Alla inlägg under december 2015

Av Anita - 29 december 2015 12:31

 

Tänk så fort en vecka går. Nu har Sonen åkt tillbaka till Skåne. Som tur var så skjutsade Kinabror och Broder B honom till flyget så jag slapp köra.


Nu sitter jag här tillsammans med katten och han försöker busa i julgranen så vi har en liten konflikt just nu.

Det har varit några riktigt kyliga dagar. Broder B har kommit.


Med tre karlar i maten så är julmaten så gott som slut som tur är. I förrgår åt vi älgstek och igår sparkade vi bort till Kinabror och åt köttfärssås. Så skönt att julmaten är borta. Man blir bra less på att bära ut och in ur kylskåpet dag efter dag.

 

Isen är hård som glas nu. 17 grader kallt och stjärnor och månen lyste starkt. En sådan klar kväll är det så många stjärnor som lyser. Hela himlen är full med hål. Så trodde jag i alla fall när jag var liten. Att det var som ett durkslag på himlen med massor av hål och ovanför vad det eviga ljuset. Nu vet jag att det som lyser är planeter men det var en fin tanke i alla fall.


Nåja, sparken sladdar runt på isen stup i ett och dubbarna under skorna hjälper inte så mycket.

 

Annars har vi haft lugna dagar. Ätit, fikat läst och sett på tv.

Jag har inte badat bastu men fick ett pulver av sonen i julklapp som man hävde i badkaret och fick en mjölkig känsla i badkaret ungefär som när Kleopatra badade i åsnemjölk. Mjuk som ett barnasle blev man så det var skönt. Kan säga att det var länge sedan mitt skinn kändes så. Man är ju inte någon ungdom längre precis. Fy fan så man ser ut egentligen men vad ska man göra.


Jag har haft det varmt inomhus. Sonen har burit ved och eldat i båda spisarna och så fick jag en fläkt av honom som man sätter på spisen som sprider värmen så inte har jag frusit. Så skönt att slippa bära ved. Ingen skottning har jag behövt göra heller. Kinabror har tagit ett svep med fyrhjulingen med blad på och mer har inte behövs ännu.


 

Bortsett från halkan har det varit en bra vinter hitintills. Det är vitt så pass att det är lite ljust. Om man vågade skulle man kunna åka skridskor men jag törs inte. Jag har ju min handled som inte är så bra och mitt knä och min höft så jag är lite försiktig. Jag ska ju hålla ett tag till bevars.


Solen lyser fint ute och silar in några gyllene strålar på katten som leker på mattan. Det är bara ett par timmar som solen syns ovan bergen men det blir väl ljusare och ljusare nu i alla fall.


Ska försöka att göra någon sammanfattning av året som var men det känns som om det varit ett skapligt år i alla fall även om jag inte gjort någon längre resa och att jag som vanligt haft dåligt med pengar.

Hoppas bara att nästa år blir lika bra, bättre kan man väl inte hoppas på i min ålder. Man får ta en dag om sänder och försöka njuta av dom små sakerna. Det har funnits år som har varit mycket sämre trots allt.


Dagens ord: En vecka går fort när man har roligt.


Av Anita - 25 december 2015 21:41

 

Nog blev det här konstig julafton. 

Dan före julafton var det juligt och vitt och fullmåne.

Tog en sparktur på isen i månskenet och det var 8 grader kallt. Var hos Kinabror och spelade bingolotto.

 

Framåt natten kom Sonen och hans kompis M dit också och vi åkte fort fort hemåt i nattens månsken. Riktigt häftigt.

Jag pratade med "Mitt ljus i mörkret" och han berättade att en vit ren har bosatt sig ute på ön.

 

Vit ren betyder lycka och tur så jag hoppas att han blir kvar ett tag till.


Dan före julafton lagade jag mat mest hela dagen. Några små avbrott blev det när det kom folk och hälsade på. Först kom DansAnn med sin Man och hade med sig hemgjord senap och en fint inslagen julklapp till mig. I samma veva kom Datafia och vi satt och fikade ett tag.


Sedan kom IM från Väst i gålan med en jättegullig tomte till mig och sedan kom då Sonens kompis för att äta middag och ligga över till på julafton. Han kom med en chokladask. Det är egentligen roligare med dagarna före jul än själva julen tycker jag.


Så på julaftons morgon var det plusgrader igen och snön började smälta bort fast det kommit en hel dm..

Jag stökade med maten förstås och vid 3-tiden lagom till Kalle Anka kom resten. Det var ett litet gäng iår. bara 7 stycken och jag hade lagat alldeles på tok för mycket mat, van vid att vi är dubbelt så många-

     

Så var det det där med tomtarna då. Vädret blev sämre och sämre och det började blåsa som sjutton men ingenting hindrar de tuffa tomtarna från Vårkalhöjda att dra iväg ut.

 

Sedan var det dags för julklappsutdelning och jag fick faktiskt många och trevliga julklappar bla ett par roliga skor som man kan dansa omkring i samtidigt som man torkar golvet. Häftigt.

 

Vi hade redan bestämt att vi skulle åka spark ner till kyrkan och det ni var minsann inte det enklaste. Snömodd och blöta och mörker men vi gav oss iväg. Nere på byn rann vattnet omkring men Fisksjövägen var lite bättre. Här råder ju kylan över oss. Att gå på julotta skulle jag aldrig göra men klockan 11 på kvällen känns ju bättre och vi brukar alltid försöka komma oss iväg dit.

 

Det är alltid lite mysigt att sitta i den mörka kyrkan även om vi alla är dåligt religiösa.

Hem i mörkret och jag kom inte i säng förrän halv två-


Så kom en ny dag och när man tittade ut var nästan all snö borta och ute på gården var det rena isgatan och vägen likaså. Det tog ett par timmar att röja efter gårdagens julfest och sedan har det varit lata dagen. Vi har sett på tv och ätit av julmaten och ikväll for Kinabror och jag och tittade på filmen "En man som heter Ove" och den var jättebra och Lassgård var förstås helt suverän som vanligt.


Vilket väder det var när vi for hem. Det är varningar på radion och det blåser så huset skakar så inatt blir det inget sova av. Hoppas bara att det inte blir strömavbrott eller nerfallna träd över vägen. Skönt att Sonen är hemma. Den enda gång jag är otrön är när det blåser. Då kan jag inte sova och blir jätteorolig.


Dagens ord: Nog sjutton är vädret upp och ner, växlar från kallt till varm och från snö till regn och tillbaka igen. Konstiga tider lever vi i.

Av Anita - 23 december 2015 07:30

 

Sonen skulle hämtas på Sundsvalls flygplats så där 10 mil bort.

Klart att det skulle vara den absolut värsta dagen på hela vintern. Som tur var så körde Kinabror med sin saab med spritter nya dubbdäck. Hade det varit jag som kört med min bil hade jag nog vänt i Ragunda när jag kände hur förfärligt halt det var.


Glashalka, regn på hal väg och massor av trafik. Vindrutetorkare som gick för fullt och spolarvätskan luktade så jag blev illamående. Vi var tvungna att stanna så jag fick gå ut och andas. På vissa ställen var det dimma och mörkt förstås. Dessutom var flyget en och en halv timme försenad.


Han kom i alla fall till slut och på hemresan regnade det om möjligt ännu mer och var om möjligt ännu dimmigare och kolsvart förstås. Jag var helt förstörd när vi kom hem. Vilken tur att Kinabror finns.


Så kom en ny dag och vädret hade stabiliserat sig. Nästan all snö var borta. Solen har faktiskt lyst ett par timmar och jag tog en härlig skogspromenad men hunden Jack. Tänk att få sätta fötterna på jord istället för is och snö. Vilken lycka.

