Jag gick från Kinabror i mörkret, bara pannlampan kastade ett sken framför mig. Snön kladdade under fötterna och jag frös om händerna.

Då plötsligt kom ett minne flygande.

Cattolica i Italien

Han och jag i en öppen sportbil sakta glidande på vägen efter strandpromenaden.  Håret fladdrande i vinden, salt doft från havet. Människor som sakta vandrar efter stranden så här i början av kvällen innan solen gick ner. Hans händer tryggt på ratten.

Den krokiga vägen upp till Gabicce monte. Starkt doftande gula blommer efter vägkanterna. Han stannade och plockade mig en stor doftande bukett.

Uteserveringen högt ovanför havet, rödrutiga dukar på borden. För första gång jag åt musslor och krabba och god italiensk glass.

Resan tillbaka ner till staden.

Nattclub inne i en inglasad trädgård med lysande lampor i träden och ett runt dansgolv. Tänk er tjejen från landet i Fisksjön vilken känsla. Dessutom dansade han som en gud och pratade bra engelska. Minns att han jobbade på bank och att vi brevväxlade i flera år..

När jag går här i snön och mörkret och tystnaden med frusna fingrar känns minnet nästan overkligt och så romantiskt och härligt. Så länge sedan och jag har nästan numera glömt hur det kändes att vara lite småkär och att vara kvinna. Nu ska ni inte tro att jag är bitter. Det är ju en tröst att veta att jag faktiskt har upplevt härliga stunder i livet en gång för länge sedan.

Men nu kära vänner är det bara att ruska på sig och återkomma till vardagen och leva så gott man kan. Värma händerna vid vedspisen och komma ihåg att ta tjockare vantar nästa gång man går ut.

Idag var det stora köttbullstekardagen. Datafia och jag gör det varje höst. Julköttbullar med kryddpeppar i, älgköttfärs och fläskfärs blandat.

Att göra saker tillsammans går dubbelt så fort och är dubbelt så roligt när man kan sitta och prata när man rullar köttbullar.

Efteråt kom resten av hennes familj och vi åt middag tillsammans. Köttbullar med potatis och gräddsås, pressgurka och tranbärsgele och lingondricka sitter inte illa. Så drack vi kaffe och nu har alla åkt och jag sitter och ser på "Morden i Midsommer" Ute är det mörkt och ruggigt.

Dagens ord:Det sägs att man ska leva i nuet men ibland känns det faktiskt bättre att leva i det som var och aldrig kommer tillbaka.