Direktlänk till inlägg 13 juni 2015

SÅ KOM MYGGEN

Av Anita - 13 juni 2015 08:17

Igår hann jag med mycket och var inte på latsidan ett endaste dugg. Något hände när det blev lite bättre väder.


Började med att klippa gräset i två timmar.

Så kom Kinabror och Jack. Hunden Jack hämtade posten. Han har lärt sig det nu och det går så fint bara han får en godisbit när han lämnar den.. Vi fikade och sedan gick jag bort till Stedesbacken för att sätta morötter.

Jag satt där och grejade med jorden och tänkte på alla människor som odlat där i hundratals år före mig. Undrade hur dom haft det. Omgiven av fågelsång, fjärilar och blomdoft och en och annan surrande mygga kände jag energin strömma mot mig. Alla dessa violer och mandelblom och vita fjärilar och jorden under händerna och glittret från sjön mellan björkarna gjorde att jag kände mig bra till mods.

 

Så vandrade jag genom skogen bort till Kinabror. Tittade om guckuskorna slagit ut men det var knappt att det gröna kommit upp. Åt lunch hos honnom och sedan gick vi alla tre tillbaka hem till mig. Reste upp värmaren som blåst omkull och Kinabror skakade mina mattor. På grund av min skadade hand klarar jag inte om just den rörselsen även om jag är mycket bättre. Så städade jag hela huset.

 

För första gången på länge blev det lugnt och fint på sjön och även om det kom några droppar regn så var det ganska varmt för en gång skull. Middag hos Kinabror och sedan for jag ner till Datafia och vi tog en promenad bort till kyrkan för att vattna blommor.

 

Så har häggen till slut slagit ut och luften var full av de ljuvligaste dofter och sjön låg blank som en spegel och en hop med får låg på gräset i en stor ring och var så fridfulla.

 

Äntligen Äntligen

När jag kom hem gick jag badstrandsrundan och blåbärsriset var så fullt med blommor. Tror aldrig jag sett så mycket.

 

Myggen börjar komma igång och det surrar runt skallen och nere vid sjön ropade lommen och massor med sjöfåglar for omkring.

 

Plockade groblad för att göra tinktur och hittade mjuk och fin kåda som så småningom ska bli salva. Nu börjar naturen ge av sina gåvor.


Så dagen var suverän. Häggdoft, ingen blåst, tulpanerna slår snart ut och allt är lysande grönt.

Jag börjar bli alltför postiv nu så ni kanske inte känner igen mig så jag ska berätta att de sista dagarna har vi ätit surströmming. kålpudding. ärtsoppa och bruna bönor. Säger bara som så. Magen är lite i olag och det är tur att jag liigger ensam i sängen och kan fisa hur mycket jag vill.


Idag är det slut på lugnet och blåser som vanligt men regnar inte i alla fall.


Dagens ord: Mitt i eländet kan det komma en riktigt fin dag så man ska aldrig ge upp hoppet.



 
ANNONS
 
Ingrid

Ingrid

13 juni 2015 14:36

Det där med myggen gillar jag inte, men de fanns på Stenstugu igår kväll också. Jag klarade mig dock och fick inte ett enda stick.
Med den dieten förstår jag att det bubblar lite extra i magen.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Karin

Karin

14 juni 2015 08:45

Jag kan riktig föreställa mig den spegelblanka sjön och lommens rop! Men myggen de otäcka, får ni behålla!
Ha en fin söndag!
Kram Karin

http://pixelmojan.se

 
Göran

Göran

14 juni 2015 10:14

Med tanke på vad du käkat hoppas jag att du inte svalt något tuggummi. Om du inte förstår vad jag menar så hänvisar jag till länken längst upp i inlägget i min blogg från igår. (som jag vet att du läst eftersom du skrev en kommentar till musiklänken)
Om någon skulle utlysa en tävling om Sveriges vackrast belägna kyrka borde er ligga bra till. Andlöst tjusigt!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 
Mia

Mia

14 juni 2015 17:14

Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.

Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m & mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.

Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar.

Vad jag gör på min fritid!
Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt.

Om den jag söker!
Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta.

Vad vill jag göra med dig!
Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand.
Vilken kontakt är jag öppen för IRL - Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul
Etniskt ursprung Europeisk
Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän / Chattvän
Läs gärna min blogg:
miamiamia.bloggplatsen.se

Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad!

Mitt liv ! Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.

Skämmas över ensamhet ?
Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta.

Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak.

Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest.

Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt.

Varför är det så ?
Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ?

Ensamhet!
Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ?

Att veta eller inte vet!
Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall när man undrar och vill veta. Man skonar ingen genom att undanhålla sanningen och
verkligheten.

För att kunna gå vidare måste man få ett avslut, ibland går det inte att få det, då får man skapa sitt eget avslut. Bygga upp en bild som stärker beslutet att ta första steget till ett nytt liv.

Det finns saker man aldrig kommer bort i från, men desto fler man kan lämna bakom sig, desto färre behöver man släpa med sig in i framtiden.

Jag ska städa i min ""ryggsäck"" nu, jag ska tömma den på allt jag inte behöver, kanske behöver några fläckar skuras bort, vissa kanske inte ens går bort. Då får jag täcka över dem, dölja dem. Bara jag vet vad som finns där. Ingen annan.

Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt.

Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också.

Tankar och känslor !
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också,

Förbjudna tankar ?
I bland far tankarna runt så det nästan gör ont i skallen, tankar som bara drar mig neråt. Vad är det för mening? Varför gör det så ont? Varför ska jag när det inte spelar någon roll? Om jag inte vaknar i morgon, om jag inte kommer till jobbet i morgon, om jag inte kommer hem i morgon. Visst skulle jag saknas men mest för att jag skapar ett problem med att inte komma till jobbet, eller ingen betalar hyran. Men sedan då när det obekväma är över och det praktiska är löst? Mina barn! Javisst skulle de bli ledsna visst skulle de sakna mig, men sedan då när gråten och längtan är över? Att leva enbart för sin egen skull är svårt, det är så svårt att det inte går. Glädje, kärlek, behov, samhörighet, gemenskap är ord som vill få dig att vilja, att vilja andas, att vilja vakna, att vilja äta, att vilja sova...att vilja leva. Vad är det då som får mig att göra det jag gör. Att gå upp om morgonen, ta på mig kläderna och gå till jobbet. Vad får mig att le när det passar och att skratta på rätt ställe. Någonstans inom mig finns minnet kvar. Det om hur det var när jag var lycklig, när jag var lycklig och ville leva.

Att acceptera !
Det är nog det svåraste som finns att kunna acceptera att jag är ensam. Jag har levt i ett långt förhållande där vi varit sammansvetsade och gemensamt tagit beslut och hanterat svårigheter men också delat de lyckliga stunderna. Att sedan stå helt ensam med allt är fruktansvärt, man är sårbar, känner sig utlämnad och förvirrad. Jag har delvis vant mig men känslan av att inte längre ha en annan människa vid sin sida som förstod allt man sa och kände inger en känsla av tomhet. Även om jag har vänner och släkt så har de sina egna liv, det är inte alltid lätt att tynga dem. Jag har insett att jag aldrig kan få tillbaka det jag förlorat men optimisten i mig säger att jag kan komma nära.

Hoppas att ni kan hjlpa mig med detta ! Tack i förhand! På återsende.

Det som är lätt med min Asperger!
Vara med djur (det ställs liksom inga krav då, det är helt kravlöst).
• Umgås med barn (det är samma sak där, helt kravlöst).
• Prata och umgås med vuxna (Det är lätt det också, fast bara om de känner mig).

Skriva ned mina tankar och funderingar.
Skriva på msn.
Prata via nätet med jämnåriga (då känner ju inte de mig och har inga förutfattade meningar).
• SMS:a om det är något särskilt (föredrar det framför att ringa. En del tycker om att jag gör det, andra inte).
Det som är svårt med min Asperger!
•.Ta mig för saker (alltså att göra saker om jag inte blir tillsaggd).
Vara social (Jag funkar bäst för mig själv)
• Inte våga ringa samtal till läkare, sjukvård, färdtjänst bland annat (vågar inte prata med de jag inte känner på telefon).
•I nte kunna prata och umgås med jämnåriga utan att det känns jobbigt.
• Inte kunna stänga av ljud (Fokusera i en diskussion om det är fullt med ljud runt omkring).
Prata med de jag inte känner.
Titta folk i ögonen.
• Åka buss.
• Vara på stan länge (ett tag går bra sedan blir jag trött i huvudet).
• Prata över huvudtaget (om det inte är med familjen). Föredrar att skicka sms så långt det går istället för att ringa folk.
• Blir trött om det är mycket ljud omkring mig.
Finns säkert fler. Gäller bara att komma på dem.

Snälla ni kom in och läs min blogg om mitt liv vetja!
Att vara annorlunda liv med diagnoser!

DELA OCH SPRID MIN BLOGG VIDARE!
DET SKULLE BETYDAR MYCKER FÖR MIG OM NI GJORDE DETTA FÖR MIN SKULL!
TACK I FÖR HAND!

miamiamia.bloggplatsen.se
mia2@home.se

/ Mia.

http://miamiamia.bloggplatsen.se

 
Lena

Lena

14 juni 2015 22:29

Myggen kom till oss också. Men hellre den än småsvean... Usch och fy för dessa små kräk som kommer in överallt.

Björksav har vi tagit i år. Ska börja tidigare nästa vår. Härligt när naturen delar med sig!
Lena

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 
Annika

Annika

15 juni 2015 08:51

Härligt. Tänk vad vädret påverkar oss. Du bor ju så fantastiskt vackert så man blir ju nästan lite små religiös. Trots att vi inte bor så långt ifrån varandra så har Häggen blommat klart här och nu är det Syrenens tur. Nu blev jag glad då jag läste att du är glad...det smittar av sig.
Kram på dig.

http://www.badtant.bloggo.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Torsdag 16 aug 12:54

  Lyckokänslan finns kvar hos mig fortfarande efter gårdagskvällens härliga dansupplevelse på Hanssons Loge i Långsele.   Det har fattats något denna sommar och nu vet jag vad. Dansen. Tänk så roligt det var. Klasskamraten Monika och jag åk...

Av Anita - Onsdag 15 aug 08:47

  Kräftskiva skulle det bli, så det så. På AMV och Gubbens veranda skulle det bli, men västanvinden tänkte annat. Den gjorde sitt bästa att skicka iväg sina ilsknaste och kallaste soldater för att hindra oss.   Redan mitt på dagen började st...

Av Anita - Söndag 12 aug 10:42

  Äntligen är veden färdigstaplad i vedboden och den blev knökfull. Nu behöver jag inte längre våndas när jag går förbi vedhögen som aldrig ser ut att bli mindre. Den har legat där och hånskrattat åt mig i flera veckor och jag har inte mäktat vara...

Av Anita - Fredag 10 aug 09:47

  Vid halv 8-tiden är jag klar att börja stapla ved, det evinnerliga vedhelvetet, men om jag inte ska börja med att skälla och gnälla så må jag erkänna att torkad björkved doftar gott. Ser ni nu fick jag till något positivt i alla fall.   Pr...

Av Anita - Onsdag 8 aug 15:02

  Igår kom värmen tillbaka. Jag höll som vanligt på med veden från morgonen, den mystiska veden som aldrig tar slut.   Sedan hade jag en skön eftermiddag. Jag satt tillsammans med Kinabror, Broder B och hans fru på bryggan och det var lugnt s...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se