Alla inlägg under februari 2016

Av Anita - 29 februari 2016 09:17

 

När magsjukan gått över börjar jag känna mig lite piggare och fast det var kallt på lördagen lyckades jag få igång bilen och fara till Hammarstrand för att uträtta lite ärenden och handla mat för nu var det totalt tomt i kylskåpet.


Igår vaknade jag till att solen strålade och bestämde mig för att strunta i allt och bara vara utomhus och fånga in solljuset i min svarta själ.


Jag tog sparken och for ner mot byn. Mötte Datafia och vi stack hem till henne och fikade. Det gick inte alls bra att åka spark för vägen var sandad och snön uppepå dolde sanden. Under tiden vi var på väg ringde PappersBeda och undrade om hon och Sambon och hundarna kunde komma och grilla nere vid sjön och det är klart att det skulle bli trevligt.


Så hem igen och så kom PappersBeda och gänget, hon med kryckor. men inte hindrade det henne minsann. Så gick vi ner till sjön och Sambon skottade fram grillplatsen och bastun.

 

Hundarna lekte i snön och jag hämtade torr ved i bastun och vi tände upp en härlig liten brasa.

 

När jag kom in i bastun slog bastulukten mot mig och jag blev riktigt sugen på att basta. Det var så länge sedan nu för jag har inte idas skotta fram bastun ur snön. Kanske, kanske blir det någon dag. Det är ju ljust länge på kvällarna nu och då känns allt mycket enklare. Oturligt nog så blev vi inte vid sjön så länge för det började blåsa in mörka och dystra moln.


Frampå eftermiddagen så kom TuppOla för att pimpla.

Det är ljust rätt länge och nu är det det där härliga skenet som förvåren har.

 

"Mitt ljus i mörkret" hade varit ute på sjön och sladdat upp skoterspåren och gjort ett extra spår förbi mig så nu är det lätt att gå på sjön och bara det fryser på lite till så går det till och med att åka spark i spåren och då ska jag åka "Väst i sjön" och titta på skogsmaskinernas förödelse. Nu känns det som om jag vill upptäcka världen igen och det är skönt att man kan ta sig någonstans utan att behöva gå på vägen.

 

När solen gick ner i guldskimmer och dimman började dansa så gick vi hem  visserligen utan fisk men det var säkert skönt att sitta i tystnaden och pimpla i alla fall.

 

Det är något magiskt över förvårens solnedgångar. Jag har svårt att förklara men jag skulle tro att dom flesta förstår vad jag menar.


Nu börjar det kännas bra. Efter en vecka då jag känt mig riktigt risig så börjar jag känna livet komma tillbaka. När jag kom in efter en hel dag i solen kändes ansiktet varmt och levande och jag är lite röd istället för vit.


Vi åt lite wok och så ringde Sonen. Vi pratar alltid lite med varandra varje helg och det känns fint att vi har den kontakten även om vi bor långt ifrån varandra. Desto roligare är det när vi träffs och han har en jättetrevlig fjälla så jag längtar förstås till sommaren när dom kommer..


Fåglarna börjar kvittra lite grann och snön ramlar av taken, rådjuret mumsar vid fågelbordet och det börjar komma folk och hälsa på. Allt är som det ska.


Nu vaknar jag visserligen till en mulen måndag och en busig katt. Att jag aldrig kan lära mig att inte göra upp så mycket planer och att vara en sådan tidsoptimist. Då blir man ju alltid besviken för att man inte hinner det man tänkt faktiskt.

men skit i det nu. Jag har bara en plan idag. Att aska ur spisarna och leta virke till fågelholkarna. Tro om jag kan få till några sådana till mina bevingade vänner.


Dagens ord: Det tar sig, det tar sig sa jag när elden i brasan blev till fin grillglöd och korven luktade gott och smakade desto bättre.

ANNONS
Av Anita - 26 februari 2016 11:03

Ska vi börja med det positiva kanske. Det är väl ovanligt men vi kör med det till att börja med.

 

I öster kastar solen sina första strålar över gräsmattan och ser jag ner mot sjön står rådjuret och mumsar vid fågelbordet. I blandsäcken för fågelfrön finns det korn och fåglarna äter inte dom. Jo föresten ibland kommer det flockar av domherrar och dom verkar gilla. Annars är det bara solrosfrön som gillas.

 

Så där jag nu kan vi börja med det vanliga gnället. Ser att det är 22 grader kallt och då tänder jag förstås i vedspisen och det gick väl bra. Gick ut och satt på motorvärmaren för jag hade tänkt att fara och handla. Efter ett tag gick det en propp och motorvärmaren och lite andra grejor slutade fungera. Gick ut och drog ur sladden och den var svart i ändarna så troligen är det något fel där.


Veckan har varit lite så där. Jag har egentligen mått ganska dåligt utan att riktigt kunna sätta fingret på varför eller vad. Mest legat och sovit och inte haft någon energi alls. Lite känning av blåskatarr och värk lite här och där. Sovit en hel del.


Onsdag kväll var jag på styrelsesammanträde för Fiskevårdsföreningen och blev bort ganska länge. Upptäckte att jag var äldst och enda kvinnan där men vi hade trevligt. Jag kunde ju berätta en del som dom inte visste om den här byn.  


Sedan igår så var det dags att fara till Kälarne för att hjälpa Fd Grannen med räkningar. Hann inte mer än komma dit innan jag fick världens magsjuka och istället för att åka på vattengympan (man vill ju inte skita i bassängen) så skyndade jag mig hem och tillbringade resten av dagen på toaletten. 


Så idag satt jag mig för att skriva protokoll och upptäckte att min skrivare inte fungerade som den skulle trots att jag har nytt bläck i den. Krånglade med den och fick inte till den. Nu när jag så väl behöver skrivaren när så många möten och papper ska skrivas. Less är ordet.


En sak har jag i alla fall lärt mig av livet. Börjar saker och ting krångla redan från morgonen ska man inte utmana ödet så jag försöker inte ens starta bilen. Försökte öppna dörren men fick inte upp den förresten. Jag stannar hemma och åker imorgon istället för det ska väl bli mildare hoppas jag så jag kan få igång bilen utan motorvärmare.


Tänk vad jag saknar Kinabror. Han har grejor att kolla vad det är för fel på elen och han kan fixa skrivare och han kan skotta snö. Det är en sådan trygghet att ha honom som granne så det är inte klokt. Kom hem snart brorsan. Jag saknar dig. Nu har det ju snöat igen så jag får väl ge mig ut och skotta om det blir lite varmare frampå dagen.


 

Jag måste bara visa er vad jag hittade härom dagen. Tänk så kvinnorna pysslade förr i tiden. Hur kommer man på iden att göra sådan här grytlappar? Dom var ju bara för syns skull och kunde ju inte användas men lite gulliga och originella är dom ju i alla fall.


Annars har jag i alla fall lyckats planta om pelargoner och hämtat rosor ur källaren. Det hade redan börjat komma blad på dom så det står nog inte på förrän dom grönskar. Dessutom har jag fått en tjock frökatalog som man kan sitta och titta på och drömma sig bort till sommaren.

Sedan har jag fått en "Mad"tidning av min barndomskamrat Ninne och inte nog med det. Jag fick ett paket med ett par jättefina stickade torgvantar av min skolkamrat som också skriver en blogg och dom var så fina och sköna och härliga att ha för mina onda handleder. Värmen mitt sura hjärta att jag har så goda vänner. 


Man ska inte glömma det positiva som faktiskt händer men som ni vet är jag ju en riktig negativitetspropp som har en benägenhet att bara se det dåliga och jag blir vansinnig när det tekniska runt omkring mig går sönder och jag inte kan klara av att fixa det själv. Dessutom blir jag vansinnig på mig själv som inte kan det jag vill.

Jag är inte bra på data och på bilar och på snickeri och dessutom är jag så väldigt lat och oföretagsam ibland. Huvudet är fullt av planer och det blir liksom ingenting av det.


Dagens ord:  Börjar det krångla redan från morgonen är det lika bra att ligga lågt för det brukar fortsätta hela dagen annars. 

ANNONS
Av Anita - 23 februari 2016 09:28

I  lördags åkte Skatan tillbaka söderöver och jag beundrade hennes mod. Tänk att sätta sig ensam i bilen och åka så långt. Det skulle jag aldrig våga om man så hotade mig. Jag vågar ju inte ens åka till Östersund och när timmerbilarna kör som attan så vågar jag inte ens åka ner på byn. 


Ja jag vet. Jag är en fegis med stora bokstäver. Jag hatar att köra bil och gruvar mig varje gång jag ska göra det. Tänker hela tiden på vad som kan hända. Lastbilar, fullkörningar, älgar i vägen, halka och rondeller. Sån är jag.


Vad som är ännu skamligare är att jag inte gillar grejor som  mullrar. Både Kinabror och Sonen har varsin fyrhjuling och jag vågar inte köra dom.

Inte vågar jag köra snöskoter heller och inte traktor. Inte vågar jag använda motorsågen och jag hatar ljudet av dammsugare även om jag inte kan säga att jag är rädd för den. Det vore väl alltför skamligt i alla fall.


Nog skulle jag velat köpa en snöslunga men tänk om jag inte vågar använda den. Då hade det varit bortkastade pengar.


Jag är rädd för saker som andra inte alls bryr sig om men bara för balansens skull ska jag räkna upp saker jag inte är rädd för.

Jag är inte mörkrädd och inte rädd för att vara ensam. Jag är inte rädd för att gå i skogen. Jag är inte rädd för vilda djur som björnar och vargar.  Där blev det stopp. Det var en ynklig liten mening. Kanske finns det fler saker jag inte är rädd för men onekligen blir räddsidan fler tyvärr.


Nåja nu ska vi inte gräva ner oss i det utan gå över till verkliga livet och vad som hänt.

 

Det blev ju snö igen och hela söndagen skottade jag och skottade. Såg på en Åsanissefilm och vilade men orkade inte med allt. Det tar ju sina timmar och dessutom var det blöt tung snö. Känner att kroppen är skit och ryggen började värka igen efter att ha blivit nästan bra. Det blev tomt efter Skatan och nu har det inte varit hit en människa på två dagar faktiskt.


Läste att för 6 år sedan och 5 år sedan var det 38 grader kallt och var det i flera veckor och jag frös och frös och eldade och det var ett rent helvete.


Då kan man säga att det i alla fall är bättre nu. Bara 7 grader kallt och det börjar faktiskt komma några vårtecken.

Ett rådjur trampar omkring ute på åkern, när jag släppte ut katten hade ett hackspett börjat trumma vilt på toppen av telefonstolpen. På den där metallplattan som sitter där och ni ska tro det ekar över sjön när den sätter igång. Ropar på en fjälla ska jag tro.

Räven har varit och snurrat runt huset och ätit upp osten jag lagt ut till fåglarna. Alla dessa saker och att solen skiner tyder på att en liten gnutta av förvår börjar visa sig.


Skatan frågade mig om jag inte målat utsikten över sjön och jag berättade då att jag vävt en tavla med utsikten men inte målat någon tavla. Så här kommer den. Utsikten.

 

Jag vävde och gjorde tavlor av tyg ett tag. Nu gör jag inte ett skit. Varför vet jag inte. Lathet kan vi ta en annan dag för inte nog med att jag är feg jag är lat också.


Skatan och jag pratade om allt mellan himmel och jord och så naturligtvis om hur det var här förut. Så här såg huset ut innan mina vänner målade om det när jag fyllde 50. Den absolut bästa present man kunde få.

Före:

 

Så hör ser det ut idag:

 

Får väl hä mig ut och skotta färdigt och bära in ved och jesses vad det tar emot men jag ska försöka se positivt på saken. Solen skiner och det är inte kallt och jag har mat i kylskåpet så jag klarar mig några dagar till. 


Dagens ord: Skräcken är större än faran.

Av Anita - 20 februari 2016 16:03

En fartfyllt vecka och då syftar jag inte på timmerbilarna som susar förbi utan något helt annat.


Måndag vågade jag mig iväg för att hjälpa Fd Grannen med några papper han fått. Han var orolig för att Nordbanken skulle ha honom att använda dator för att betala räkningar och hade sagt upp avtal med ICA så han inte kunde ta ut pengar på affären som han gjort förut utan måste åka flera mil till bankomat med färdtjänst som blivit dyrare och dyrare. Det är inte lätt att vara gammal och utan dator och med den dåliga service som finns på landsbygden. Vi ska ju härifrån och gammalt folk ska ju helst dö så att det blir enklare.


Nåja Tisdagen blev en rolig dag. Det var Datafias 50-årsdag och jag for dit redan vid 12-tiden och kom inte hem förrän på kvällen. Vi åt mat och tårta på hotellet. Jättegott.

 

Vi ska fira henne mer till sommaren när vi alla är samlade här.

 

När jag kom hem fick jag besök av TuppOla. Han hade med fyra Åsanissetidningar som SofiePropp köpt åt mig.


Onsdag: Då kom min bloggvän Skatan farande ända från Nyköping. Det var tufft av henne att köra hela vägen på vinterföre men hon är ju tuff. Dansbritt kom och hälsade på också på kvällen och Datafia.

 

När Skatan dyker upp blir det som en energivind blåser in och oj så vi pratade.

 

Torsdag: Började dagen i vanlig ordning med att elda i spisen och sedan åt vi frukost och det tog sin lilla tid. Det var inte så vidare värst fint väder men vi gick i alla fall "Väst i Gålan" och sedan ner till Kinabrors stuga för att hämta lite abborrar som han hade i frysen så hon skulle få smaka lite Fisksjöabborre 


Sedan satt vi oss och tittade lite på mina salvor och torkade växter och jag lärde ut lite om alla välgörande egenskaperna dom har. Det är roligt att lära ut till någon som är intresserad.


Sedan kom DansBritt och jag värmde upp en älgstek, stekte kulpotatis och kokade över såsen. Dom sa att det var gott i alla fall så jag får väl tro det. Senare på kvällen kom Datafia en sväng också så vi fikade och pratade och såg på farmen på tv.


Fredag: Vi åkte till Hammarstrand, jag för att jobba och så lämnade jag Skatan hos Dansbritt under tiden. Sedan for vi upp på Hotellet och åt en jättegod lunch. Handlade och åkte hem.

 

Solen började komma fram och vi tänkte ta en promenad men eftersom vi var så mätta så tänkte vi vila oss en stund i soffan och där blev vi sittande, mätta och dästa.

 

Tänk vad dom här dagarna har gått fort och så trevligt det var att Skatan hälsade på. Det var länge sedan och hon är som sagt full med energi och vi har så mycket att prata om. Synd att hon bor så långt borta. Trots att vi verkligen är olika och kommer från olika miljöer och olika levnadssätt. Hon stadsbo med gott ställt och kulturell och jag en eländigt fattig kvinna från skogen så är vi verkligen vänner. Tänk så det kan bli

Livet är outgrundligt ibland och bloggandet har gett mig väldigt mycket.

 

Nu går solen ner mitt över sjön och det är ljust mycket längre på kvällarna. Så skönt att det äntligen är så. Vi har i alla fall inte hela vintern framför oss nu fast nu när jag sitter här och skriver så snöar och blåser det.


Så imorse styrde Skatan kosan söderöver igen.

Tänkte att jag skulle planta pelargonskott idag och betala räkningar men det blev en Åsanissefilm på tv så jag latade till och blev liggande där framför tvn idag igen. Undrar när min energi ska komma tillbaka. Jag skulle ha någon som stack en pinne i aslet på mig så jag fick upp lite fart någon gång.


Dagens ord: Den late har huvudet fullt med föresatser men ligger ändå kvar.

Av Anita - 15 februari 2016 09:12

 

Int har jag fått några rosor inte. Jag minns inte ens när jag fick rosor sist. Även i mitt liv fanns det en tid när jag fick massor av rosor. choklad och kärleksbrev. Det trodde ni inte va?


Nåja, jag hade inte väntat mig något heller. Det får räcka med hälsningar på facebook. Faktiskt hade det varit värre om jag hade haft en gubbe som struntat i att ge mig något på alla hjärtans dag. Såna har man ju också haft faktiskt.


Fredag var det rena rama snöstormen. Frampå kvällen kom DansBritt i alla fall genom snöyran och skulle ligga över hos mig för vi hade planer inför lördagen.

 

Det gick troll i den tanken och det blev andra bullar.

Vi hade tänkt gå till Kolbjännsjön och titta på fisket. Det brukar vara en trevlig dag men ack vad vi bedrog oss. När man vaknade och snön hade vräkt ner i flera dagar blev det till att skotta istället. Det gick ju ganska fort och bra när man var två faktiskt. Allting är ju mindre tungt när man har sällskap. 


Vi gick en liten vandring bort till Kinabrors hus för att mata hans fåglar och då dök Storfiskarn upp på skoter och körde upp spåret på sjön så vi kunde gå hem den vägen.

 

Efter lite fika så hjälpte han till att dra hem ved efter skotern och det gick fort och bra.Tänk så bra att ha kompisar.

 

Igår tog jag och slängde ut mattorna och dammsög och torkade golv och det tar ju en stund.

Datafia och Mannen kom en liten sväng men annars var det folktomt hela dagen.

På kvällen blev det bokcirkel och jag fick träffa lite folk som tur var. Så gick då helgen och fort gick det

 Oj vad jag börjar längta efter våren. Det har snöat och varit mulet väldigt länge nu. Som ni vet så gör snö mig på så dåligt humör och nu har det småsnöat många dagar i rad.


 

men kan ni tro.......imorse sken solen och det är 14 grader kallt. Det borde bli fint frampå dagen och jag har inte sett en enda lastbil så kanske kan jag fara ner till Kälarne och hjälpa FD Grannen med några papper han fått. Han ringer ju och tjatar varje dag och sedan har jag lite mer grejor att uträtta också.

 


   

Dagens ord: Ingen romantik på Alla hjärtans dag men det är i alla fall myggfritt om man nu ska försöka se något positivt i den jäkla vintern.

Av Anita - 12 februari 2016 17:04

Päran (potatisen) är snart slut. Det är bara några små kvar i källaren. Krypan (mandelpotatisen) finns det lite kvar av för dom går sönder när man kokar dom så dom har blivit kvar till sist.


Så har jag då mina favoriter Cherie heter den. Den är röd i skalet och har formen som mandelpotatis. När man kokar den blir skalet brunt men inuti är den gul och fin. Inte blir den mosig heller utan blir fin att steka.

 

Potatis som var människornas överlevnad förr är ju nu farlig sägs det men nog ska jag äta upp även dom små potatisarna.


När man kokat dom och skalat dom rullar jag dom i ströbröd som är blandat med salt. peppar och örtkrydda. Så steker jag dom i smör. Oj så goda dom blir så man kan rakt äta dom utan något annat till om man inte har något. En ren delikatess ska ni tro Mums Mums filibabba.


Igår var det meningen att jag skulle fara och gå på vattengympa men jag vågade inte för timmerbilarna och så kände jag lite mosig också, ont i ryggen och början till blåskatarr så jag stannade hemma. Frampå eftermiddagen kom Storfiskarn och så for vi och åt på hotellet för då hade bilarna slutat fara efter vägen. Lite kaffe hos Datafia efteråt och så gick den dagen sin väg.

 

Morris och jag roade oss med att blås såpbubblor, ja det vill säga jag blåste och han roade sig med att kvadda bubblorna. Han gillar verkligen det och när han är sugen på den leken hoppar han upp och sätter tassen på burken med såpbubblor och jamar. Då är det bara att sätta igång och blåsa.


Idag började det snöa och blåsa och blev ett riktigt styggväder. Jag tog bilen och åkte iväg till Hammarstrand för att som vanligt är på fredagarna jobba lite, handla lite och så var Dansbritt och jag och åt på hotellet.

Det är meningen att hon ska komma hit ikväll och ligga över och att vi ska gå till Kolbjännsjön och titta på fisket om vädret blir bättre förstås.


Annars hörde jag på radion att man skulle öka kostnaden för läkarbesök till 300 kr och det är dubbelt så mycket som förut och rekord för hela Sverige. Vi har ju rekord på att ha högsta skatten också och dyraste maten. Lägsta inkomsterna har vi också. Jajamen så kan det vara. Man gör sitt bästa för att få bort oss från landsbygden men då kan dom hoppa upp och fisa för vi kämpar oss kvar som det tuffa folk vi är.


Slutar dagen med ett dagens ord: Man kan tro att det går bra att slå ner oss och bestämma över oss men det är bara vad man tror, tro mig. 

Av Anita - 9 februari 2016 09:05

Nu är det tö. Det droppar från taken och stora snöflak kommer seglande från taket så hela huset skakar.

En talgoxe inbillar sig att det är vår på gång och börjar med sitt vårkvitter.


Några dagar utan timmerbilar och då passar jag på att åka till Hammarstrand. Lunch på hotellet tillsammans med DansBritt och hennes kompis. En sväng till PappersBeda och hon sitter med en trasig fotled efter att ha halkat omkull. Så det kan bli

 

Ingen kan säga att jag inte gör det jag kan för att söka tröst i vinterhelvetet.

Ibland gömmer jag undan sommarsmaken.

Jag fick flädersaft av en av mina brorsdöttrar. Fläder växer inte här så för mig är det verkligen en härlig sommarlyx. Sparat och tagit fram och genast rasar sommarens fröjder över mig.

Inte nog med det. Jag trär smultron på strå och sparar i frysen och när det är som deppigast tar jag fram och luktar och smakar och njuter och då känns det lite bättre faktiskt.

 

Hallon har jag också gott om och nu unnar jag mig blåbär, hallon, jordgubbar och smultron bara för att känna lite av sommaren.


Lördagen plockade jag undan de sista julgrejorna och så kom Gamle A och vi satt och såg på en Åsanissefilm. Visas ibland på tv4 komedi faktiskt. Visserligen har jag sett alla förut men njuter likväl av Åsanisses alla härliga gamla uttryck

Söndagen latade jag mig och frampå eftermiddagen tog jag sparken och for ner till byn och hälsade på hos Datafia. Oj vilket sparkföre det var. Det bara sjöng nerför backarna. Väl hos henne gick vi till hennes dotter för att dricka eftermiddagskaffe. Hon har en kattunge och den är busigare än Morris faktiskt.

   


Så blev det slut på helgen och och på måndagen kom revisorn för vägföreningen. Han hade fått ett älghorn i skallen och hade en lång blodig reva i huvudet som började blöda ymnigt när han böjde sig fram för att ta på skorna. Uschaligen så det kan bli.


Ja vad har hänt mer här i skogen. Jo timmerbilarna har börjat köra igen så jag kan inte ta mig ner på byn så för mig blir det ingen semla iår men det kan man väl leva utan.


Eftersom det är så grått och trist ute så tog jag fram två älgstekar för att göra iordning så jag har när någon kommer och hälsar på.

Katten Morris gillar inte älgkött. Jag har försökt ge honom lite köttfärs men det äter han inte. Det var alltså vad jag trodde.



Hade lagt två stora stekar i diskhon för att tina under natten och lagt två tunga skärbrädor över men tro inte att han hade lyckats släpa upp en av stekarna och rivit upp plastpåsen och börjat gnaga på steken. Jag var lite fundersam varför han inte legat hos mig inatt men nu vet jag varför. Han hade annat för sig.  Stulet kött är tydligen bättre än det man får äta av.


Jag har fortfarande ont i ryggen så jag hoppas innerligt att det inte kommer mer snö på ett tag så jag får läka ihop.


Dagens ord: Små smultron på strå gör en glad även om dom bott i frysen några månader.

Av Anita - 4 februari 2016 09:18

 

Den rackars katten Morris har börjat med en grej. Han har börjat pilla bort locket från golvbrunnen badrummet förmodligen för att dricka gammalt duscvatten fast han alltid har friskt vatten i sin skål.


Så gick jag bort till Kinabrors hus för att mata hans fåglar. Fröna ligger i en sådan där plastlåda med två knäppen som man knäpper till. Varje gång stänger jag till den och varje gång har ekorren lyckats ta sig in och öppna lådan och suttit där och ätit och kastat frön omkring sig. Hur han får upp knäppena förstår jag inte men tydligen klarar han av det. Fantastiskt, inte för att jag missunnar honom frön men han kunde väl låta bli att kasta fröskal över hela golvet.


Annars har det varit en vecka med många födelsedagar.

 

Först faster som fyllde 88 år. Det kan man minsann inte tro. Hon är min allra bästa vän har alltid varit så. Den som alltid funnits där i både glädje och sorg. Tänk att kunna vara så vacker när man är 88 år. Det är ju inte riktigt klokt.


Sedan föddes mitt brorsbarnbarn, en liten systrer till gullige Liam.


och så igår fyllde min bloggvän Skatan 70 år. Jag ringde och pratade med henne och hon kommer upp och hälsar på i slutet av månaden och det ska bli så kul.


I förrgår kom Gamle A och åt lunch med mig och hjälpte mig att frakta bort lite tunga grejor och bar in ved.

På kvällen kom Datafia en sväng.


Igår skottade jag fram bastun för jag börjar bli lite sugen på att bada nu.

 

Bastugubbarna ligger där och väntar på att få lite vatten på sig för det är länge sedan nu.

Det var fint väder så jag blev sittande en stund nere vid sjön och vände ansiktet mot solen.

Över sjön kom tre snöskotrar med sladd för dom skulle väl göra iordning skoterleden till Kolbjännsjön. När det fryser till blir det nog så hårt att jag kan ta mig en vandring dit upp med matsäck. Det ska bli härligt.


Nu har det mulnat på och det är grått ute. Vet att jag klagat på vintern och vädret länge och på att vara ensam här i skogen men vi går väl till sommaren en stund och låter längan blomma upp. Orsaken till att jag bor kvar här i ödemarken.

Trädgården.

 

Blommorna

 

baden

 

Danserna, festerna, bärplockningen.

 

Fjärilar och fåglar

 


Bärplockningen

 

En liten kompensation för de långa hemska vintrarna som aldrig verkar ta slut.

 

Leka med söta hunden Jack och spela trumma nere vid sjön medan bastun värms upp.

 

 Ja det är livets ljuvligheter när det är sommar och allt verkar gå bra.


En sak till innan jag slutar. Jag gruvar mig för saker och skjuter upp. Så har jag gjort med sammandrag för vägföreningen. Det brukar alltid krångla och jag brukar räkna och räkna och inte få till det. 

Igår tog jag itu med det och väntade mig det värsta men redan vid första sammanräkningen stämde allt på öret. Vad lär man sig av det? Varför måla fan på väggen i förväg. Jo jo jag vet att jag är en riktigt negativ person som ofta väntar mig det värsta.


Dagens ord får därför bli: Att oroa sig i förväg är bortkastat. Ofta händer något helt annat än det man oroat sig för.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se