Alla inlägg under november 2014

Av Anita - 29 november 2014 08:28

 

Vissa dagar går det mesta på tok. Har ni märkt det?

Pillade med att sätta upp jubelysningen ute på huset. Hade köpt en ny ljusslinga till och med. Grenkontakten var trasig och när jag fick till alltihop visade det sig att jag köpt fel slinga. Den var blå och det är det fulaste jag vet. Inte ett dugg julaktigt. Det var att ta av alltihop igen.


Kupevärmaren fungerade inte så dörrarna på bilen var igenfrusna och rutorna var som ispansar. Det var bara att gå ut och skrapa och tro inte att under snön var det en isfläck där jag halkade och for omkull som attan. Slog i ändan och ena knät och armbågen. Aj aj aj. Nu när jag slog mig så rejält av bara en vanlig vurpa förstår att jag inte vågar mig ut och åka skridskor fast det nog skulle funka för isen har frusit till. Man har så ömtålig kropp nu för tiden och det är lätt att bryta någinting. Jag hatar att ha gammelkropp som inte länge fungerar så bra som förut.


 

Nog om det för en liten stund. Jag har ju faktiskt gått på positivitetskurs så inte ska jag väl haka upp mig på förtretligheter.

Nej, det har faktiskt varit fint väder den här veckan. Skogspromenader nästan varje dag.

 

Var till tandläkaren i tisdags och det blev ingen lagning bara lite slipning så det blev billigt och bra.


I torsdags kom moster med nybakta bullar och så kom gamle A och Kinabror också. Jag följde med moster till Kälarne för hon skulle köpa gardiner. Vi åt lunch på hotellet och hade det trevligt.


Nåja nu sitter jag här med blåmärke på rumpan och en värkande armbåge. När jag skrapat rutorna och slutat svära åkte jag till Hammarstrand. Jobbade lite grann och for runt på alla affärer.

Letade efter sockerkulör som ska vara till enbärsdricka. Jag har äntligen fått tag i enbärsolja. Vi drack alltid enbärsdricka när jag var liten och det stod altid en flaska klar till jul. Jag har länge tänkt göra det men det finns inte sockarkulör att hitta på byn.


Sedan åt jag lunch med Kinabror och Dansbritt och så var Kinabror och jag till PappersBeda och fikade.

Handlade lite till DataFia och for till henne med grejorna. Hon hade bakat jättegoda lussekatter och jag fick med mig en påse hem till och med.

Själv har jag bara bakat lussekatter en gång och då sa min dåvarande sambo att man kunde slå ijäl hästar med dom. Det blev slutet på min bakkarriär. Det gör ingenting för det är allmänt känt att jag inte bakar så dom som kommer har ofta med sig lite bröd till mig. Det ska ni veta. Ju duktigare man är ju mer får man göra så det är bra att hålla en låg profil.

 

Jag har satt upp gardiner och som vanligt har jag fuskat. Man kan faktiskt sätta upp gardiner utan att putsa fönster. Vem ser det nu när det är så mörkt nästan hela dagarna.

 

Satt upp lite ljus och lagt på mammas fina broderade julduk. Vilket jobb man lade ner på allt förut.


Jag har blivit bara latare fast jag borde ha mer tid. Tar det lättare med julen och ska inte göra varken pepparkakshus eller knäck eller baka.

Det är inte lika roligt med jul längre. Allt har liksom blivit för mycket och börjar för tidigt. Int är det någon julstämning på samma sätt längre och tomtarna har inte börjat visa sig i vrårna ännu.


Kan det vara åldern. Den förbaskade åldern. Druttar man på ändan får man vara glad att man inte bryter något och inte visslar någora snygga killar på en längre. Dessutom fastnar maten mellan tänderna. Det gjorde det inte förr och de gamla 60-talsplomberna håller på att vittra bort. Skinnet blir liksom för stort som på en gammal elefant och åderbråcken blir bara större och större. Så unga människor, njut av skönheten och ungdomen så länge ni kan.


Dagens ord: Vem sa att det är skönt att bli gammal. Skitprat.

Av Anita - 25 november 2014 08:12

 

Förr fanns det fäbovallar lite här och där i skogarna. Dit ledde vackra gröna stigar. Där hördes skällkornas klockor ljuda i sommarkvällen. Där gick dom fina fjällkorna omkring. Jag älskar kor. Deras lugn och vackra ögon.


Vallpigorna mjölkade, gjorde messmör och ostar.

 

Jag hann aldrig med att vara vallpiga innan fäbodarna försvann. Det hade annars varit en dröm för mig istället för att plågas inomhus på kontor.


Även här på skogen fanns en fäbod, Vallbodarna. Det bodde till och med en familj med många barn där en tid. De stackars barnen som i snö och kylade trampade fram i snön kilometer efter kilomter för att komma ner till skolan som faktiskt fanns i Fisksjön hur otroligt det än låter.


Så flyttade dom, bostugan brann upp men ladugården fanns länge kvar. När vi var små gick vi dit för att plocka bär. Runt vallen växte de största rödaste hallon man sett och de sötaste smultron.

 

Varmt och skönt var det på vallen för de jättegranarns som fanns där stod som skyddande soldater mot vinden. Vid den gamla husgrunden växte en rosbuske av okänd sort. Vem hade planterat den tro?

Jag tog en ltien bit rot och nu blommar den i min rabatt och minner mig om den tiden. Den doftar så otroligt gott även om den blommar kort tid.

 

Så i söndags då vädret var skapligt så gick Kinabror, Jack och jag upp dit. Det var så länge sedan jag varit dit och om jag vetat vad jag vet nu skulle jag inte gått dit.


Så tråkigt. så ledsen blev jag. Stigen var totalt förstörd.

 

Djupa vattenfyllda spår efter skogsmaskin, kalhyggen överallt och vallen full med nerfallna träd och ris.

Ladugården lyckades vi hitta men det var bara några ruttna brädor kvar.

 

Endast en gammal jaktkoja står kvar. Vi vilade där en stund och då kom en jägare vandrande.

 

Kände mig ledsen hela dagen. Allt det vackra är snart borta överallt runt omkring, alla djur borta, alla människor försvunna, i skogarna finna bara mullrande skogsmaskiner och skjutgalna jägare, kalhyggen brer ut sig, stigar är borta överallt. Det är ett äventyr att gå överallt där markberedarna dragit fram och gjort hålor överallt.


Det känns som om allt är slut och det är bara någon envis figur som jag som kämpar mig kvar på rena tjurn.


Nåja på kvällen var jag på bokcirkel och igår var det regn hela dagen. Vi for och hälsade på fd grannen en stund och så gick den dagen.


Idag ska jag till tandläkaren och laga en tand. Pengar går det till både det ena och det andra minsann. Skulle väl ta och leta reda på adventsstakar och stjärnor men jag är inte på något humör precis.


Dagens ord: Aldrig mer ljuder några koklockor i skogen runt omkring. Aldrig mer hör man någon locka på korna som farmor gjorde.

Av Anita - 22 november 2014 07:31

 

Nåja, det var kanske en överdrift, snarare var det sju rara tanter i en ring men vackra är vi ju alla på sitt vis.

Ännu en grå och mulen vecka har gått men det finns positiva saker med det också. Det går inte så mycket ved och el, ingen halka på vägen och ingen snö. Man får vara glad för det lilla, men någon liten solstråle skulle man ju inte tacka nej till.


Det har varit en vecka proppfull med aktiviteter hela dagarna.

Onsdag kom DansBritt ganska tidigt på dagen och efter en stund kom Mustachen. DansBritt gick en promenad med lille Jack och jag for en sväng ner till bakstugan för att lämna lite grejor. 

Ibland använder man aslet i stället för skallen. Kom hem och började göra äppelkaka och upptäckte att jag naturligtvis tagit med mjölet till bakstugan. Fick göra ett eget recept med havregryn och hackade nötter istället för mjöl och det blev banne mig godare. 


Framåt 6 på kvällen dök meditationstjejerna upp. Vi var sju stycken som sagt. Det fanns mycket att prata om eftersom vi inte setts sedan försommaren. Alla hade något att berätta. Jag som ibland tycker att jag inte gör så mycket kom på att jag har ju haft hela surven med människor som byggde trummor här och dessutom har jag ju gått på örtkurs och lärt mig göra salvor av olika slag. Djurkommunication med Per Trollsveden har jag ju varit på också även om jag inte lärde mig mer än vad jag kunde innan.


Trevligt hade vi verkligen tillsammans som alltid. Mitt i alltihop kom Kinabror hem från Västerås och lille Jack blev så glad så glad till och med så han för första gången pinkade på golvet.

 

Det blev en sen kväll och på torsdagen bakade PappersBeda och jag tunnbröd. Det gick som tjosan och vi höll bara på någora timmar så var det klart. Jag for och lämnade tillbaka nycklarna till bakstugan och blev sittande och prata ett bra tag. Frös in bröd och stökade lite och så kom Kinabror på middag och efter ett tag kom TuppOla med Sambo och hunden Alice. Den tiken gillar inte valpen Jack och går omkring och visar tänderna mot honom hela tiden.


Lade mig i badkaret sedan alla åkt. läste en tidning och somnade och vaknade av att tidningen ramlade i vattnet. Det har faktiskt hänt förut men det är kanske tur att jag alltid läser i badkaret och blir väckt annars kanske man skulle dränka sig i badkaret. Det vore ju lika snopet som att bli uppäten av en björn.


Igår var jag iväg och städade lite på jobbet och till PappersBeda ett tag. Jag fick en mobiltelefon av henne och det var ju jättesnällt för min gamla är ju trasig stup i ett.


Sedan åt Kinabror, DansBritt och jag lunch på hotellet och så hem. Resten av dagen var jag med lille Jack för Kinabror skulle bort.

 

Det här är den enda solstrålen som visat sig på en hel vecka, tror att det var förra tisdagen som den visade sig en liten liten stund.


Idag ska Kinabror, Datafia och jag åka på marknad. Man måste ju försöka roa sig så gott man kan i mörkret. Det är faktiskt 8 grader kallt idag och jag ser i fönstret att det börjar ljusna och kanske kanske blir det sol idag.


Dagens ord: Bättre mjöllös än rådlös.

Av Anita - 19 november 2014 09:42

 

För första gång ska jag vara hundvakt till lille valpen Jack. Kinabror skulle åka till Västerås ett par dagar. Så klart att det har gått bra. Inatt har jag legat i Kinabrors hus bara för att slippa släpa mat och grejor hem till mig. Igår hade jag främmande av två av meditationstjejerna och den här lille valpen är så otorligt förtjust i alla människor så han blev så glad. Att få sitta i knät på snälla tjejer det är grejor det. Än så länge är han en snäll och klok hund. Sitter fint kommer när man ropar på honom och är helt rumsren sedan han kom till Kinabror. En makalös hund men otroligt sugen på mat.


Nåja, det var något helt annat jag ska tjafsa om idag. Jag råkade se städprogrammet igår och ledaren som påstod att Den som har ostädat och stökigt blir nervös och mår dåligt. Herre je vad jag skulle må dåligt då.


Jag har haft kontakt med åtminstone en människa som hade basillskräck och det ska ni veta var en omöjlighet att leva med honom. Han tvättade och skrubbade och höll på så han kunde inte ens arbeta. Det blev inte tid över.

Nu såg jag bland dom här tävlanden en tjej som sa att när hon städat från morgon till sena natten och visste att allt var rent då var hon lycklig. Då måste det väl vara något fel på en eller????


En 17-årig tjej som när hon hälsade på kompisar städade i deras hus istället för att umgås och mådde dåligt om böcker inte stod i storleksordning. En sak är då säker. Man lyckas säkert försämra hälotillståndet för en och annan basillskräckmänniska som redan innan ser kvalster och bakterier överallt.

Så tar dom bakterieprov på hissknappar för att bevisa hur mycket farliga bakterier det finns. Men herre je. Vad håller vi på med. Vi skulle ju vara döa allihop om vi skulle ha fått på oss allt som dom pratar om. Nemen hua. Lagom är bäst är väl det bästa orden trots att det tydligen bara är vi som använder ordet Lagom. 


   

Nu är det lagat. Ängeln är hel men inte blev den helt bra. Idag bler det meditationsträff och imorgon tunnbrödbak. Den här veckan är det fullt upp.


Dagens ord: Även änglar kan landa lite fel ibland

Av Anita - 16 november 2014 13:02

 

När det blir fuktigt och kallt om vart annat så mår inte människorna bra, inte ens änglarna.

Det enda som hjälper då är värme och ett bra klister.


Till och med jag har blivit kallad ängel härom dagen och det händer inte så ofta. betydligt oftare har jag fått heta skitkärring.


Så här var det.

Hammarstrand har fått sin första tiggare. En inte så gammal man satt utanför ICA i kylan. Så ska det inte vara. Så ska ingen behöva ha det.


Så kommer vi andra människor med överfulla kassar. Jag tänkte när jag gick in på affären: "Behöver jag verkligen allt jag tänkt köp"? Naturligtvis inte. Genom att handla bara det nödvändigaste blev det 50 kronor mindre än jag tänkt.


Så på vägen ut satt jag mig ner och gav honom 50-lappen och frågade om han frös. Han såg på mig med vackra och sorgsna ögon. kysste min hand och "You ar angel".


Jo då jag vet att många ursäktar sig med att man blir lurad. men.....vi blir ju lurade varje dag av dom som redan har hur mycket pengar som helst. Vi betalar skatt till politiker och högdjur som med advokaters hjälp klarar sig undan skatten som vi får betala. Vanligt folk som på alla sätt luras när man deklarerar på mer eller mindre raffinerade sätt.

Då ger jag heller mina pengar till en frusen kille utanför afffären.


Känner jag Hammarstrandsborna rätt så behöver han inte sitta där länge. Det är rejält folk och någon tar säkert hand om honom.

Det är nu faktiskt så att det vi ger till andra får man tillbaka på ett eller annat sätt och jag kan gott tänka mig in i vilken förnedring det skulle vara att behöva tigga. Men visst kan man hitta på tusen ursäkter till att gå förbi och låtsas som om man inte ser. Istället gå hem med fyllda kassar, vinflaskor och godispåsar till ungarna så dom äter så dom storknar.


Jag tänker inte göra så. Vi är alla människor och ingen ska behöva ha det så i det här landet.


Nåja åter till vardagssysslorna. Det grå vädret håller i sig. Datafia, Kinabror och jag var till Hällesjö på marknad igår. Träffade bekanta, fikade och kom hem med rullrån och marmelad.

 

Tog en promenad i skogen och även i den gråaste granskog kan man stöta på små tomtar som tur är. FRAM FÖR FLERA TOMTAR


Kinabror och jag åt abborre med dill och räksås och satt en stund framför tvn och glodde. Lille Jack ville förstås sitta i knä fast han nu börjar bli rätt stor.


 

Dagens ord: Även den trasigaste ängel går att laga även om sprickorna kommer att synas.

Av Anita - 14 november 2014 10:31

 

Det har gått några dagar av grått, grått, grått. Det känns som om det aldrig riktigt ljusnar innan det mörknar igen.

Man blir liksom lite förstenad, åtminstone jag.


Nåja, i tisdags sken solen en stund. Dansbritt kom och vi for bort till Kinabror för att äta upp resterna av hans födelsedagstårta. Så kom Gamle A dit och vi blev sittande någon timme och pratade och lekde med lille Jack.


Så går dagarna och jag har känt  mig lite låg.

Kameran fungerar dåligt och bara ibland men just nu finns inte mycket att fota.

Mobiltelefonen funkar dåligt.

Min skrivare är trasig.

Kortslutnng på sladden till motorvärmaren så propparna har gått stup i ett.

Ont i ena höften förmodligen för att man får gå och spänna sig på isen där det fläckvist är halt.


Tro inte att jag gnäller. Vi äter hos varandra brorsan och jag och varje dag kan jag leka med lille Jack.

Igår kväll åkte vi till Kälarne för att lyssna på Mickes Combo. Tyvärr var det väldigt lite folk,ca 20 personer bara.


Ibland måste man fara iväg lite. Vi kan ju inte bara sitta här på skogen för då blir man till slut en konstig ensling.


Såg på facebook en film som jag sedan fick reda på att det var skådespelare. Det var en kille som bråkade med en tjej och slog henne. Nästan 50 personer åkte i hissen i omgånger och ingen ingrep utan man låtsades inte se. Killen som bråkade var en liten ynklig ung en som man inte kunde vara rädd för egentligen. Vad är det för fel på folk?

Var filmen inspelad i Storstaden? Inget jäklar anamma alls. Feghet. Jag skulle blivit fullständigt rasande om jag åkt med och skulle han kommit undan med det där om jag så skulle rivit öronen av fanskapet. Vad är det för fel med folk? Skäms!


Nåja. vad ska jag hitta på att berätta. Lite snö ligger kvar och hela sjön är frusen. Ekorrarna är fyra stycken nu och till och med en och annan domherre har sökt sig hit. Annars är det massor med talgoxar, blåmes, nötväcka och tetor. Dessutom de kaxiga nötskrikorna som vi kallar för pärskrikor.


I fönstret blommar min novermberkaktus fint och de sista paprikorna mognar fint i fönstret. Undrar om paprikaplantan klarar en vinter till inomhus.

 

Jag kan faktiskt sitta här i soffan och glo på gamla Åsanissefilmer men det är lätt att slöa till  och skjuta allt jobb framför sig. Förstår faktiskt de arbetslösa ungdomarna som totalt slöar till. Dom har ju också en del föräldrar som gör allt som behöver göras. 'Tur att man inte har det utan förr eller senare måste göra allt själv.


Undrar om det  är så att vi människor är lata av naturen och det är kanske tur för annars befann vi väl oss på stenåldersnivå för alla uppfinningar har ju gjort för vi ska slippa slita och nu har det blivit så att vi får göra uppfinningar för att slita, som gymmen vimlar av. Jo minsann det är en underlig värld.


Nåja nu får jag väl ta och rycka upp mig och göra lite nytta. Vad du undrar du. Diska, bära in ved, tvätta lite kläder och kanske städa lite grann och vattna alla blommor men först ska vi fara till Hammarstrand och handla mat.


Dagens ord: Bakom molen finns solen fast det ibland kan vara svårt att tro. 

Av Anita - 11 november 2014 09:42

Ja, inför det valet står man ju för jämnan. Idag skiner solen lite grann och det är plusgrader och mycket av snöhelvetet har smält bort. Då borde man putsa fönster! Jo men visst men vill jag det? Nej, jag vill gå i skogen och passa på att plocka lingonris till mina kransar och njuta av solstrålarna.

 

Valet är naturligtvis enkelt men nu ska vi inte prata om det utan om vad som varit sedan jag skrev sist.


Det blev söndag och Datafia och jag for iväg till stan för att gå på alternativ hälsomässa. Vi hämtade Sofipropp i stan och en kompis till Datafia och så gick vi på mässa. En av mina fd jobbarkompisar var där och hade massage och joga och lite annat. Annars blev det inte mycket handlande där. Köpte en fin ask till mina spåkort. Jag är lite förtjust i askar faktiskt. Träffade min gamla skolkamrat A och överlämnade en lampa som hon skulle ha. Träffade en skolkamrat till som var där.Så kul att träffa människor och komma ut på något annat lite då och då.


Vi åkte och åt och for iväg hem. Det var blött, regnade och halt precis lika jävligt som det brukar vara i början av vintern men vi kom helskinnade hem i alla fall.


Fick ett telefonsamtal från en bakant som hade ett paket till mig och en hälsning. Tänk så det kan bli. Jag skriver om att jag inte längre har någon som stickar sockar till mig och så händer det.

 

Först kommer det ett par färgranna sockar från en vän och sedan igår fick jag ett par rosa tjocka härliga sockar av en av bloggkompisarna. Hon har på sin blogg sagt att hon alltid får fötterna olika stora och så var det med dom här också och glad är jag för jag har ju faktiskt en fot som är större än den andra, kanske den jag stampat takten med för mycket genom åren. Tack snälla Barbro. Ska tänka varma tankar varje gång jag drar på mig dom och slipper frysa om fötterna på mina kalla golv.


Träffade moster på byn och följde med henne på tygaffären för hon skulle köpa gardiner och lite av varje. Vi gick och åt lunch tillsammans och rätt vad det var så var det eftermiddag och nästan hela dagen hade gått. Slängde lite flaskor i flaskinsamlingen och handlade lite mat.


Kinabror fyllde år och dök upp för att äta middag hos mig. Sedan åkte vi bort till honom för det var läge för lite födelsedagsfest. Jag hade köpt honom en elvisp för någon sådan ägde han inte fast han har mycket grejor. Tårtan kom fram.


Så kom Tuppola med Sambo och hunden Alice. Hunden Jack blev jätteglad och ville leka med henne men hon tycker bara att han är jobbig och morrar lite lätt åt honom.


Tårta och kaffe och sedan kom Datafias Gubbe och Son och så var dagen slut.

Fd grannen ringer och ringer och ringer, en dag räknade jag till 17 ggr samma dag så vissa dagar drar jag ur telefonen för jag blir så irriterad. Det finns gränser även för mig.


Ja, nu sitter jag och tittar ut genom mina skitiga fönster. Nu när solen skiner syns det väldigt väl men det skiter jag i. Jag tar och klär på mig och går ut för att plocka dekorationer till kransarna och kanske ta lite fina bilder.


Dagens ord: De oväntade precenterna är alltid de trevligaste att få. 

Av Anita - 8 november 2014 20:56

 

Jag gick från Kinabror i mörkret, bara pannlampan kastade ett sken framför mig. Snön kladdade under fötterna och jag frös om händerna.


Då plötsligt kom ett minne flygande.

Cattolica i Italien

 

Han och jag i en öppen sportbil sakta glidande på vägen efter strandpromenaden.  Håret fladdrande i vinden, salt doft från havet. Människor som sakta vandrar efter stranden så här i början av kvällen innan solen gick ner. Hans händer tryggt på ratten.

Den krokiga vägen upp till Gabicce monte. Starkt doftande gula blommer efter vägkanterna. Han stannade och plockade mig en stor doftande bukett.

 

Uteserveringen högt ovanför havet, rödrutiga dukar på borden. För första gång jag åt musslor och krabba och god italiensk glass.


Resan tillbaka ner till staden.

Nattclub inne i en inglasad trädgård med lysande lampor i träden och ett runt dansgolv. Tänk er tjejen från landet i Fisksjön vilken känsla. Dessutom dansade han som en gud och pratade bra engelska. Minns att han jobbade på bank och att vi brevväxlade i flera år..


När jag går här i snön och mörkret och tystnaden med frusna fingrar känns minnet nästan overkligt och så romantiskt och härligt. Så länge sedan och jag har nästan numera glömt hur det kändes att vara lite småkär och att vara kvinna. Nu ska ni inte tro att jag är bitter. Det är ju en tröst att veta att jag faktiskt har upplevt härliga stunder i livet en gång för länge sedan.


Men nu kära vänner är det bara att ruska på sig och återkomma till vardagen och leva så gott man kan. Värma händerna vid vedspisen och komma ihåg att ta tjockare vantar nästa gång man går ut.


 

Idag var det stora köttbullstekardagen. Datafia och jag gör det varje höst. Julköttbullar med kryddpeppar i, älgköttfärs och fläskfärs blandat.


Att göra saker tillsammans går dubbelt så fort och är dubbelt så roligt när man kan sitta och prata när man rullar köttbullar.

Efteråt kom resten av hennes familj och vi åt middag tillsammans. Köttbullar med potatis och gräddsås, pressgurka och tranbärsgele och lingondricka sitter inte illa. Så drack vi kaffe och nu har alla åkt och jag sitter och ser på "Morden i Midsommer" Ute är det mörkt och ruggigt.


Dagens ord:Det sägs att man ska leva i nuet men ibland känns det faktiskt bättre att leva i det som var och aldrig kommer tillbaka.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards