Alla inlägg under januari 2014

Av Anita - 27 januari 2014 15:03

När man vaknar en grå och blåsig morgon i paradiset Fisksjön och sakta tar sig ner för trappan och in på toa så ser man det man inte vill se.

Jag ser att min aura är liten och klen. Så ska det inte se ut. Det kanske man kan göra något åt. Enklare än att göra något åt det bleka och skrynkliga ansiktet jag ser i spegeln.


Vad gör man då? Ja, man kan vara snäll mot sig själv och bestämma sig för att bara göra postiva saker. 

Börjar med att koka kaffe och bre mackor.

 

Är det ingen som pysslar om en får man göra det själv. Tar med kaffet och mackorna och kryper ner i sängen igen. Nya boken från bokcirkeln ligger ju här och väntar på att få läsas. 


Jag hade en gång en man som gav min kaffe på säng ibland och så fick jag det alltid hos min faster när jag var liten. Jag minns det som något gott och omtänksamt och njuter av det även om det är bara jag själv som ger mig fika på säng numera.


Nu är den här skitmånaden snart slut och jag läser tillbaka på min gamla blogg 4 år tillbaka och 3 och 2 och ser att det kunde ha varit värre. Strängt taget är det väl lite bättre.


Magsjuka, trasig bil, tandvärk,kallt och slut på ved, helt utan pengar, tomt kylskåp. igendrivna vägar, ingen som hälsar på. 30 gradig kyla, ja listan över hemskheter i Januari kan göras hur lång som helst. Dessutom brukar jag drabbas av en vinterdepp som inte är av denna världen.


Så nu känns det faktiskt bättre. Veden räcker, värmepumpen håller huset varmt, folk kommer mest varje dag, ganska frisk är jag och bilen går även om jag måste byta stötdämpare snart. Nya pengar har kommit in och kylskåpet är inte tomt så vem är jag till att klaga? 

Snöar vägen igen kan jag stanna inne och storfiskarn har lovat att ploga min gårdsplan.


Fåglarna äter ur min hand och ekorrarna springer runt fötterna. 


Från det ena till det andra.

Såg en reklamsnutt som gjorde mig beklämd härom dagen.

Fredagsmys. En familj sätter sig. Alla har hörlurar och varsin platta att se vad dom ville i. Ska det bli så. Ska vi sluta att umgås. Sitta som robotar och glo på varsin platta. Herre je vilken hemsk framtid.


Nåja jag fortsätter att skämma bort mig själv. Ser på en gammal film på kanal Golbal. " Doktor Glas".

Så kommer en av gubbarna och jag sätter på kaffepannan på vedspisen och snart sprider sig en hemtrevlig doft över köket. Vi äter upp dom sista bullarna och pratar. Han hade sett en skabbräv och vi tycker så synd om honom. Hoppas någon av jägarna skjuter den och befriar honom från plågorna.

Samtalsämnen fattas aldrig oss  emellan.


Sedan ett besök hos grannen och hämtning av post och fågelmatning. Tänkte ta en promenad men det blåser så väldigt kallt så jag gick in igen.


Vad gör man då för att öka på energin?

 

Tittar i mina gamla bokmärkesalbum och det gör mig glad. Jag minns till och med doften av en del av bokmärkena och vem jag fått dom av. Så vackra är dom också.


Fortsätter med att titta i gamla album från tiden då jag var ung och vacker. Tiden då jag dansade och kysste vackra italienare och åkte utomlands rätt ofta.

När man  njöt av italienska solen, dofterna och maten. Då när benen var bruna och långa och inte vita och fulla med åderbråck som nu. Då när jag var jag och inte den främmande tant jag ser framför mig nu för tiden.


Nej. det ökade inte min energi ett endaste dugg.

Så du som är ung. Tänk på att det är nu du ska leva. Det är nu du ska samla fina minnen att kunna ta fram när du blir gammal. Jobba så lite du kan och lev och ha roligt så mycket du kan.


Jag fortsätter att samla energi genom att ta mig ett härligt skumbad. I taket har jag målat en glad ängel som ler mot mig när jag ligger i badet med en tidning och ett glas hallonsaft av egen tillverkning.

Nu får man försöka glädja sig åt dom små sakerna i livet.

Att jag inte behöver frysa och att jag är skapligt frisk och att jag har många fina vänner.


Dagens ord: Det gäller att se glädjen i det lilla.  


Av Anita - 26 januari 2014 02:43

 

Kanske är det dörför jag inte gillar vintern.

Tänker på de andra årstiderna. Ljuden av fågelkvitter, vågor. båtar på sjön.

Alla färger som sprakar och får en att bli glad istället för svart-vitt-grått som vintern består av.

Alla dofter man känner. Dofter av vår, sommar och höst. Vintern har inte ens en doft.

Så kylan. Jag fryser mer och mer för varje år.

För mig är vintern bara en stor och lång plåga.


Nåja, det är ingeting att göra åt det för jag har ju inte råd att rymma härifrån som många har så det är bara att kämpa och försöka stå ut så gott det går.


Nåja tillbaka till sista dagarnas äventyr.

I torsdags kväll forstatt kursen med Älvahäxan och det är alltid givande och ger en mycket att reflektera och tänka på. Att våga vara den man är pratade vi om. Lite till mans försöker vi vara till lags och vara som det förväntas av oss. Till lags för föräldrar, släkt och grannar. Att vara lagom.

Vet att jag alltid varit "egen" som min mamma sa men nu skiter jag i vilket. Alla vet att jag är lite knäpp på mitt vis och det står jag för. Mer om det en annan gång.


Igår åkte jag med PRO till Östersund för att gå på revy. Man behöver så väl skratta ett tag och det gjorde jag verkligen. Dessutom var vi och åt en god middag också. En trevlig dag. Enda smolket i bägaren var att jag var tvungen att lämna min bil i Kälarne och det var kallt och jag oroade mig för att den inte skulle starta när jag skulle hem men det gjorde den trots kylan. Iskall dag. Jag var glad för min värmepump när jag kom hem och det var varmt i huset. 


Fått en ny bloggkompsi som är 14 år. Det uppskattar jag för jag har inte så många unga omkring mig så det kan vara lärorikt att höra hur hon tänker. Jag tror inte jag minns riktigt hur det var att vara så ung. Dessutom är det en ny tid och en helt annan värld.


 

Så kommer en lördag och jag ligger länge i sängen och drömmer mig bort till sommarens blomsterängar och fladdrande fjärilar och flygande fåglar men till slut får man väl masa sig upp i alla fall.


Ringde lillebror B för han fyller år idag. Snart är han 50 år också. Tänk så tiden går fort.


Så kommer PappersBeda och grisnäsan Bob och hälsar på. Jag tycker om att det kommer vänner och bekanda nästan varje dag. Jag tycker om att sitta och småprata och mysa med folk. Alltid lär man sig något nytt av alla.  Det är en av de positiva sakerna med att vara pensionär. Man har tid att umgås och för mig är det viktigt som bor här uppe i skogen där man annars är helt ensam.


Så ringde Datafia och bjöd på födelsedagskalas. Det är storfiskarn som fyller år. Smörgåstårta och sällskap och jag blev kvar där rätt länge och så gick den här dagen sin väg. Hennes barnbarn var också där, en rund liten gullig kille som alltid har ett stort gurlande skratt. Man blir glad bara av att se honom.


Nu är det mitt i natten men av någon anledning kan jag inte sova så då sitter jag här i morgonrocken och skriver. Det är kolsvart utanför. Bara en liten ynklig lampa på andra sidan sjön lyser upp. 

Ingen måne, inga stjärnor, inget norrsken, inte ens räven är utanför. Det finns absolut ingenting mer än kyla och snö.


Dagens ord: Till och med den längsta vinter tar slut och blir till vår.



Av Anita - 23 januari 2014 09:54

 

Ibland i januari kommer såna dagar. Dagar då ingen hälsar på.

På kramens dag men för mig var det kramfritt.

Var till grannen och betalade hans räkningar och stökade lite. Bar in ved och bar in ved till mig själv. Man får passa på de dagar då det inte är så kallt. Att hålla på med ved hatar jag och är det dessutom kallt och tomt på ved inne är det ett rent helsike. så man får passa på när det är lite mildare så behöver man inte svära så hemskt.

 

Tittade ut och såg att ekorren hade satt sig i fågelbordet och på andra sidan satt hackspetten och glupade i sig frö. Dom verkade komma ganska bra överens.

 

 

En del av mina bloggvänner undrar om jag verkligen vet om ekorren är en gubbe och naturligtvis vet jag inte det säkert för gudarna ska veta att jag inte vet så mycket om ekorrar men jag fick för mig det eftersom han är så mycket större än dom andra. De andra två är lite mindre och mycket rödare i pälsen. En lite större som jag tror är honan och en liten rackare som jag tror är barnet men som sagt. Det är bara som jag tror.


Sådan trist dag är jag glad för telefonen. Min bästa vän AMV ringde och vi pratade länge om ditt och datt. Vi pratar alltid bra tillsammans.

Så ett oväntat samtal från StockholmsAnders. Han funderarde över hur jag klarade av att bo här ensam på vintern. Han tänkte ta pension och bo här tre månaden på sommaren och vara i Stockholm på vintern.

Kinabror pratade jag också med och han kommer att stanna i Skåne ett tag till innan han kommer tillbaka. Det är den bästa av världar att bo här sommartid och kunna vara någon annanstans under den förbannade hemska vintern.


Pratade med en av mina gamla klasskamrater, med Sofipropp och min brorsdotter J. Även en av mina meditationstjejer fick jag ett samtal med och så gick den dagen fort och elegant förbi.


Så en ny dag i Fisksjön, dagen som var igår.

Tog bilen till jobbet. Den hoppade som en halt kängeru. Ena stöddämparen bak har frusit fast så nu måste jag byta. Faaan. Förra månaden rök alla mina sommardanspengar till bilreparationer och nu är det dags för nya utgifter igen men det är bara att gilla läget för bil måste jag ha. Skit.


Nåja jag fikade hos DansBritt och handlade lite och hoppade hem.

Äntligen en fin dag, bara 10 grader kallt och solsken.

Gick ut på sjön och tog en promenad bort till Kinabrors hus för en liten koll.

 

Det vilar en sådan frid över de gamla husen. Jag älskar det stället.


Vad mer att prata om.

Julgranen barrar inte ännu. Få se hur länge jag kan behålla den. Det är liksom en liten tävling med mig själv hur länge jag kan hålla den vid liv. Januari ut är väl vad jag tänker nu.


Däremot så har båda cyklamen som jag köpte före jul dött trots att jag skött dom efter konstens alla regler.


En annan konstig sak är att jag tog in mina paprikaplantor i höst och dom är gröna och fina och har till och med en gul paprika. Är paprikan flerårig undrar jag eftersom den inte dött och ser så grön och fin och verkar växa mer och mer. Ska bli kul att se hur det går med den.


Igår kväll kom ett par vänner och hälsade på och vi fikade och pratade och det var trevligt.


Annars är januari en jäkla månad. Så har det alltid varit och så verkar det alltid förbli. Tiden då allt går på tok och allt går sönder. Pengarna slut och kallt och bedrövligt men....


Dagens ord: Om man aldrig har det jäkligt så märker man inte när man har det bra. 

Av Anita - 20 januari 2014 15:03

 

Vi möttes i dörren och jag fick mitt livs utskällning. 

Han satt kvar på farstukvisten och blängde surt och tjattrade. " Hur vågar du komma och störa och röra min fågelfrösäck" tyckte jag precis att han sa.


Nog är det underligt att allt av manligt kön tror att dom är jordens härskare.

Alla mina män har varit sådana (utom möjligen en i rättvisans namn) Båda mina kattor har verkligen varit kungen av Fisksjön och nu så är det gubben Ekorre som tror att han äger både förstukvisten, katthuset och frösäcken.

Ja, det var bara att gå in och låta honom lugna ner sig lite.


 

Fåglarna är mer tacksamma. Massor av domherrar som lyser som flygande vackra sommarblommor.

 

Så har vi då dom sura perskikorna (nötskrika på vanlig svenska). Dom är 6-7 stycken och är väldigt elaka mot dom andra fåglarna men ekorrarna ger dom stryk lite då och då så allt har någon sorts balans i alla fall.

 

Balans är det minsann inte med allt

Nu har det blivit mildare men då snöar det hela tiden.


Söndagen gick mest åt till att skotta snö. Inte mer ordat om det för ni vet redan vad jag gillar det.

Frampå eftermiddagen kom gamle A. Han hade fått ta av sig halskragen nu och mådde rätt bra efter olyckan. DataFia kom också och vi fikade och pratade en stund.


Så blev det dags att åka ner på byn och gå på bokcirkel. Ett bra sätt att få läsa många nya böcker, en del böcker som man aldrig skulle lånat själv och det ger ju vidgade vyer. Det är lätt att man fastnar i samma annars.


Måndag igen. Sista veckan i januari som också kallas fattigveckan av många. Nu får jag min pension idag så det är inte så farligt med det. Jag ska inte klaga. Det finns mat i kylskåpet så jag klarar mig några dagar till. Jag har till och med blodapelsiner att mumsa på.


Grannen ringde och ville att jag skulle sopa hans bro. Det är ju något som jag självklart gör varje dag då jag går in till honom med hans post.

Jag lärde mig redan som barn att sopa av bron innan jag gick in någonstans om det var snö på bron. Trampar man ihop snön så blir det stora hala snökokor och så småningom is och då kommer man att halka förr eller senare.

Förmodligen har inte hemtjänsten lärt sig det och många med dom eller också hoppas man att någon annat ska göra det för det tar kanske två minuter att göra det. En billig försäkring kan jag tycka men jag är kanske en gammal grinig kärring. Ok kan så vara.


Nog om det Efter skottningen tog jag en sparktur bort till Kinabrors hus för att kolla värmen och musfällorna.

Bara -8 grader men det började dra kallt och komma snögälingar lite då och då så nu går jag inte ut mer idag.

 

Jag har inte badat bastu på ett tag nu. Det är inte utan att jag längtar efter ett bastubad men det är så oskottat ner till sjön så jag ids inte.

 

Vitt runt om och visst är det mer lockande att bada här när det vita runt om är doftande älgört och almäck istället för snö.


Dagens ord: Bättre 30 domherrar vid fågelbordet än en sur ekorre på trappan.

Av Anita - 18 januari 2014 17:26

 

Jag är klart medveten om att du inte kommer att tro mig. Vore det inte så satans kallt ute skulle jag ligga på lur och filma dom små rackarna.

Jag trodde att ekorrar var rätt dumma men annat fick jag se imorse.

 

Titta på den här metallbrickan och stenen. I hinken under har jag fagelfrö. 

Jag hörde hur det tjattrade och trampade på bron. Kikade genom fönstret och vad får jag se?

Alla tre ekorrarna sitter på katthuset och sätter nosarna mot brickan och knuffar och buffar tills den ramlar ner och dom kan fullkomligt bada i solrosfrö och äta tills magarna står som små trummor på sötnosarna. Så rolig att se. Ska minsann försöka filma dom någon dag.


Annars var gårdagen den dag då jag skulle fara och handla. Som ni vet har jag alltid planer och för det mesta blir det inte alls som jag tänkt. När man bor så här så är det vädret som bestämmer och när det var -20 grader vill man nog häcka inomhus. Det blev att hämta ved och hä sig ut och skotta det värsta och sedan kom DataFia och Storfiskarn och vi gräddade våfflor. Hittade lite hjortron i frysen som vi åt till. Satt och surrade och pratade ett bra tag.


Sedan pratade jag med Sofiepropp och faster G och så ringde grannen och ville ha hjälp och dagen rann iväg fort som en höna skiter. Vem sa att det var trist att vara pensionär.


Idag har jag varit iväg och tankat och naturligtvis blev det något strul på grund av kylan. Stötdämparna hade frusit till och bilen hoppade som en halt känguru på vägen.

Som tur var så fick jag åka med DataFia och handla och vi fikade hos henne och pratade ett tag.



Ibland när min sommarlängtan slår till ser jag på det där programmet på tv där folk som har gott ställt tittar på hus på varma och härliga ställen utomlands. En del är då minsann väldigt kräsna och hittar fel överallt men en sak som förvånar mig är att  dom flesta är mest imponerade av utsikten och går och tittar ut genom fönstren och funderar över det. Betalar mycket mer när utsikten är fin.


Då far det för mig att jag kanske inte uppskattar utsikten här efter färtjänst.

Visst har jag fin utsikt.

Solen går upp i öst och då ser jag min trädgård som är fin nästan jämt utom på vintern.

 

I söder och sydväst ser jag sjön och bergen. Sitter man på farstukvisten kan man se solen vandra över himlen, åskan komma vandrade över sjön, regnbågen och dimman, sjön har alltid ett nytt utseende att bjuda på......

utom på vintern förstås då allt bara är som en vit åker.

 

Västerut är ängarna och grannens granskog. Solen går ner över gamla ladugården och i granskogen har alla fåglar sitt skydd och duvorna kuttrar och på våren kan man höra bäckens glada brus.

På den här bilden är det förstås vinter tyvärr.

 

Så mot norr är det mest blandskog och björkar men på hösten skimrar det av guld och rött av alla små rönnar som finns mellan björkarna. Jag tänker spara alla rönnar och när dom blir stora blir det väldigt vackert har jag tänkt.

 


Nåja nu tänkte jag mest på sommaren men som sagt. Såååå länge det är dit. Så mycket snö att skotta, så mycket ved att bära, så mycket som alltid går sönder och så halt och jävligt på vägen men kära vän......


Dagens ord får bli: Det är kanske meningen att det ska vara ett helvete för att man ska uppskatta det som är bra. 

Av Anita - 16 januari 2014 12:46

 

Att ta fast en ekorre är inte det enklaste. Samtidigt så måste han ut ur huset med både sina loppor och sitt dåliga humör. Jag tog det lugnt och lät honom sitta uppe på vävstolen. Rädd och troligen ilsken satt han där och tjattrade. Jag försökte prata med honom lugnt och fint som jag brukar med fåglarna men det hjälpte inte.


Jag vill inte ha ner honom i julgranen igen.

Egentligen tror jag att den här ekorren är rätt dum men vad behöver alla manliga varelsern mest av allt. Sex. Mat. Vatten.

Sex kan jag inte bjuda på men det andra, jo där har vi det.


En stor papplåda. Skar ut en lucka som går lätt att stänga. Visst hittade jag lite mandel och en påse hasselnötter.

Rasslade lite med dom när jag lade in dom i lådan. Gillrade fällan.


Det gick någon timme men till slut hörde jag tassande i trappan och snabbt for han in i lådan och lika snabbt kutade jag dit och stängde in honom.


Vilket liv det blev i lådan. Tala om tjatter och svordomar på ekorrspråk. Panikanfall men jag bar ut lådan och släppte ut honom och han for iväg som en blixt.


Likafullt var det liv ute på fartukvisten i morse. Då hade han lyckats få bort locket till fröhinken fast jag hade en tung sten oppepå. Där satt dom nu alla tre och musade men ok då. Bara dom inte kommer in så.


Så är en ny dag och tittade ut och det snöade för fullt men bara 11 grader kallt.

Lagade grannens diskmaskin och sedan var det läge att hämta ved nu när det inte är så kallt och börja skotta. Hungrig blev jag så nu har jag gjort en paus för att fixa mig lite mat.

Pärstampa och så några köttbullar jag hittade i frysen lite lingonsylt och gurka och en gammal julöl att dricka.

Nu är jag mätt och belåten och ska försöka gå ut och skotta klart


Dagens ord: Bättre en ekorre i fröhinken än en i julgranen. 

Av Anita - 14 januari 2014 18:19

Fryser gör också jag. 25 grader kallt igår kväll när jag lade mig och det var 13 plus i sovrummet men det är ok för jag sover gott under mitt tjocka täcke och med flanellpyjamasen på. Månen var stor och rund och lyste in genom fönstret och sjön sjöng sin kusliga melodi när den sprack och frös och sprack och frös.


Igår på dagen var det inte fullt så kallt. En av gubbarna dök upp och vi började se på en Åsa-Nissefilm. Fikade och så kom hundPia in en sväng och fikade hon också. Solen sken faktiskt igår. 


Jag bakade en filmjölkslimpa, en sån där som man kan stoppa i lite av varje som finns kvar efter jul, som nötter, mandel russin och aprikoser. Den enda limpa som jag inte misslycks med.


Jag fick skottat av besökande gubben också och det var ju snäll och jag slapp det.


Idag sitter domherrarna som stora rufsiga bollar utanför.

 

När jag öppnade dörren för att gå ut och mata fåglarna slank en skugga in snabbt som blixen, herr Ekorre. Nog kan jag förstå att han också frös och ville komma in men inte behövde han kuta upp i julgranen så barr och julgranskulor for åt alla håll. Inte behöver han hoppa upp på bokhyllan och skåpen. Sedan drog han en repa upp på övervåningen, sket på mattan och satt sig uppe på vävstolen och tjattrade ilsket åt mig.


Nog för att jag har haft en talgoxe inne hos mig en hel vecka men en loppig ekorre. Nej. Jag skyndade mig att stänga dörren till sovrummet anars lär han väl pissa i min säng.


Det är bäst att han får vara och lugna ner sig lite så jag klär på mig och går ut och hämtar posten. sköter fåglarna och går in till grannen med hans post.

Han har fått brev om att pensionen blir minskad och är storförbannad och det blev ju jag också för det gäller säkert mig också. Ger mig sjutton på att alla pensionspengar och skatt man betalat in under ett helt liv går till banker som durrat bort dom och till politiker och dom som redan är rika som troll. Fy sjutton.


 

Vad gör jag då med ekorren? Hur ska jag få ut den. I den här kylan kan jag inte ha några dörrar eller fönster öppna så jag får väl ta det lite lugnt. Att jaga en uppskärrad ekorre är väl det dummaste man kan göra.


Tills slut blir han väl hungrig så jag får väl försöka gillra en papplåda med mat och stänga in honom i. Fortsättning följer!


Dagens ord: Bättre en ekorre som skiter på mattan än pissar i sängen. 







Av Anita - 13 januari 2014 09:36

 

Innan jag går ut så sitter jag här och skriver lite som ni väl märker. 

Nu har riktiga vintern börjat och igår var det 20-da Knut och julen ska ut. Det skiter jag i för jag tänker sitta i julgranens skimrande ljus länge ännu.


När kylan kommer börjar bekymren. Så har det alltid varit för mig och det verkar aldrig sluta. Kanske har det med min inställning att göra.

Började lite lätt igår morse när jag skulle gå ut och mata fåglarna. Kallsnö över blankis och trots dubbar så ramlar jag omkull med ett brak. Allt fågelfrö ramlade över mig men som tur var ramlade jag rätt mjukt och stötte bara i knäna. Alldeles lagom till knäna hade slutat varit blå. Nu är dom väl det igen.


Så började jag skotta. Usch. Sopa av bilen som var full med snö. Åkte ner på byn och DataFia och jag for till Hammarsrand för att handla och uträtta lite små ärenden.


Vi for till Gamsvägerskan och lånade några böcker. Jag läser en serie som heter Hanna av en norsk kvinna som heter Laila Brenden. Den handlar om fäbovallar, släktsaga, gamla tider och hur det var vid fjordanra i Norge. Jag älskar den och kan sträckläsa i timmar om det vill sig. Nu har jag 4 stycken så jag lär väl klara mig den här veckan. Jag läser i badkaret, på toa, när jag äter frukost och innan jag somnar. Härligt.


Nåa, nu trillade jag ur handlingen för igår. Vi åkte hem till DataFia och drack kaffe och sedan skulle jag åka hem. 

Trodde att jag hade punka för bilen for som en snorloska på vägen och gick inte att styra. Tog mig hem till slut i alla fall. Vägen var oplogad och spårig dessutom men det är man ju van vid.


Det var handbromsen som hade frusit. Det är en backe där man står hos DataFia och klart att jag som vanligt drog åt handbromsen. Borde tänkt på att det faktiskt var 14 grader kallt och då ska man inte använda handbromsen.


Skit åt helvete. Denna jäval kyla och vinter. Som tur var så ringde jag Storfiskarn och han kom och rotade under bilden, ryckte och backade och grejade och fick till det på ett nafs och dessutom fick jag några bra tips om hur jag skulle bära mig åt om det hände igen.


Åt middag hos DataFia och så hade den söndagen gått.


Nu är det som sagt dags att ta på sig skoteroverallen och gå ut och göra.

1. Hämta in ved.

2. Mata fåglar

3. Hämta post och gå in till grannen.

4. Skotta snö.

5. Om jag orkar ska jag ta en sparktur.

 Det är 15 grader kallt så allt det här känns ju lite gruvsamt så här på morgonen men det måste ju göras.


Det är så här att vara den sista jäntan i skogen. Inte bara att ligga badkaret och skvalpa bland rosenblad, nej det är rätt mycket taggar också att kliva på.


Saknar min Oskar men har inte fått mig till att skaffa någon ny katt ännu men det får väl bli framöver sommaren.

Saknar Kinabror också för han är kvar nere i Skåne ännu men kommer väl tillbaka framöver vårvintern.

 

Nej nu är det bara att klä på sig och sätta igång. Hoppas att inga nya tråkigheter händer, som sagt Det är ju vinter.


Dagens ord: Det är värre att halka på aslet på blankisen än att ramla i snön.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards