Alla inlägg under januari 2015

Av Anita - 30 januari 2015 13:48

 

Man ska leva i nuet, sägs det men skulle jag göra det skulle jag deppa ihop alldeles.

En dag som den här när det är gråmulet och snötyngt utanför då är det inte lätt att leva i nueet. Snön som kom igår är ungefär en dm blötsnö, tung som attan och snövallarna börjar bli jättehöga och jag skottar och lyfter och svär och får ont i ryggen och blöta skor och vantar. Två timmars jobb och jag är fortfarande inte klar men jag måste gå in och vila innan jag fortsätter.


Då mina vänner, vill jag leva i minnen om sommaren och dess ljuva tid. Lukta på rosorna i trädgåren. Visst är det fint med gula rosor. Tyvärr blommande den bara en sommar. Det är svårt med rosor i det här klimatet tyvärr.

 

Jag älskar den intensiva blåfärgen som riddarsporrarna har. Se så fint med daggdroppar på. Allt är vackert på sommaren.

Allt är skönt på sommaren.

Nakenbad efter bastun i ljummet vatten.

 

Solnedgången över sjön och lommens rop.

 

Det är sommaren som får en att överleva.


Nåja åter till verkligheten en vecka i januari. 

Måndag besök hos fd grannen på äldreboendet. Han är yngst av alla där och han är 73. Tycker att dom som jobbar där gör det för hemskt bra. Alla dessa gamla som sitter i sina stolar helt tysta och liksom väntar på döden. Så förfärligt att se. Jag är i alla fall glad att jag har sluppit vara vårdpersonal. Det skulle jag inte ha klarat upp. Dom borde ha bättre betalt.


Tisdag jobbade jag ett tag och sedan var Dansbritt och jag ut på ett litet äventyr och sedan åt vi lunch på hotellet, en väldigt smaskig "flygande Jakob". Sedan hem och skotta.


Onsdag var det väl till att skotta och på kvällen for jag till Storfiskarn på födelsedagskalas.


Igår kom PappersBeda en sväng och så skulle jag åka på vattenjumpa men då fick jag besö så jag kom inte iväg.


Nu sitter jag här och vilar en stund. Jag har börjat se en serie på Kanal guld. Dr Qwinn en kvinnlig läkare i vildavästern.Hon har en friare som heter Sullu och han är vän med indianerna och klär sig i skinn. Jäklar så snygg och sexig den killen är. oj oj oj. Jag trodde att jag hade slutat att titta på karlar men den skulle man kunna äta upp levande Jäklar. Ibland känns det jäkligt att vara en gammal kärring faktiskt.


Så där ja. Nu får jag skynda mig ut om jag ska hinna komma in till kl 15 när serien börjar.


Dagens ord: Ibland kan det vara bättre att drömma sig tillbaka till det som varit än att leva i nuet. 

Av Anita - 26 januari 2015 09:05

 

Igår morse sökte de första solstrålarna sig in i huset. Det var första gången i vinter. Kastade en stråle på fjärilstavlan från Kina och på min blå tavla med fjärilar. För varje dag lite närmare en drägligare tid.


Fredag och lördag var trevliga dagar trots allt. Fredagen var det PRO-resan till Östersund och revyn "Radio Börtnan". Innan det var dags för revy åt vi lunch tillsammans. Revyn var så där. Andra akten var bitvis rolig och dom hade med en tjej som dansade flamenco alldeles otroligt bra. Det var en hel del skratt och trevliga människor att umgås med. När vi kom tillbaka till Kälarne var vi några stycken som gick på hotellet och åt pizza så det blev en ganska lång dag innan jag kom hem.


Lördagen vakanade jat till ett lätt snöande. Inga fler planer för dagen än det vanliga. Skotta snö! Då dök AMV och gubben upp och ville höra om jag skulle följa med till Sollefteå. Inte tackar man nej när alternativet är snöskottning.


Vi var på loppis och på lite fler affärer och så fikade vi hos AMV:s brorsa. Det snöade rejält i Sollefteå. Stora tunga flingor. Så drog vi vidare till Långsele och hälsade på AMV o Gubbens dotter och familj.


Avslutade dagen med att äta lite middag i Hammarstrand.


