Direktlänk till inlägg 15 september 2015

GLAD PENSIONÄR ELLER SNARARE LAT PENSIONÄR

Av Anita - 15 september 2015 14:12

När jag slutade jobba hade jag massor av planer men sanningen är den att jag blivit latare och latare och latare.

Vad är det för fel med oss kvinnor för jag vet att det finns många fler än jag som är på dette viset.

Alltså vi vill vara lata men får dåligt samvete när vi är det.

Hoppas att den nya generationen kvinnor blir annorlunda och unnar sig latheten.


Att istället för att gno som en tok ligga i hammocken och se guldlöven virvla runt i vinden och läsa en tidning eller bara njuta.

 

Det är något särskilt med luften och dofterna i September. Jag vill helst vara ute hela tiden. Så då är jag det.


I söndags kom min vän kloka S på besök. Hon och jag har inte träffats på ett helt år så jag tog med henne på en vandring runt min lilla by.

Vi gick bort till Kinabror och så på de små stigarna mellan oss.

 

Vi gick in genom porten till vättarnas rike och älvornas äng. Vi gick bort till Stedesbacken och så hem på stigen därifrån. Vi hade en mysig eftermiddag och eldade i kaminen och fikade när vi kom hem igen.

Så kom TuppOla och hade med sig lite älgköttfärs till mig och det var minsann välkommet. Inget är så gott som älgkött.


Söndagskvällen blev orolig. Katten Morris kom inte in på kvällen när jag ropade och jag var vaken ända till klockan 2 innan jag gav upp. Den katten är inte så smart så jag var rädd att han blivit överkörd av någon bil. Det har varit massor med bilar på vägen eftersom det varit älgjakt så man vet aldrig.

Klockan 7 igår morse gick jag ut i morgonrocken och nere i uthuset kom katten tassande med nyvaken blick och undrade "Va då". Vi gick in och lade oss igen och hopkrypna i sängen somnade vi och sov till klockan 10.

Sånt kan man göra när man är pensionär. Katten spann och jag skulle tro att jag snarkade.


Tänker på sommaren som gått och alla projekt jag tänkt göra som inte blev av.

AMV och jag skulle upp på det här berget, ett av dom jag inte varit upp på.

 

Synd för vem vet om vi tar oss upp dit nästa år. Man vet aldrig med de kroppar som börjar bli ankomna och slitna.

 

Loppisen som jag skulle få iordning. Måla väggar. sätt upp hyllor och fixa golv. Pytt skit så det blev.

 

Allt det vita och avflagnade på huset som skulle skrapas och målas. Pytt skit så det blev med det.

 

Bryggan som som isen förstört och som skulle lagas. Pytt skit så det blev.

Fönster som skulle putsas.

Sånt som jag skulle göra nu när jag är ledig istället för att driva runt och plocka bär och ligga och läsa i hammocken.


Idag har jag i alla fall varit och jobbat en stund och hälsat på hos PappersBeda. Där sitter det minsann inte fast. Hon håller på att reparera och byta ut köket.

Annars har jag pratat i telefon med flera av mina vännen och lek med katten och planterat vita tulpaner runt dammen.

Ätit hallon från buskarna på källarkullen och röda krusbär och några jordgubbar som faktiskt finns kvar.

Tror nog att det blir ytterligare en lat eftermiddag.

 

Jag tar och lägger mig i hammocken igen och doftar på rosorna och hör fontänen plaska och ser på de gula löven som far omkring i solen som guldpengar.


Dagens ord: Ett hårt arbete kunde varit ett lätt arbete om det gjorts för länge sedan. Å andra så är det kanske sista dagen man kan ligga i solen i hammocken och reste av jobbet finns kvar nästa år om ingen smygit hit och fixat det åt mig.





 
ANNONS
 
Ingrid

Ingrid

15 september 2015 19:24

Visst ska man passa på att njuta och vara lite lat när man kan. Jobbat och gnott har vi väl gjort tillräckligt. Nu ska vi ha det så bra vi bara kan!!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Göran

Göran

15 september 2015 19:34

Rätt! Varför göra idag vad som kan skjutas upp till imorgon eller senare. Med lite tur har då någon annan redan gjort det så då slapp du ju.
Och... det där berget står säkert kvar nästa år också!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 
Lena

Lena

15 september 2015 20:15

Men njut av att du kan kosta på dig att vara "lat"! Jag hinner/orkar inte ens blogga och tycker ibland att jag har inget att skriva om. Du har ju massor att berätta och glädjer oss genom dina bilder och texter. Tack för dessa!

Lena

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Susanne

15 september 2015 23:03

Att vara lat är också en konst! Och något fler borde lära sig! Jag övar mig varje dag på att bli lite latare! Tack för en fin dag ute hos dig och i din fina skog! Där trivs jag :-)! Klok och klok nåja men jag kan väl bli hihihi!

 
Familjenbloggen

Familjenbloggen

15 september 2015 23:17

Fina bilder!

http://familjenbloggen.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

hubblibubbli!

16 september 2015 11:15

Ungdomar kallar det för att " chilla " och det gör dom ofta.
Tror du dom planerar, ja! man kanske skulle ha skrapat en vägg och
målat innan vintern.

 
Karin

Karin

16 september 2015 14:05

Att slappna av och känna sig lat, är skönt tycker jag, och det gör vi idag!!
Imorgon....oh vad vi ska jobba imorgon, eller hur!
Kramar Karin

http://pixelmojan

 
Korpunge

Korpunge

16 september 2015 14:10

Vilket skönt och härligt inlägg du bjuder på!
Det där med latheten hänger nog kvar längre tillbaka i tiden då all tid skulle jobbas bort, annars var man inte duktig nog. Allt som inte är akut kan väl få vänta någon gång tycker jag, det måste få finnas plats för inre njutning och reflektioner också. Underbar vätteskog.
Ha en fin onsdag ♥

http://korpunge.bloggo.nu

 
Zaq

Zaq

16 september 2015 16:39

Helt rätt, nog har du slitit, mer komemr om jag "känner" dig rätt!
Jo, jag far till Kroatien igen, ön och staden Krk och ska där unna mig att lata mig riktigt mycket, bara strosa, äta och dricka gott och hoppas hinna odla lite simhud också ;-) en tripp över dagen till Venedig blir det också, har du som varit mycket i Italien varit där?
Ska bli så skönt, men ser ut att få en hel del regn, men det är då varmare än regnet här så det blir nog bra ändå...

http://zaq.blogg.se

 
Annika

Annika

16 september 2015 18:04

Jag tror faktiskt att den yngre generationen är duktigare på att kunna ta det lugnt och inte ha så många måsten. Men jag jobbar verkligen på det jag med. Sååå häftig bilden är på granarna där på väg till vättarnas rike och älvornas äng. Du bor verkligen fint.
Kram på dig vännen

http://www.badtant.bloggo.nu

 
Dunsaluns

Dunsaluns

22 september 2015 20:01

Vilken underbar port, den med granarna bakom ängen.. Det där berget i fjärran som man bara vill gå bort till och klättra upp. Det är en längtan som jag ofta känt, som du säger, man ska passa på medan man kan, men ni kan säkert gå upp dit nästa sommar, eller under senhösten, än är det inte snöigt.. Och även om man inte går upp dit så kan det vara nöjsamt att titta och fantisera och längta dit... I flera av mina berättelser gör personerna det, de längtar till ett berg de ser i fjärran.. Ha det bra!

http://dunsaluns.bloggplatsen.se

 
Miaannorlunda

Miaannorlunda

22 september 2015 21:37

Hej! Jag heter Mia och är en 44-årig två barns mamma och fru. Vi bor på landet på en gård. Min blogg handlar om familjen, ridning, våra hundar, promenader, hästar, stickning, smycke, göra handverk, scrapbooking och min vardag m.m
Här i denna blogg ska jag berätta om min vardag om mina svårigheter med diganoser m.m Vad jag gör på fritiden m.m Den ska också handar om min familj m.m
Jag skulle beskriva mig själv som pratsam, kreativ, rastlös och med en humor som få förstår sig på. Jag älskar att uttrycka mig kreativt, såsom måla fota, sjunga och skriva. Annars tycker jag om att lyssna på musik, hänga med sköna människor, plöja mig igenom tv-serier, dricka kaffe, äta sötsaker och en massa annat.
Här på bloggen skriver jag om in vardag och om psykisk ohälsa, och jag gör mitt bästa för att peppa, hjälpa och inspirera andra. Jag hoppas du finner detta intressant och fortsätter läsa.
Jag bloggar om hur det är att leva med aspberger, koncentrationssvårigheter och mkt mer. Även om hästar och ridning.
Det är ganska skönt att skriva som det är och får ut mina tanka öppet här. Vad som helst. Ett tecken på hjälp. Hur gör man en blogg så det kan nor ut till alla. Fundera på att skriva om mitt liv hur jag har det i mitt tråkia liv. Mina funderningar m.m
Mitt namn är Mia, och jag är född 1970, bor i ett hus på landet tillsammans med min man, våra barn, våra hundar m.m Jag driver en blogg om psykisk ohälsa.
Min blogg skiljer sig från andra bloggar inom ämnet genom att jag på ett öppet och ärligt sätt berättar om psykiska svårigheter utan att läsningen blir allt för tung och ledsam.
Vill gärna blogga om det här!
Jag med Aspergers syndrom, Autism, utvecklingstöning o.s.v
Jag har kämpat med mitt dåliga mående i hela livet och kommer förmodligen tampas med det så länge jag lever. Men i dag hanterar jag det på ett bättre sätt än jag någonsin gjort tidigare.
Tyvärr tar inte mina motgångar slut där. Utan 2003 dog min mamma.
Mammas död kom väldigt plötsligt och helt utan förvarning vilket försatte hela vår familj i chock och sorg som är väldigt svår att hantera. Jag har fortsatt att kämpa på så gått det går. Jag har svackor som kommer och går i bland mer och i bland mindre.
Men jag kämpar fortfarande på. För jag har trots allt detta fortfarande livskraft kvar. Jag tänker inte ge upp!
Jag försöker hålla en trivsam och positiv ton i livet trots att det är svårt.
Men jag har mina guldkorn i min familj, mina hundar och mina intressen m.m
Bloggen handlar ju främst om mig och vad som händer i mitt liv, både positivt och negativt. Jag är alltid öppen och ärlig i bloggen.
Jag skulle aldrig medvetet skriva någonting för att skada någon!
Jag tjänar inte heller pengar på min blogg så allt ni läser är mina personliga åsikter.
I min blogg skriver jag också mycket om attityder gentemot psykisk ohälsa och jag bloggar om psykiska olikheter för att minska tabun och sprida vetskapen om hur det är att leva med psykisk ohälsa.
Jag vill att skammen som ligger i att vara psykiskt sjuk ska försvinna och det samma gäller alla fördomar som finns kring psykiska olikheter.
För kontakt:
mia2@home.se
Kom in och läs min blogg vetja!
Hemsidan: miaannorlunda.bloggplatsen.se



E-post:
mia2null@home.se

Hemsida:
miaannorlunda.bloggplatsen.se

http://miaannorlunda.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Tisdag 13 nov 09:45

  I det grå och trista vädret så tröstade jag mig med en ÅsaNissefilm men det var nog den sämsta jag sett. Jag gillade inte att det var fel gubbe som spelade Sjökvisten. Ingen är som den riktiga Sjökvisten. Han är för härlig. Som vanligt kom Åsa...

Av Anita - Fredag 9 nov 21:17

  Gråvecka och grått är mitt humör också och jag skulle tro att jag inte är ensam om det. Det finns nog gott om sura kärringar och gubbar i grå november.   Fast det finns dom som är födda med ett glatt humör som ingenting biter på. Vad tråk...

Av Anita - Tisdag 6 nov 08:27

  Att vakna till en solig och fin morgon fast det är november gör att jag ändar planerna. Inget inomhusjobb idag utan bara vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att andas in den klara höstluften innan det blir för kallt.   Hunden Jack få...

Av Anita - Söndag 4 nov 08:03

I det grå, i halkan under däcken och under skorna då blir jag lite glad att det är finväder.    Igår tog vi långa promenader efter stranden och lyssnade till sjöns mullrande och isen som gick sönder och klirrade och väsnades.  Skuggkvinnar vandr...

Av Anita - Fredag 2 nov 07:36

  När jag vaknar och tittar ut och ser hur allt är vitt och fullt av snö och is. Allt är grått och vitt och humöret ramlar genast ner i skoskaften och jag deppar ihop totalt. Ska det bli vinter redan? Ska det bli minst ett halvår med snö nu?   ...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se