Vi skrek vårskriket så det dånade vida omring och dagen därpå hade vinden mojnat, solen börjat gassa och det blev varmare och varmare. Säg inte att vi inte gjort vårt bästa för att det ska bli sommar äntligen.

Lager på lager av kläder kavlades av och till och med min droppande näsa och röda ögon började bli lite bättre nu.

Så kom AMV och hennes gubbe med husvagnen. Vårtecken om något.

AMV och jag tog en promenad "väst i gålan."

Frampå kvällen började vi äta porterstek som jag gjort iordning dagen innan och då kom Datafia och hennes man och son och vi blev 7 vid maten istället för 4. Det är precis som det brukar bli en dag i maj när solen skiner.

När vi precis var klara med maten dök det upp en stor svart bil på gården. Det var AMV o hennes gubbes kompisar som kom och vi fikade och satt och pratade.

Pratade om att Bräcke (den kommun vi tillhör) återigen vunnit ett rekord. Vi har ju tidigare haft Sveriges högsta skatt och nu låg vi som sämst på listan "Sveriges sämsta ställe att bo på". Någon sa att vi dessutom var Sveriges mest rullatortäta kommun men det är kanske bara ett rykte.

Inte vet jag hur det är men visst har vi dåligt med jobb och en massa annat som inte är så bra men sämst i landet vet jag inte. Nu är kanske min hjärna för upptagen med att se den härliga dag som idag är med sol och värme och frihet men fråga mig i februari när det är 30 grader kallt och folktomt så får ni nog ett annat svar.

Däremot kan jag ju undra hur i fridens namn man kan bo på ett ställe där det bara är 3 månaders barmark och i bästa fall isfritt men det kunde vara värre. Det optimala vore att kunna bo i ett varmt land resten av året.

Nu när vi var några kom vi på att vi skulle lägga ut min brygga, rekordtidigt iår men jag ska ju ha växtfärgning snart och då vill man ju ha allt iordning. Sagt och gjort. Sedan gick jag ner med lite mackor och kaffe och så kom Tuppola med sambo också och vi satt och gosade oss i solen nere vid sjön.

Ingen kan säga annat än att det är de här dagarna som man minns när allt är kallt och ruggigt.

Jag började städa lite i strandstugan och upptäckte att mitt fina röda sidentäcke som jag brukar ligga och sola på var gnagt på och det var fullt med musskit i sängen. Sur blev jag för jag har aldrig haft möss här förut.

Ja ja dom ska väl leva dom också.

Flugsnapparna bygger bo för fullt och svalorna flyger farm och tillbaka.

Söndagen fortsatt i samma härliga stil.

Kinabror for hem till sig och började grilla och medan "Värgeta" bräkte uppe i skyn och lommen ropade ute på vattnet satt vi där ute och åt grillade fläskfile och kunde inte annat tycka än att vi hade det förfärligt bra trots att vi bor i "Sveriges sämst kommun".

Nu är det måndag och Kinabror har farit på Steddesbacken för att harva. Det står inte på förrän det är dags att sätta potatis.

Dagens ord: Vi anpassningsbara människor glömmer bort den långa hårda vintern när allt grönskar och solen skiner.

Vi skrek vårskriket så det dånade vida omring och dagen därpå hade vinden mojnat, solen börjat gassa och det blev varmare och varmare. Säg inte att vi inte gjort vårt bästa för att det ska bli sommar äntligen.

Lager på lager av kläder kavlades av och till och med min droppande näsa och röda ögon började bli lite bättre nu.

Så kom AMV och hennes gubbe med husvagnen. Vårtecken om något.

AMV och jag tog en promenad "väst i gålan."

Frampå kvällen började vi äta porterstek som jag gjort iordning dagen innan och då kom Datafia och hennes man och son och vi blev 7 vid maten istället för 4. Det är precis som det brukar bli en dag i maj när solen skiner.

När vi precis var klara med maten dök det upp en stor svart bil på gården. Det var AMV o hennes gubbes kompisar som kom och vi fikade och satt och pratade.

Pratade om att Bräcke (den kommun vi tillhör) återigen vunnit ett rekord. Vi har ju tidigare haft Sveriges högsta skatt och nu låg vi som sämst på listan "Sveriges sämsta ställe att bo på". Någon sa att vi dessutom var Sveriges mest rullatortäta kommun men det är kanske bara ett rykte.

Inte vet jag hur det är men visst har vi dåligt med jobb och en massa annat som inte är så bra men sämst i landet vet jag inte. Nu är kanske min hjärna för upptagen med att se den härliga dag som idag är med sol och värme och frihet men fråga mig i februari när det är 30 grader kallt och folktomt så får ni nog ett annat svar.

Däremot kan jag ju undra hur i fridens namn man kan bo på ett ställe där det bara är 3 månaders barmark och i bästa fall isfritt men det kunde vara värre. Det optimala vore att kunna bo i ett varmt land resten av året.

Nu när vi var några kom vi på att vi skulle lägga ut min brygga, rekordtidigt iår men jag ska ju ha växtfärgning snart och då vill man ju ha allt iordning. Sagt och gjort. Sedan gick jag ner med lite mackor och kaffe och så kom Tuppola med sambo också och vi satt och gosade oss i solen nere vid sjön.

Ingen kan säga annat än att det är de här dagarna som man minns när allt är kallt och ruggigt.

Jag började städa lite i strandstugan och upptäckte att mitt fina röda sidentäcke som jag brukar ligga och sola på var gnagt på och det var fullt med musskit i sängen. Sur blev jag för jag har aldrig haft möss här förut.

Ja ja dom ska väl leva dom också.

Flugsnapparna bygger bo för fullt och svalorna flyger farm och tillbaka.

Söndagen fortsatt i samma härliga stil.

Kinabror for hem till sig och började grilla och medan "Värgeta" bräkte uppe i skyn och lommen ropade ute på vattnet satt vi där ute och åt grillade fläskfile och kunde inte annat tycka än att vi hade det förfärligt bra trots att vi bor i "Sveriges sämst kommun".

Nu är det måndag och Kinabror har farit på Steddesbacken för att harva. Det står inte på förrän det är dags att sätta potatis.

Dagens ord: Vi anpassningsbara människor glömmer bort den långa hårda vintern när allt grönskar och solen skiner.