Det finns sTunder då det helt plötsligt bara är jag kvar hemma. Sonen och fjällan har åkt till Döda Fallet och resten av släkten är på Kinabrors brygga.

Då simmar jag med fiskarna. Klär av mig naken och vadar ut i det ljumma, glasklara vattnet.

På botten ser jag många flodmusslor och två andra sorters snäckor och som sagt, massor med abborrar, stora och små. Dom är så nära att jag kan klappa dom på ryggen.

Ute på sjön är flotten och "folket väst i gårdan" och en liten annan båt som man åker vattenskidor efter. Dom har med en hund där ute som skäller då och då.

Jag lägger mig på rygg och flyter omkring, ser på dom små fina sommarmolnen. Viktlös flyter jag omkring och känner mig totalt i samklang med naturen, solen, vattnet. luften och så då, jag och fiskarna.

På botten ligger det fina pinna och jag fiskar upp en vacker som jag sätter på väggen till strandstugan.

Det är en sådan stund som man tänker att det är värt alla kalla, hemska, blåsiga, förfärliga, ensamma vinterdagar då man undrar varför man bor här.

Inte behöver man åka till söderhavet och värmen. Bättre än så här kan man väl inte ha det. Idag är inte ens bromsen lika ilsken som vanligt och det går rätt fint att gå bar och njuta av tillvaron.

Så plockar jag smultron under granen och dom smaker gudomligt på tungan.

Så blir det dags att börja baka tunnbröd igen, den här gången tillsammans med Kinabrors sons fru.

Det går inte alls bra till en början. Degen blir kletig och helt hopplös att ha att göra med, elden vill inte ta sig så bra och vi började misströsta på hur det skulle gå.

Efter en timme eller så började det likna någonting.

Det komma många gäster den här kvällen till bakstugan. Broder B med fru och hennes kompis, Lille Liam och Kinabrors barnbarn, Datafia med gubbe.

Alla fick försöka grädda sin egen tunnbrödkaka och ta med sig hem. Senare på kvällen dök en av mina gamla barndomskompisar upp och även han fick med sig lite tunnbröd. Vi hade i alla fall över 80 kakor kvar så varför vara snål. Det är en social grej att baka tunnbröd och det är roligt när det kommer folk för att provsmaka.

Nåja natt blev det innan vi var klara och idag har vi varit ner och städat efter oss eftersom vi inte orkade det inatt. Idag ska jag göra en bra middag. Våra egna potatisar från Stedesbacken och älgkött, sockerärtor från min lövkoja och lite annat smått och gott. Livet är en fest! Men om man nu ska vara ärlig och uppriktig så har jag förbannat ont i mina ben, efter dansandet och efter två kvällars tunnbrödbakning.

Dagens ord: Det är dom små tingen som kan vara det allra underbaraste om man bara har vett att se dom.