt. Var ner till Datafia en sväng och när vi kom tillbaka var golvet fullt med vatten från frysen och jag låg där i mörkret och torkade och svor. Reste mig upp och slog huvudet i hörnet på frysskåpet så blodet rann.

Så kom snön vräkandes ner och det började blåsa från andra hållet. Så kom Eonbilen och vid 20-tiden igår fick vi tillbaka elen men mobiltelefonen och telefonen funkade inte. Strömlöst torsdag kväll till lördag kväll och i mörkaste tiden.

Nu vill jag berömma Eon. Jag har ringt och pratat med dom och faktiskt var det inga köer man skulle vänta i och dom var så väldigt trevliga att prata med och telefonen var också ok och man lovade ta grannen på förtur eftersom han hade larm. Vi får se hur det går med det.

Idag har varit en härlig dag. AMV med Gubbe och måg har varit här och lilla gulliga Ronja. Det var avverkning borta hos broder B och vi satt på hans altan och åt kall pizza och drack kaffe. Vi gick i skogen och sjöng lite julsånger och hade trevligt. Datafia dök upp och sedan kom två av mina bekanta och hälsade på. Nu funkar datorn och mobilen och det är ljust och slutat snöa. 

Jag har tagit ett härligt bad och känns som en ny människa.

Dagens ord: Man saknar inte ljuset och värmen förrän den är borta.