Så sitter jag här i natten och regnet faller utanför och plötsligt är det tyst och tomt.

Nu är alla trummor klara och hela gänget har åkt härifrån. 

Vi har haft en speciell dag idag och för första gången kunde vi spela tillsammans. På Kinabrors gräsmatta stod vi i ring och spelade så fiskar sam längst bort i sjön och älgarna drog iväg djupt in i skogen. Korpen skrek och försökte överrösta men inte gick det inte. Det var Kinabror som påstod det men jag tror att alla djuren stod bakom träden och lyssnade med nöje för vi spelade så bra tillsammans. 

Det svåraste jobbet tyckr jag är att göra handtaget på trumman. Det ska sitta bra och det ska kännas bra i handen. Tänk så många trummor och ingen har fäst likadant. En del har bara senor, en del har ben, en del har trä och det finns lika många varianter som det finns trumbyggare.

Så måste vi ha en trumpinne förstås och samma gäller här. Det är bara fantasin som sätter gränser här och den finns inte några gränser för i den här fantastiska gruppen av människor. Vi spelade  fint och högt och med stor glädje.

Efter ett tag kom regnet och vi fick flytta inomhus och fortsätta spela. En och annan jojk blev det ju också och det känns konstigt att alla dessa härliga människor for sin väg i eftermiddag.

Så bestämde vi oss för att gå ner till bryggan och spela för "mitt ljus i mörkret" som bor på andra sidan sjön. Han som lyser upp mina mörka vintrar med en lampa som är det enda ljus jag ser på vintern utom månen förstås.

Eftersom ni inte var med så måste vi spela lite för er så ni förstår magin och glädjen i den här gruppen.

  Så gick vi hem till mig för att äta lunch. Idag fick vi för första gången kött och attans vad det var gott. Kälknöl med potatissallad. 

Så var det dags att städa upp hos mig och det gick snabbt som en vind när så många hjälptes åt och den här gruppen av kompetenta människor jobbar på helt fantastiskt.

Kinabror har kommit hem från sin surströmmingsfest hos TuppOla och jag blev otroligt sugen på något riktigt onyttigt och slafisigt så vi stekte och var sin hamburgare med massor av onyttigt på och en öl därtill. Oj vad det  var gott. Någon vegetarian blir jag nog aldrig. Tror att jag är precis som grisarna, äter allt jag kan få med god aptit.

Nu känns det lite konstigt som sagt. Jag saknar redan mina nya vänner som gjorde några dagar i augusti till en spännande resa i andlighetens värld.

Dagens ord: Ibland blir främlingar goda vänner på kort tid.