Visst vet jag att det är alldeles för tidigt att plantera penseer men så stod dom där på affären 6 st i en liten låda. Söta rosa penseer och jag kunde inte motstå dom. Ibland kan man inte motstå frestelser så idag planterade jag dom i krukor utomhus. Då kan man ju ta in dom om det blir alltför kallt.

Jag hade sällskap av hunden Jack och han har blivit en busig hundtonåring. 

Först stal han min häxkvast och sedan åt han upp några av blommorna på mina nyplanterade penseer.

På tal om frestelser. Inser nu att det är dags att ägna mig åt något annat än att titta på Dr Qvinn och "Tillbaka till Aidensfeld". Nog vet jag att det inte är riktigt fint att glo på tv. Det finns dom som säger med lite högfärdig ton att dom minsann aldrig ser på tv utan gör nytta istället. som att läsa krångliga böcker eller springa så fötterna blör. En del har inte ens tv och tycker att dom är såååå kulturella. Skit samma, vem bryr sig. Jag hinner både vara ute och läsa böcker och jag må erkänna att jag tittar en hel del på tv under vintern och det är kul och avslappnande.

Nu när våren kommer med fina kvällar så blir det annat och det ska jag säga. Jag skäms inte ett dugg för mitt tvtittande så det så.

Igår var det en hel del på gång. Åkte och hälsade på gammelgrannen på äldreboendet och sedan till sköterskan. Hon tittade på min handled och gav mig en tid hos läkaren fast inte förrän i slutet av månaden. Kanske har jag en spricka på något litet ben. Vi får väl se. Det känns så onödigt nu när jag har så mycket att stöka med utomhus. Jag ska inte gå in på alla sysslor som väntar på mig men jag kan säga att det är krattning och ved och allt möjligt annat. Att göra listan skulle bli ett helt blogginlägg långt och det ska jag bespara er.

Så var jag iväg på vattengympa även om jag bara kunde göra en del grejor.

Så hem och äta och till Hammarstrand på kurs. Vår lärare hade varit i Toscana och berättade så jag blev alldeles matt. Nu på måndag börjar ett program med TVErnst där han är i Tsocana. Jag har något oavslutat med just Toscana och har alltid velat åka dit.

Även om jag är sorgligt medveten om att inga tjusiga italienare längre skulle titta efter mig men nog skulle jag klara att njuta ändå av maten och landskapet och värmen och känslan och musiken. Oj oj oj.

Om jag kommer dit vet jag att jag skulle bli som rosen som oväntat blommar i fönstret efter att ha tillbringat en mörk vinter i en jordkällare. Det är så jag kan känna mig ibland i detta kalla mörka.Livet: Släpp ut mig. Ge mig pengar så jag kan uppleva några av mina drömmar innan ålderdomen sätter sina giftiga klor i mig ännu mer.

Dagens ord: Hoppet är det sista som dör.