Alla inlägg under februari 2015

Av Anita - 26 februari 2015 12:59

 

I söndags kväll kom Sonen, Kinabror och Lille Jack efter en lång resa ända från Skåne. Så skönt att dom kommit och resan gått bra. Lille Jack som växt sedan jag sett honom sist var alldeles vriden efter att ha suttit i bilen så många timmar och kutade runt som en tok.


 

På måndagen kom två av mina meditationstjejer och hälsade på och hade med sig en liten goldenfröken som är lika gammal som Jack. Oj så dom busade och levde om i flera timmar. Det är skare på snön nu så dom kunde springa fritt precis överallt och det måste vara toppen för två 7 månaders busiga hundar.


När dom åkt kom Vägsamfällighetsrevisorn (vilket långt namn) och vi fixade bokföringen och fikade och pratade lite. Sonen han körde in ved och fyllde farstukvisten så jag skulle ha ved länge och sedan skruvad han upp några brandvarnare och stökade lite grann med sin fyrhjuling.


Jag gjorde iordning älgstek med sås och potatis och lite grönsaker och så kom Kinabror och vi åt tillsammans.


Tisdag for sonen och jag och handlade lite mat och resten av dagen var vi bara inne och latade oss. På kvällen tog vi sparkarna och for iväg på sjön bort till Kinabror för att äta middag.


Så kom då onsdagen och det är den dagen då jag ska på mitt årliga läkarbesök. Känner mig frisk och kry men ack så jag bedrog mig. Det var inte alls bra. Så typiskt När man känner sig frisk då är man sjuk och går man till läkare för man känner sig sjuk så visar proverna att man är frisk. Nedslagen och deppad åkte jag han och satt mig ner i fotöljen och bara satt.

Sonen kokade mig kaffe och stekte italiensk korv för att muntra upp mig.


Vi hade tidigare bestämt att vi skulle göra lite julfirande eftersom det blev missat i julas. 

 

Så jag gjorde Jansson och lite sill och TuppOlas älgkalvsylta 

På kvällen kom TuppOla en sväng.


Idag är det varmt och skönt men ganska mulet och grått. Sonen och jag har tagit ner julbelysningen ute och stora julbocken har fått gå till vila i traktorgaraget och tomtarna har fått flytta in i Brakskiternas Dal. 

Vi har tagit en promenad ner till badstranden och ån och tittat efter bävern.

Fåglarna kvittrar och ekorrarna leker i börken men jag känner mig rätt läg i alla fall.

 

Dagens ord: Man kan inte vara glad alla dagar.

Av Anita - 22 februari 2015 14:32

Jo, det är sant. Jag har köpt tanttrosor, ni vet sådana som går upp till midjan och är av mjuk bomull och med några små blommor på. Oj, så sköna dom är. Slut på vassa spetsar och trosor som kasar ner och skaver både här och där.


En sak slår mig. Förnekelsen. Det är vi människor bra på. Jag har träffat kvinnor som på fullt allvar påstår att stringtosor är sköna. Då ljuger dom för hur ska det kunna vara skönt att han något som skaver mellan skinkorna. Nej det handlar nog om att man vill vara sexig för männen precis som med högklackade skor. Det finns till och med dom som är så dumma att dom vinglar omkring med sådana utomhus i halkan.


Nej nu mina vänner behöver jag inte ens tänka tanken på att vara sexig för männen så hädanefter blir det tanttrosor för mig.


Nåja, det är väl inte det jag ska skriva om. Nej det ska ju handla om vad jag gjort sedan sist.

 

Vädret har varit fint den här veckan. Det har inte blåst och det har känns väldigt vårlikt faktiskt.


Måndag: Besök av två av mina meditationsvänner.


Tisdag: Åt semlor tillsammans med gamle A.


Onsdag: Fika med Mustachen och på kvällen hade vi Meditationstjejer en träff och vi hade det väldigt roligt. Vi skrattade och det behövs i vinterns tid. Många skratt och vi är verkligen en härlig grupp.


Torsdag: Först till Kälarne på provtagning och hem igen. På eftermiddag åkte jag iväg igen och hälsade på fd grannen på äldreboendet och sedan var det vattengympa och bastu.

