Alla inlägg under juni 2014

Av Anita - 29 juni 2014 16:02

 

Har man ingen häst får man använda brosan till dragare. Så var det tänkt när vi skulle "ale päran"härom dagen.

Så råkade jag se ett norskt program där man använde winscen till 4-hjulingen att dra med och sagt och gjort och tänkt.

 

Satt fast vajern på plogen och Kinabror fick trycka ner plogen med sin vikt medan jag tryckte på knappen och virade in. 

 

Det gick hur bra som helst.

 

Efter lite enkel rensning hade vi ett jättefint potatisland.


I grevens tid för torsdagen rann regnet ymnigt ner.

Jag åkte och jobbade en stund, handlade lite mat och for hem. 

Sur och energilös var jag. Då ringde moster och ville ha sällskap till Grannäset,  ett härligt fint matställe som finns i en omgjord ladugård se www.grannaset.se får ni se.


Där blev vi kar hela eftermiddagen, träffade bekanta, åt paj och hemgjort glass med god kaka och hade det så mysigt. Stället har en så härlig energi så det kändes väldigt fint att vara där och småprata och mysa. En tråkig dag blev helt plötsligt något helt annat.


Så frampå kvällen klarnade det upp och och Kinbabror och jag åkte på körkonsert på "Kul i Backen".

 

Det var på moderna dansbanan ett ställe som väcker många fina minne. Mitt i musiken försvann jag bort i minnenas värld. Lukten där inne som var densamma. utseendet på väggarna. Allt var lika dant som då..


Där stod man efter väggarna om man var kvinna, männen stod ibland mitt på golvet och glodde och det gällde att stå på samma ställe varje gång så de vanliga danskavaljerena hittade igen en. Ja vilka underbara tider.


Fredag var det mulet och lite regn då och då. Jag rensade ogräs och klöv ved.

All växtlighet har stannat upp i kylan men när man står på vedbacken och tittar upp mot mitt lilla hus är det rätt fint ändå.

 

Rosorna har slagit ut, de rosbuskar som nu går att ha här.

 

Vita enkla rosor som kommer ner från byn.

 

Dubbla vita rosor som blommar fint varje år.

 

Så de skära rosorna som alltid funnits här.


Lördagen. stora dagen för backtävlingarna. TuppOla. AMV:s gubbe och Kinabror är nere i Hammarstrand och sitter i en husvagn och smider planer redan sedan fredagskvällen.


Lördag skiner solen om än det är kyligt i luften. AMV och hennes barnbarn kommer och småfolket provar min lövkoja.

 

Då och då kom solen fram och sjön låg ganska blank och fin.

 

Jag stannade hemma och klöv ved tills på kvällen när jag åkte ner till dom andra för att äta middag och se på pristävlingen och på alla bilar som kör fram och tillbaka på byn.


Tuppolas sambo vann andra pris men killarna vann ingenting.

 

Massor med bilar. massor med folk. Man tror inte sina ögon. Lilla Hammarstrand förvandlas till ett folkvimmel utan motstycke. Bilavgaserna låg som ett moln över byn.

Vi åt korv. varma munkar och försökte hålla oss varma för en kall vind drog in över byn.


Vid halv tolv åkte jag och Kinabror hem men förmodligen höll många igång hela natten under glam och skratt och bilavgaser. Många lär ligga och hålla om skallen idag.


Så idag hann jag klippa gräset innan det började regna.

 

Jag har varken badat eller varit ut på sjön ännu och nu har den här månaden gått. Det är bara 15 grader i vattnet och lockar inte speciellt. Båten är full med vatten och jag har inte idas tömma den heller. Myggen har i alla fall kommit och det var tur att jag vann en mygghatt med nät på konserten. Perfekt.


Dagens ord: Man får väl var nöjd med att det är snöfritt.


Av Anita - 25 juni 2014 08:03

Det börjar bli lite varmare och mindre blåsigt tacka och lov, men regnskurarna duggar fortfarande tätt.

Nu har Kinabror kommit hem som tur är. Vi ägnade dagen åt att fara och uträtta en massa ärenden och fika på cafe. Jag handlade mig ett par regnbyxor så att jag kan vara ute utan att bli blöt. Det räcker med att jag blir blöt om fötterna eftersom alla mina stövlar är trasiga.


Så var det det där med vedhögen.

 


Sakta sakta växer den men gudarna ska veta att jag hittar på massor med grejor för att slippa stå där och klyva.

