Nu sitter jag med facit över mitt liv och ler åt hur ovetande man var vid 17-årsåldern Så romantiskt man var och vilka höga tankar man hade om kärleken. Alla pocketböcker man läste som handlade om romatik och kärlek. Man slukade böckerna med glupande aptit och trodde att livet skulle bli lite så.

Livet skulle vara lätt att leva trodde jag då. Fast egentligen var jag nog ingen sprallig brud, mer lite tankfull. 

Och åren gick och männen kom och gick. Valen jag gjorde blev alltid fel. Även mina jobb blev ju fel. Jag tog råd från andra som blev helt fel. Trodde alltid att alla visste bättre än jag. Jag som var en utemänniska tillbringade över 40 år av mitt liv med att sitta på kontor och glo ut genom fönstret och längta ut. Allt det jag drömde om att bli blev om intet. Det fanns så många drömmar. Keramiker, jobba med trädgård eller barn eller varför inte bli författare.

Nåja, det fanns ju ljusa ränder i livets mörka trasmatta. Min son, djuren och dansen. Barnen och alla vänner som jag fått träffa genom livet. Alla blommor jag har fått se prunka i min trädgård och på ängarna utanför.

Att bli pensionär gav mig friheten tillbaka och jag kunde vara ute så mycket jag ville men så började kroppen säga ifrån. Det var harpest och sorkfeber. högt blodtryck och diabetes och all skönhet var plötsligt borta.

Ser en ful och sur kärring i spegeln och dessutom fattig. Allt jag tänkte göra. Vad blev det av? Borta med vinden. De flesta av mina bekanta kan unna sig att resa bort hit och dit. Jag kommer knappt till grannbyn.

Det känns som om det blir mörkare och mörkare ränder i livets trasmatta. och de ljusa ränderna blir tunnare och tunnare.

Visst hade det kunna vara värre. Jag får nöja mig med att se på "lets dance" på tv istället för att dansa själv och titta på snygga "Sulli i "Dr Qvinn" istället för att njuta av att se riktiga män i verkligheten. Att se mina vänners bilder från sina resor.

Nåja en sådan här grå dag är det väl läge att städa. Eftersom jag redan är på dåligt humör så kan man väl spä på det med något tråkigt. Det finns en hel del hundhår att ta reda på efter att ha varit hundvakt en vecka.

Den här tiden tittar jag till mina blommor och ser att rätt många har dött under vintern. I det längsta har jag hoppats att dom skulle klara sig men det är bara att kasta dom.

Kanske skulle jag sätta frö nu men det känns som det kvinnar. Kanske ska jag skita i alltsammans. Vad är det för mening?

Dagens ord: Bättre att vara rik och frisk än sjuk och fattig.