Hem igen och åt lite och sedan for jag till Hammarstrand för att gå på kurs.

Den här gången handlade det om labyrinter om dess betydelse och historia. Så intressant. 

Jag har ju labyrinter i min trädgård. Först mina blommor är planerade som labyrinter och så bland björkarna har jag gjort en labyrint med en kompass i mitten men jag har aldrig förstått betydelse, Som vanligt har jag bara gjort som jag känt.


Fredagen var ett strålande väder , lugnt och varmt och skönt. Satt ute i solen och lyssnade till hackspettarna som försökte överrösta varandra. Jag måste ha många runt huset, minst 6 stycken i alla fall. Småfåglarna har börjat sjunga och kvittra och solen värmde skönt. Tog en sparktur på sjön också. Njöt.

Frampå kvällen kom TuppOla och Storfiskarn och hälsade på.


Så blev det lördag och jag vandrade skoterspåret mot Kolbjännsjön där det var öppning för öringsfiske. Tänk att för varje år känns det tröttsammare och tröttsammare att klättra upp för backarna. Det är mest backar hela vägen och rätt många kilometer att gå. Men....även i år orkade jag med.

 

Det var massor med folk på isen i solgasset. Dom flesta hade fått fisk så jag minglade runt och pratade med folk och sedan tog jag stigen ner till Håsjö för där var det lättare att gå. Datafias dotter skjutsade mig hem.


Sedan gick jag tvärs över Fisksjön till Skekviken till "Mitt ljus i Mörkret". DansBritt hade lånat min spark och åkt i förväg. Vi fick kaffe, vi fick gosa med hundarna och titta på skidåkningen på tv. Jag är ju inte så intresserad egentligen. Skidor är ju förfärligt hemskt jobbigt. Trevligt hade vi i alla fall.

Sedan drog vi hem över sjön och gjorde oss lite soppa och satt och vilade framför tvn. Ni ska veta att det var nog väldigt långt som jag gick igår, i alla fall bra mycket över en mil så man var lite matt i benen.


Nu väntar jag. Kinabror, min Son och lille hunden Jack är på väg från Skåne och kommer snart fram hit och det ska bli så roligt att träffa dom igen.


Veckan som kommer är det fullt upp också så vem säger att det är tråkigt att vara pensionär. Nu stundar det bättre tiden när solen har kommit. Förhoppningsvis fina dagar ute på sjön och med ansiktet mot solen för att få in så mycket ljus och värme som möjligt är.


Dagens ord: Även en liten stjärna lyser i mörkret. 

Av Anita - 19 februari 2015 09:53

 

I måndags kväll var jag hos Datafia och hennes dotter går på utbildning och hon skulle skriva om hur pensionärer upplevde hur det var att vara gammal och hur ska man svara på det.

Alla har ju sin egen upplevelse och framför allt handlar det ju om hur man mår, om man får vara frisk så är man ju i en helt annan sits än om man är sjuk.

Så man kan klart konstatera att hälsan är det som styr.

Det andra är ju pengarna. Har man skitdålig pension kan man inte göra så mycket roligt.


 

Här kommer min upplevelse och hur jag tycker att det är.

+ Tid att umgås med sina vänner och sitta i timmar och surra och prata och bara låta tiden gå. Det hann man inte förut för allt som skulle utföras på den lilla tid av fritid man hade.


+ Sovmorgon. Tänk att få sova så länge man vill och sitta uppe hela natten och se på film om man nu vill det.

+ Man kan vara ute och uträtta det som ska göras medan det är ljust. Slut på att skotta snö och bära ved i mörkret med pannlampa på skallen.

 

+Vara lat om man vill för trots allt kan man göra det man skulle en annan dag.


+Tid att resa och uppleva saker men när man nu äntligen har tid så har man inga pengar. Det sket sig.

- Att inse att det är begränsat tid att hinna med det man tänkt som tex att åka till Skottland. se trädgårdar i England och vandra bland bergen på Maderia och framför allt än en gång få se Italien.


-När man blir sjuk så går det inte över lika fort som när man var ung, en vanlig förkylning kan vara i veckor.

- Rädsla för att bli riktigt sjuk som tex få en strok eller canser och att få sluta sin tid som ett kolli i en sjukhussäng.

- Att anhöriga och  vänner blir sjuka och dör före mig.


+ Tid att urtforska skogar. djur och blommor.

- Att man börjar se sämre. Jag som inte ens har läsglasögon men skulle behöva det.


 

- Rädsla för att inte bli uppbjuden på danser.

-Alla snygga män kan vara ens barn eller barnbarn.

-Att man liksom blivit osynlig.

-Att man inte längre vill se sig i spegeln.


 

-Att man inte längre kan gå ner i spagat eller gå ner i brygga och att senorna i benen är som uttönjda gummiband i trosor, fröna och stela och att hoppa över diken och på stenar är liksom en utopi. Fast varför skulle man göra det egentligen?  


+ Att inte längre bry sig så mycket om vad andra tycker utan få vara en egentinnig kärring så mycket man vill.

 


+ Att man kan gå omkring i träningsoverall hela dagarna och inte ens kamma håret om man inte vill.


Ja. alla upplever det natruligtvis som olika men ibland kan jag faktiskt tycka att det är skönt att inte vara ung och ha så mycket bekymmer framför sig, med främligsfientlighet och arbetslöshet och ett allt mer kallt och hårt sammhälle att leva i så känns det ganska skönt att slappa omkring här i skogen och bara få vara jag. Får man bara vara frisk så är det väl helt ok men det skär lite i mig att jag ser så förfärligt gammal ut och att alla unga är så vackra och släta.

 

Nåja, man får väl försöka acceptera det också. Man får väl försöka se det med humor.


Dagens ord: En sak är i alla fall rättvis. Alla blir vi gamla om vi får leva så länge. 

Av Anita - 16 februari 2015 17:39

 

Det första som blir snöfritt är bergskanterna och ända sedan jag var pytteliten har jag drabbats av bergsläntan, att få komma högst upp på berget och titta ut över världen.


När jag åker nerför Mansjöbacken tornar det upp sig BERGET. Det enda runt omkring här som jag inte varit upp på.

AMV och jag har försökt finna vägen upp men misslyckats. Stigen som jag vet fanns är för länge sedan förstörd av kalhyggen.

Nu känns det som om vi ska göra ett nytt försök till våren för vem vet hur länge vi orkar klättra i berg. Trots att vi försöker förneka det i det längsta så är vi i alla fall gamla kärringar.


Helgen har varit trevlig. Sofiepropp har varit här. Vi började med att göra armband av gummisnoddar.

 

Hon kan göra många olika modeller och gjord gjorde ett men det var rätt svårt och tidsödande så det är nog ingenting för mig.


 

Så bakade Sofie ett samiskt bröd som man skulle grädda i het stekpanna på spisen. Det blev faktiskt riktigt gott.

 

Så gjorde vi plankstek som vi brukar göra när Sofipropp är här.

 

Jag hann också gå ner till sjön för att se om det fortfarande var vatten på isen men det hade frusit till och var rätt fint på sjön. Nu blir det nog för Kinabror att börja pimpla när han kommer hem till helgen.


 

Faktiskt hittade jag en buske med jättefina utslagna videkissar. Så tidigt och så konstig men så fina och mjuka och lurviga. Dom ger en liten hint om att det börjar bli vår snart. 


Idag såg det faktiskt ut att vara en riktigt fin dag. Bara 5 grader kallt och solen sken. men.....när jag kom ut kände jag att det blåste den ilsknaste kalla vind som stack genom märg och ben.


Jag for ner till Hammarstrand för att träffa Vägbasen och få lite hjälp med bokföringen. Han har flyttat till en lägenhet tillsammans med frun som var den finast jag någonsin sett. Ljus från alla håll, utsikt ner mot älven och in på byn och en härlig energi och väggarna fulla med de vackraste tavlor man kan se. Plötsligt kändes mitt hus som ett sunkigt mörkt ställe med alldeles för mycket prylar överall. Nåja det blir snart vår och då blir man inte inne så mycket.


For hem och försökte igen med bokföringen och den funkade helt plötsligt och jag kan dra en lättandens suck för det i alla fall.

Nu ska jag snart fara till Datafia som fyller år idag och gratta henne.


Vad mer jo, ekorrarna måste väl få vara med på en liten bild, eller rättare sagt ekorren. Det är lögn i helsike att få med alla fyra på en gång för dom far omkring så fort så det går inte.

 

Dagens ord: Bättre att vara lat och lycklig än stressad och städad.

Av Anita - 14 februari 2015 09:30

Öppnade en burk med makrill i tomat och tappade den upp och ner på nytvättade mattan. Makrill i tomat är gott men luktar förfärligt. Nåja, händer det inte värre saker än så en sådan här dag så får man väl vara nöjd.


När man halkar sig ut till brevlådan och får ett jättefint hemgjort kort från en vän blir man så varm om hjärtat.

 

Det är inte samma sak med ett mail eller ett meddelande på facebook. Titta så fint. Det är så sällan det kommer ett kort eller brev i postlådan så man blir onekligen väldigt glad.


Torsdagen halkade jag iväg till Kälarne. På hotellet kom en lång man fram till mig och frågade om jag inte kände igen honom vilket jag inte gjorde. Men så kom vi på att han och hans två syskon härstammade från Håsjö och att vi träffats för länge sedan. Bla hade jag målat en dalahäst till kvinnan men det hade jag glömt. Vi satt där och pratade en lång stund och dittan och dattan och folk i byn. Trevligt.


Så for jag till äldreboendet för att hälsa på fd grannen. Där satt jag en stund i korridoren och pratade men en farbror som sa att han kände sig nervös. Hoppas han kände sig bättre sedan. Man kan ge av sin tid. Jag som inte har så mycket pengar kan åtminstone ge av min tid och prata med folk för det är ofta det man behöver, någon att sällskapa med.


Så blev det vattengympa och bastu med tanterna och sedan halvsov jag framför tvn trött och ren.


 

Fick en bok igår som jag faktiskt tänkt på länge. 

Det handlar om att kunna säga nej

"Om du är en person som alltid ställer upp och hjälper andra. Iblland så till den grad att det faller tillbkaka på dig själv på ett negativt sätt. Här får du lära dig den svåra konsten att säga nej."


Ska ha med den på meditationsgruppen för hur många är vi inte som bara ger och ger och så småningom tas det för givet. Ack ja, så många jag känner som är sådana. Nu pratar jag inte om mig själv men om många jag känner.


Igår morse ringde en av mina klasskamrater och undrade om vi skulle ses på hotellet för att äta lunch. Strax innan hade jag bestämt med en gammal jobbarkompis att vi skulle ses där och då blev vi ju tre. Dessutom träffade jag en av dom gulliga vedänglarna och så min första sambo och några andra gamla bekanta. Trevligt, trevligt. Man måste ut och träffa folk. Man kan inte bara halka omkring ute eller sitta och drägla över Sully på tvn.


Någon annan dag ska jag ta fram stygghumöret och göra ett ilsket inlägg om banker och om SCAhöjdare som får milijoner för att sluta när dom skämt ut sig medan anställda får det sämre och sämre men som sagt. Det tar vi inte på alla hjärtans dag. Nu ska vi vara snälla.

 

Därför tar jag fram min vänliga sida och skickar er alla en fin bukett med rosor och en jättekram.


Dagens ord: Ni som har någon att krama, krama på bara.

Av Anita - 10 februari 2015 13:48

 

Tö, halka på vägen och gårdsplanen är som en skridskobana med vatten på. När jag gick ut imorse försökte jag vända bilen på gårdsplanen och det bara spann och rörde sig inte ur fläcken. Jag skulle iväg på en tillställning med musik men det var ju bara att ställa in. Nu blev jag så less så nu skiter vi i det här och vandrar iväg till sommaren. I alla fall i tanken.


Tänker prata lite om en blomma som en del kallar för ogräs. Varför säger man det om de blommor som sprider sig och klarar sig i alla vädern? När man bor här då får man kämpa för att få till blommor sä jag år så glad för dom som sköter sig själva och inte behöver så mycket omvårdnad.

Lupinerna. Om man försöker sätta för är det nästan omöjligt att få dom att ta sig men lyckas man få till en enda planta så har man snart trädgården full av vackra, ståtliga. färgranna blommor.

 

Det börjar med bladen. gröna frodiga där daggdroppar glittrar. Så kommer blomspirorna i alla färger.

Om man tittar noga på dom så är dom oftast tvåfärgade. Titta få du se.

 

De vita lupinerna finns det en särskild historia om. Lägg en vit lupin i en glasskål i solgasset en hel dag. Då har man ett ansiktstvatten som det sägs att man blir yngre av

.  

En del sorter av lupiner mal man rötterna och använder som mjöl. Ska vara bra för dom som inte tål vanligt mjöl.

 

Starka, tåliga och vackra. vad mer kan man begära.

Doften är inte stark men ljuv. lite honungsdoftand. Fjärilar och humlor flockas i hopar runt omkring och det är ett evigt mysigt humlesurr från lupinängen.


När blomningen är över blir det gråludna frökapslar som också är vackra på sitt sätt.

Har man många som jag har så hör man hur det smattrar precis som när man poppar poppcorn när dom spricker och kastar ut sina frön som blir nya plantor i ännu några färgkombinationer.


Det brukar hända precis då det är dags att plcoka svarvinbären. Nu i vinterns tid minns jag doften och svartvinbär och ploppande av lupinerna som en glad musik aoch ett minne av sommaren.


 

Så till sist kan man hacka upp lupinerna och bladen och använda som gödning. 

Så kära vänner glöm att lupiner är ett ogräs.


Dagens ord: Det en del kallar ogräs kan vara både livskraftigt. starkt, vackert och nyttigt.  

Av Anita - 7 februari 2015 15:06

 

De senaste dagarna har det varit lite farande hit och dit.

Torsdag förmiddag gick det åt några timmar till att sopa och skrapa av bilen och få upp de igenfrusna dörrarna. När det var gjort drog jag mot Kälarne och var på macken och åkte till äldreboendet och fd grannen. När det var avklarat åkte jag till hotellet och tog en kopp kaffe tillsammans med Snälle S och några andra gubbar i väntan på vattengympan.

Det är så trevligt att sitta i lugn och ro och surra utan minsta stress.


Vatten gympa skulle alla få ha. Så skönt att efteråt trängas i bastun och komma hem med en skön mjuk känsla både inombords och utanpå kroppen. Man sover också väldigt skönt de här nätterna efteråt.


Fredagen vaknade jag av att det var ovanligt varmt inomhus och det hade helt plötsligt blivit plusgrader. Det droppade från taket och till och med vinden var ljummen. Man kunde nästan inbilla sig att det var vår, fast jag innerst inne visste att det bara var en tillfällig förbättring.


DansBritt, hennes kompis och jag for på hotellet och åt lunch och vi gjorde oss ingen brådska. Vi satt och pratade och träffade bekanta och satt i oss blåbärspaj med vaniljsås till efterrätt..

Så en tur på affären och även det tog tid för jag träffade många att prata med.


Kanske är det det som är skillnaden mellan stad och land. Här känner man många och har inte så bråttom och det är ju väldigt trevligt att prata bort en stund utan att behöva skynda sig.


Imors vaknade jag av att det blåste rent förfärligt och stundtals var det rena snöstormen och snön kom från sidan så man såg nästan inte ut.

Tittade ut och småfåglarna hade nog gömt sig och i fågelhuset stack tre svansar ut ur fönstren. Där inne hade ekorrarna trängt ihop sig bland fågelfröna.


Jag började stöka med räkneskaperna till Vägföreningen men fick inte till det så jag tappade lusten alldeles.

Tänkte baka mig en potatis till lunch men fick för mig att någon hungrig skulle komma så jag gjorde två och mycket riktigt när jag var klar så kom DataFia och åt lunch med mig och pratade bort en stund.


 

Usch man vill inte titta ut på ovädret och det suger luften ur en på något vis.

Inga fina bilder går det att ta heller men man får väl leva på minnen från sommaren som var och tider då livet sjöng en muntrare sång.


Tiden då röda söta smultron träddes på strå, när hjortronen smakade sött i munnen och de blå fjärilarna fladdrade runt överallt i trädgården och jag simmade ut i månstrimman. Då när danserna,. sommarens höjdpunkter, fick hjärtat att klappa lite fortare.

 

När man gick runt och vattnade alla blomlådor och krukor och luktade på blommorna.


Dagens ord: Även den längsta vinter tar slut någon gång. 

Av Anita - 4 februari 2015 14:28

 

Jo då, det är verkligen sant. Jag som är en omtänksam  person vet att dom flesta som kommer till mig blir irriterad av att höra göken i gökuret ropa varje halvtimme men idag är jag själv och då får han gala bästa han vill. Det är trots allt ett litet sällskap.

 

Jag fick ett gökur i somras och så jag har längtat efter ett sådant. Jag hade ett förut men där kom ingen gök ut utan bara en flicka som gungade. Jag GILLAR gökur. Ja ja jag vet att det är ute och omodernt men det skiter jag i.


Som jag berättat förut fick jag hjälp med snön i söndags. men måndagen och tisdagen fortsatt det att snöa.

Måndagen gick jag ut och började skotta någon timme men sedan kom en av gubbarna med en bullpåse och sedan han åkt började jag klä av julgranen.


Det tar några timmar för jag har så mycket julsaker och det går sakta för jag funderar så mycket under tiden. Varje kula och varje sak har en historia, ett minne från förr och alltid undrar jag hur det är nästa jul. Vad ska hända under året som kommer framåt? 


Igår fortsatt jag att plocka av och klippte av lite grenar. Oj så mycket barr det var. 

När jag klippte av grenarna hittade jag det sötaste lilla fågelbo. Funderade på vilken fågel som bott i det.

 

Stedesbacken där granen stått är fullt av fåglar och ett härligt fågelkvitter riktigt omfamnar en när man sitter där på backen bland styvmorsviol och prästkragar och tittar ner mot sjön som glittrar till mellan björkarna. Längtar till sommaren. En längtan som riktigt får mig att bli tårögd.


Bygger fåglar nya bon varje år eller återkommer en del till samma bo? Tänk att jag inte vet en sån enkel sak. Jag trodde i min dumhet att jag visste en del om fåglar. Är det någon som vet? Tala om det för mig?


Nåja, jag spar det lilla boet och lägger det i en skål så länge.

 

Tänk vilken röra det blir när julen ska ut. Mitt i allt kommer Gamle A. Vi åt lunch och han hjälpte mig med dammsugaren som fastnad igen och så flyttade vi lite grejor. En av grejor som får mig att få psykbryt är dammsugare. Det är alltid något trassel med dom när man äntligen fått sig till att ta fram eländet men som sagt. Det ordnade sig.

Sedan han åkt gick jag ut och skottade lite grann och det tog emot väldigt ska ni veta.


Bilen är igensnöad och står där och hångrinar åt mig och jag bestämde mig fort för att låta den stå och inte åka någonstans.


Nu imorse borde jag gått ut och skottat men ryggen värker så in i norden så jag bara matade fåglar och hämtade posten. Tar och dammsuger och torkar golven och plockar undan julsaker.

Eldar lite och tänker att jag borde hämta ved men det är oskottat så det får vara. Imorgon är ju en dag och kanske känns det mindre tungt då.


Pratade med min Bloggvän Skatan igår för hon fyllde år. Vi började prata om tiggare och hur världen blir allt grymmare. Man skulle kunna tro att vi är tillbaka i medeltiden. Spöstraff och bränna människor levade. Det är ju fullständigt vansinnigt. 


Hörde att Norge skulle börja sätta fängelsestraff på tiggare och även till dom som hjälper tiggare. 

Jag som gillat Norge och norskar blev väldigt besviken. Fattiga människor för det allt sämre och dom rika får det allt bättre. Tänk så många rika som lurar åt sig pengar, åker och äter på skattebetalarna och arbetsgivares pengar och inte får dom något fängelse inte, möjligen att dom får något annat jobb  med ännu bättre betalt. Har man duktiga advokater som man har råd att betala så kan man komma undan skatt också. Mycket pengar som skulle kunna gå till dom som behöver. 


Dagens ord: Det är då fasen skillnad på skit och pannkaka minsann. 

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards