På skagika ben börjar jag repa mig från flunsan som hållit mig i sängen i nästan en hel vecka oförmögen att klara de enklaste sysslor.

Morgonrocken blöt av svett, lakanen likaså och jag skulle inte orka att ens tänka på att byta. På spagettiben får man vara glad att man kan ta sig på toa.

Värk som flyttar sig från tänder till ben och upp igen. Torr i munnen. Håret som jag inte ens orkar kamma tovade ihop sig till en stor knöl i nacken. Inte orkade jag äta något heller. Tur att jag hade massor med frukt hemma och hjorton och mjölk slank ju ned som tur var.

Tänk att man kan bli så sjuk av en vanlig flunsa . Det är väl åldern kan jag tro, allt blir sämre och långvarigare.

Fåglarna och ekorrarna och grannen har fått klara sig själv.

Det är sådana här gånger man önskar att man var liten och att någon torkade ens svettiga panna och bytte lakan och gav en varm choklad och te. 

Smittar gör man ju också så ingen vågar komma hit.

Jo i lördags kom Datafia och gubben och hade med kycklingsallad så jag skulle få något i mig och Storfiskarna har varit här och plogat och hämtat posten. Grannen har mest gnällt. 

Idag är första dagen jag kan vingla omkring och mata fåglar och hämta post.

Dessutom har jag slängt mig i badkaret och svättat håret. Satt i soffan och det tog banne mig 2 timmar att reda ut det toviga håret.

Känner mig bättre får imorgon måste jag komma iväg och handlal för det är tomt på mat och jag måste äta för att kunna repa mig och få tillbaka krafterna.

Jag har sovit och sett på tv och svettats och sovit igen. Jag har inte ens orkat sätta på datorn men nu är den igåne men att hitta på något fyndigt dagens ord vet jag inte om jag klarar.

Dagens ord:när det varit värre kan det åtminstone inte bli sämre hoppas man.