 

Jag vet att dom flesta vill ha en vit jul men jag njöt av barmarken.

Isen på sjön knäppte och sjöng. Bäcken ,som i vanliga fall är bottenfrusen den här tiden, rann och droppade och porlande så fint. Långt bort hördes en motorsåg och lite hundskall men annars var det tyst.


Ett hackspett, en ekorre. Solen gick ner strax efter 2. Enbuskarna vid stigen var ovanligt gröna och doftade gott. När det är snö känns inga dofter har ni tänkt på det. Jag kunde till och med plocka en bukett med lingon och blåbärsris. Annars brukar det ju vara översnöat.

 

Julgranen är tänd och klar även om jag iår fick hoppa över julgranskaramellerna. Alltför frestande för en busig katt. Dessutom satt jag inte upp flaggorna. Kändes liksom fel att sticka granen när den är så fin. Varmt inne är det också för när Sonen kommer då eldas det så det ryker minsann. Han gillar att ha eld i braskaminen.


Igår kväll började det snöa och nu är det ett tunt vitt lager över alltihop men ok. Jag vet att dom flesta av någon anledning vill ha snö så var så god. Håll till godo. Det är 3 grader kallt och ser ut att bli en fin dag men idag blir det väl till att laga mat så någon längre utevistelse blir det inte.

 

Vi blir bara 7 stycken imorgon så det blir inte alltför betungande. Jag tar numera julen ganska enkelt och har slutat med massa saker som alltid skulle vara förut som sötost, lutfisk och grisfötter. Inte har jag sju sorters kakor heller och det går så bra ändå. Hoppas kära vänner att ni inte stressar er sönder och samman bara för den här enda dagen. Det är ju löjligt egentligen.


Dagens ord: Önskar er alla en fin och härlig jul utan bråk och sprit och elände och att ni får äta er mätta och att ni sänder en tanke till de stackare som inte har någonting. Livet är orättvist.  och till sist......glöm inte gröten till Tomten för det kan minsann straffa sig.

Av Anita - 19 december 2015 07:57

 

Som pensionär har man ju vant sig vid att ta det lugnt och bara utföra lite varje dag (man hinner ju ändå) men den här veckan har det varit fullt ös och jag har till och med stigit upp före 7 i två dagar och de ni är ovanligt för mig.


Måndagen var det en mjuk början. Det var ett härligt väder och då kan man ju inte kasta bort tid med att stöka inne.

Då var jag ute och åkte spark. Luften var skön och inte en vindpust och inte ett ljud hördes. Jo kanske småfåglarna kvittrade lite grann.

Såna dagar är härliga och den bleka solen värmde faktiskt lite grann.

Tänkte på nyfärgat garn upphängt till tork.

 

Tänkte på att steka kolbullar på järnspisen vid sjön.

 

I strandstugan luktade det sommar och genom rutans isblommor skymtade bastun. Ett bastubad före jul blir det nog.

 

Inom mig fanns en stark längtan till sommaren och allt roligt man kan göra då men det är bara att släppa tanken. Det är ju ett halvt år dit.


Tisdagen äkte Kinabror och jag till Sundsvall. Jag som hatar att gå i affärer blev skjutsad till faster på Alnön och vi hade några härliga timmar tillsammans då vi pratade om gamla tider och jag fick reda på så mycket om hur det var när hon bodde i mitt hus när hon var barn.

När Kinabror kom tillbaka åt vi julkorv och potatis och sedan på hemvägen var vi och handlade mat. Jag fick tag i min favorit. Hälsingestintans skinka. Visst det finns massor med billigare men julskinkan är viktig tycker jag så jag köper heller en mindre och dyrare än en billig. Man har ju ibland fått något hopvikt fett elände och blivit besviken.

Det snöade när vi åkte hem så man nästan inte såg vägen. Tack och lov att jag slapp köra.


Onsdagen for jag iväg till Hammarstrand för att handla mat till grötfrukosten med alla åkarna på jobbet. Tittade in på jobbet en sväng och så bar det av till Håsjögården där vi ska hålla till på torsdagen.

Eftersom det kan komma 30 personer så krävs en hel del förberedelser.

 

Duka och pynta och förbereda allt som ska vara.

Det är trevligt att gå omkring och stöka där. Solen sken in och det var mysigt att spela julmusik medan jag grejade.


Så ringde telefonen och det var Kinabror som talade om att AMV och Gubben kommit och hälsat på så då tog jag en paus och for till Kinabror och tog en fika och sedan följde AMV med mig tillbaka till Håsjögården och gjorde klart det sista.

 

Torsdag morgon klev jag upp före 7 och for ner till Håsjögården. Spelade julmusik värmde gröt och glögg och kaffe och så kom killarna från jobbet och hjälpte till. 

Ute var det glashalt och snart började det droppa in hungriga åkare och så fortsatt det hela förmiddagen. Faktiskt var det trevligare att träffa dom nu än när man träffade dom förut när man jobbade.


Hela dagen gick åt innan jag diskat undan och städa och göra  klart. Som tur var så var det mat hos Kinabror och jag var så trött när jag kom hem så jag slumrade till framför Ernst julprogram och det ni, brukar jag inte göra.


Igår var det en sådan dag då det första men hörde på radion var varningar för halka och meddelande om bilar som kört i diket. Underkylt regn var ordet och ni kan tro att jag var glad att Kinabror körde till Hammarstrand. men..... grusbilarna gick hela tiden så det var inte så farligt.


Vi hälsade på PappersBeda en sväng och vi hämtade DansBritt och så åt vi lunch tillsammans på hotellet. Vi handlade lite och sedan for vi hem med varorna.


Så iväg åt andra hållet, till Kälarne för att hjälpa Fd Grannen med räkningar och ge honom en julklapp. Han och Kinabror tog sig en grogg för att fira helgen. Det töade och töade så snart är snön borta.


Alla klagar på det men inte jag. Visserligen blir det halt men det finns ju dubbar.


Dagens ord: Har man dubbar, skridskor eller spark kan man leva med halka. 

Av Anita - 13 december 2015 08:33

Vaknar vid 7 tiden av att Morris hoppar omkring och vill kliva upp. Han brukar sova länge så jag vet inte. Sätter på tvn och tittar på luciafirandet. Det blir större och större och fler och fler för varje år och pampigare och pampigare.

Jag har inga minnen från skoltiden luciafirande men jag vet i alla fall att jag aldrig var mer än tärna.


Däremot har jag varit lucia här hemma och på jobbet. 

Nu är det en kall morgon 15 grader och det börjar så sakta ljusna. Det är inte mycket snö men är i alla fall vitt ute. I öster lyser en stjärna starkt och klart. Jag tänder ljus och dricker mitt kaffe. Tänder i vedspisen och inser att idag måste jag gå ut och hämta ved. Sakta ljusnar det.


 

När Sonen var liten var det folk kvar i den här byn och vi gick omkring och lussade. Här hos våra jättegulliga grannar Rut och Sven. Det var så otroligt rara människor.

 

Vidare till Mustashens farbror och han berättade som vanligt helt sagolika berättelse om djur och tomtar och lille Mikaels öron växte och han lyssnade andäktigt till alla skrönor och berättelser. Även den mannen är borta nu och som sagt.

Vem ska jag lussa för nu. Känns väl lite barnsligt att klä ut mig och gå bort till Kinabror så jag sitter här stilla med men kaffekopp och nöjer mig med tvn program även om jag tycker att det börjar bli lite storvulet och onödigt. Det var roligare förr med små ena som sjöng lite falskt.


Nåja. julen närmar sig steg för steg. Jag har kommit ganska långt i mina förberedelser. Jag har stekt och torkat älgkött. Jag har bakat pepparkakor fast jag inte tänkt det.

 

I gammelstugan hittade vi roliga kakmått som tex den här häftiga älgen som ser ut som stenålderns klippmålningar av älgar.

 

På affären hittade jag ett mått som såg ut precis som hunden Jack.

 

Det kunde jag inte heller motstå.

Så det blev ett litet kakbak i alla fall.


Kinabror har hämtat hem julgranen och den står och väntar nere i uthuset.

Julklapparna är klara och julkorten är skrivna.

 

Det går ganska fort för jag gör nästan inga julklappar men julkort älskar jag att skriva och det är så roligt att få julkort.


Idag blir det att försöka komma mig ut på blankisen och hämta ved och pyssla lite grann men inga stora saker är det på gång. En ganska lugn dag. Veckan är fulltecknad med olika grejor.

 

Isen är dålig så den vågar man inte gå ut på ännu men nu fryser det väl till när det är så här kallt.

Önskar er alla en fin dag. Har du någon att lussa för så gör det för det är roligt.


Dagens ord: Att ha någon att lussa för är en gåva. Glöm inte det.

Av Anita - 9 december 2015 18:56

 

Kinabror och jag tittade i gamla papper och foton som vi inte sett förut.

Då hittade vi ett foto där Kinabror satt i sällskap med två personer på bron till gammelstugan. Kinabror var väl så där 5 år när bilden togs och längst ut satt han Valdermar. Den enda bild jag någonsin sett på honom.


En kväll, en dag i april 1889 satt Engla och mjölkade. Hon var med barn för 7-de gången. Hon hann få 10 barn med två års mellanrum (det sista när hon var 48 år)

Mitt i mjölkningen föddes han Valdemar. Hon lindade in honom i förklädet och bar in honom till maken Jonas Reinhold och bad honom ta hand om barnet medan hon mjölkade färdigt. Det var en tuff kvinna det.


Valdemar var döv och harmynt och hade svårt att prata begripligt. Han blev hustomten som skötte många sysslor på gården.

Han hade en ovanlig förmåga med djuren.

Att veva upp vatten till 9 kor och en massa får och en häst eller två ur en brunn med en hink som skulle vevas upp och dessutom bära vatten till den stora familjen i gården måste ha varit ett väldigt slit. Dessutom allt hö som skulle bäras till djuren varje dag hela vintern.

 

En bit av ladugården finns fortfarande kvar.


Han skottade snö. Han bar in ved.

Den långa vägen ner till byn skjutsade han mjölken på en kärra och handlade mat.

Hela somrarna såg man honom i jordgubbsodlingen rensande ogräs.

Dessutom hade han ett eget litet jordgubbsland i en glänta där han korsade smultron och jordgubbar och jag har faktiskt kvar några plantor av de sötaste små jordgubbar man kan tänka sig.

 

Även mjölkärran har jag kvar.

Han hade en skomakarbänk på sin kammare där han lagade skor åt alla. Den bänken står i mitt vardagsrum nu.

Han sydde alla vardagskläder för han hade tidigt en symaskin.

Han hade ett mikroskop och en massa spännande böcker. Mikroskopet är borta men några böcker finns kvar.


Mustashens farmor och Valdemar gick runt i gårdarna och bakade tunnbröd.

Han klippte också alla Fisksjöns innevånares hår.


Mina klasskamrater var lite rädda för honom för han inte pratade som vanligt och fler med dom fast han var den snällaste människa man kunde tänka sig.


Faster berättade att det hände att han sa:"Jag är inte någon farlig människa." Tänk så det skulle vara att vara handikappad på den tiden. Så svårt. Faster berättade också att när hon skulle gå till skolan som var nästan en mil bort följde han med en lång bit för hon var så mörkrädd.


När man var liten förstod man ju inte men nu förstår jag vilken förunderlig människa han var.


Inte bara han utan Engla. Vilket liv med 10 barn tätt tätt genom hela livet. Maken Jonas Reinhold var en duktig snickare och trollgubbe som botade människor. kokade salva och stämde blod.

 

Ett gammalt suddigt kort är allt som finns på henne. Vilka starka och fantastiska människor det fanns på den här gården. Hon. Engla finns fortfarande kvar hos oss som en kraft att ta till när det är motigt.


4 generationer på den här gården, en ladugård som är till hälften borta, en nedrasad smedja och igenvuxna åkrar.

Se här. På 60-talet vajade kornåkrarna så här lysande gula och fina och mitt hjärta blöder för hur det har blivit med hela den här lilla fina byn Fisksjön som nu är öde så när på Kinabror och mig som ihärdigt kämpar oss kvar. Kanske är vi den sista generationen som bor här på den här lilla gården.


Ibland önskar jag att jag kunde skriva en bok om hur allt var här. Det kommer upp så mycket tankar och funderingar när man hittar papper från en svunnen tid och det är nästan obegripligt hur mycket en enda generation av människor kunde bygga upp och försörja sig här bara för att några generationer senare ska se naturen ta åter och förvandla till ödemark.


Dagens ord: Ibland önskar man att man kunde ha en tidsmaskin och åka tillbaka och verkligen se hur det var. 


Av Anita - 5 december 2015 18:46

 

Man ska vara tacksam sägs det. Det hade kunnat vara värre.

Förnodligen är jag egoistisk och otacksam men nu när jag varit ut och letat reda på snölassen sitter jag här med värkande höft och handled och kan inte annat. Den här bilden var tagen härom dagen innan snöeländet kom. Är den inte fin, granen alltså.


Igår vräkte det ner snö hela dagen.

 

Det blev inte ljust på hela dagen heller.

Sopa,skrapa och försöka få bilen något så när ren. Det var dags att åka på PRO:s julbord och fest. Kinabror har dragit iväg till Trosa så jag var tvungen att ta min skralt till bil och åka själv.


Naturligtvis var Fisksjövägen oplogad så det gällde att hålla sig i de enda spår som fanns.

TACKSAM för att jag inte mötte någon bil.

 

Skulle tanka och naturligtvis hade luckan till tanklocket frusit fast.

TACKSAM var jag att killarna på macken lyckades få upp det med en skruvmejsel.


Det var en trivsam tillställning med god mat och trevlig underhållning. men....så skulle jag hem och det hade snöat ännu mer.

Bilen igensnöad igen. Dörrarna fastfrusna och så fungerade inte helljuset. Kunde väl vara värre. TACKSAM att jag inte hade punka eller att bilen inte gick igång (nu är jag kanske en aning ironisk).


Nåja jag kom helskinnad hem även om Fisksjövägen var oplogad och om möjligt ännu snöigare. Underredet på bilen gick ner i snön och kavlade blötsnön framför sig.


Så blev det en sömnlös natt med värk men visst Det hade kunnat vara värre. Jag tog mig ju upp i alla fall och snön hade ändrats till tö.

Räven hade tassat omkring runt gården på jakt efter mat.

 

Katten vägrade gå ut.

Jag skottade lite grann men gav ganska snart upp och hoppades att det skulle tina bort istället.

Mitt på dagen kom plogbilen och jag vågade mig ut och fara till Datafia och få eftermiddagskaffe. Ingen har varit hit idag och tro faan det. Vem vill frivilligt fara på den här vägen.


Jag har mest legat framför tvn idag. Trött och slö och energilös efter natten och nu har det börjat blötsnöa igen.

Snön har i alla tider varit min värsta fiende nummer ett och jag har sagt det förut och jag säger det igen.

 


Dagens ord: Snö gör sig bäst på film och på julkort men visst det hade kunnat vara värre. Det hade kunnat vara en meter blötsnö och inte två dm. Det har faktiskt hänt.


Av Anita - 2 december 2015 09:26

 

En kväll tog jag på pannlampan och körde sparken bort till Kinabror. Det gick elegant och fint fast det var mörkt. Skulle jag gått på blankisen vet man inte hur det slutat. Det är svårt nog med halkan när det är ljust.


Sparken är en vidunderlig grej. Man kan frakat varor och ved på den.

Man kan sätta sig och vila om man blir trött.

Det finns till och med sparkar där man kan fälla ner hjul så man kan köra när det inte är is eller man har sandat på vägen. För äldre är den mycket stadigare än en rullator när det är vinterföre.


Man kan tokåka fort på sjön och frakta fiskegrejorna på den och sitta där ute och pimpla utan att behöva släpa med sig en massa.

När barnen är små kan man sätta på en sparklåda och skjutsa dom i. Jag har ett svagt minne av hur härligt det var att ligga nerstoppad i fårskinn och titta på himlen och höra medarna rassla mot isen.


Man kan sätta ihop flera sparkar och göra ett sparktåg och susa nerför backarna med skrik och skratt. Minns när vi åkte nerför bräckabacken i full fart. Tur att det var lite trafik då.


Tomten kan komma på spark och ha säcken på sitsen.

Blir det en dålig sommmar kan man strunta i att sätta ut trädgårdsmöbeln och nöja sig med att sitta på sparken och känna solen värma.

Man kan köra ikapp med sparkar. Det gjorde vi ofta förut.

En en del sätter till och med motor på sparken och drar iväg.

Så härmed: Ett fyrfaldigt leve för norrlands hjälp nummer ett. SPARKEN Hurra hurra hurra hurra.


Nu är det väl dags att berätta om veckan som varit. Helgen gick fort. Kinabror och jag åkte till Bräcke på lördagen mitt på dan. Blötsnön vräkte ner och jag var glad att jag slapp köra..

Vi stannade till hos AMV och Gubben och frampå eftermiddagen for vi till Hunge på julbord. Där träffade vi TuppOla och hans fjälla och vi åt så vi var alldeles för mätta som vanligt. Sedan for vi till TuppOla och fjällans sportstuga och drack glögg och så tillbaka till Bräcke där vi låg över. En trevlig helg.


Söndagen hem.

Hunden Jack är så förfärligt rädd för katten och katten gör allt för att reta honom. När han gick ut i snön för att slippa katten var han nog på ett hiskeligt humör för då tog han och dängde upp tomten jag hade gjort.

Han åt upp näsan och tog tomteluvan och busade runt och fick labbefnatt.

 

Inte gick det att få stopp på den hunden inte.

 

Han bara busade på och det krävdes att Kinabror verkligen höjde rösten för att han skulle släppa.

 

Igår var Kinabror och jag till Östersund. Vi hämtade upp SofiePropp och for iväg för att kuta i affärer, en sysselsättning som jag inte gillar så där vidare och trött blir man. Mina gamla åderbråcksben och min höft värkte så när jag kom hem lade jag mig på soffan och orkade inte ens packa upp mina påsar.


 

Det är i alla fall skönt att se att det är ljust på min gård nu till och med i gammelstugan. Som ni ser så är det lite snö men inte så att jag är riktigt förbannad. Jag har fått av det mesta av snön på bilen och köpte ett överdrag i stan så nu ska det väl bli slut på skrapande och sopande åtminstone på framrutan.


Idag har jag inga planer men oj så mycket det finns att göra inomhus men först ut och mata fåglar och dra hem soptunna och hämta post. Sådana vardagliga sysslor som också ska göras. Plocka disk och tvätta kläder. Ja ni vet, sånt som inte blir av när man är borta och ute på roligheter.


Dagens ord: När katten retar hunden hämnas han på tomten. Hoppas det inte är lika med oss människor för då attans blir det nog dåligt med julklappar iår. 

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards