Eftersom snön och kylan kom ides jag inte elda i bastun för helgbadet.

Jag har fått badbomber av Sonen och lade mig i badkaret och släppte i en sådan. Den fräste runt och lämnade vattnet rosa och rosdoftande. Inte nog med det det flöt upp massor med röda och rosa rosenbad och jag kände mig som en prinsessa där jag låg bland rosorna och bara njöt.

Jag hade nästan glömt hur gott rosor doftande. Har inte luktat på någora sådana sedan i somras. Ligga och drömma sig bort till sommaren och bli genomvarm i kroppen. Skönt.

Många av mina vänner och bloggvänner äker utomlands till solen och badet och ibland undrar jag vad jag gjort för fel som aldrig har råd. Jag har trots allt jobbat heltid sedan jag var 16 år och knappt varit barnledig ens och inte dricker jag eller röker och gör av med pengar på dyra kläder. Vad ska jag lära mig av det? Född fattig alltid fattig? 

Idag har solen tittat fram för första gången på länge och inatt har det snöat. Ca 14 grader kallt. 

Jag tog en sparktur. Tänkte åka riktigt långt men jag är ovan vid kylan nu och det drog en liten ilsken vind så snart var jag alldeles stel i ansiktet och händerna värkte fast jag hade varma vantar.

Vad jag hatar att frysa och fy sjutton vad jag hatar att skotta, att sopa av bilen och trappan och pulsa omkring i snö. Vat att det finns många som inte håller med mig men det skiter jag i. Jag får väl tycka precis vad jag vill, eller hur?

Det har kommit en ny fågel till fågelbordet som jag aldrig sett här förut. Det är en gröngöling, en hackspett som ser annorlunda ut. Den vanliga är ju svart.vit och röd och den här ser helt annorlunda ut. Kul.

Idag har det inte varit hit en enda människa. Den enda jag träffat är grannen och han har börjat tjata om potatissättningen till sommaren.

Annars har det väl varit hit en del gubbar i veckan.

Kan inte låta bli att tänka på Monika Zetterlunds " Den sista jäntan". "Jag är allena i byn Ungdomen flyr och det är bara jag och gubbera i stugera.

Så det kunde bli. Det trodde man inte på 60-talet då det var fullt med folk i alla husen och dessutom en massa spännande skogsarbetare från Norge och Finland.

När man åker spark har man tid att tänka för det händer inte så mycket runt omkring.

Ibland sägs det att man inte är äldre än man känner sig men det har jag aldrig förstått. Det är precis så det är, kroppen känns helt plötsligt mycket äldre än inuti.

Den här ursliga kroppen, är den verkligen min? Orken och energin och entusiasmen vad tog dom vägen. Stela knän och allt är liksom lite slött. inga lyckotoppar eller sorg så man kan "dööööö", som det var när man var ung.

Glöden över saker man gjorde. nu ids man inte ens.

Usch, jag gillar inte att bli gammal men va fasen. Det är ju inget man kan göra åt det så det är väl som det mesta annat. Det är bara att gilla läget vare sig man vill eller inte.

Dagens ord: Bättre rosenblad i badkaret än att rulla sig i snön.