Direktlänk till inlägg 9 december 2015

VALDEMAR. HUSTOMTEN

Av Anita - 9 december 2015 18:56

 

Kinabror och jag tittade i gamla papper och foton som vi inte sett förut.

Då hittade vi ett foto där Kinabror satt i sällskap med två personer på bron till gammelstugan. Kinabror var väl så där 5 år när bilden togs och längst ut satt han Valdermar. Den enda bild jag någonsin sett på honom.


En kväll, en dag i april 1889 satt Engla och mjölkade. Hon var med barn för 7-de gången. Hon hann få 10 barn med två års mellanrum (det sista när hon var 48 år)

Mitt i mjölkningen föddes han Valdemar. Hon lindade in honom i förklädet och bar in honom till maken Jonas Reinhold och bad honom ta hand om barnet medan hon mjölkade färdigt. Det var en tuff kvinna det.


Valdemar var döv och harmynt och hade svårt att prata begripligt. Han blev hustomten som skötte många sysslor på gården.

Han hade en ovanlig förmåga med djuren.

Att veva upp vatten till 9 kor och en massa får och en häst eller två ur en brunn med en hink som skulle vevas upp och dessutom bära vatten till den stora familjen i gården måste ha varit ett väldigt slit. Dessutom allt hö som skulle bäras till djuren varje dag hela vintern.

 

En bit av ladugården finns fortfarande kvar.


Han skottade snö. Han bar in ved.

Den långa vägen ner till byn skjutsade han mjölken på en kärra och handlade mat.

Hela somrarna såg man honom i jordgubbsodlingen rensande ogräs.

Dessutom hade han ett eget litet jordgubbsland i en glänta där han korsade smultron och jordgubbar och jag har faktiskt kvar några plantor av de sötaste små jordgubbar man kan tänka sig.

 

Även mjölkärran har jag kvar.

Han hade en skomakarbänk på sin kammare där han lagade skor åt alla. Den bänken står i mitt vardagsrum nu.

Han sydde alla vardagskläder för han hade tidigt en symaskin.

Han hade ett mikroskop och en massa spännande böcker. Mikroskopet är borta men några böcker finns kvar.


Mustashens farmor och Valdemar gick runt i gårdarna och bakade tunnbröd.

Han klippte också alla Fisksjöns innevånares hår.


Mina klasskamrater var lite rädda för honom för han inte pratade som vanligt och fler med dom fast han var den snällaste människa man kunde tänka sig.


Faster berättade att det hände att han sa:"Jag är inte någon farlig människa." Tänk så det skulle vara att vara handikappad på den tiden. Så svårt. Faster berättade också att när hon skulle gå till skolan som var nästan en mil bort följde han med en lång bit för hon var så mörkrädd.


När man var liten förstod man ju inte men nu förstår jag vilken förunderlig människa han var.


Inte bara han utan Engla. Vilket liv med 10 barn tätt tätt genom hela livet. Maken Jonas Reinhold var en duktig snickare och trollgubbe som botade människor. kokade salva och stämde blod.

 

Ett gammalt suddigt kort är allt som finns på henne. Vilka starka och fantastiska människor det fanns på den här gården. Hon. Engla finns fortfarande kvar hos oss som en kraft att ta till när det är motigt.


4 generationer på den här gården, en ladugård som är till hälften borta, en nedrasad smedja och igenvuxna åkrar.

Se här. På 60-talet vajade kornåkrarna så här lysande gula och fina och mitt hjärta blöder för hur det har blivit med hela den här lilla fina byn Fisksjön som nu är öde så när på Kinabror och mig som ihärdigt kämpar oss kvar. Kanske är vi den sista generationen som bor här på den här lilla gården.


Ibland önskar jag att jag kunde skriva en bok om hur allt var här. Det kommer upp så mycket tankar och funderingar när man hittar papper från en svunnen tid och det är nästan obegripligt hur mycket en enda generation av människor kunde bygga upp och försörja sig här bara för att några generationer senare ska se naturen ta åter och förvandla till ödemark.


Dagens ord: Ibland önskar man att man kunde ha en tidsmaskin och åka tillbaka och verkligen se hur det var. 


 
ANNONS
 
Karin

Karin

9 december 2015 19:34

En tidsmaskin att färdas bakåt i hade inte varit dumt. Jag är extra förtjust i 1700-talet. Det var krinolinernas tid!
Kramar i adventstid!
Karin

http://pixelmojan

 
Ingen bild

Anna

9 december 2015 20:15

Vilken fin blogg du har, njuter av den!
Anna!

 
Staffan H

Staffan H

9 december 2015 21:16

Jag tror att det är viktigt för framtiden att du försöker skriva en bok om förr och "utvecklingen" till våra dagar. De stora händelserna i Sverige och världen finns dokumenterade, men vardagslivet är minst lika intressant och viktigt och sällan satt på pränt. Kanske något att börja syssla med när snön och minusgraderna kommit på allvar?

http://staffanhuss,wordpress.com

 
Soldansare

Soldansare

9 december 2015 21:38

Vilken fantastisk historia och vilka människor! Ja, visst skär det i hjärtat när man ser hur landsbygden avfolkas, jag håller med om det. Samtidigt kan jag förstå att folk flyttar också, jag har ju gjort det själv, men ändå... Jag är inte lika tuff som vare sig du eller Engla, tyvärr.

http://soldansarenssida.blogspot.com

 
Ingen bild

bamse31

10 december 2015 00:59


Vilka öden du uppenbarar! Jag blir helt fascinerad av ditt historieberättande!.
Er gård var minsann ngn liten bondrd med så många kor. Det var ungefär så många som lantbruken i Mellansverige normalt hade. Tänka sig-Valdemar var bara tre år äldre än min mor. Hon var född 1890 å hade tre äldre syskon då, sen kom det flera yngre
Faan, Anita, er gård måste räddas för framtiden å sättas i bruk igen! Vore jag femti år yngre skulle jag åta mig ett sådant uppdrag. I vår,tid finns ju så myckna maskiner och annan utrustning, som väsentligt skulle underlätta driften av eran gård. Gick det förr måste det gå mycket bättre nu.
Kramen

 
Göran

Göran

10 december 2015 14:45

Skriva bok vore väl en härlig utmaning nu när vintern smyger sig på oss allt mer. Sätt igång, vetja! Även om den aldrig skulle ges ut kommer den säkert att ha ett värde för kommande släkten. Min mormor skrev dagbok som hon sammanställde varje år till en årskrönika i en fin inbunden skrivbok. Den hittade mina mostrar kanske 20 år efter hennes död och nu har väl hela släkten läst den. Oerhört intressant att följa mormor, morfar samt mamma och hennes systrar från 1920 till -55.
Då fick hon en stroke och kunde sedan inte använda höger hand som förut. Skriva ville hon inte för hon tyckte att hon skrev så fult med vänster hand.

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 
Ingrid

Ingrid

10 december 2015 16:44

Tänk vilket slit det var förr i tiden. Det var inte att undra på att de inte blev så gamla, men de där originalen hade dock en funktion i samhället på den tiden. De kunde arbeta och försörja sig, idag finns det ingen sysselsättning för den som inte passar in i normalmallen.
Sätt igång och skriv Anita!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Tezz på Endeavour

Tezz på Endeavour

10 december 2015 20:13

Vilken fascinerande berättelse. Livet var lite annorlunda förr.
Ha en fin kväll
Kram

http://www.sailaway.bloggplatsen.se

 
TantGlad

TantGlad

10 december 2015 21:35

Gamla öden är superintressant. Du berättar ju och skrivet så bra och framförallt äkta.
Det skulle vara superintressant att få läsa en bok skriven av dig
"En svunnen tids historia' skriven av dig

Kram till dig och tack för ett superintressant inlägg.

http://tantglad.bloggo.nu

 
Korpunge

Korpunge

12 december 2015 20:09

Men vilket underbart inlägg! Det är så mysigt att läsa fast mysigt var det nog inte på den tiden förstås. Vilka tragiska och hårda öden många hade.
Håller med ovanstående. Du beskriver och skriver så otroligt bra så varför inte skriva en bok. Här har du en som skulle köpa den.
Ha en fin lucia
Kram

http://korpunge.bloggo.nu

 
Åke

Åke

13 december 2015 08:43

Mitt i mjölkningen!!! Otrolig stark kvinna! Fina ord till en trevlig berättelse om gården :) Trevlig läsning :)

http://www.nacka144.se

 
Emma

Emma

1 januari 2016 07:34

Ett sånt vackert inlägg! och tänk så mycket styrka och kunskap och arbete..

http://dunsaluns.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Måndag 3 aug 20:21

  Man får roa sig så gott man kan. Just nu roar jag mig med att sjunga med "lotta på Liseberg" och dansa omkring till Hasse Andersson glada sång. Katten rymmer all världens väg och mattorna flyger omkring. Ute regnar det.   Jag är glad att jag...

Av Anita - Söndag 2 aug 19:56

  När solen äntligen kommer börjar det mogna lite sakta till och med i blåshålet Fisksjön. Jag skördar timjan och hänger till tork. Jag skördar dill, persilja och gräslök för att frysa in.  Jordgubbarna börjar bli röda och smultronen är det mass...

Av Anita - Fredag 31 juli 19:23

Vad gör man när man inte kan sova. Det händer sällan men strax före fullmånen kan det hända att jag ligger och vrider mig i sängen Utanför är det svart som det börjar bli nu. Jag läser och läser och ögonen kliar. När klockan närmar sig 3 kliver jag u...

Av Anita - Torsdag 30 juli 14:41

Så iförrgår for alla iväg utom Kinabror och jag. Det blev tomt och tyst. De enda som förde ljud var alla svalorna som flög omkring och kvittrade glatt.   Mulet och grått och regnskurar men det blåste i alla fall inte. Hörde ni, jag försökte leta...

Av Anita - Måndag 27 juli 20:44

  När man var barn så byggde vi kojor i skogen och var där nästan jämt. De här tuffa killarna gjorde det lite enklare för sig. Dom renoverade det gamla grishuset och var där nästan jämt. Man hörde ett fnitter då och då från skogen. Här har dom i n...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se