När jag sitter här i morgonrocken och ser ut över dimman som ligger över sjön så ser jag på blomman för dagen och tänker på att dagarna går så fort och tiden går så fort. 

Idag är det ingen brädska att ge sig ut för det har regnat och är mulet. Annars längtar jag alltid ut och försöker vara utomhus så mycket som möjligt och verkligen njuta av hösten, tids nog blir det snö och kyla och ett rent helvete.

Planen på att klippa gräs kan jag ju glömma idag.

Potatisen tog vi upp igår och nya rabatten grävde jag klart i alla fall.

Nu har vi potatis så vi klarar oss ett tag och 6 olika sorter att äta.

Vad mer. Jo älgjakten är i full gång så lingonplockningen får vara ett tag.

När jag blev pensionär trodde jag att jag skulle hinna med så mycket. Min filosofi var den att man är aldrig så fattig som här man varken har tid eller pengar. Nu har jag tid men den verkar ha krympt på något sätt. Pengar ska vi inte ens tänka på.

Tänk alla skåp och garderober jag skulle städa och röja. Alla uthus som skulle rensas och städas. Huset som skulle bli rent från de ingrodda fönsterrutorna till minsta lilla vrå.

Alla tavlor jag skulle måla och allt pyssel jag skulle hålla på med.

Alla gamla bekanta som skulle besökas och bjudas hem.

Trädgården som skulle bli så vacker och utan minsta ogräs.

Pytt skit som det blev.

Nu har det snart gått fem år och tiden har bara flygit iväg.

Varje måndag har jag en plan för veckan och varje söndag inser jag att jag antingen har varit lat eller tidsoptimist.

Det här är veckans plan. Gör ni så här också eller är det bara jag?

Klippa gräs

Ta upp potatisen

Göra klar rabatten

Sätta nytt papper i blå skåpet

Ta reda på tvätt

Hämta hem gamgranne från äldreboendet och äta surströmming med honom.

Städa i loppisen och plocka undan grejorna där.

Utöver det natruligtvis det vanliga plocket som att fara och jobba och handla och laga mat och sköta om blommor och tvätta och diska och sånt som man alltid gör.

Kan det vara så att man blir långsammare med tiden och åldern?

Eller kan det vara så att man blir latare och latare med tiden?

Är det så att man har för stora planer?

Är det rent av så att jag gör en massa annat än vad jag tänkt som att fixa växtfärgning, sitta och prata med folk som hälsar på, läsa en massa böcker och driva omkring i skogen och sitta framför tvn och glo på gamla filmer?

Tussar runt i morgonrock och sitta framför datorn, precis som jag gör nu.

Tänk att man hann när man jobbade och kom hem trött och sliten och bara hade någon timme på sig för att uträtta det man skulle. Inte undra på att man var trött, irriterad och sur.

Nåja, det är väl dags att klä på sig och göra någon nytta.

Dagens ord: Tiden är en underlig pryl. Har man kul går den för fort. Väntar man på något så går den för sakta.

Den är ungefär som mitt galna gökur. Ibland går den för fort och ibland går den för sakta men huvudsaken är att göken ropar hoho lite då och då.