Som tex att fixa en tomtefonferens i lövsalen.

 

och göra en blå dam som ligger och vilar vid groddammen.

 

Det är såna här grejor som man kallar stolleprov och onödigheter. Sånt jag gör bara för att jag helt plötsligt VILL.

Inte var det väl nödvändigt att gå till Stedesbacken och titta till potatisen och plocka styvmorsviol som jag ska göra hälsosam olja av heller.

 

Med näsan i backen kan man hitta dom små fina blommorna ögonpyrola som doftar fransk fin parfym. Man kan också plocka kattfot och göra en fin torkad krans av som håller sig fin hela vintern. 

Ja, vad allt kan man inte hitta på för att slippa stå på vedbacken.


Idag drar danserna i Hällesjö igång men jag ska inte dit.

Tror att den orkestern drar dom unga människorna och eftersom jag inte har något sällskap så vill jag inte åka och vara ställets gamlaste kärring. Stå där och glo och inte kan man bjuda upp dom som kunde vara ens barnbarn och göra dom förlägna.


Alla mina skolkamrater och vänner har slutat dansa och till och med gamla A har lagt av. Annars var han alltid där varje gång så länge jag minns och jag har dansat där nästan hela mitt liv. Inte var jag gammal när jag fick följa med pappa dit när han spelade i orkester.


Det är ett elände att bli gammal. Just i den ålder jag är nu befinner man sig mitt emellan vanlig dans och PRO-dans och hör inte hemma någonstans riktigt. Jag som älskar att dansa och längtat efter det hela vintern.


Nåja det kommer ju fler danser och Stromboli och Björnlogen ska jag inte missa. Om allt går som vi tänkt så ska DataFia och jag dra iväg till Tefteå en helg också.


Nu när de ljusa nätter bara skymmer en liten stund finns det ett vemod och saknad av bättre tiden med danser och umgänge med det glada dansgänget. Alla gånger vi åkte till Malung på dansgala och vi räknade nakna karlar på vägen ner. Alla tokiga grejor vi gjorde och alla skratt. All go fika och roliga historier. Förväntan och glädje. 


Nu har jag inte ens sett en snygg karl på jag vet inte hur länge. Inte ens en snygg en med kläder på.

Nä nu får man nöja sig med att titta på tomtar. vättar och trollet som trasten sket på.


Dagens ord: Inte lönt att sörja det som var.

Du som är ung dansa, skratta och älska allt du förmår medan du kan. 

Av Anita - 23 juni 2014 08:47

 


Jag har ju upplevt väldigt många midsomrar och nog minns jag kalla och ruggiga såna dagar och kvällar men den här slog nog alla rekord.


Allt blev liksom till intet och mitt humör låg nere på lägre än lågt. 

Lusten till att pynda och göra fint försvann. Det var första gången som jag inte lövade förstukvisten med björkar. Ingen ide då jag visste att dom skulle blåsa ner i den häftiga blåsten.


Storm, hagelskurar och enstaka plusgrader hela dagen.

Hela Fisksjön tom på folk.

Visserligen for jag en sväng till moster och fikade. Hon hade bakat de mest spröda och goda rullrån man kan tänka sig till mig. En hel stor låda full.


Jag blev bjuden till Datafia på middag som tur var.Jag gjorde en laxtårta och tog med.

 

Vi satt på deras inglasade veranda med infravärmen på. Så åkte jag hem och tände i braskaminen. Kände mig låg och ensam faktiskt. 

Tänkte på alla roliga firanden. Förr dansade man natten lång. Frianden på brygga men trevliga grannar och många, jag ett flertal är ju borta nu sedan länge.

Vi firade och väntade på soluppgången uppe på ett högt berg med sång, eldar och mat och trevliga människor.

Huset har ofta varit fullt med fol och ibland kunde vi äta utomhus.

Så många minnen och nu INGENTING


Vid 10-tiden på kvällen tog jag bilen och for till byn för att lämna ett papper i en brevlåda. Inte en människa ute, inte en bil, ingenting, totalt tomt.


På hemvägen träffade jag Storfiskarn som var ute på sin 6-hjuling. Han kom in och fikade och vid 12-tiden for vi på älgtitt. Mest för att göra någonting. Man kan ju inte sova på midsommarnatten. Lika tomt i skogen.

Visserligen var det uppehåll just då men det var nästan på 0-an. 1 grad varmt.

 

Vi stannade och gick ner och tittade på en damm som bävrarna byggt av en myr och vi såg en på väldigt längt håll.

Så sämre kan det kanske inte bli. Vädret verkar vara så konstigt den här sommaren. Man undrar ju.


Midsommardagen satt DataFia och gubben och jag och kurade framför braskaminen och långleddes. Vi fick för oss att vi skulle dra iväg till Hunge och hälsa på Tuppola och sambon vid deras sportstuga och så gjorde vi det. Det regnade hela dagen.


 

Igår var det den årliga auktionen nere på byn och det var faktiskt uppehåll men kallt så man fick nagelbiten.

Jag köpte 6 stolar för 100 kr och det tycker jag var en väldigt bra affär. Dom ska jag ha nere i uthuset när vi ska ha fest. Ni vet plan B. Man tänker sitta ute men helt plötsligt blir det skitväder. Det har hänt ofta och händer väl igen skulle jag tro.


Jag påverkas väldigt av vädret och har ett starkt behov av att vara ute och skitsnacket om "inget dåligt väder bara dåliga kläder" kan man stoppa upp i aslet för det är väl inte meningen att man ska gå i skoteroverall och vintermössa mitt i sommaren. 

 

Slutar i alla fall med en bild av farmors gamla iris som jag tycker är så väldigt fin. Tänk att den slagit ut i den här kylan där alla andra blommor ligger som blöta pannkakor på marken.

Nu har det blåst sedan förra lördagen, mer eller mindre. Inte ens på nätterna har det varit lugnt. Jo nere på bäverdammen och nere vid Vallvika var det lugnt när vi var ute på natten men här blåste det till och med då.


Dagens ord: Blåst är ett elände. Det blåser alla goda tankar ut ur hjärnan på en.

Av Anita - 20 juni 2014 07:04

 

Jag är kattvakt den här helgen till Felisia, SofiePropps katt. Det gär väl bra men imorse försökte hon få mig att kliva upp klockan 5 och släppa ut henne men inte. Jag låtsades inte märka henne och somnade om. Klockan 6 kom hon igen och i mitt fladdrande nattlinne klev jag upp för att släppa ut henne.


Då hörde jag ett förfärligt liv utanför. En stor elak kråka försökte ta tornfalkarnas ungar ur boet. Föräldrarna anföll kråkan men den gav sig inte.

2 grader och snålblåst. Jag rusade ut barfota och i nattlinnet skrikande och fäktande med kvasten och jagade bort kråkan så nu har dom överlevt i alla fall.


Attan så kallt det var upptäckte jag efteråt och vilken tur att katten väckte mig.


Det blir en underlig midsommarafton iår. Denna kyla och ingen är hemma.

Kinabror är kvar i Skåne. AMV o gubben är i Uppsala, inga Sundsvallsbor här. Det blåster så hårt att jag för första gång inte bryr mig om att sätta upp några björkar på farstukvisten, dom kommer bara att blåsa ner.

 

En lövmatta till bron ska jag i alla fall göra.

 

och en krans att hänga upp på förstukvisten och lite blommor i bunkar. Mer än så blir det inte.

Jo, då kommer vi in på veckans händelser.


Vi har ju lite fyr för oss på midsommar. Saker man bör göra och som man alltid har gjort som att kasta pärlor och blanka saker i vättarnas bäck och att göra en björkkvast för att sopa in lyckan. Däremot så hoppar jag inte naken över någon gärsgård eller samlar blommor under kudden.


Det har varit en jämmerlig vecka och i onsdags skulle vi ha meditationsgrupp och jag hade härliga planer som naturligtvis gick i stöpet som det brukar.


Det var gubbdag den dagen. Först kom mc-gubben med fikabröd med jordgubbar på. Sedan kom gamle Anders och jag bad honom följa mig till Stedesbacken. Där står nu mitt myggtält och väntar på att vi ska sitta där och meditera och ha det bra. Trodde jag ja.

Det hade blåst ner i stormen och som tur var så kunde vi med gemensamma krafter få upp det igen. Vilken tur att han kom (eller var det meningen).


Jag var osäker på om vi tjejer kunde vara där borta för det blåste och var kallt. Kanske vi heller skulle stanna inomhus framför brasan?


Nåja, det här är tuffa brudar och vi drog bort på Stedesbacken i alla fall och där var det faktiskt lite lugnare än hemma på gården.

 

Vi tog av oss stövlarna och kröp in i lilla kojan.

 

Så tillverkade vi våra kvastar och mediterade. Där gick det fel fast kanske ändå rätt. Jag hade med mig min trumma som jag skulle använda men den hade totalt dumpat ur sig och lät bara illa. men........ när vi mediterade stillnade vinden och den mest fantastiska fågelsång hördes runt oss. Det var småfåglarna, duvorna, ugglan och morkullan och massor med andra härliga ljud så det behövdes ingen trumma.


Sedan gick vi och tittade på guckuskor eftersom det fanns dom som inte sett sådana och så gick kvällen under glädje och prat.

 

Så gick vi hemåt för att dricka kaffe och äta tunnbrödstut. Så fast alla planer gick fel så blev det en bra kväll i alla fall. Nu gör vi sommaruppehåll men ses igen till hösten för att fortsätta vår resa.


Ja, nu sitter jag här och det är midsommarmorgon och det känns ju lite konstigt. Jag är bjuden till DataFia på middag men annars blir det inte mycket spännande den här dagen. Jag har väl haft min dos av spänning med jakten på fula elaka kråkan på morgonkvisten.


Dagens ord: Om du tänkt hoppa naken över gärdsgårdar så akta dig så du inte får frostskador eller lunginflammation.

Av Anita - 17 juni 2014 09:38

Så sitter jag här nu och inser att mina planer som vanligt gått i stöpet. Jag har ju faktiskt någon sorts rutin som jag går efter.

Upp och koka kaffe, sitta framför datorn en stund, strosa runt i morgonrocken och faktiskt har mitt morgonkaffe druckits på verandan många gånger i år men nu har det varit skitväder i flera dag.


För mig är inte skitväder regn utan blåst och jesses som det blåst. Iskalla vindar från norr. Undrar hur många träd som ramlat nu? 6 grader varmt ute och regnar men igår regnade det inte.


Jo virrfia tillbaka till där jag var.Under tiden jag fikar så gör jag mina planer för dagen men lika ofta så blir det något annat så också hela helgen. 

 

Sofie Propp kom på lördag och vi gick omkring och tog kort med hennes nya kamera.

Fick besöka av sommargrannar, två präster.

Badade bastu med Datafia utan att doppa oss i sjön. Det blåste så förbaskat och var så kallt.

 

Gick ut i skogen en sväng på kvällen för att se om jag kunde få syn på björnmamman med ungarna men eftersom det blåste så hemskt och träden vek sig och det tjöt och vissladevar det  nog större risk att få ett träd i skallen än att stöta på björn.


Söndag ringde Datafia och ville att jag skulle komma och då åkte jag dit och rensade hennes rabatter.

Sedan följde hon mig hem och klöv ved. Arbetsbyte. Det är grejor det. Hon hatar att rensa rabatter och jag hatar att klyva ved. Perfekt.


Jag blir på så dåligt humör när det blåser. Det viner in genom mitt öppna fönster på nätterna och jag ids inte kliva upp och stänga fönstret utan drar på mig morgonrocken och drar på mig ett täcke till och är förbannad och undrar om det aldrig ska sluta.Nu har det blåst sedan i lördags.

 

Det kommer att bli mycket bär i sommar om inget går alldeles fel. Det är blommor överallt. Till och med åkerbärsblommor är det tjockt av. Det är mina älsklingsbär så det ser jag fram emot.

 

Under storgranen är det alldeles vitt av smultronblommor och röda smultron på strå kan man minsann leva med att mumsa på.


 

Skogen mellan mitt hus och vägen är översållad med blommor. Först var det skogsstjärnorna och nu har ekorrbäret slagit ut och fullkomligt översållar marken med sina söta blommor och när dom blommat ut så kommer skogskovallen att färga marken gul med sina oansenliga ljusgula blommr men tillsammans blir det en vacker blandning.


Nu kom jag ur spår. Som sagt. Planer på att klippa gräs och rensa potatisland och stöka ute är ju väck. Att göra en rabarberpaj kan man kanske börja med för troligen dyker det väl upp någon frampå dagen som vill fika.


Igår var jag iväg och hälsade på grannen på sjukstugan eller äldreboende som man kan kalla det kanske. Han verkar ha det bra där men ger hela tiden goda råd om potatisen och hur Kinabror och jag ska bära oss åt med dom.


Nu känner jag att jag börjar bli ganska tråkig. Mitt goda humör som jag faktiskt fått till sedan jag blev ledig och det blev vår känns som bortblåst just nu. Imorgon ska vi ha meditationsgruppen i alla fall och min plan var att vi skulle vara borta på Stedesbacken i mitt tält men som sagt. Jag har en plan B också. Det får i så fall bli här framför braskaminen i rummet.


Snorig börjar jag bli också och jag skulle haft ett par nya regnbyxor och ett par hela gummistövlar så hade man ju i alla fall kunnat vara ute i regnet.

 

Rosen som jag hämtat på en gammal fäbovall blommar och doftar så gott. Får väl plocka in en bukett till midsommar. Ha nu en bra dag så gott det går alla mina bloggvänner.


Dagens ord: I detta klimat måste man alltid ha en plan B.och kom inte och säg. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Det är att attans skitsnack.Visst, skoteroverall med regnrock utanpå kunde man ha men då orkade man ju inte röra sig.

Av Anita - 13 juni 2014 08:34

 

Andra växtfärgningsdagen regnade det från och till så stövlar och regnkläder behövdes. 

Nu ska det bli rött och gult. Krappen väntar i sin hink och humöret är på topp.


Vi tittar på gårdagens skörd av doftande härvor.

 

Ullhärvorna är liksom levand. mjuka, varma och ska behandlas som en baby. mjukt och kärleksfullt och lugnt och stilla.


Vilka fantastiska fruntimmer det är här. Smidigt och lätt gick alltsammans. Ingen ramlade i sjön eller i något surdike.

 

Skölja och snurra garn och hänga upp.

 

Äta och fika måste man göra. Koka kaffe på öppen eld och medhavda goda hembakta rabarberkaka.

 

Nyttig mat också förstås. Ser inte det här gott ut så säg.

 

Så roligt att björkbadet blev lysande gult.

 

och krappen blev  precis så lysande röd som den ska bli om man lyckas.

 

Tacksamma var dom också och visst ser det härligt ut med kassar fulla med garn.

 

Det här är ett riktigt duktigt stickgäng och det ska bli spännande att se vilka fina saker man gjort av garnet längre fram. Det finns önskemål om att färga med svamp framöver hösten.


Så var det här gjort och man kan återgå till andra grejor som (suck och fy) klyva ved.

Apropå ingenting. Jag åt de första små goda rädisorna idag. Aldrig har dom kommit så tidigt.


Man har sett en björnhona med tre ungar alldeles i närheten så nu gäller det att ha kameran med sig när man går till skogen. Det vore väl fint om jag kunde ta en bild på det men det är knappast troligt. Det är vaksamma djur som känner av en på långt håll.


Dagens ord: Små barn och ull ska behandlas med kärlek, ömhet och tålamod. 

Av Anita - 10 juni 2014 18:30

 

Där ligger den och glor illvilligt på mig och jag vet precis vad han tänker: "När ska du komma igång med mig va?Vet nog vilka undanflykter du kommer med.

För kallt, för varmt. för myggigt.

Viktigare att klippa gräs, rensa ogräs. plocka blommor. besöka gamla på sjukhem och växtfärga garn. Inbilla mig inte att det är viktigare att titta på potatisen och spela trumma för vättarna.

 

Och du...latkärring. Var det nödvändigt att göra en gul groda av en sten. Stolleprov!"

 

 Jo så tänker nog vedhögen som ligger och ger mig dåligt samvete var endaste dag.


Nu ligger jag i hamocken och lyssnar till humlornas surr i dom gula blommorna som jag inte vet vad dom heter.

 

Hör tornfalkfrun som ropar på sin make och tittar på ekorren som vill ha lite mat.


Igår gruvad jag mig för växtfärgningen. Det blåste rena stormen och när jag stod på bryggan som guppade upp och ner blev jag nästan illamående.

 

I morse blev det till att kliva upp och elda i värmarna. Så kom det sex tanter fullastade med mat och fika lökskal och björklöv. Det var nästan lugnt på sjön. Härligt.


Det har gått bra bortsett från att en av tanterna snavade och ramlade raklång i ett dydike men hon gjorde sig inte illa som tur var och jag hade ju extrakläder att låna ut.

 

Det är tuffa tanter, en går med krycka men låter sig inte hindras av det. En kan inte språket men det går bra ändå. Härligt gäng.

 

Vi fortsätter imorgon med krapp och lite annat. Tror att dom blev lite inspirerad. Antingen blir man det eller också tycker man att det tar för lång tid och att man måste ta det lugnt.


Himlen är blå. Det är 19 grader i vattnet men jag har inte badat idag.

Små sommarmoln seglar förbi och solljuset silas genom storbjörkens gröna blad. Vad kan man annat än vara glad när man ligger här och gungar och drar in doften av syren. Smolen i glädjebägaren är vedhögen men jag tittar åt ett annat håll och låtsas inte se den och gungar vidare i hamocken för det har jag gjort rätt för, tycker ni inte.


Dagens ord: Det ÄR lätt att leva åtminstone idag. 

Av Anita - 8 juni 2014 09:22

 

Vaknade igår morse och kände doften av syren smyga in genom det öppna fönstret. De vita syrenerna hade slagit ut.För många år sedan tog jag en liten planta på semesterhemmet i By.

Nu har den växt sig stor och iår har den massor med blommor.


Låg och minns mitt 60-tal och allt härligt som livet hade att bjuda på då. Dansbanan i By, solandet på klipporna. krocketspel och båtutflykter och boende i  det blommiga tältet och lägereldar och pussar av fina killar.  Då var livet enkelt att leva.Alla känslor låg utanpå, man var dökär och döolycklig om vart annat.


På tal om minnen. Igår var det 50 år sedan vi gick ut 9-an i Kälarne och vi hade klassträff i fredags.Vi,n första klassen som fick gå 9 år. Det kallades inte grundskola då utan enhetsskola. Vi kom till en nybyggd skola, nya duktiga lärare och spritt nya läroböcker. Den bästa av tider.


Vi har ca 90 som gick i samma klass fast uppdelt i tre klasser. Nu kom det i alla fall nästan 30 stycken. Stämningen blev genast uppsluppen och vi började dagen med att dricka skumpa. Några fick berätta om hur livet blev efter att vi slutat skolan.

Det var en härlig, solig dag och det var marknad och annat kul i Kälarne.

 

Här är vi på väg att ta en promenad till Ånäset för att äta macka och dricka kaffe. Under promenaden hade vi möjlighet att prata lite med varandra och fnittra och komma ihåg vad som hände..


Tillbaka till skolan och vi gick omkring och tittade på våra gamla klassrum och en del mindes till och med var dom satt. Jag mindes inte just någonting men det klarnade ju när det berättades.


 

Vi var rätt överens om att vi hade en bra skola och att vi levde i en bra tid. Jobb fanns att få dagen efter att man slutade skolan även om det kanske inte blev det man drömt om. Många sa att dom fått de jobb dom skulle velat ha och att dom skulle välja samma på nytt.


Jag min idiot som alltid velat vara ute och suttit på kontor i hela mitt liv och våndats kan ju känna att jag kastat bort 40 år av mitt liv på meningslöst jobb som inte ens gett en vettig pension men skit samma. Nu gäller det att leva för fullt när man kan och har friheten.


Nåja åter till klassträffen. Vi åt en jättegod middag, vi hade frågesport, vi pratade och skrattade och bestämde att vi skulle ha nästa träff om 3 år. Man kan inte vänta för länge i vår ålder. Tyvärr fanns det ingen dans eller annat kul att göra efter klockan 20 på byn så det blev en rätt tidigt kväll mot förra träffarna.


Tänk, jag tycker att  många av klasskompisarna är ganska ungdomliga och snygga fortfarande faktiskt och för varje träff tycker jag att vi har trevligare och trevligare. Härliga människor faktiskt.


Ja, så var det det där med svartfötter. Det var det som slog mig med fasa när jag låg i sängen och råkade se min ena fot. I fotsprickorna på hälarna har den svarta jorden fastnat och jag som ska till  fotvårdaren på måndag. Hur ska hon få bort det och vad ska hon tycka. Ja ja det blir så när man går omkring barfota och trampar i jorden hela dagarna.


Idag regnar det och jag sitter i morgonrocken fast klockan än 10 på morgonen. Pratat i telefon med stockholmsAnders och med Datafia och med grannen, druckit kaffe och funderat lite på hur jag ska hinna med det jag tänkt innan tisdag för då drar jag igång växtfärgningen och det finns massor att göra innan dess. Klippa gräs, förbereda nere vid sjön och jag kan inte räkna alla grejor som jag ska göra innan dess så det känns lite stressigt nu.


Dagens ord: Man tror att människor ändrar sig med åren men när man hör rösten och fnittret så inser man att innanför skalet är man på något vis 16 år fortfarande.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards