Alla inlägg den 29 februari 2016

Av Anita - 29 februari 2016 09:17

 

När magsjukan gått över börjar jag känna mig lite piggare och fast det var kallt på lördagen lyckades jag få igång bilen och fara till Hammarstrand för att uträtta lite ärenden och handla mat för nu var det totalt tomt i kylskåpet.


Igår vaknade jag till att solen strålade och bestämde mig för att strunta i allt och bara vara utomhus och fånga in solljuset i min svarta själ.


Jag tog sparken och for ner mot byn. Mötte Datafia och vi stack hem till henne och fikade. Det gick inte alls bra att åka spark för vägen var sandad och snön uppepå dolde sanden. Under tiden vi var på väg ringde PappersBeda och undrade om hon och Sambon och hundarna kunde komma och grilla nere vid sjön och det är klart att det skulle bli trevligt.


Så hem igen och så kom PappersBeda och gänget, hon med kryckor. men inte hindrade det henne minsann. Så gick vi ner till sjön och Sambon skottade fram grillplatsen och bastun.

 

Hundarna lekte i snön och jag hämtade torr ved i bastun och vi tände upp en härlig liten brasa.

 

När jag kom in i bastun slog bastulukten mot mig och jag blev riktigt sugen på att basta. Det var så länge sedan nu för jag har inte idas skotta fram bastun ur snön. Kanske, kanske blir det någon dag. Det är ju ljust länge på kvällarna nu och då känns allt mycket enklare. Oturligt nog så blev vi inte vid sjön så länge för det började blåsa in mörka och dystra moln.


Frampå eftermiddagen så kom TuppOla för att pimpla.

Det är ljust rätt länge och nu är det det där härliga skenet som förvåren har.

 

"Mitt ljus i mörkret" hade varit ute på sjön och sladdat upp skoterspåren och gjort ett extra spår förbi mig så nu är det lätt att gå på sjön och bara det fryser på lite till så går det till och med att åka spark i spåren och då ska jag åka "Väst i sjön" och titta på skogsmaskinernas förödelse. Nu känns det som om jag vill upptäcka världen igen och det är skönt att man kan ta sig någonstans utan att behöva gå på vägen.

 

När solen gick ner i guldskimmer och dimman började dansa så gick vi hem  visserligen utan fisk men det var säkert skönt att sitta i tystnaden och pimpla i alla fall.

 

Det är något magiskt över förvårens solnedgångar. Jag har svårt att förklara men jag skulle tro att dom flesta förstår vad jag menar.


Nu börjar det kännas bra. Efter en vecka då jag känt mig riktigt risig så börjar jag känna livet komma tillbaka. När jag kom in efter en hel dag i solen kändes ansiktet varmt och levande och jag är lite röd istället för vit.


Vi åt lite wok och så ringde Sonen. Vi pratar alltid lite med varandra varje helg och det känns fint att vi har den kontakten även om vi bor långt ifrån varandra. Desto roligare är det när vi träffs och han har en jättetrevlig fjälla så jag längtar förstås till sommaren när dom kommer..


Fåglarna börjar kvittra lite grann och snön ramlar av taken, rådjuret mumsar vid fågelbordet och det börjar komma folk och hälsa på. Allt är som det ska.


Nu vaknar jag visserligen till en mulen måndag och en busig katt. Att jag aldrig kan lära mig att inte göra upp så mycket planer och att vara en sådan tidsoptimist. Då blir man ju alltid besviken för att man inte hinner det man tänkt faktiskt.

men skit i det nu. Jag har bara en plan idag. Att aska ur spisarna och leta virke till fågelholkarna. Tro om jag kan få till några sådana till mina bevingade vänner.


Dagens ord: Det tar sig, det tar sig sa jag när elden i brasan blev till fin grillglöd och korven luktade gott och smakade desto bättre.

ANNONS

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se