Nu sitter jag med facit över mitt liv och ler åt hur ovetande man var vid 17-årsåldern Så romantiskt man var och vilka höga tankar man hade om kärleken. Alla pocketböcker man läste som handlade om romatik och kärlek. Man slukade böckerna med glupande aptit och trodde att livet skulle bli lite så.

Livet skulle vara lätt att leva trodde jag då. Fast egentligen var jag nog ingen sprallig brud, mer lite tankfull. 

Och åren gick och männen kom och gick. Valen jag gjorde blev alltid fel. Även mina jobb blev ju fel. Jag tog råd från andra som blev helt fel. Trodde alltid att alla visste bättre än jag. Jag som var en utemänniska tillbringade över 40 år av mitt liv med att sitta på kontor och glo ut genom fönstret och längta ut. Allt det jag drömde om att bli blev om intet. Det fanns så många drömmar. Keramiker, jobba med trädgård eller barn eller varför inte bli författare.

Nåja, det fanns ju ljusa ränder i livets mörka trasmatta. Min son, djuren och dansen. Barnen och alla vänner som jag fått träffa genom livet. Alla blommor jag har fått se prunka i min trädgård och på ängarna utanför.

Att bli pensionär gav mig friheten tillbaka och jag kunde vara ute så mycket jag ville men så började kroppen säga ifrån. Det var harpest och sorkfeber. högt blodtryck och diabetes och all skönhet var plötsligt borta.

Ser en ful och sur kärring i spegeln och dessutom fattig. Allt jag tänkte göra. Vad blev det av? Borta med vinden. De flesta av mina bekanta kan unna sig att resa bort hit och dit. Jag kommer knappt till grannbyn.

Det känns som om det blir mörkare och mörkare ränder i livets trasmatta. och de ljusa ränderna blir tunnare och tunnare.

Visst hade det kunna vara värre. Jag får nöja mig med att se på "lets dance" på tv istället för att dansa själv och titta på snygga "Sulli i "Dr Qvinn" istället för att njuta av att se riktiga män i verkligheten. Att se mina vänners bilder från sina resor.

Nåja en sådan här grå dag är det väl läge att städa. Eftersom jag redan är på dåligt humör så kan man väl spä på det med något tråkigt. Det finns en hel del hundhår att ta reda på efter att ha varit hundvakt en vecka.

Den här tiden tittar jag till mina blommor och ser att rätt många har dött under vintern. I det längsta har jag hoppats att dom skulle klara sig men det är bara att kasta dom.

Kanske skulle jag sätta frö nu men det känns som det kvinnar. Kanske ska jag skita i alltsammans. Vad är det för mening?

Dagens ord: Bättre att vara rik och frisk än sjuk och fattig.

 

Karin

10 mars 2015 14:28

Du verkar lika låg som jag är fn. Vad ska vi hitta på?
Vi får trösta oss att vi var smala och snygga en gång i ungdomen.
Nu är det skrutt, och jag har ont i ryggen efter en dans med en kavaljer som höll mig helt tokigt i en hambo. Troligen har jag en muskelsträckning, för det är väl inget revbensbrott??
Kram till oss båda!
Karin

http://pixelmojan.se

 

Ingrid

10 mars 2015 16:40

Ja, du Anita, nog sörjer man sin förlorade ungdom och kväljs när man ser hur kroppen förändrats! Tyvärr är det ingenting att göra åt. Det är bara att låta bli att titta och ändå vara tacksam över allt den har klarat.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Äppelblom

10 mars 2015 23:38

Det är ingen idé att titta tillbaka och önska att man hade gjort si och så. Det är inte alls säkert att det hade varit bättre.
Jag är faktiskt lite avundsjuk på dig ibland för jag tycker att du lever ett rikt liv. Du har en massa goa trogna vänner som du träffar och ni gör trevliga annorlunda saker. Krämpor får vi alla efter 60 år, så det slipper nog ingen.
Jag reser inte alls fast jag har råd till det, jag köper inte en massa onödiga prylar (snarare rensar jag ut) och jag har slutat dansa eftersom mitt högerknä är kass. Men, jag går gärna en promenad och lyssnar på bäcken och korparnas kraxande ovanför grantopparna. Då mår jag bra och är lycklig! I det enkla bor det vackra ...
Stor kram till dig och må så gott!
"Jag tror jag ska göra som dig - jag struntar i blomfröna i år."

http://skogsvandring.blogspot.com

 

margareta wårenius

11 mars 2015 05:26

oja - inte sitter du i sjön inte - friheten, äktheten, den gudomliga tystnaden, eget betald hus, vänskapen ,

anita , det finns folk som inte ens har ett eget boende!

 

Göran

11 mars 2015 06:01

Margareta och Anita; Det finns folk som inte ens har ett boende...
Ö V E R H U V U D T A G E T !
Men, Anita... Författare blev du ju. Du författar ju här och folk både läser och kommenterar. Att sen både åren och tyngdlagen tar ut sin rätt på oss alla förr eller senare är ju ett oundvikligt faktum.
Jodå, jag har minsann också varit slank och vacker(?) i flera omgångar men nu sitter trivselvikten som klistrad på en och hur man än bär sig åt är det så mycket svårare att få kilona att ramla av en än det var för bara sådär tjugo år sen. Och tjugo år sen är ju nästan nyss, eller hur?
Så varför måste det gå så fort?

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 

Soldansare

11 mars 2015 18:44

Ibland när jag tittar på gamla kort kan jag bli förbannad på mig själv att jag inte hade vett att njuta av att jag var så slank och söt när det begav sig, utan bara tyckte att jag var ful och klumpig.
Jag tänker inte skriva att man ska ta sig i kragen och tänka på att andra har det värre (för det finns det ju alltid någon som har). Ibland måste man ha rätt att vara missnöjd ändå. Men jag kan bara säga att jag ofta är lite avundsjuk på det liv som du beskriver på ett så levande sätt här. Och vacker är du faktiskt fortfarande, så det så.
Varmaste kramar!

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Annika

12 mars 2015 21:06

Lika bra att inte titta bakåt. Men jäklar vilken häftig bild på dig där på båten. Jag tycker du är både cool och snygg fortfarande. Nu hoppas vi på att solen fortsätter skina även i helgen. Nu vill jag ut och leta vårtecken. Kram på dig.

http://www.badtant.bloggo.nu

 

Eivor

12 mars 2015 22:47

Du får se det positiva, att du haft ett roligt och bra liv där du både kunde dansa och .... hoppa rep, vad vet jag.
Själv har dansat som en galning, nu ganska orörlig. Men jag ser det roliga jag haft. Försök göra det det går.

Kram på dig

http://www.ullsag.bloggo.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...

  Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det.   Igår var en märklig dag. Jag kl...