 

Så igår var det bara att dra igång med att skotta snö. 15 grader kallt så det var väldigt fluffig snö som inte var så tung att skotta. Hörde ni va, ett positivt uttalande om snö. Man tror inte sina öron.. Pulsade ner till sjön och gick bort till Kinabrors hus på ett skoterspår för att kolla läget.


Så lagade jag vedlådan där ett hjul hade lossat så den vickade som attan. Det kom inga söndagsgubbar igår. Pratade lite med broder B som fyllde 50 igår. Så lade jag mig i soffan för att titta på tv och somnade som en gris under värmefilgen. Vaknade halv sju och upptäckte att jag glömt att det var bokcirkel. Attans Attans. Så det kan bli.


Från det ena till det andra så var det som sagt nysnö igår och då brukar det vara eoligt att titta på spår efter djuren. Förut brukar det vara älgspår. rådjur, harar och massor med tjäder. orrar och järpar. Nu finns det bara rävspår. De jaktgalna karlarna som finns alltför många häromkring har skjutit bort alla djur. Det är bara småfåglar och möss kvar.och säkert har dom skjutit småfåglarna också om dom inte är så svåra att pricka. Jag blir så ledsen och arg. 


En ond värld lever vi i och det blir värre och värre. Man kan knappt se på nyheter utan att det är krig, död och elände och plågade djur och människor. Vart ska de bli.


 

Nej nu slutar jag med eländet och vi drömmer oss tillbaka till sommaren ljuvliga tid. Till vita doftande rosor och grönt gräs och dofterna som finns överallt på sommaren. Visserligen doftar julgranen fortfarande lite grann inomhus men annars är vintern en doftlös och tråkig tid.


Dagens ord: Det är i alla fall lite ljusare. Hoppet är inte ute.

Av Anita - 21 januari 2015 13:27

 

Har du tänkt på att ofta när man tänker på någon eller något så dyker det upp nästan på en gång. 

Sista dagarna har det hänt mig inte bara en gång utan minst fyra gånger.

Jag har tänkt ringa flera personer och precis när jag skulle till med det så dyker dom upp i dörren.


Dessutom har jag letat efter en sorts tvättlina som drar ihop sig när man inte behöver den. Som jag letat i kataloger och på nätet och i affärer men icke nicke nej. Säkert görs dom inte längre.

Jag råka nämna det till Datafia och tror ni inte att hon hade en sådan liggande som jag fick. Hjälpen var alltså närmare än jag trodde.


Nu till det allra märkligaste. Härom dagen berättade jag att att fåglar och fjärilar brukar landa på mina händer och armar. men jag sa också att "fjärilar lär det väl dröja innan jag har på händerna".


Igår kväll när jag lade mig hände det. Jag tog min bok och började läsa och rätt vad det var så kom det en fjäril flygande och satt sig på min hand, en liten svartvit fjäril (inte en mal) Vacker med nästan genomskinliga vingar och med rutmönster i svart. Jag fortsatt att läsa min bok och fjärilen vandra omkring på min hand i nästan en timme innan den fladdrade iväg. Märkligt.

 

I söndags var det Gubbdag. De kom och gick gubbar hela dagen och kaffepannan puttrade varm hela tiden.


Igår jobbade jag och åt lunch med DansBritt. Resten av tiden har jag skottat snö och skottat snö men det ska vi inte prata om mer för jag har malt nog om det eländet redan.


Julgranen är fortfarande kvar inne men det har inte kommit några nya skott på den så jag vet inte hur den mår men den barrar inte i alla fall.


 

Ingen bastu har det blivit heller. Det känns så besvärligt att pulsa sig ner till sjön och skotta sig fram så det får vara ett tag.

 

Tankarna går till sommaren. Till stunder man kan ligga i gräset och lukta på blommorna, blåsa på maskrosbollarna och se fjunen blåsa mot den blå himlen och prata med fjärilarna som svirrar omkring. Höra fågelkvitter och humlornas surrande i lupinerna. Det du, då känner man att man lever och att hjärtat slår.


Dagens ord:Om man låter bli att titta ut slipper man se snön.

Av Anita - 18 januari 2015 10:05

 

Först kom det snö igen.

Sedan kom Mustaschen och det var länge sedan nu. Vi satt och fikade och såg på en gammal rolig film. Vi skattade åt äppelknyckarbyxor, sättet att använda titlar och söderkisar som busade.Vi hade en del opratat också och både han och jag är så förbannad på dom som far här varje dag och skjuter allt som dom ser. Snart finns inte en skogsfågel längre och en hare har jag inte sett ens spår av på hela vintern. Här som var så mycket djur förut..


När han åkt kom AMV och Gubben och vi pratade och åt och fikade och vips, fort som en höna skiter, hade hela dagen bara rustat iväg.

Bestämde mig för att låta snön ligga kvar och eftersom det var tö så försvinner den förhoppningsvis på gården i alla fall.

 

Ska vi prata om tröst eller feghet eller vådan av att ha en elfilt?

Vi börjar med TRÖST

En av bloggvännerna har tröstat sig med att köpa en ny telefon som tröst i januaris mörka kalla helvete. den värsta månaden på hela året.

Vad tröstar jag mig med då? Jo jag köpte mig en bukett tulpaner i förra veckan och så började jag gå på vattenjumpa. Det är nog 10 år sedan sist och det var riktigt roligt och att träffa kvinnorna som jag inte sett på länge. Det är PRO som har vattenjumpan så det ska jag fortsätta med.

Fick tag i biljetter till Östersundsrevyn och det ingick bussresa och var pro som anordnat så det var billigt. Ännu en tröst. Att få skratta är alltid uppmuntrande i vinterns hemska tid.


På sätt och vis är elfilten jag fick av Sonen också en tröst. Skönt att linda in sig i den när man kommer in frusen och förbannad och med värkande rygg efter snöskottning, men den har den verkan att jag tvärsomnar.


Feghet: Ärligt talat är det den bistra sanningen att jag är FEG.

Kinabror har sin fyrhjuling med snöblad ner i mitt uthus och jag får låna den om jag vill men jag vågar inte. Jag är lika rädd för fyrhjulingen som jag är för skoter, moped. traktor och motorsåg. Allt som brummar och går fort fyller mig med fasa. Det är bara att erkänna. Är man så feg får man väl gå där med sin snöspade och lida.

Feg föresten. jag är inte feg och rädd för mörker, spöken, vilda djur eller för att villa mig bort i skogen men som sagt rädsla för det som brummar så jag får skylla mig själv.

Trots det är det så att jag mitt våp kan tycka synd om mig själv när jag skottat ett par timmar. Sån är jag. Både lat och feg.


Nåja vi får trösta oss med att om några månader slår midsommarblomstret ut och fyller ängar med härligt blått.

 

Dagens ord: Jag beundrar alla modiga människor och jag vet att många av er bloggvänner är just det. Modiga.

Av Anita - 14 januari 2015 10:40

 

Vinterträdgård, då tänker man på en inglasad trädgård med exotiska växter, citroner och olivträd och sånt fint men faktiskt så är det väl en vinterträdgård det här också. Det är ju min trädgård och det är ju vinter. Nog faaan är det vinter.


Tänk om man hade råd att ha en dräng. Tänk om man slapp skotta och skotta och skotta. Jag skottade några timmar igår men orkade inte med att skotta. Efter två timmar är man ganska matt i både rygg och ben.

 

Jag hade varit iväg på byn och jobbat och fikat med DansBritt och så tog jag sparken och fort bort till Skåneungdomarna. Dom har lekt i snön, åkt spark och byggt en snögrotta. Nu är det dags för dom att åka tillbaka till landet där ingen snö finns men det finns ju halka och storm och gråväder.


 

Sparkarna är tillbakalämnade och titta så långt jag har ner till vedboden. Dit ska jag skotta idag men det är ju så kallt, 18 grader och jag blir iskall i ansiktet efter ett tag men jag måste ju faktiskt skotta dit ner för jag har slut på veden inne.

Ingen ska påstå att livet är roligt i snön men vad ska man göra. Det är bara att kämpa på men det blir lite jobbigt när det blir flera dagar på raken med snöskottning. Hörde att fram över helgen skulle det komma massor med snö igen.


Nej nu slutar vi att tänka på eländet. Kom nu inte och säg att det är gratis gym och träning för kroppen. Jag hatar sådana positivitetsuttalande. Det är bara kärringen Lanefält med sitt knip som kan komma på något sådant dumt. Skulle sätta en hoper sådana kärringar att skotta snö och bära ved hos mig så tror jag dom blev tysta ganska fort faktiskt. Konstigt är det egentligen. 


Nåja, eftersom jag levt på gammal skåpmat nu i flera veckor handlade jag igår och unnade mig en tulpanbukett.

 

Så fina och krispiga och färggranna dom är. Dessutom köpte jag mig en hel massa blodapelsiner för det är min älskilngsfrukt och just nu är dom saftiga och fina och goda. Man måste unna sig lite av livets goda om man ska orka med. Nej nu måste jag ut igen. Ha en bra dag och ni som har en gubbe eller en dräng som skottar åt er. Ta vara på honom. Han är guld värd så koka honom en riktigt god kopp kaffe.


Dagens ord: Ni som slipper skotta snö var glada och lyckliga. 

Av Anita - 12 januari 2015 11:11

 

Så är det verkligen. Det blir nästan aldrig som man planerat eller tänkt och konstigt att man alltid blir lite sur för att det inte blir så.

Som idag när jag hade planer på att åka och jobba och handla och äta lunch med DansBritt. Då är det 28 grader kallt när jag vaknar och ingen ide att ens tänka på att försöka starta bilen. 


Det ska visst bli snö också på eftermiddagen så nu blir det att stanna inne och elda. Fåglarna sitter utanför som ludna bollar och fryser och det har kommit en hel hoper med domherrar och då blir det oväder.

 

Jag har ju lite speciell kontakt med fåglar och fjärilar.

 

Nu lär det dröja innan någon vacker liten fjäril sätter sig på min arm.


Helgen har varit rätt ok. Det har förstås varit snöskottning men på lördag kom först PappersBeda och Gubben och fikade och sedan kom TuppOla. Båda hade med sig hundarna så dom fick busa lite i snön och vi satt inne och fikade och pratade en god stund.


Efter ett tag ringde DataFia och bjöd hem mig på eftermiddagsfika. Hon tyckte att vi skulle rensa hennes sista kakfat efter julen och där fanns det många goda kakor att smaska på. Jag har bara en burk med pepparkakor hemma.


Söndagen blev det mest att skotta snö och prata lite i telefon och som sagt. Det fanns planer för idag som inte blev av. Jag läste en av mina bloggkompisars inlägg härom dagen och hon berättade om bokmärken.


Om att hon hade många och bytte med sina vänner och jag hade många bokmärken. Tre fulla album med änglar och tomtar och vackra blombuketter.

 

Tänkte att jag skulle visa några av mina blad allt eftersom under den här veckan. Jag tror inte att jag bytt märken för jag var alltför förtjust i dom jag hade. Jag hade fått mammas gamla bokmärken och min fasters också. Ibland fick man en bokmärkeskarta i födelsedagsprecent. Det fanns att köpa på Kondrads affär i byn. Minns att dom hängde på en krok och man sjukades efter att få äga. Minns att jag gillade dom stora blombuketterna allra mest, speciellt dom som hade glitter på sig.


Vad ska man tänka en sådan här dag. Jo kanske man ska ta och börja plocka undan lite av julgrejorna, bara lite, inte ljusen i fönstren och inte julgranen men av alla massor med tomtar kan man kanske ta och ta bort en liten aning. Jag har väldigt svårt att skiljas från julen och från det varma röda.


Jag fryser om fötterna idag. Trots att jag eldar och värmepumpen går för fullt så är golven kalla. Raggskockar och tofflor håller inte kylan borta när det är så här kallt. Vinterdeppen frodas men vem är jag att klaga. Jag har ved och jag kan elda och jag behöver inte ut. Jag kan hålla mig inne och vänta in bättre tider.


 

Tror vi tar och drömmer oss bort lite grann. Tänk er veckan före midsommar då allt är grönt och doftande. Det är den tiden då grönskan är som grönast och ögonen är känsliga för grönt. Då går vi stigen mot Stedesbacken. Hör bäcken brusa och ser att marken är vit av harsyra. Ta en och smakar på den lite syrliga läskande blomman.


Över stedesbacken där styvmorsviolen blommar för fullt och in i skogen ska vi gå. Vi går där det är som mest slyigt och igenvuxet och blött och plötsligt så når oss den mest raffinerade underbara doft och mitt i det gröna står dom som de vackraste trädgårdsblommor som kommit alldeles fel. GUCKUSKON av oss här kallad GÖKSKO. Farmor berättade att när göken friar har han blommorna som tofflor på fötterna för att göra sig extra fin. Doften av en klunga med göksko är det finaste som finns, bättre än den dyrabaraste parfym. 


Ja det är bara att drömma sig bort till en bättre tid än den vi har precis idag i kylan. På tal om bättre tider så hittade jag ett gammalt foto till som fick mig att minnas.

 

AMV:s ena dotter och min lille Son. Dom hade varit ute och doppat skallen i lervatten och kommit in skitigare än skitig. Då hade jag inte ens ett badkar utan bara en liten balja men det gick ju jättefint att bada i den också. Söta är dom också och så små. Tänk så fort tiden går, nu är dom snart 40 år båda två, de små gulliga liven.


Få se om jag kan hitta några matrester att käka till lunch. Idag är det väl chanslöst att någon kommer och hälsar på när det är så kallt så jag får väl försöka ropa mig själv så gott det går.


Dagens ord: Det gäller att alltid ha en plan B eller att bara krypa ner under filten och försöka sova bort kalla dagen. 


Av Anita - 9 januari 2015 14:36

 

Solen gick ner vid så där kvart över två idag. En härlig fin vinterdag med -8 grader kallt, sol och inte en vindpust.

Tänk så olika man kan se på hur det är här i Fisksjön.


Brorsonen är här med två kompisar. Glada. trevliga ungdomar. Dom tycker att det är exotiskt. Exotiskt att mitt julklädda gammaldags hus ser ut som det gör.


Igår toksnöade det. Tunga stora lappvantar till snö och dom tyckte att det var häftigt. Jag tillbringade dagen med att stå vid spisen och göra älbiff med lök, mina potatisar t, stekta kantareller och sockerärtorna från min odlig, naturligtvis med lingonsylt, tranbärsgele och gurka.


Jag älskar att stå och laga sådan mat. Doften av maten och värmen från spisen. Tog fram blåbär, hallon och hjortron ur frysen och vi åt den med grädde.


 

Så roligt att se dom njuta av maten och tycka att det var både ovanligt och gott. Minns den lille brorsonen som förut nästan inte åt någonting. Det blev en stor karl av honom också som åt och njöt av maten han också numera..


 

Dom lånade sparkar och dundrade iväg nerför backen under vilda skrik. Dom byggde snöiglos. Hoppades på att få se en älg eller norrskenet. Tittade på stjärnorna som framträder extra starkt här i mörkret. Dom förvånades över tystnaden och isens sjungande när det blev lite kallare.


Dom drog iväg ut på sjön och pimplade.

 

Inte mer än krok på. Utan maggot eller mask lär man knappast få någon fisk en då behöver man ju varken rensa eller tillaga så det har ju sin charm det också hi hi.


Jag tog och for ut på sjön efter att jag skottat lite och suttit tillsammans med gamle A och sett på en gammelfilm och fikat. 


Ja ja jag måste väl medge att det är ganska vackert en sådan här dag även om det är vinter men det är solen som gör alltsammans.

 

Jag blev lite sugen på att bada bastu så jag tror jag ska gå ner och elda innan det blir alltför mörkt. Det var ett tag sedan jag bastade nu.


Nog är det väl konstigt att det som jag ser som enbart en jobbig tid  kan uppfattas som exotiskt och härligt av andra. Att mitt gamla slitna hus kan uppfattas som mysigt och härligt av unga människor. Att min enkla mat kan ätas men sådan matslust och glädje. Det är faktiskt ganska härligt men det vill nog till mer för att jag ska njuta av vintern men jag måste motvilligt erkänna att idag var det ingen plåga att vara utomhus, inte ens att skotta snön var lika jobbigt som vanligt.


Nu mina kära vänner så slutar vi med något helt annat. Tänkte att jag varje dag skulle lägga in en vacker blomma på bloggen. Blommor som får oss att tänka på sommaren.

Idag blir det näckrosen. Minns en gammal visa som började Där näckrosen blommar.

 

En liten näckros har jag i min damm men väst i sjön finns massor och borta vid Kolbjännsjön finns det också många och dom är lite magiska faktiskt. Dessutom gillar älgarna att äta de långa skälkarna. Mer än en gång har jag sett älgar stå i vattnet och mumsa. Jag är inte särskilt förtjust i vita blommor. kanske för dom påminner om snö, men ändå.


Dagens ord: Lyckliga dom som kan njuta av norrskenet, stjärnorna och av att göra änglar i snön. Jag för min del skulle kunna tänka mig att göra änglar i varm sand. 

Av Anita - 7 januari 2015 11:33

 

När jag läser mitt blogginlägg för fem år sedan slår det mig att för min del har livet blivit bättre faktiskt.


Denna förfärliga januari som var då. Det var 36 grader kallt och var kallt i flera veckor. Jag var tvungen att åka till jobbet varje dag och fick ha motorvärmaren på hela dygnet för att få igång bilen. Det var ca 8 grader inomhus när jag kom hem. Jag hade nästan slut på veden och vattnet hade frusit. Utan pengar och med värk i nacken och ryggen. Flanellnattlinne och varmvattenflaska i sängen. Fy sjutton så hemskt det var.


Nu är det inte alls lika kallt. Visst har det varit några dagar med kyla men inte så mycket snö och vissa dagar har det till och med varit varmgrader. Jag har numera min värmpump som gör att jag har det ganska varmt inomhus och vedboden är full med ved. Jag behöver inte ha motorvärmaren på annat än när jag ska åka iväg någonstans och jag har just nu inte ont någonstans.Jag har bara behövt skotta två gånger hitintills.


Ändå längtar jag till blommornas tid.

 

Rosornas doft och de lysande färgerna. Längtar till sommar. Önskar jag jag som så många runt mig hade råd att åka utomlands till värmen och solen men jag ska inte klaga.


 Det finns så många som har det så mycket värre och vårt land har blivit så hårt och obevekligt. Alla tiggare som sitter i kylan och fryser och dom som inte vill hjälpa sprider ut påhittade historier om att dom är ligor som har gott ställt egentligen. Undrar om det är nynasisterna som sprider ut sådana rykten som vi tror på? Jag bara undrar.


Så finns det ju många i detta land som har så dåligt ställt så barnen inte ens får riktigt med mat och dom blir retade i skolan för att dom inte kan ha fina kläder och nya telefoner. Vårt land håller på att bli rent hemskt.


Var tog medmänskligheten och godheten vägen. Alla ser till sig själva. Det känns så sorgligt att tänka på på det.

 

Nej vi tänker på sommaren istället och på blommorna och sommardanserna och baden i sjön och fina lugna kvällar ute på sjön. Vi tänker på grillfester och surströmmingsfester och skogspromenader och doftande hallonsnår och smultron på strå, På iskallt vatten i källan som bryter fram ur marken. På vadande i sjön med abborrar runt fötterna och vita skimrande näckrosor.


Vi tänker en stund på fåglar som kvittar glädjefullt i träd och buskar. Vi tänker på fjärilar som fladrar o doften från grekisk lövkoja som smyger sig in genom öppet fönster om natten. Det är då jag lever. Nu överlever jag bara.


Det sägs att man ska leva i nuet men jag har alltid haft svårt för det på vintern. Jag skulle helst vilja gömma mig under täcket och vänta på sommaren och det blir inte bättre med åren.  Men som sagt. På ett vis har jag fått det bättre.


Jag fryser inte inomhus. Jag behöver inte åka på jobbet tidigt på morgonen. Jag har haft tur. Ingenting är trasigt just nu. Jag har inte ont någonstans och frysen är full med mat så jag behöver inte svälta eller vara hungrig. 

Så vem är jag att klaga?

 

Nej men att längta och minnas är min lott. Nu börjar dagarna bli lite längre och det är något att vara tacksam för.

Jag ska snart dra iväg till Kälarne och hälsa på fd Grannen. Han ringer ju otaliga gånger om dagen fortfarande.

Utanför leker ekorrarna tafatt runt björkstammen och det är massor med småfåglar som mumsar frö.


Om jag inte kan hjälpa någon hungrig så kan jag i alla fall se till att djuren får mat och omvårdnad. Alltid något.


Dagens ord: För var vinterdag som går kommer vi närmare sommaren.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards