Är det bara vi som bor nära naturen som tänker som jag? Nu när kälen i marken sakta tinar upp och jorden blir lite mjukare då kan man, om man stillar sig ch lyssnar och känner riktigt, känna hur det rör sig i marken av allt som växer och vill upp i ljuset.

I luften är fullt av fladdrande vingar och jag går ut på bron varje kvall för att lyssna till fåglarna. För varje dag kommer nya toner i fågelsången, många vackra men en del skräniga som björktrastarna som har kommit i stora flockar.

När jag var yngre var den här tiden full av förväntan och blodet kändes som om det strömmade fortare i kroppen. Allt spännande som skulle hända och låg framför en som en skimrande matta. Den mattan, mina vänner. har med åren blivit sliten och luggig och vad finns att se fram emot för en gammal kärring som jag?

Nu lämnar vi dom här funderingarna och går över till sista dagens händelser.

Läkarbesök och rtg och som tur var så var det inga ben i handen som var av men det fanns andra skador som väl kommer att läka sig själv. Handstöd och Voltaren och tålamod är det som gäller och mitt tålamod är inte en av mina bästa egenskaper. När jag ser allt som jag skulle göra och inte kan blir det lite missmodigt.

Ja, till slut blev det då sista april. Jag hämtade Sofiepropp vid bussen. Vi åt hos Kinabror och sedan for vi ner och tittade på brasan.

Det ösregnade och där stod den tuffa kören och sjöng och blev naturligtvis genomblöta. Tappert sjöng dom Vinter rasat och Sköna maj välkommen. 

Trots ösregn och kyla hade byborna kommit. Vi är ett härdat folk minsann.Kaffe på Håsjögården värmde gott efteråt.

SofiPropp och jag for hem och började se en film "Små gula citroner" och eldade i braskaminen. Vi hade tänkt att det skulle bli en lugn kväll men så fick vi se att "Mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön hade tänt en jättebrasa.

Han ringde och bjöd Kinabror, Sofiepropp och mig hem till sig på ärtsoppa.

Klart vi for och på vägen började det blötsnöa och regna om vart annat men hos "Mitt ljus i mörkret" och sambon var det massor med trevliga människor och inne i huset var det varmt och skönt så vi blev kvar där rätt länge och myste.

Ibland blir det oväntade bäst.

Vi var ut en sväng och tittade på brasan för så småningom lugnade det sig men snö och regn. "Mitt ljus i mörkret" lyste ganska fint av egen kraft minsann och Sofiepropp hon hade som vanligt telefonen uppe.

Den flickan har minsann ett helt underbart vackert hår. Där ligger man i lä.

Vi sov länge igår morse och när man tittade ut var världen vit igen men som tur var så försvann snön frampå dagen.

Kinabror har åkt till Skåne idag för att vara barnvakt till sina barnbarn men jag kan inte följa med och det känns trist

Det är konstigt så besvärligt det blir när man inte kan använda båda sina händer. Det ska ju räfsas i trädgården och stökas i jorden. Däck ska bytas på bilen. Att bygga och snickra är ju en omöjlighet och bänken under björken har jag lejt bort till Gamle A att göra. Nu blir det att be om hjälp med en hel del saker och det är det värsta jag vet.

För fasen det kunde varit värre och jag borde ju vara van. Är det inte harpest och sorkfeber och trasigt knä så ska det väl vara något annat varje år och det är väl så det ska bli. Jag hatar den här jävla ålderdomen då man inte tål ett dugg utan att bli dålig men som sagt. Det kunde vara värre men inne i skallen finns det så mycket som snurrar och som jag ville göra och så blir det just ingenting.

Dagens ord: Utan de regniga grå dagarna skulle de soliga dagarna vara färglösa.

 

Ingrid P

2 maj 2015 10:28

Så sant Anita! Alltid är det något som sätter käppar i hjulen. Men som sagt det finns soliga dagar också. Det är bra att ha förmågan att njuta av dem. Djuren och naturen är ju alltid en njutning.

 

Bamse31

2 maj 2015 13:02

Vi börjar med dina naturupplevelse å funderingar:
Du har det förspänt som kan uppleva så mycket fågelsång å andra företeelser. Jag blev glad i morse när en ringduva satte sig på min tomt å började sjunga: "var är du min fru, var är du min fru, va!"
Å sen kunde jag höra en koltrast ett stycke bort. Men sen hörde jag inga mer ,fåglar. Det lär ha kommit en ekorre till vårt grannskap, min dotter såg den häromdan på vårt staket, men jag har inte sett den än.
Har satt upp en holk i plommonträdet, men vet inte om den är bebodd än.
Vi har ont om småfåglar här, kanske beroende på hökar som bor i skogen på Skogskyrkogården inte långt härifrån.
Den där skimrande mattan du skriver om; den finns kvar å blir allt värdefullare likt en gammal orientalisk matta. Var glad för det!
Du har mycket än att se fram emot, du unga "gamla kärring"! Åsså ditt hår: Det
är klart att du inte kan jämföra dig med en 20- åring, men massor med kvinnor är nog avundsjuka när dom ser den hårmassan som du bär, var glad över det. SofiePropp är en söt å litet mullig tjej, som jag tror många killar borde vara intresserade av ( såvitt jag sett på bilder av henne). Det där trådsmala mannekängidealet tror jag är förbi. Jag har aldrig gillat "bengetsidealet".
Det var trevligt att ni fick en fin Valborgskväll hos grannen på andra sidan sjön. Ärtsoppa! Passade alldeles utmärkt till rådande väderlek. Kören har jag kommenterat på annan plats. Ta hand pm din hand, Anita. Kram.

 

Göran

2 maj 2015 13:42

Gillar särskilt dina slutord! Så är det - kontrasterna, motsatserna behövs för att uppskatta det vackra och roliga. Vore det julafton året om skulle man väl längta efetr en sketen tisdag i september eller nåt. Precis som jag brukar säga att vi behöver blodpudding och fiskpinnar ibland för att värdesätta oxfilén och laxen! Ha en skön helg!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 

Flurig

2 maj 2015 20:01

Så väl jag känner igen detta ! Det bästa med att vara pensionär (förutom att få sova tills man vaknar själv på morgnarna) är att Kina flyta ut på landet och följa vårens (och sommarens) intåg dag för dag! Förut kunde det vara så att körsbärsträden hade stora blomknoppar då vi åkte in till stan på söndagskvällen, för att vara utblommade när vi kom tillbaka ien.
Jag förstår också din stres över att inte kunna jobba med trädgård och annat, själv tampas jag med flera infektioner och feber, så jag varken orkar eller får jobba. Lite frön har jag stoppat i krukor i alla fall, mein inte som jag brukar.

 

Anki

3 maj 2015 05:38

Som alltid ett tänkvärt slutord... för så är det!
Kan bara hålla med om att det inte är kul att åldras och inte längre ha kraft att göra allt det man gjord utan problem för bara några år sedan... suck...
Skönt ändå att det inte är något brutet i handen... och att du har många vänner som ställer upp när du behöver :)
Ha det gott!

http://ankistankar.blogspot.se

 

Karin

3 maj 2015 19:25

Att be om hjälp, Anita, är svårt! Men nödvändigt ibland!
Kommer tid, kommer råd!
Nu får vi njuta av härliga maj, och fågelsång! Göken är på väg! Den gol hos oss igår, och sa att den var på väg norrut!
Kramar Karin

http://pixelmojan.se

 

Annika

3 maj 2015 21:40

Man vill nästan inte vara inomhus för att man kan missa nåt viktigt som händer i naturen. Älskar bara den här tiden vi nu har framför oss.Tur att det inte var nåt brutet men ändå tråkigt att vara lite handikappad just nu.
Kram på dig.

http://www.badtant.bloggo.nu

 

TantGlad

4 maj 2015 22:18

Bara älskar dina slutord som ÄR sååå kloka. Så sant och sååå tänkvärt.

Må så gott och kram från mig.

http://tantglad.bloggo.nu

 

Tezz på Endeavour

5 maj 2015 10:31

Åh vad jobbigt med handen! Hoppas den blir bra fort!
Du skriver som alltid så medryckande och härligt. Man riktigt känner hur man är där mitt i allt.
Vilken härlig gemenskap ni verkar ha!
Kram och krya på handen!

http://www.sailaway.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...

  Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det.   Igår var en märklig dag. Jag kl...

  Det har varit en hel del sista veckan Lördagen var det årsmöte nere i byn och vår nya ordförande hade fixat att dom som ville kunde komma och underhålla. Dessutom hade hon lagat en massa god mat. Faktiskt hade det kommit mer folk än det brukar o...