Alla inlägg under januari 2014

Av Anita - 11 januari 2014 18:19

 

Eftersom snön och kylan kom ides jag inte elda i bastun för helgbadet.

Jag har fått badbomber av Sonen och lade mig i badkaret och släppte i en sådan. Den fräste runt och lämnade vattnet rosa och rosdoftande. Inte nog med det det flöt upp massor med röda och rosa rosenbad och jag kände mig som en prinsessa där jag låg bland rosorna och bara njöt.

Jag hade nästan glömt hur gott rosor doftande. Har inte luktat på någora sådana sedan i somras. Ligga och drömma sig bort till sommaren och bli genomvarm i kroppen. Skönt.


Många av mina vänner och bloggvänner äker utomlands till solen och badet och ibland undrar jag vad jag gjort för fel som aldrig har råd. Jag har trots allt jobbat heltid sedan jag var 16 år och knappt varit barnledig ens och inte dricker jag eller röker och gör av med pengar på dyra kläder. Vad ska jag lära mig av det? Född fattig alltid fattig? 


 

Idag har solen tittat fram för första gången på länge och inatt har det snöat. Ca 14 grader kallt. 

Jag tog en sparktur. Tänkte åka riktigt långt men jag är ovan vid kylan nu och det drog en liten ilsken vind så snart var jag alldeles stel i ansiktet och händerna värkte fast jag hade varma vantar.


Vad jag hatar att frysa och fy sjutton vad jag hatar att skotta, att sopa av bilen och trappan och pulsa omkring i snö. Vat att det finns många som inte håller med mig men det skiter jag i. Jag får väl tycka precis vad jag vill, eller hur?


Det har kommit en ny fågel till fågelbordet som jag aldrig sett här förut. Det är en gröngöling, en hackspett som ser annorlunda ut. Den vanliga är ju svart.vit och röd och den här ser helt annorlunda ut. Kul.


Idag har det inte varit hit en enda människa. Den enda jag träffat är grannen och han har börjat tjata om potatissättningen till sommaren.



Annars har det väl varit hit en del gubbar i veckan.

Kan inte låta bli att tänka på Monika Zetterlunds " Den sista jäntan". "Jag är allena i byn Ungdomen flyr och det är bara jag och gubbera i stugera.

Så det kunde bli. Det trodde man inte på 60-talet då det var fullt med folk i alla husen och dessutom en massa spännande skogsarbetare från Norge och Finland.


När man åker spark har man tid att tänka för det händer inte så mycket runt omkring.

Ibland sägs det att man inte är äldre än man känner sig men det har jag aldrig förstått. Det är precis så det är, kroppen känns helt plötsligt mycket äldre än inuti.


Den här ursliga kroppen, är den verkligen min? Orken och energin och entusiasmen vad tog dom vägen. Stela knän och allt är liksom lite slött. inga lyckotoppar eller sorg så man kan "dööööö", som det var när man var ung.

Glöden över saker man gjorde. nu ids man inte ens.


Usch, jag gillar inte att bli gammal men va fasen. Det är ju inget man kan göra åt det så det är väl som det mesta annat. Det är bara att gilla läget vare sig man vill eller inte.


Dagens ord: Bättre rosenblad i badkaret än att rulla sig i snön.

ANNONS
Av Anita - 9 januari 2014 11:07

 

Dimman ligger tät idag. Blankis överallt, inte bara på vägen. Alla har åkt hem. Det är tyst ute. bara en skogsmaskin brummar långt bort.


Jag var iväg och jobbade en stund och handlade lite mat. Kylskåpet gapar tomt nu.


Halt var det. Sparken är en välsignelse. Sparken och dubbar på skorna. I två dagar har jag varit ute nu och det är konstigt.

 

Alen har jättestora hängen och bäcker och diken är fulla med vatten och solen har inte visat sig på jag vet inte när.


Nu när jag läser bloggen bakåt ser jag att motsvarande tid tidigare år varit kalla och snöiga. Fruset vatten. bil som inte gått igång. elräkningar som nästan knäckt mig och veden som tagit slut, värk i hela kroppen pga snöskottningen.

Jag som är en praktisk människa är därför glad för det här vädret. Låg elräkning och veden som räcker, ingen snöskottning. Även om stormen och halkan är för jäklig så är det mycket bättre än vad det brukar vara.


Till något helt annat. Det pratas ju bantning överallt  så det nästan står en upp i halsen. Det nu sista är 5:2:dieten.

I en veckortidning har Mark Levengood skrivit följande: 

Här är min nya 7:2 diet. Ät balanserat och bra mat i 7 dagar. Motionera 2 dagar i veckan. Rulla alla dietprofeter i tjära och fjädrar. Njut av livet.


Tycker att det var så jäkla bra.

 

Jag har själv ofrivilligt levt med 5:2 eller kanske rent av 5:3 dieten under en tid då broder O och jag bodde för oss själva på 70-talet. 3 dagar med nästan ingen mat alls och lite mer de andra dagarna. Det berodde på brist på pengar att köpa mat för. Visst fasen blev man smal så smal att man kunnat vara mannekäng på den förfärliga reklamen Kicks där tjejerna är på gränsen till anorektiska. Roligt var det då inte att alltid gå omkring och var hungrig. Det är kanske därför jag blir så förbaskad på alla kräsna människor som inte äter det och inte det och gillar inte det. Ungarna ska vi inte prata om. Helst ville många leva på cocacola och chips om dom fick.

Aldrig  att jag ska banta. Tänk så fint att ha mat varje dag. Det sätter vi nog inte nog värde på kan jag tycka.


Att röra på sig och äta mindre. utesluta läsk, fikabröd och godis och sprit tror jag är det enklaste och nyttigaste på sikt.


Så har dom flesta kastat ut julgranen och tagit undan julsakerna men inte jag inte. Granen barrar inte och all ljus man behöver den här tiden gör att jag siktar in mig på att ha det hela januari. Jag har svårt att skiljan från julen.


När jag läser bakåt i bloggen ser jag att jag inte har drabbats av vinterdeppen ännu. Den brukar komma den här kalla tiden i januari när kylan, mörkret, snön och tomheten efter att alla åkt och det blev tomt och trist. Kanske klarar jag mig iår.


Nåja. första dagen jag var själv så dök det upp gubbar mest hela dagen, då den ene for så kom den andra så kaffepannan stog på mest hela dan och jag fick sällskap så övergången blev inte så svår som vanligt.


Jag gick bort till Kinabrors hus och kollade hans musfällor och en liten stackare hade fått sätta livet till. De här små små skogsmössen har ingen snö att gömma sig i och då försöker dom komma in i husen.


 

Jag matar mina fåglar och ekorrar men trots det har dom gnagt hål på¨fröpåsen som står på farstukvisten och där sitter dom och mumsar och det är fullt med fröskal och fågelskit på bron.

Jag har ett litet katthus på bron som katten Oskar sällan låg i. Nu kom det ut en ekorre därifrån. Skulle inte förvåna mig om dom tänker bosätta sig där, när till mat och varmt och skönt. Vi får väl se vad som händer.


Dagens ord: Heller en glad familj ekorrar på farstukvisten än en sur. fisande gubbe i sängen. 

ANNONS
Av Anita - 5 januari 2014 10:33

 

Tänkte att jag skulle...

Städa ur kylskåpet och slänga gammal julmat.

Samla ihop flaskor som skulle pantas.

Diska det som inte går in i diskmaskinen och rengöra diskmaskinen.

Ta bort och tvätta lakan ur sängarna som mina gäster sovit i.

Dammsuga upp barr, hundhår och rester efter nötknäppning och knäckätande.

Ta ur sotet ur spisarna.

Mata fåglarna och ekorrarna och laga trasigt fågelhus.

Ta reda på jättehögen med tvätt som tronar i mitt sovrum.

Vattna och snygga till blommorna.

Städa badrum och toan.


Så sitter jag här med min kaffekopp och inte blev det något gjort igår och inte nu heller.

Jag lagade visserligen stormskadan på jordkällaren men sedan gick jag bort till broder B och dom höll på att elda ris. Eftersom allt är så blött så gick det inte så bra, inte ens jag som är en hejare på att elda fick någon riktigt bra eld.


Så kom PappersBeda och grisnäsan Bob och vi fikade där och sedan åkte vi hem till mig och satt och pratade i mitt kök för det var ett tag sedan vi sågs.


Ja men sen då. Blev det inte en jäkla fart. Nej då. Lade mig i soffan och somnade. Vaknade och stoppade i mig lite matrester ur kylskåpet och det kändes trist att äta ensam nu när sonen åkt tillbaka till Skåne.


Det är i alla fall ok väder för mig. Grått, mörkt och O-gradigt men ingen snö och inte kallt. Tar man på broddarna på skorna så går det att vara utomhus och förflytta sig.


Fattar inte varför jag känns så lat. Är det fler som känner sig så här? 

Drömt i ett par nätter att jag städar och städar så det ligger väl och gror någonstans inom mig. Uppmaningen att sätta igång nu LATFIA. Lite fart tack.


Det här är väl dom praktiska och vardagliga saker som alla har omkring sig. Sakerna som ska göras men för mig är det kanske till och med livet som är så här.


Massor med planer som inte blir av. Sånt jag ville göra men som inte hände . Latheten och fegheten hindrade mig och jag lät allt bli som det blev och inte blev det det liv jag drömt om när jag var ung.

Det får bli dagens ord.


Dagens ord: Det blev inte som jag tänkt. Det blev som det blev och det var kanske meningen. Vad vet jag. 

Av Anita - 3 januari 2014 15:42

 

Sämre väder för bilkörning kunde det knappast bli.

O-gradigt, regn omväxlande med blötsnö, blankis på vägen med vatten på.


Sonen skulle tillbaka till Skåne och det är 10 mil till flygplatsen.

Han körde dit och jag satt bredvid och var dörädd. Han kör sakta och försiktigt och Indalsleden var saltad och ganska bar men de andra vägarna. Jag säger bara ett. FY SJUTTON.


Det var så det drog till i magen när jag tänkte på att jag skulle köra hela vägen hem.


På flygplatsen var jag tvungen att med en väldig fart uppsöka toan. Drack sedan en kopp kaffe för att försöka lugna ner mig lite. Skakis var jag men vad har man för val. IGENTING. Hem måste jag.


Tog adjö av sonen och satt mig i bilen. Jag hatar att köra bil!

Första två milen var förfärliga. Branta backar, tvära kurvor, smal väg och en kombination av alltihopa. När jag såg blankisen och visste att jag måste ner och upp där och regnet vräkte ner och gjorde alltsammans till rena skridskobanan så bad jag till alla goda makter att jag inte skulle kasa i diket eller möta någon bil.


Som genom ett under klarade jag dom milen fram till Indalsleden och där stannade jag på en parkering och torkade svett och tårar och drack vatten. Bara 8 mil kvar!


Indalsleden gick ok men varför skulle jag möta så många timmerbilar som alla smetade ner rutorna med en blandning av sursnö och grus.


När jag kom fram till Hammarstrand tänkte jag att det värsta var över men ack nej. Snömodd. spårigt, snorigt och det värsta jag vet. Kom en stor fyrhjulsdriven bil och lade sig alldeles bak i aslet på mig istället för att köra om. När bilen slinker hit och dit i sörjan kan man lätt bli påkörd och jag blir så otroligt stressad. Finner mig själv skrika rätt ut:" Kör om då din jävla sopa" "Hur i helvete beter du dig din jävla skit".


När jag kom fram till Fisksjövägen och kunde svänga av andades jag ut. Här var jag i alla fall ensam på vägen.

Hem ljuva hem. Svettig med hjärtklappning kastade jag omkull mig i soffan.


Lovat att sms:a Sonen när jag kom hem. Vilken sopa jag är. Klarade inte av att SMS:s , skulle slå hans telefonnr men det blev bara bokstäver istället för siffror och jag lyckades inte ställa om den. Fick ringa Broder B och be honom sms:a honom istället.


Nog kan ni tro att jag känner mig som en stor jävla skit som inte klarar av någonting. Inte köra bil, inte sms:a och inatt drömde jag att jag städade och städade och det blev bara skitigare och stökigare ju mer jag städade.


Kanske dags att dra något gammalt täcke över öronen och inte göra mer idag.   men... så ringde brorsan och bjöd på middag. En sak är klar. Inte ska jag köra bil dit. Heller går jag i mörkret och snögloppet.


Dagens ord: Vad du gör. Ligg inte för när bilen framför . Du vinner ingenting på det och det kan gå rakt åt fanders. Att det ska vara så svårt för vissa att förstå.

Av Anita - 2 januari 2014 10:17

 

Då går vi in i det nya året tyvärr inte i den gröna porten som finns på bilden men i alla fall.

Det är viktigt att årets första dag blir riktigt riktigt bra för då kan man hoppas att det fortsätter så. Man ska vara rädd om människorna omkring sig men inte glömma att vara rädd om sig själv.


Rädd om mig var jag då igår. En morgon med fika tillsammans med sonen och hans kompis, till och med äggsmörgås och brasa i vedspisen. Så ringde grannen förstås och jag var in till honom och fixade hans diskmaskin som var igengeggad med ömse klet.


Tillbaka hem igen.

Ljus på borden, eld i braskaminen. Sonens kompis fick se att det var en ÅsaNisse film på tv och tro det eller ej. Jag som sett massor hade inte sett den här. Där satt vi och åt upp det sista av julgodiset och skrattade åt filmen och det var riktigt gott att leva.


men....det var inte regn, det var inte snö. det var inte så hemskt halt så jag tog mig en promenad bort till broder B. Där var det fika på full gång så jag blev där en stund och spelade dyngtunna med lille Liam.


Till middag gjorde vi tacos och det var faktiskt länge sedan jag åt det.


Framöver halv sju så kom DataFia och Tina och vi satt och såg en snyftfilm och åt ostbricka.

En fin och härlig dag över lag som lovar gott inför framtiden. Fortsätter det så här så blir det nog bra.

 

Nyårsaftonen tillbringade vi hos SnickarMagnus och Tina. Vi var en hel massa människor och en hoper med hundar. God mat och Tina hade en tävling där man skulle skynda sig att sjunga sånger när hon sa en bokstav. Tjejerna mot killarna. Tyvärr så förlorade vi tjejer den leken men priset bestod i att sjunga julsånger så det var väl detsamma.


Hoppas ni alla haft en fin nyårshelg. Imorgon åker sonen hem och det känns lite trist. Det har varit roligt att ha honom hemma. 


Dagens ord: Det är fint att vara snäll mot andra men glöm för allt i världen inte att vara snäll med dig själv.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se